Men ååå, om jag hör en enda person till uppmana folk i allmänhet eller muslimer i synnerhet att "ta avstånd" från mordplanerna mot Lars Vilks tänker jag emigrera. Oklart vart eftersom samma imbecilla inställning sannolikt förpestat huvuddelen av världen vid det här laget.
Kan vi inte enas om att default-läget är att man är emot mord? Vad säger ni? Att man inte specifikt måste uttrycka sitt avståndstagande för att man ska antas ogilla planer på att mörda folk? Och att detta defaultläge gäller liksom i allmänhet, utan att man kan misstänkliggöras för att tvärtom gilla och uppmuntra mordplaner om dessa totats ihop av en man om man är man, av en västeråsare om man är från västerås eller av en muslim om man nu är muslim. Det hördes för övrigt mycket få rop om att alla lutheraner måste ta avstånd från det faktiskt utförda mordet på abortläkaren George Tiller förra våren (eller för all del om att alla kristna i allmänhet och katoliker i synnerhet måste ta avstånd från att 70 000 kvinnor dör i illegala aborter varje år).
Trots att jag alltså av detta skäl vägrar ta specifikt avstånd från mordplanerna mot honom blir jag dock mer och mer förtjust i Lars Vilks. "Kränkningar är ett sätt att kommunicera" sade han i Studio ett i går, och det är ett utomordentligt tilltalande tänkesätt. (här kan man parentetiskt infoga min glädje över att hipsterkränkarbloggen Den Goda Smaken äntligen är tillbaka) Däremot har han ju fel i att detta tänkesätt är allmänt i västvärlden, tvärtom tycks ju folk bli kränkta mest hela tiden, och då inte bara för att folk ritar av Muhammed eller talar om någons mamma. Vi har olika tabun i olika kulturer och något samtidigt mer ytligt fritt och mer lättkränkt än den moderna fria världen är det svårt att hitta.
Nu är det självklart att förolämpningar riktade mot människor som redan befinner sig i underläge (som jag för övrigt har svårt att se att Vilks bild, till skillnad från Muhammed-med-bomben-bilden, ens entydigt var - satiren i den riktar väl sig lika mycket mot den då grasserande löjeväckande rondellhundshysterin) är annorlunda än förolämpningar riktade mot makten. Det betyder inte att de inte kan vara roliga eller tankeväckande men särskilt gällande masspublicering är det fler parametrar att ta hänsyn till när man exempelvis skämtar om eller hånar multihandikappade än statsministrar (som om dessa två kategorier nu var oförenliga). I vissa sammanhang ÄR det svårt att inte se provokationer som slag i ansiktet, och som publicist är det såklart något man måste tänka på.
Som alla som följer mig på twitter vet håller jag mig själv dock med en emellanåt riktigt rå humor som inkluderar hån mot judar, handikappade, kvinnor, män, folkpartister, Yvonne Ruwaida, kronprinsessor och andra kungligheter, människor som handlar förvaringsboxar på Granit, elallergiker, antroposofer, pressansvariga hos moderaterna, poliser, bilister, har jag sagt Yvonne Ruwaida? (Se för all del inte detta som hela listan)
Jag inser själv att det emellanåt kan uppfattas fel, att folk kan bli ledsna eller rent av kränkta. Om man skulle lösrycka något av de mer utrerade citaten, särskilt då riktade mot någon i allmänhet ansett skyddsvärd grupp, skulle jag absolut kunna utmålas som ett exempelvis antisemitiskt kräk. Kanske litar jag för mycket på att min gärning i offentliga sammanhang och mitt förhållandevis väl kända och uppriktiga engagemang för goda saker och mot dåliga skall göra att en sådan bild inte skulle fastna, men säker kan jag ju inte vara. Ändå fortsätter jag. Ändå vill jag inte pr-ifiera mig själv, ändå väljer jag risken att kanske såra någon. Det blir roligare så. So shoot me.
Viktig uppdatering: Efter att ha följt lite mer Vilksiana måste jag verkligen revidera min initiala förtjusning. Jag anser visserligen att kränka måste få vara ett sätt att umgås, men bortsett från det är jag rädd att han verkar vara dum i huvudet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
51 kommentarer:
Bra skrivet om avståndstagandena. Att hålla på och kräva en massa avståndstaganden ifrån oklart definierade grupper bara för sakens skull är ju snudd på förföljelse, så kan man ju inte göra. Det går ju att rita sin krets av anklagade ungefär hur vitt som helst, till slut kräver man att hela samhället skall ställa sig upp och två sina händer. Vansinne.
