"Mellan åren 2005-2009 upprättades 21 548 anmälningar mot poliser. Bara 1,4 procent av dessa ledde till fällande dom. En gigantisk majoritet går aldrig ens till åtal. Om skeendet finns filmat är det en liten fördel för den enskilde. Är det någon som tror att de Malmöpoliser som kallade invandrare ”apejävel” och ”blattejävel”, och lystet talade om allt våld de tänkte utöva mot dem, ens skulle fått en smäll på fingrarna om inte Sydsvenskan grävt tag i filmen på dem? Ofta räcker det dock inte, som när pensionären Åke Djerfsten 2005 mitt framför övervakningskamera fick stryk av två poliser med stålbatonger, som ändå inte fälldes för mer än tjänstefel och därför får fortsätta som poliser.
P3:s Brunchrapporten gick i februari i år igenom polisens arbete i så kallat problematiska förorter och upptäckte då bland annat en ökning av antalet visitationer, trots att polisen enligt lag måste ha direkta misstankar om att en person exempelvis bär vapen för att få genomföra sådana. På 400 visitationer i Malmö under 2009 hittade polisen en kniv. De visiterade ungdomarna känner sig trakasserade och de i många fall odokumenterade visitationerna tycks främst grundas i att polisen liksom i allmänhet betraktar unga invandrarmän i fattiga förorter som farliga."
I fredags hade jag den här texten (som detta alltså är ett utdrag ur) i Stockholms Fria om poliser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hur stor andel fällande domar anser du vore lämpligt och vad bygger du i sådana fall det på?
Poliser har bl.a. till uppgift att använda våld mot människor. Det leder inte sällan till missnöje från den som polisen har till uppgift att använda våld mot. Sådant missnöje skriver poliserna upp som en anmälan om brott. Du kan knappast mena att det är orimligt att en mycket stor andel av sådana anmälningar inte leder till fällande dom.
Poliser är inte ofelbara. Långt därifrån. Men grunda gärna kritiken mot poliser på insikt om deras arbetssituation. Det blir kritiken inte alls svagare av, bara mer välriktad.
När det gäller alla andra brottstyper så kan man alltid räkna med att ett antal besserwissrar träder fram och talar om hur stort mörkertalet är i förhållande til antalet anmälningar. Sen räknar man snabbt fram att andelen domar/åtal i själva verket är betydligt mindre än de redovisade. Var hittar man dessa siffror när det gäller anmälan för övergrepp begångna av poliser.
Det verkligt allvarliga polisvåldet brukar väl misstänkas inträffa *innanför* polishusets eller häktets väggar, där insyn saknas och det anses vara lätt att hitta goda kamrater som vittnar att ingen misshandel, inga trakaserier skedde och som sedan lägger ner internutredningarna. En bild som nog inte är omotiverad - men att den svenska polisen skulle vara orimligt våldsam ute på stan är faktiskt inte min bild.
Hej Isabel
Makt korrumperar, inte bara poliser utan också journalister och bloggare...
Det är väldigt vanligt att folk som gjort något dumt motanmäler poliserna i hopp att slippa undan sitt eget straff.
Därför leder så få anmälningar till åtal då det inte finns något att åtala för.
Själv har jag aldrig drabbats av någonting från polisens sida, man kan ju undra varför...
Apropå visitationerna: "Metoden" för ju tankarna lite oroväckande mkt till Brixton -81.
Kan inte du flytta ner till Malmö och vara polis i Rosengård under några månader, för att liksom få lite reell empiri? Problemet med den del av journalistkåren - i generella termer - som förfasas över SD, poliser som beter sig illa (för ja, självklart finns det sådana också) och hur "xenofoba" svennebanan är som tycker att Sverige varit för generösa med invandringsmotagning, är att de själva inte ser eländet med egna ögon. Det är så lätt att sitta segregerad i sin lägenhet i ett medel-/överklassområde och tycka till om hur dumma och fördomsfulla poliserna i Malmö är. Rasistiska tillmälen som alla tycker är osmakliga åsido - vilka är DE VERKLIGA PROBLEMEN här?
Skicka en kommentar