lördag, juli 19, 2008

Mer om strukturer kontra eget ansvar

I dag följer jag upp min förra text om jämställdhet i familjen. En detalj i sammanhanget är att jag förstås helst ville länka i själva texten till såväl Jenny Westerstrand som Malinka, men att man inte gör det i tidningsartiklar, inte ens på nätet.
Upplagd av kl. 12:42 em
Etiketter: ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.pol.gu.se/file/Person/Rothstein/Konsmaktsordn%20-%20STVT.pdf

Väldigt bra uppsats av Bo Rothstein som förklarar jämställdhetsbekymren utan att ta genvägen över strukturförklaringar.

12:56 em
Anonym sa...

Kanske är jag och sambon unika som är helt jämlika i vår fostran av våra tre barn. Vi har tagit ut föräldraledighet, sjukdagar och varit klassförälder typ hälften var – helt automatiskt utan att ens diskutera det. Pappan till mina barn älskar och intresserar sig för sina barn lika mycket som jag mamman för mina barn gör och det är som Johan Croneman skriver i senaste Fokus det är inte ”kvalitetstid” som räknas utan de tråkiga vardagarna.

Jag förstår inte det här; ”Ogillande blickar eller inte, man är även som kvinna fri att avstå från dåligt samvete när man hämtar barnen på dagis efter klockan fyra eller ger dem snabbmakaroner till middag.
Jag säger inte att det är ett fritt val, sådana tror jag egentligen inte finns, men det är ett val. 
Du kan välja bort det. Ingen annan kan däremot välja bort det åt dig.”

Varför skulle jämlikhet innebära detsamma som att släppa på sina föräldraambitioner eller att mamman går in i en gammaldags mansroll? För mig har det varit tvärtom. Jag har ALDRIG haft dåligt samvete eller känt skuld inför något av mina barn (inte av de aktuella anledningarna). Jag ELLER deras pappa har alltid prioriterat dem.

Jag hänger inte med i resonemanget ”jämlikhet innebär att man inte tycker det är bekymmersamt att ha dem på dagis långa dagar”. Mina ungar har glatt skuttat till dagis mycket för att de alltid haft korta dagar och har vetat att jag eller deras pappa tar ansvar för att de har det bra där.

Jag talar ur egen erfarenhet när jag säger att det inte finns något för ett barn som är så smärtsamt som att bli bortprioriterad men med jämlika föräldrar är chansen mindre för att så ska ske.

3:27 em
Malinka sa...

Jag är väl ingen "mammabloggare", tänkte jag först. Men det är jag väl – även om det inte var tänkt så.

JM, det där med makaronerna handlar inte om att man ska släppa sina ambitioner om föräldraskapet eller gå in i en mansroll. Det handlar om att man kanske inte behöver vara så jädrans perfekt hela tiden. För delar av den här mammaskulden handlar om att aldrig göra fel eller vara lite slarvig.

Till mitt inlägg om dubbelskulden har en anonym person kommenterat att allt är "hjärnspöken" och att det bara är smått galna människor som ser skillnader i synen på mammor och pappor.

Ett inte så subtilt sätt att säga att bloggskribenten och övriga kommentatorer är knäppa. ;-)

9:32 fm
Isobel Hadley-Kamptz sa...

Malinka, jag var tvungen att beskriva på ett kortfattat sätt och då blev det så.

7:38 em
Malinka sa...

Det är helt okej. Jag hade bara inte tänkt mig som sån. Fast jag typ bara skriver om barnen ...

11:33 em
Anonym sa...

Kanske är jag fel person att uttala mig eftersom jag verkar styras av andra kriterier när det gäller mammaskapet.

” för delar av den här mammaskulden handlar om att aldrig göra fel eller vara lite slarvig.” - Jag har aldrig känt något behov av att andra föräldrar ska se mig som en perfekt förälder, jag skiter så jävla mycket i om andra människor ser mig som en perfekt förälder att jag blir yr. Däremot är det den viktigaste saken i mitt liv att mina barn tycker jag är en bra människa och en bra mamma.

10:01 fm
Emma sa...

Jag gillade den här texten mycket mer än den förra. Det är så skrämmande med tjejer som inte vill ge upp att vara förstahandsalternativet, den bästa föräldern. Jag tänker mycket på just det.

Och inte behöver det här ha någonting alls att göra med karriärkvinnan, som det kommenterades om på Expressen, även om det kan ha det. Det handlar ju först och främst om att vara lika delaktiga, ha lika ansvar och lika engagemang. Det känns ju naturligt att det ska vara så, nu när vi har kommit på att kvinnor och män är lika mycket värda, lika smarta, och ska ges samma förutsättningar - att båda ska göra lika mycket hemma och få lika mycket tillbaka av barnen. Så att inte ännu en generation växer upp i tron om att det alltid är mamman som finns där, som är hemma.

10:46 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)