Jag är själv ett fan av Lars Vilks rent allmänt, tycker att hans tidigare tilltag med Ladonia, Nimisbygget med mera är riktigt kul grejer. Och det senare är ju mer eller mindre en institution numera, svårt att hitta bättre exempel på udda konst som samtidigt blir omtyckt av folk. Det här rondellhunderiet har ju inte direkt minskat min uppskattning av honom, dels för att upprördheten över den rätt oskyldiga, taffliga skissen är så absurd och dels för att jag tycker att det rent allmänt är ett bra koncept att göra narr av religion.
Men jag tycker att man måste tänka efter lite till när man ritar upp sina maktstrukturer i diskussionen kring den här frågan. Muslimer är måhända en marginaliserad grupp i väst, men de är både en majoritetsgrupp och en maktfaktor i andra delar av världen. Det är värt att tänka på att den största upprördheten och de flesta våldsamheter skedde i länder där islam är dominerande, inte bland minoritetsgrupper i Europa eller USA. Det tycker jag är ett tecken så gott som något på en religion eller kultursfär som inte har utmanats tillräckligt på hemmaplan och fortfarande befinner sig i någon slags trotsålder alternativt kontrollmaniskt tillstånd. När folk lever rövare i områden dominerade av den här tron, där den inte står under något hot som majoritetskulturen framför andra, då är det inte främst vi i väst som har problem eller agerar oövertänkt. En självbildscheck vore nog önskvärd hos de mest rabiata troende.
Dessutom tror jag att du har lite fel angående lättkränktheten i västvärlden. Måhända gråts det ut 24/7 i våra kvällstidningar och i skval-TV, men folk går ju knappast man ur huse för att kravalla över olika upplevda skymfer särskilt ofta, särskilt inte mer odefinierade kulturella påhopp. Pingstpastorerna bränner inte flaggor på torget om Saudi eller Kina slår ned på kristna församlingar, et cetera. Kränkthet säljer bra här, men den är knappast djup och äkta vad det verkar.
Fortsätt till sist att vara ocensurerad och spontan. Det är sånt som gör oss tweet-lurkers glada :)
Muhammedteckningarna liksom Muhammedhunden var idiotiska, och inte alls nödvändiga att publicera i större dagstidningar för yttrandefrihetens skull (lika lite som det är nödvändigt för yttrandefriheten att publicera grovporr i större dagstidningar).
Men naturligtvis har Vilks självförsvarsrätt, och om han inte har råd med en egen hagelbössa kanske samhället borde subventionera en sådan åt honom. Naturligtvis har man en naturlig rätt att skjuta ihjäl dem som tränger sig på för att döda en.
Vilks har blivit fånge hso ett tillfälligt uppslag som från början inte var primärt riktat mot muslimer, snarare mot en inkrökt och konflikträdd konstvärld, men som var för slående för at inte exploateras av andra. Litet på samma sätt som München-OS för álltid är föknippat med överfallet på de israeliska idrottarna, trots att OS-arrangörerna inte alls medverkade till det, men de hade (som Enquist skrev) skapat en arena som var så bra och så väl belyst att den inbjöd till något sådant. Men det är ju faktiskt inte heller många muslimer som har farit ut mot Vilks, ingen bred strömning. Det är en bra reklamskylt för små grupper, men inget som muslimer i gemen hetsar upp sig kring.
Isobel
* "eller för all del [...] katoliker i synnerhet måste ta avstånd från de 70 000 kvinnor som dör i illegala aborter varje år"
- Lite syftningsfascism, men det gör de ju: det katolska synsättet är att de som beslutar sig för abort är syndare som ska tas avstånd från.
gustav - Om du tror att medelsvensson inte är lättkränkt: testa att ta diskussionen "det hette kanske så när du var liten, men inte längre" om valfri sak som bytt namn p.g.a. ökad förståelse för de negativa konnotationer termerna har. Det blir ganska omgående stor upprördhet manifesterad i förlöjligande av alla resonemang och känsloargument du kan langa fram.
å herregud vilket syftningsfail, tack andré!
jag ser inte att det är "nödvändigt" att publicera något alls för yttrandefrihetens skull, men det är ju något helt annat än att hävda att man inte bör göra det. jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om den ursprungliga publiceringen av mohammedteckningarna i danmark, jag lutar åt att det var onödigt, men lars vilks teckning var som martin påpekar i en bredare kontext.
André, klar poäng där :)
Fast det vore ju bra om de som härjar över Vilks hundar och danska karikatyrer gjorde som de fikarumsmorrande svenskarna istället. Alltså uppmärksamma det hela med stor upprördhet och rader av känsloargument över kokkaffe och finska pinnar, istället för att bilda lynchmobb och kravalla ute på gatorna.
självfallet, gustav, men det var väl lite det som var min poäng inledningsvis. att det är självklart att mordhot är fel, typ.
