tisdag, november 06, 2007

Tröjan och jag


"Är det ett streetwear-märke eller?"
Jag bara gapade.
"Ja, jag har aldrig hört talas om det i alla fall" fyllde hon i.

Jag stod inne på NK Trend i lördags och hade precis frågat kvinnan bakom disken om hon visste om någon affär på NK sålde John Smedley. Jag är inte helt säker på om hennes svar fick mig att känna mig ung, gammal eller bara hopplöst missförstådd. Under alla omständigheter känns det som ett dåligt tecken. Antingen för mig, för NK trend eller möjligen för John Smedley. Som alltså, för dem i min läseskara som inte vet det, gör världens bästa ylletröjor i tusen färger med perfekt passform och decennielång hållbarhet.

Den allra första gången jag hörde talas om John Smedley var i en intervju i Slitz. Jag kommer inte ens ihåg vilken svårmodigt stilig popstjärna som sade sig föredra märket, men det etsade sig fast. Att man såklart köpte sina superenkla fantastiska tröjor där. Tröjan som bara finns, som inte gör väsen av sig, som bara smittar med sin asketiskt sinnliga perfektion.

Lite senare på sommarsemester i England hittade jag efter frenetiskt letande dem på något av något av varuhusen, (jag tror att det var Selfridgdes) men fick som den fattiga gymnasist jag var feberfrossa av prislapparna. Målet stod dock klart. Någon gång skulle jag ha svarta tröjor av det här märket, någon gång skulle jag bli lika ouppnåeligt cool och, eh, rik. För att ha svarta polotröjor på ett snyggt sätt måste man dessutom vara mycket smalare än vad som ligger i min naturliga konstitution, men just den ätstördheten var inte lika märkesberoende.

Sedan levde tröjorna kvar i mina drömmar. Då och då nämndes de i SvD City, som på den här tiden var min veckovisa ingång till sånt som var tufft och bra, och en gång läste jag en hel artikel i antingen Pop eller Bibel av Annina Rabe om just den svarta v-ringade tröja jag själv så hett åtrådde.

"Är det ett streetwear-märke, eller?" Jag har inte riktigt hämtat mig än. Eller, jag hade i alla fall inte hämtat mig. För att faktiskt hämta mig gick jag nämligen i dag till det enda ställe som uppenbarligen säljer John Smedley för dam i Stockholm, Knits i Gamla stan. Den snälla ägarinnan plockade genast fram en koftmodell som precis har slutat tillverkas (Nettle, för den som är intresserad, den finns fortfarande kvar i svart, mörkbrunt och några färger till) och som hon trodde skulle passa mig. Den var förstås underbar, koftans platonska idé, längd perfekt till höftkammen, lagom insväng, pärlemorknappar. De tusen färgerna spelade förstås inte stor roll eftersom jag ändå såklart ville ha den i svart.

I allmän ysterhet, och för att personalen gullade så glatt med min unge att jag hann prova fler saker, slog jag till på en Daria också. Rund ringning, 3/4-delsärm. Jo. Svart. Den också. Numera har jag ju kläder i färger, till skillnad från då i början av 90-talet, men det är svårt att välja något annat av just dessa. Sällan har så ofantliga summor känts lika välinvesterade.
Att jag känner mig som en tant får jag väl leva med. För nej, det är inte ett streetwear-märke. Det är förmodligen inte det allra minsta coolt längre heller. Men när jag nyss iklädd min splitternya Daria tvättade min unges öron från den palsternackspuré som han tidigare i dag lyckades gegga in där, så känns mitt liv lite mer som det liv jag vill leva. Inte för att jag är emot palsternackor. Men man behöver får också ibland.

10 kommentarer:

Patrik sa...

Jo, jag läste till slut och upptäckte att du ville ha Smedley-dam. Anyway, tanken måste avslutas, förr i tiden när jag köpte kläder fanns det alltid John Smedley på NK, på Paul & friends i alla fall, men jag köper inte kläder längre så jag vet inte och jag är bra för stor för damkläder numer.

Smedley's tröjor alltid snygga, men förutom att inte köpa kläder kan jag inte bära ylle, så jag köpte inte smedley ens när jag köpte kläder. Ja, jag vet, jag är 7 nu, men det kliar. Jag är bomull.

Jessika sa...

När man är målmedetet ute efter något kan man ju börja vifta med öronen när man väl hitta det så det var väl lika bra med två tröjor, även om du sen använde den ena delvis som servett på barnet.

Caroline sa...

Åh gud så porrigt, surfar Smedleys webbshop nu. Tusen tack för tipset!

SANDRA sa...

Ska finnas på NK.

http://www.johnsmedley.com/pages/stockists.php?action=search&country=Sweden

Sofe DeLux sa...

Haha det är inte lätt inte...

erik w sa...

Ja! Liam Gallagher? Världens kanske inte förste men säkerligen störste John Smedleyfantast. Vilket nästan gör märket till streetwear...

qylva sa...

Hejsan!
Jag har precis läst ut din debut roman som kort och gott är helt grym! Den berörde mej verkligen och jag älskar ditt spårk i den. Jag hoppas att få läsa mer av dej i framtiden, så jag börjar här med att läsa din blogg
Mvh Ylva

Anonym sa...

Men alltså. Jag har aldrig hört talas om John Smedley (men det kanske är för att jag stickar mina tröjor själv). Och det hade ju tydligen inte du heller förrän du läste om en popstjärna som hade en. Och det finns alltså EN butik i Stockholm som för deras damsortiment. Hur konstigt är det då att en expedit på en trendavdelning inte har hört talas om tröjorna? Är inte "jag trodde inte mina öron" lite i överkant? Hur von oben får man bli?
/Linn

Anonym sa...

Ja visst är det märkligt! Jag möttes av samma frågetecken som du när jag frågade efter John Smedley tröjor. Tre expediter i tre anrika Stockholmsbutiker hade aldrig "höööört taaalas" om John Smedley. Till råga på allt så misstrodde de att tröjmärket faktiskt existerade trots att jag krängde av mig jackan och visade JS tröjan som jag tagit på mig! Man blir stum av förundran över okunnigheten. Det blir till att åka till Malmö och gå till Olsén. Där har de i alla fall haft JS tröjor.

Anonym sa...

Men hallå!! fler måste joina Smedleyklubben. Köp gärna många plagg av detta fantastiska yllemärke som består av världens bästa ull från Australien. De kostar en slant men håller för en massa tvättar, färgen och formen är oslagbart hållbara. Jag har haft märket i över 30 år och då tillverkades bara herrprodukter medan de idag även har en damlinje.
För er damer i Skåne rekommenderar jag Sue B´s butik i Lund.
Tänk kvalitet istället för kvantitet
Marita