Läs Olles Guillou-sågning och framförallt Gunillas kommentar. Själv tycker jag absolut att man kan skriva för Aftonbladet (skulle journalistiska feltramp göra hela tidningsföretag till omöjliga uppdragsgivare skulle inte många av oss kunna jobba alls) men jag undrar mer över hur man kan vara Jan Guillou. Jag önskar mig, precis som Gunilla, en rejäl, kritisk och sansad, intervju med hövdingen själv. Hur motiverar han sina irrfärder?
"På något märkligt vis tycks han vara "untouchable" numera. Eller så tas han inte på allvar. Det är mycket mystiskt." säger GK.
Själv tror jag dock att den ledsamma, åtminstone för JG, sanningen ligger någonstans mittemellan. Han är untouchable just på grund av sitt ärorika förflutna och för att han inte tas på allvar. Det är ju bara Jan Guillou. Man förväntar sig självupptagen okunskap från honom numera. Det är hans nya trademark. Man skrattar, bloggar lite, går vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det stämmer väl att man inte kan köra på inställllningen att enstaka övertramp och grova missar skulle göra det omöjligt att jobba för en viss tidning, men jag förstår ändå inte riktigt att du orkar skriva vidare för Expressen. De senaste fem-tio åren har de fullständigt spelat bort sig publicistiskt, under Otto Sjöberg och diverse underbossar blev tidningen lika hederlig och verklighetsanknuten som en mix av Okej! och Fox News. Dessutom känns det att många som jobbar där odlar en anda av "klubb för inbördes beundran" som om det skulle vara råhippt och exklusivt att jobba på just Expressen. Eh - NOT!
Liza Marklunds krönika hörde till nån sorts klunga av specialfall, men egentligen mest för att den byggde på ett så grovt och lätt falsifierbart faktafel (när den raden lyftes ut såg det helkonstigt ut, som du själv var inne på). Men greppet att "jag snackar bara på och låter som att jag vet, går det så går det" och "det är så tråkigt med verkliga argument, vad ska vi med det till, jag är ju Liza Marklund" känns ack så typiskt för just Expressen.
Magnus: i svenska journalistkretsar har kvällstidningarna en rätt hög status, något som kanske må te sig förvånande för allmänheten, men så är det. Jag vet inte heller varför, för såvitt jag vet är det inte så utomlands. Man går liksom inte från The Sun till The Times eller från Bild till Frankfurter Allgemeine. Det är vattentäta skott. Så är det inte i Sverige av någon anledning. Att ha jobbat för kvällspressen är nästan en större merit än att jobbat i landsordspressen. (Nu får jag väl skit för det men det är som jag upplever det i alla fall).
Vad gäller Jan Gille så är han helt enkelt en gammal gubbe som gnäller på ett underhållande sätt. Inget man fäster sig vid utan småler åt. Att han ändå publiceras får väl hänföras till att han också är ett "papperstroll". Han retar upp folk, vilket är bra för tidningen.
Men Jan Guillou är väl ändå inte bara underhållning... År efter år efter år får han (och Liza Marklund, och Janne Josefsson, och säkert en massa ledarskribenter och chefredaktörer och etermediechefer) höga placeringar i listorna över makthavare. Nog fungerar han som provokatör, men sin kraft som opinionsbildare har han nog kvar. Också. Eller?
Tack, Isobel, för att du anslutit dig till mitt lilla Guillou-drev. ;-) Hoppas det blir en rejäl, kritisk och sansad intervu en vacker dag (kanske även med Liza Marklund?!).
Förresten, jag har inte tänkt så mycket på diskussionen med att medverka i kvällstidningarna vs andra tidningar.
Men jag tänker nog som Jan Guillou och Isobel verkar göra.
Man får se till sitt eget utrymme och sin egan text, och strunta i de saker man eventuellt inte kan stå för i övriga tidningen. Annars har man snart bara sin blogg kvar, och den kan man inte leva på.
Det handlar ju ändå om mängder av läsare, som man gärna vill nå ut till.
Jag har inte skrivit så mycket i vare sig Aftonbladet eller Expressen, men de gånger det skett har det varit odelat positivt! Bra samarbete med samtliga inblandade redaktörer (Aftonbladet Söndag, Aftonbladets nyhetsredaktion, Expressens nyhetsredaktion, Expressens helgbilaga-vad-den-nu-hette-då, Expressen Sidan 4), relativt bra genomslag. Jag kan inte ens minnas att jag haft något större problem med rubriksättningen. Inget strul med betalningen.
Jag har skrivit i t ex Veckorevyn av samma skäl, att jag ville nå dess läsare med den text jag kunde erbjuda. Givetvis finns publikationer som jag kanske inte skulle vilja figurera i, men de är inte många.
Vad har förresten hänt med MArk Klamberg?
/Undrande
Jag tycker att Guillo snarast är ojämn, ibland bländande och knivskarp och ibland bara snömos. En orsak till detta är att han tycks tappa koncepterna helt när han själv (eller någon form av egenintresse) ska förvaras medan det går bättre när han är en utomstående part.
Detta är iofs inget ovanligt utan högst mänskligt, har haft en chef som fungerade exakt så.
Klamberg...hmm...han har antingen råkat klicka fel i inställningarna eller så har han ett större avslöjande på gång. Spänningen är olidlig. :)
"Vad har hänt med Jan Guillou?"
Har någonting hänt med honom? Har inte han alltid varit sig själv, vilket är väl för att han kan vara just sig själv. :-()
Socialister kan i alla fall, med gott mod, skriva för en tidning som Aftonbladet. Men det blir ju, i alla fall, lite ifrågasatt när en skribent skriver för en tidning vars ideal/ideologi skribenten inte har, eller om skribentens ideal/ideologi är mer extrem än tidningens.
"Man förväntar sig självupptagen okunskap från honom numera."
Personligen tror jag att det har att göra med den vanliga stupida idiotin, som allt för många hänger sig åt, om att åhöraren/läsaren/konsumenten fått för sig att deras objekt ska vara auktoritet i allt och allting som denne yttrar sig om, endast för att åhöraren/läsaren/konsumenten höjer deras eget objekt till skyarna, helt oavsett att "objektet" mest hela tiden endast är expert på en enda sak.
//ST
För sakens skull vill jag bara förtydliga att jag inte alls är kritisk till Aftonbladet eller tidningar med feltramp, men Jan Guillou är så hård och oförsonlig i sin mediesyn att det krockar så uppenbart.
Skicka en kommentar