Vilka är det du syftar till i den första meningen, de som uppmanar till avståndstagande? Är det fikarumsfolk eller är det personer i den offentliga debatten?
Med hänsyn till vad ordföranden i Sveriges unga muslimer sade i dagens Studio Ett, kräver jag att i vart fall alla muslimer i Sverige tar avstånd från mordhoten mot Vilks. Samt alla svensktalande muslimer i Somalia som ringer därifrån till Vilks och hotar honom till livet.
Om Isobel av den anledningen skulle välja att emigrera, skulle jag inte märka någon signifikativ skillnad.
Den som vill höra ett exempel på allt viktigt hon har att säga, kan med fördel lyssna på hennes första inlägg i dagens "nya vågen", P1.
Skriv gärna ut texten, och försök förstå vad hon menar.
Vad det gäller avståndstagarkravet förstärks ju detta av alla vänsterspån som tycker Vilks får skylla sig själv då han "kränkt alla muslimer", typ - logiken verkar vara att muslimer är en homogen grupp som betraktar mordplaner mot Vilks med visst gillande då han kränkt dem.
"Nu är det självklart att förolämpningar riktade mot människor som redan befinner sig i underläge (som jag för övrigt har svårt att se att Vilks bild, till skillnad från Muhammed-med-bomben-bilden, ens entydigt var - satiren i den riktar väl sig lika mycket mot den då grasserande löjeväckande rondellhundshysterin) är annorlunda än förolämpningar riktade mot makten."
En viktig skillnad är ju att det är fullständigt ofarligt att förolämpa makten i de flesta västländer. Det värsta som kan hända är att du stäms inför domstol, vilket bara är till fördel för karriären om du exempelvis är en provokationskonstnär typ Vilks. Jag tror nog drömmen för ganska många fria kreatörer är att hamna inför domstol som en riktigt martyr. Att knivas av fanatiker är betydligt mera skrämmande.
Alla som talar om Vilks som en simpel provokatör som får skylla sig själv och om vikten av att sparka uppåt borde testa folksporten "byt ut mot nazist": (OBS: ej avsett som vidare jämförelse mellan nazism och islam!) tänk om den där djuronanisten som jag äntligen glömt bort vad hon heter blev föremål för allvarliga mordplaner från en nazistisk sekt pga sin utställning om svarta män. Hur många skulle då tala om henne som den simpla provokatör hon faktiskt är?
Vad gäller makt är det svårt att tänka sig en grupp med mindre makt än nazister: i princip är de förbjudna. Det betyder inte att de inte kan hota yttrandefriheten. Tvärtom kan de maktlösa utgöra ett större hot då de inget har att förlora och därmed kan ta till ett hänsynslöst våld som skrämmer betydligt mer än den liberala demokratins impotenta åtgärder.
Någon gång i höstas skrev jag på Twitter: "Snälla, skjut Idol-Erik." Då ringde min pappa upp och tyckte att jag hade gått över gränsen.
Själv har jag ju efter den senaste tidens Vilks i media börjat tycka mer ILLA om honom. Men ska erkänna att det är ett intryck som är ganska ogrundat, tycker han verkar rätt osympatisk och dumaggro. Men killen har ju blivit mordhotad så tja, vet ju inte hur han är "normalt".
Att ha RÄTT till ytrande är ju inte det samma som att det alltid är RÄTT att göra det. Det kan absolut vara rätt att provocera, utmana normer, ifrågasätta. Ecce Homo är väl ett bra sådant exempel. MEN Isobel har en jättebra poäng, detta framstår för mig som ett försök att driva fram och förstärka bilden av de negativa av en grupp som redan har svårt att för att accepteras. De är att sparka på de som redan ligger. Att elda på fördommar och medvetet s a s misstolka. Viks VILL få tesen bevisad att "muslimer är terrorister" och som han ropar får han svar. Vilket SJÄLVKLART INTE betyder att de mordhot han fått på något sätt kan ursäktas.
Hörde Iso i Nya Vågen! Gillar gillar!
