onsdag, november 14, 2007

Att det är bra att de finns betyder inte att de inte har fel

I Dagens Arena skriver Björn Elmbrant:
"Det har i Sverige varit en oomkullrunkelig sanning att demokratin närmast förutsätter marknadsekonomi. När Naomi Klein nu radar upp exempel på att extrem marknadsekonomi trivs alldeles förträffligt ihop med råa diktaturer som Pinochets Chile, då är det en rejäl åsnespark på dem som här hemma företräder vad John Kenneth Galbraith kallat ”den konventionella klokskapen”."

Märker ni den försåtliga glidningen? Att Elmbrant låtsas som att det är samma sak att säga att demokrati förutsätter marknadsekonomi som att hävda att marknadsekonomi kräver demokrati?

I själva verket är det förstås inte alls samma sak, det förstår ju vem som helst som betraktar världen. Den kinesiska superkapitalismen visar ju till och med att det går alldeles utmärkt att kombinera marknadsekonomi med uttalat kommunistisk diktatur. Det finns visserligen människor som trott och hävdat att marknadsekonomin kommer leda till krav på demokratisering, inte minst genom den ökande medelklass som marknadsekonomin ofta leder till, men tyvärr ser det inte ut att alltid stämma. Marknadsekonomin må fungera sämre utan exempelvis den fria informationsspridning som ett demokratiskt öppet styrelseskick innehåller, och den fungerar absolut sämre som allmän välståndsskapare utan de fria stabila institutioner som den västerländska demokratin är uppbyggd på, men den kan tuffa på.

Vad som däremot inte tycks tuffa på är demokratier utan marknadsekonomi. Don't get vulgar on my ass nu och peka på så kallade blandekonomier som Sverige där marknadsekonomin regleras av staten på olika sätt, men där marknadsekonomins grunder, som det privata ägandet, företagsfriheten, avtalsfriheten osv respekteras. Demokratier där staten inte respekterar sådana kommersiella friheter tenderar att gradvis bli allt mindre demokratiska (vi ser just nu exemplet Venezuela där socialismen är på väg att skrivas in i grundlagen).

Det skulle Elmbrant ha kunnat skriva om. Om han nu vill se alternativ till marknadsekonomin hade han kunnat ge exempel på hur sådana har fungerat demokratiskt, eller föreslagit metoder för att få något sådant att fungera. I stället kör han på banalaste sortens sammanblandningsknep. Den här gången räckte det att kunna läsa för att se igenom finten. Bättre kan ni väl?

5 kommentarer:

~Popoffer~ sa...

Du är så jävla bra, Isobel.

Johan Lundh sa...

Visst, men en mycket mera brännnde fråga är hur effektiv den representativa demokration är idag när alla partier i alla västerländska länder närmar sig politikens mittenfåra.

stefan sa...

Ja, det var en bra iakttagelse. Men det är väl själva grejen med socialister som Elmbrant.
Dom kan faktiskt inte bättre än så. Dom har inga egentliga argument och verkligheten har gång på gång mosat deras ideologiska grundvalar. Svensk intellektuell vänster idag verkar väl annars mest ägna sig åt nostalgiska drömmar om någon sorts socialdemokratisk 70-talsutopi, en gyllene tid när landstingen fortfarande expanderade och marginalskatten kunde nå över 100%.

Blandekonomi är förresten ett ord jag inte hört på länge. Påminner om skolgången på 80-talet när man fick lära sig att Sverige var en mysig tredje väg mellan USA:s kapitalism och Sovjets kommunism.

Den frie mus sa...

Det spelar väl i sig ingen roll ifall ett land har demokrati eller diktatur eller något annat, det intressanta är vad konsekvenserna blir. Där ligger förvisso socialismen dåligt till, men skulle det ändras på den punkten finns ingen anledning till att kräva att socialismen dessutom ska låta demokratin vara kvar.

Isobel sa...

Den frie musen har fel på alla punkter. Socialism finns i demokratiska varianter och fördelarna för demokratin framför diktaturen ligger alls inte enbart i konsekvenserna. (det beror förstås på vad man menar med konsekvenser, om man kom på ett styrelseskick som innehöll folkstyre och respekt för medborgerliga fri- och rättigheter som inte liknade den västerländska demokratin skulle konsekvenserna - alltså fri- och rättigheterna förstås vara viktigare än vad man kallade styrelseskicket. Å andra sidan skulle det ju i realiteten ändå vara en demokrati.

Vad som däremot är sant är att just fri- och rättigheterna inte kan röstas bort utan att resultaten blir förfärliga. Demokrati kan inte endast definieras som folkstyre.