tisdag, november 20, 2007
Bokhora for real
Via Therese hittar jag en otroligt intressant frågeställning. Vilka fem romangestalter skulle man helst vilja ligga med? Genom huvudet far childhood sweethearts som Lestat, Erlend Nikolausson, Valmont, han arkitekten i the Fountainhead (okej, kanske en del gymnasie-sweethearts när jag tänker efter) ihop med senare bekantskaper som Millie O'Reilly i Luder och Yvonne i Iain Banks Complicity. Nej, jag kan nog inte välja bara fem. När jag går runt och tittar i bokhyllorna inser jag dock snabbt hur mycket lättare det är att i seriös litteratur hitta knullbara kvinnor. Som en spegel av att de flesta huvudpersoner är heterosexuella män är det kvinnorna som beskrivs som attraktiva, som görs attraktiva för läsaren. Ju mer jag tänker på det dessto argare blir jag. De som i dag fnyser om hur förutsägbart det är att objektifiera män kan inte direkt luta den tolkningen mot världslitteraturen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Onekligen är det enklare att "se" kvinnorna eftersom, som du skriver, dom beskrivs utifrån huvudpersonens (mannens) synvinkel. Å andra sidan tycker jag man får en ganska realistiskt bild av mannen, och det är kanske där det blir lite trist?!
Man får inte samma romantiserade bild av mannen utan mer "han verkar lite feg, velig och obestämd. Super för mycket och vill använda våld"
hm, nu inser jag hur mycket det här säger om vilka böcker jag läser... :)
Kommisarie Guido i Donna Leons böcker är en sån man som inte är som jag skrivit uppe. Han ligger nog på min lista, även om han är aningens för gammal...
Sen är det en salig soppa, för hur mycket jag gillar Rankins böcker kan jag inte känna att jag vill ligga med den försupne och gamle men moraliske polisen Rebus... men Lord Tomas Lynley däremot skulle gå alldeles bra.
Jag återkommer, och om inte annat så vore det roligt att läsa ett par till förslag från dig - även om det inte blir fem stycken.
App, app, app, tänk på att män inte läser så jäkla varierat. Vad har vi i Fountainhead? Dominique Francon, skitsnygg men rätt så labil. Skulle man orka vänta i tio år på att hon ska sluta vara rädd för världen? Nä. Atlas, Dagny Taggart. Korthårig, spänd och kedjerökande, inte min kopp te. Och skulle du vilja är det öststatskö på suktande, ställ dig bakom diversearbetaren i tågstallet och bida din tid i minst tolv år.
Tolkien, många brudar där också, not. Galadriel hade man kanske fantasier om tills hon filmatiserades som osminkad, barfota proggbrud.
Guillou? Hamilton är superhjälte och dejtar en frireligiös snut med gropig hy och pilotglasögon (!). Major turnoff.
Mankell? bara gamla slitna människor. För man skulle ju inte våga strula till det med hans dotter.
Marklund? Annika Bengtzon. För: Schyssta rattar. Mot: Morsa som torkar snor, jobbar och aldrig orkar ha sex, dessutom har vi grafiskt läst om hur hon skiter och pinkar på sig när det krisar. Konkurrenter: Medelålders bästis med hängande attribut och en sur skvallrig sekreterare.
Visst, Fantasy tenderar väl mot storbystade, vältränade brudar med svärd och det är ju coolt, men ändå. Ska du få det här området till "strukturerna missgynnar kvinnor" så får du nog motivera lite bättre.
Puss.
Mattias, jag skrev seriös litteratur. Kalla mig snobb men jag räknar varken Guillou eller Marklund dit.
Snobb och snobb, jag vet folk som kallat dig betydligt värre saker för att du har tanten med i de sammanhangen. Själv blir jag bara glad på dig.
Du menar alltså att du tycker att världslitteraturen skulle bjuda på en kraftigare turn-on för kvinnor om männen var mera objektifierade?
Intressant.
Men Billy, det är väl självklart. Objektifiering handlar ju i mycket om att se andra människor som redskap för den egna viljan, den egna lusten.
Men Mattias, jag menade inte att hon skriver seriös vuxenlitteratur. childhood sweethearts, var väl mitt begrepp, va? jag vet inte vad du läste när du var liten, men i mitt fall var det rätt mycket trash.
Isobel: Nej, jag uppfattade det inte som helt självklart. En anledning till att jag gillar litteratur är att det lämnar utrymme för egna fantastier, man kan alltså i just det här sammanhanget själv stå för objektifieringen, fylla i luckorna, se framför sig hur de gestaltade personerna ser ut etc.
När författaren gör det i alltför hög grad är det ungefär som när boken blir film - objektifieringen fullbordas av någon annan än en själv och då kommer det ner till preferenser - är Monica Bellucci/Brad Pitt ett bättre redskap för min njutning än Cameron Diaz/George Clooney?
Men visst, en av författare snyggt utförd objektifiering tenderar möjligen att leda tankarna i knullbarhetens riktning bättre än om man ska sköta det själv jämt.
Men likafullt, om du blir arg av att kvinnor objektifierats i litteraturen, hur blir du då gladare om män objektifieras nu?
Kåtare hänger jag numera med på, men gladare? Då lär ju hjulet bara fortsätta snurra trots att hamstern lämnat buren för länge sen.
När jag var liten läste jag Strindberg, Kafka och Dostojevski, sådant som en svårmodig nörd förutsätts ta sig igenom. Och Rand förstås. Nu sätter jag i mig en topplistedeckare eller en serieroman när jag behöver en dos kultur. Och Rand förstås.
Skicka en kommentar