/My
Det tunga problemet med att bara koka ner till 'grundläget för alla vettiga människor måste ju vara att man är emot mord och för yttrandefrihet, så länge det man säger inte direkt inkräktar på någon annans frihet' (det gör inte du här, inte nu, men väldigt många i omgivningen allt sedan Muhammedkarikatyrerna publicerades) är att en hel del folk som säger så, glatt accepterar att muslimer och arabisktalande görs till kanonmat i t ex Irak och Gaza (och de skulle också ha omfamnat liknande nedmejanden av tusentals oskyldiga). Alla vet att för en bred opinion, i stort sett en borgerlig opinion, är hundra arabiska liv inte i närheten av lika mycket värda som ett enda europeiskt, och det var den underfröstådda rasismen - inte full uttalad i själva bilderna, men ändå en tydlig resonanslåda - som gjorde Jyllands-Postens bilder så vissna och, i förlängningen, så explosiva (nej, Muhammedkarikatyrerna var inte hatbrott eller rasism om man räknade ifrån hela kontexten, men poängen är just att hatbrott mot grupper mycket sällan avtecknar sig mot en lika solklar gräns som till exempel stöld, grov misshandel eller förskingring: det går inte att i varje läge förutsäga ifall en publicering av ett visst material nosar på gränsen till hets mot folkgrupp eller liknande, och därför har man ett ansvar att bruka omdöme vid publicering; bilderna var inte olagliga men i sin kontext olämpliga och mycket sårande).
Och det har ju mördats, också av Danmark, I alla fall om man är kringsynt nog att räkna in mord begångna av stater, dvs krigföring utan lagliga skäl.
Ett led föll bort i de tidigare raderna av repliken ovan, meningen höll på at bli litet väl lång - men det avses alltså att den västliga opinion som högaktningsfullt struntar i muslimska liv (t ex Gudmundson, Wolodarski, Ingerö och många andra bara i Sverige) också skulle ha applåderat tidigare massakrer och krig som krävt tusentals oskyldiga icke-västliga liv om de varit med på den tiden, t ex Israels invasion av Libanon 1982 med Sabra och Shatila, shahens hemliga polis och dess gärjningar (han applåderades av många i Väst då, ocgh idag ses epoken i ett nostalgiskt skimmer) eller massakrerna i Indonesien på 60-talet. Alla tre backades upp av USA f ö. Sådana krig bagatelliseras alltid av folk som Gudmundson, precis som av Norman Podhoretz och andra republikanska ljusgestalter, eller de beskrivs som tråkiga nödvändigheter eller "vad synd att de där människorna inte förstod att de skulle fly, då hade vi inte behövt bomba dem till grus". Att det väcker crede i Mellanöstern har många svårt att fatta. Om ameriknerna minns gisslan i Teheran så minns Iran - och många utanför, även liberala araber och iranier - USA:s och Englands avsättning av Mossadeq på 50-talet när han ville nationalisra oljeindustrin.
Man skulle önska att alla som antyder att den uppkomna hotbilden är Vilks eget fel, skulle kunna komma upp i hans intellektuella standard;
"Man skall inte be om ursäkt för att man ironiserar över religiösa symboler. Ur en sekulär synvinkel är profeten detsamma som tomtar och troll."
Så talar en principfast man.
Vilket debattklimat vill vi ha?
"Krök rygg för muhammed eller dö"
"Det kan absolut vara rätt att provocera, utmana normer, ifrågasätta. Ecce Homo är väl ett bra sådant exempel."
"Ecce Homo" är ett jättebra exempel. Fullständigt ofarligt, får till och med turnera runt i kyrkor. "Provocerar", "ifrågasätter" och "utmanar" gårdagens normer. De fåtal som upprörs skriver på sin höjd arga, anonyma inlägg om "böglobbyn" på expressen.
@Johannes Nilsson, fast Elisabeth Ohlson Wallin har ju mordhotats, bombhotats och fått hatbrev. Ecce Homo har ju vid flera visningar utsatts för attentat, fotografier förstörts, museitjänstemän har fått motta hot, och museilokaler vandaliserats.
När utställningen visades i riksdagen protesterade Kristdemokratiska riksdagsmän kraftfullt eftersom de menade kränkte deras kristna tro.
I samband med visningen mottog Tasso Stafilidis, ordförande för Homo-gruppen, ett brev med ett dödshot
Vill du ha ett annat exempel jag "ställer mig bakom" som åtminstonde provocerar några; Anna Odell.
Fast argumentet är väl viktigare än exemplet.
mvh
/My
"När utställningen visades i riksdagen protesterade Kristdemokratiska riksdagsmän kraftfullt eftersom de menade kränkte deras kristna tro."
Precis: visades i riksdagen. När det gäller de hot hon utsatts för så är det intressanta i sammanhanget om diverse debattörer kom med en massa förbehåll och riktade kritik i samband med hoten mot Ohlsson som varandes en hädare, pajas eller simpel provokatör.
Anna Odell är f.ö ett typexempel för en trygg provokation. Rättegång och lite böter så är karriären i full gång. Inte menat som kritik mot Odell, jag har inte sett hennes konstverk i sin helhet.
Är detta kanske även ett förvarstal för Ilmar Reepaluu?
@Johannes, fast jag menar ju att man måste kunna vara kritisk mot konstverket utan att det tolkas som att man ursäktar mordhot.
Det jag ifrågasätter är syftet med konstverket och hur det påverkar samhället. IGEN, det betyder inte att Viks "får skylla sig själv" eller liknande.
Att Viks sätter sitt liv på spel för konsten gör inte konsten i sig bättre.
Jag tror jag försvarstalar Imar också (så långt jag hängt med)
/My
Jag står i princip 100% bakom Elisabeth Olssons artikel om saken. Läs den, inga tveksamma glidningar där inte:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/01/censurering-av-konst-banar-vag-rasismen
Naturligtvis ska och bör konstverk kritiseras. I just sammanhanget ger dock mycket av kritiken intryck av att Vilks får skylla sig själv.
Pelle: vet inte, men det är klart att det är ett mera smörat läge för att fördöma Reepalu om man kör på att yttrandefriheten aldrig får mätas mot något annat än yttrandefrihetsprincipen själv. Och att det inte spelar någon roll var, när och riktat till/mot vem någonting har sagts (eller målats). Jag har svårt att se det otroligt skamliga i vad han sa; han utgick från det faktum att många malmöbor har familjeband till Gaza eller annars ser det som en viktig plats.
Gör tankeexperimentet att två sovjetiska ishockeylag hade varit bokade för en turnering i USA hösten 1983, några veckor efter att ett sydkoreanskt passagerarplan hade skjutits ner av sovjetiska jaktplan nordväst om Japan; flera av de döda var amerikaner och händelsen väckte enorm uppmärksamhet, en av de kallaste punkterna under hela det kalla kriget. Om ett par ryska lag sedan hade fått klartecken hemifrån att i alla fall tävla i USA, så tror jag nog att de amerikanska värdarna hade tänkt efter två gånger. Eller helt enkelt bestämt soig för att bestraffa lagen för vad deras flygvapen hade gjort.
fast den rimliga jämförelsen isåfall martin är ju om ryssar boende i usa hade utsatts för hot och trakasserier och lokala politiker hade sagt att de får skylla sig själva för att de inte tagit avstånd.
där är vi tillbaka i att ta avstånd förresten - om muslimer i allmänhet får antas tycka illa om mord utan att de specifikt säger det tycker jag nog att man kan ge judar samma läge. Eller?
jag vill verkligen inte försvara reepalu, inte för att jag påstår att han är antisemit (även om han använt sig av antisemitiskt vanliga begrepp som ex "den israeliska lobbyn") utan för att han gjort exakt samma sak som alla som kollektivt misstänkliggör muslimer för att gilla terrorism. Fast mot judar då. Det är jävligt tröttsamt att så många bara bryr sig om det där skuldbeläggandet i ena riktningen.
"fast den rimliga jämförelsen isåfall martin är ju om ryssar boende i usa hade utsatts för hot och trakasserier och lokala politiker hade sagt att de får skylla sig själva för att de inte tagit avstånd."
Inte riktigt. Judendom är - liksom islam - i första hand fråga om en religiös tro - även om denna just vad gäller judendom är bunden vid en viss etnicitet. I Malmö handlar det väl inte om folk som har judiskt påbrå, utan om judar som går i synagogan? Den rimliga jämförelsen hade därmed varit om kommunister - inte ryssar - boende i USA utsattes för hot och trakasserier och uppmanades ta avstånd. Vilket var ungefär som det gick till på den tiden.
@Johannes, japp det var en mycket bra artikel. Jag tycker egentligen generellt att "folk" blir sårade och kränka alldeles för lätt, ofta medvetet miss- och övertolkar. Det är då det skriks efter förbud, "avståndstaganden", avsättningar, ner- och borttagning. Mer dialog mindre brösttoner.
Vad gäller Ilmar så har han väl visat prov på både okunskap och dumhet. Men där känner jag, igen med reservartion för att jag inte följt det ord-för-ord, att det är mycket brösttoner och övertolkningar. Visst har Isobel helt rätt, det är jävligt trötsamt att det kollektiva skuldbeläggandet och hopbuntandet av "muslimer" är kutym medan all anklagelser om antisemitism haglar (ofta när andra argument tryter). Båda hämmar debatten om viktiga, säkert ofta svåra frågor.
/My
Isobel: Visst, men i stort sett de enda ryssar som bodde i USA 1983 var ju de som emigrerat/flytt av politiska orsaker - eller deras föräldrar hade gjort det. Vilket dessutom var accepterat och beundrat av deras grannar, av landet i stort. Det fanns knappast några ex-sovjeter boende i staterna då som förhöll sig neutralt eller positivt till Kreml. Något liknande gäller knappast dagens mellanöstern-diaspora. Många turkar, egyptier eller pakistanier som lever i väst är varken oerhört negativa eller blint positiva till sitt gamla hemlands regim.
Däremot drog sig den tidens amerikaner inte för att ta ut sin ilska och sitt förakt på vanliga civila ryssar, inte ens offentligt. Nån gång 86-87 sändes en längre tv-diskussion via satellit mellan en grupp amerikanska och en grupp sovjetryska kvinnor, vardera i sin studio och modererad av tvåspråkiga studiovärdar (någar av ryskorna kunde engelska men annars översattes det friskt). De var så där 20-30 på vardera sidan och idén var att de skule kuna tala öppet om välrdsläget och få en inblick i varandras världar. Programmet gick i amerikansk och spvjetisk tv - tror att det var CNN somn prducerade - och sändes också i Sverige och många andra länder, det var i sitt slag unikt för den tiden.
Man får nog säga att de ryska kvinnorna vann stort på sympati och sunt förnuft; de sförhöll sig som människor och var intresserade av hur den andra sidan levde och tänkte, medan ganska många av amerikanskorna blev hätska och anklagade dem för alla sin regims brott: "ni är köpta", "varför fattar ni inte att era ledare är mördare?", "er så kallade yttrandefrihet är inget värd", "varför hotar ni alla?" etc. Inför många miljoner tittare och till vanliga ryssar som de aldrig hade träffat förr. De ryska kvinnorna svarade *inte* med att bedöma motparten som medskyldiga till vad USA som stat hade gjort eller börja tugga om olika krig; de behöll ett civilt humör och förmedlade värdigt, utan åthävor, att de alla, på båda sidor, var människor.
Nu vet vi ju inte hur de sovjetiska deltagarna hade utsetts, men de var absolut ingen kanindrillad trupp som skickats fram för att göra USA "safe for Leninism" - och de deltog tydligt på eget initiativ. Sällan har propagandans genomslag hos vanligt folk blivit så tydligt som den gången.
de som skriker judejävel efter judiska barn på stan i malmö bryr sig nog rätt lite om dessa går i synagogan eller ej. och oavsett vilket, finns väl inget samband mellan att vara religiös jude och att gilla massakrer på palestiner? herregud, att ni inte ens ser er egen enögdhet.
Vaddå enögd? Sa jag att jag tyckte det var bra att kommunister förföljdes i USA på 50 - talet? Jag påpekade bara att din jämförelse haltade där.
F. ö haltar jämförelsen Repalu - Vilks lika mycket. En politiker bör hålla tungan rätt i mun på ett helt annat sätt än en konstnär.
Vilken tur att hinduer och buddhister inte är lika lättkränkta då.
Deras gudomligheter och symboler har i årtionden hånats och blasfimerats av popgrupper, självhjälpsgurus, avslappnings- och gympafolk, partysugna hippies, ravers och allsköns ibizatyper ;)
Buddha Bar, någon?
Molly: huvudläraren i religionskunskap på min gamla skola - en vithårig man i 50-årsåldern, alls ingen hippie - kallades för Buddha. ;)
jag tycker verkligen inte att man kan jämställa vilks och reepalu, som sagt har man ett helt annat ansvar som politiker.
Bra skrivet om den här ta-avstånd-nippran Isobel! Det är ändå lite lustigt att den här senaste vågen av krav på att muslimer ska ta avstånd från vad en liten grupp galningar hittar på sammanfaller så nära i tid med att Reepalu kölhalats av borgerliga media och politiker för en liknande kommentar. Ibland undrar jag hur människor får ihop sin galopperande dubbelmoral utan att huvudet exploderar.
Vore intressant om Johannes Nilsson kunde exemplifiera något "vänsterspån" som tycker att det är rätt åt Vilks att han blir mordhotad? Det här vänsterspånet tycker inte det, tvärtom tycker jag att det är bra att Säpo och polisen uppenbarligen lägger ner så mycket resurser på att skydda honom. Yttrandefriheten ska inte vara villkorad bara för människor som använder den ansvarsfullt och med ädla intentioner.
Dock så ingår det ju också i yttrandefriheten att vi andra kan kritisera till exempel Lars Vilks verk och intentioner. Jag har aldrig tvivlat på att hans motiv för att skapa sitt "konstverk" främst handlar om att ge sin karriär en skjuts genom en rätt förutsägbar och medioker provokation. Att han nu i intervjuer börjar låta som en Sverigedemokrat som slår mot halmgubbar gör knappast saken bättre.
Jinge är ett bra exempel.
Det riktigt stora problemet är egentligen inte att en bunt dårar är pigga på våld, det är svårt att komma ifrån - det stora problemet är att man tycks vara beredd på att anpassa sig till vissa dårar genom att låta exempelvis imamer förhandsgranska konstutställningar. Hänvisar vidare till Elisabeth Olssons artikel ovan.
Sen är förstås högerspånen lika stora hycklare när de ojjar sig över Mohamed Omar, revisionister och liknande.
"Jag har aldrig tvivlat på att hans motiv för att skapa sitt "konstverk" främst handlar om att ge sin karriär en skjuts genom en rätt förutsägbar och medioker provokation."
Inte jag heller.
Naturligtvis har AB, DN, Expressen m.fl. en slags yttrandefrihetsrätt att publicera sex-bondage-bilder, men yttrandefriheten är inte på något sätt hotad om de låter bli. Däremot är yttrandefriheten hotad om de utan minsta diskussion eller protest låter lagstiftning passera som förbjuder sex-bondage-porrtidningar helt och hållet, och det är precis vad som har hänt i Sverige.
Det är likadant med mellanölet och sexköpslagen, den svenska pressen har aldrig varit intresserad av att diskutera principiella frihetsfrågor, och därför är jag inte intresserad av derad jävla muhammedbilder.
I aftonbladetartikeln citeras Vilks som följer. Jag tycker det är en ganska klarsynt observation... Man får intrycket att han i första hand exponerar pk-etablissemanget.
---
– Man säger att allt är tillåtet i konsten. Men det är vänsterperspektivet som är dominerande. Du kan inte angripa islam och indirekt muslimer eftersom de, i likhet med vänstern, är emot USA.
...
– Du får inte ge dig på Palestina och muslimer. Du ska vara kritisk mot USA. Du ska vara öppen mot queer och olika minoriteter. Man har den agendan och följer den slaviskt. Konstvärlden är inte så öppen som den låtsas. De människor som försvarar muslimer som svag grupp kan du räkna med tillhör Socialdemokraterna och vänsterut.
Tycker att Isobel ska vara försiktig med att utnämna folk som dumma i huvudet. Såg Vilks i debatt nyss och han förklarade både syftet med sin teckning och konsekvenserna av den mycket bra. Och han höll sig beundransvärt lugn när den harmsne Mohammed till höger om honom försökte tolka Vilks avsikter i stället för att bry sig om vad Vilks faktiskt säger. Dessutom är det lite komiskt när en muslim påstår att teckningar av profeten kränker en miljard muslimer runt om i världen, ty han har inte en susning om hur många som blir kränkta.
Kränkningar är ett sällsynt dumt sätt att kommunicera, som Jan E säkert kan intyga efter sina många försök.
Der Stürmer var också ett sätt att kommunicera, dock knappast med judarna. Därmed inte sagt att Vilks skulle vara nazist, men som princip har hans yttrande sina begränsningar.
Jag måste också sjunga ditt lov för ditt fastslående om att man kan presumera att folk a priori inte är för mord.
Men jag tycker att man ska utsträcka det längre. Ett exempel som alltid stört mig är att vi män brukar bli uppmanade att ta avstånd från "män som slår". Vafan tror man om mig, det är klart som fan att jag tar avstånd!
Nu blir det till att bokmärka din blogg igen, det var ett tag sen jag följde den.
Jonathan: Jag trodde uppmaningen var att man ska vidta faktiska åtgärder om man får reda på att någon i ens närhet misshandlar eller blir misshandlad. Den som bara säger "jag tar avstånd från det där" är ju i det närmaste medskyldig.
Men det här med avståndstagande är väl inte för att visa dig eller mig vad människor tycker, det är för att visa terroristerna att de inte har något stöd för sina sjuka idéer. Låt oss då istället vända på det och visa vårt ställningstagande för yttrandefrihet och lika värde som människor. Vad sägs om ett litet band på kavajslaget som talar om att vi är för rätten att ha en egen åsikt så länge den inte inkräktar på någon annan människa.
Sen gillar jag inte Vilks, har aldrig gjort det och jag förstår inte vad hans konst skall visa oss.
En uppmaning till muslimer att "visa att ni tar avstånd från mordplanerna på Vilks, Rushdie m fl" vore effektiv och hederlig bara om den gjordes parallellt med en uppmaning till oss här i väst att "visa individuellt, i handling, att ni respekterar muslimer". Fråga mig inte exakt hur det skulle manifesteras på individplanet men så är det nog. Och det är oantagligt för många här på vår sida eftersom det sättet att ställa frågan implicit betyder ett erkännande av att nykoloniala relationer fortfarande är med i bilden: islamhatet och föraktet mot svartskallar i t ex Danmark, Sverige, USA, Frankrike är kolonialt i sin kärna. Det vill man absolut inte höra talas om bland upplysta liberala debattörer.
@David Bergkvist
Jag menar denna typ av uppmaningar: http://www.roks.se/nyheter/2009-12-08/riksdagsmannen-maste-ta-aktivt-avstand-mot-mans-vald-mot-kvinnor
Att man anmäler misshandel där sådan förekommer, oavsett vem som slår vem, är också att presumera tycker jag. Men visst, det finns säkert folk som inte gör det.
Här passar det sig att ställa en fråga kring ett dilemma jag hade härom dagen. Jag satt på tunnelbanan, på väg till jobbet runt måndag lunch. Mitt emot mig satt en kvinna med uppdragen luva, men två synliga blåtiror och en synbart tilltufsad näsa. Det var faktiskt första gången jag såg en misshandlad kvinna, och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Min tanke var att jag borde se till att ha med mig en bunt visitkort från kvinnojouren, så att jag nästa gång kan tala lite med henne och sticka till henne en pekare till det nästa steg till frihet. Vad tror ni, kan man göra så, eller hur bör man handla.
Mm, jämförelsen med George Tiller är bra. Om inte annat så för att den kastar ljus på att det i Sverige är alldeles legitimt att beskriva konservativa kristna från USA som idioter och galningar och what not. Medan kritik mot muslimsk trosuppfattning omedelbart stämplas som islamafobi. Särskilt lustigt är det att vänstermänniskor som fått leva med det oerhört frustrerande i att all form av kritik mot Israel stämplats som antisemitism använder sig av samma taktik när någon - en ateist som jag, exempelvis - har synpunkter på att ett och annat inom muslimsk tro måhända är värt kritik.
Vad gäller just Tiller och motståndet mot aborter föreslår jag att någon med liberl hållning frågar genomsnittlig muslim vad hon eller han tycker. Svaret är att den som begått ett så oerhört brott ska stenas till döds. Det vidriga as som mördade Tiller skulle hyllas som hjälte i Teheran. Tänk på det du, Isobel.
Samtidigt finns det andra yttrandefrihetsfrågor, som kanske är något viktigare än frågan om vår heliga rätt att dra religiösa symboler i smutsen:
http://www.counterpunch.org/soldz03122010.html
Positiva nyheter dessutom. Många sådana från Island nu.
Det är tydligt att vissa menar att man bör begränsa sig till att öppna munnen för födointag. Eftersom inga andra religionstillbedjare än muslimer visat att de är så lättkränkta att de är beredda till mord för Vilks streckgubbar, förstår man ju hur deras makthavare använt religionen för att hålla människor lugna. Lida och bön flera gånger om dagen enligt medeltida stil istället för människorätt och verklighetsanpassning á la 2000-talet! Kan det gå annat än åt ett mycket varmt håll? I Iran har den bildade delen av befolkningen tröttnat att leva som man gjorde på 1400-talet och DÄR blir det väldigt tydligt vilka som använder religionen för sina egna, unkna syften.
Skönt att läsa ett vettigt inlägg om Vilksaffären. Senast idag läste jag att GP:s Gabriel Byström vill att muslimer tar avstånd från våldet... Snacka om att fokusera på något totalt ovidkommande.
Islam och islamism kan och bör kritiseras, men vad har det med skitdåliga teckningar att göra? Jag vill inte se en kritik av marxism som består av att Engels knullar Marx i arslet. Det betyder inte att jag vill förbjuda sådana teckningar, bara att jag tycker att de hör hemma i någon slags porrtidning snarare än i en större dagstidning. Låt den större dagstidningen sköta den intellektuella kritiken, om den har någon (och inte i själva verket tycker exakt likadant som extrema radikala islamister).
Stefan: äntligen vet vi *vem* Marx bedrog sin fru med! ;)
Stefan Hallgren: Jag håller inte med. Det är inte ovidkommande att de muslimer som betraktar sig som moderata i sin syn på religionens plats i ett modernt samhälle, markerar sin lojalitet till yttrandefriheten genom att ta avstånd från religiöst betingat våld eller hot om våld.
Skicka en kommentar