När man är gravid och längtar efter alkohol, eller rent av hädiskt smuttar på ett glas vin kommer omedelbart de upprörda rösterna. Helt bortsett från att riskerna med ett måttligt alkoholintag under graviditeten är långt mycket mindre farligt än säg, åka bil. I det senare fallet finns ju klarlagda risker, I 0.12 promille av alla bilar som över huvud taget körs i Sverige är det någon som dör. Ingen studie har kunnat visa några risker alls för foster vars mödrar dricker ett glas vin någon enstaka gång. Men ändå."Det är ju en så kort tid", säger de förnumstiga. "Kan man inte avstå ens då?"
Okej, då, säg att man följer de där råden. Hyfsat i alla fall. Man må med sin jävla foglossning och orörlighet, tristess och oro desperat önska sig en fylla (själv undersökte jag t ex om det går att få tag på lustgas, som ju är erkänt tillåtet för gravida och som ger ett rus snarlikt alkohol, men det verkade omöjligt) men man är duktig och ståndaktig.
Sen föds ungen och allt är otroligt lyckligt och man lever i sin lilla oxytocinbubbla, men så småningom känner man kanske för att få det där vinglaset. Alkoholhalten i bröstmjölken är lika stor som den i mammans blod, så efter ett par öl är den alltså fortfarande långt mindre än alkoholhalten i exempelvis filmjölk. Och det ger man utan problem till ungar. Ändå ansåg ca 80 procent i någon nätundersökning i någon av kvällstidningarna nyligen att det var förfärligt om ammande kvinnor drack över huvud taget. Eh? Antingen kan folk inte räkna eller också är det hemskt många som smygsuper filmjölk och hoppas på roligheter. Eller också går de bara enkelt på all skräckpropaganda.
Men det räcker inte med det. Jag läser hos Emelie Thorén, som parentetiskt verkar vara en toppenmorsa om någon, hur en massa människor är upprörda på henne för att hon blivit full. Inte för att hon var full med sin dotter Hanna, Hanna var vid tillfället med sin pappa som var och är ytterst nykter, inte för att hon tänkte amma för Hanna äter gröt och sånt, utan för att hon över huvud taget blev berusad. Som mamma. För det ska man inte. Det är visst äckligt och hemskt och massor av kommentatorer upprörs över att Emelie inte har förstånd att ändra sitt liv nu när hon har en unge. "Tänk om Hanna skulle bli sjuk och behöva åka till akuten och så skulle du vara full!"
Emelie berättar på sin blogg ofta om hur hennes kille måste åka iväg och jobba och vara borta i flera många dagar, men då upprörs inte läsarna och kommer med akuten-argumentet mot honom. Som ju då inte ens skulle få åka till akuten full utan inte kunna åka alls eftersom han är i Oslo. Nu är ju jag en sådan person som tycker att det verkar besvärligt, eftersom jag tror att familjer, barn och föräldrar, mår bättre av att barnen har båda sina föräldrar lika nära, lika ansvarstagande, i alla fall nästan hela tiden. Men skillnaden är ju att pappan i det här fallet kanske är borta i en vecka. Emelie är borta en kväll. Men det senare anser en del av hennes läsare vara värre.
Förmodligen beror det här på vilket liv man levt innan man fick barn. Jag gillar att gå ut och jag gillar berusning. Jag gillar att dansa, jag gillar att klä upp mig, jag gillar champagnebarer, jag gillar sunkställen, jag gillar öl ur flaskan framför en fotbollsmatch. Jag har inte varit vare sig ute på riktigt eller mer än hemmapytteberusad av två glas i soffan sen min unge föddes eftersom jag inte velat vara borta från honom, men nu börjar det definitivt rycka i benen på utelivsisobel. Och om folk tänker ha synpunkter på att jag någon gång lämnar min son med sin underbara pappa och ett gäng nappflaskor för att få gå ut och leka igen då ångrar jag nästan att jag börjat få bort en del av gravidfettet. Annars skulle man ju lätt kunna sätta sig med sina 90+ kilon på dem tills de bad om ursäkt.
I det här läget får jag förlita mig på orden i stället. Även mammor har rätt att vara något mer än mammor. Så länge det finns en nykter person som har hand om ungen är det inte det minsta farligt om inte just mamman absolut alltid är det. Man kan dricka två glas vin och ändå vara totalt kapabel att ta hand om ett barn (vissa har säkert en högre gräns, men jag är än så länge lite känslig). Alkohol i rimliga mängder, eller rent av någon enstaka gång i orimliga mängder, gör varken män eller kvinnor till dåliga föräldrar. Det gör inte ens längtan efter berusning.
Det finns något obehagligt här. En kombination av vissa människors förfärliga erfarenheter av sprit, där berusningslycka aldrig kan finnas utan missbruk och elände, och en syn på det heliga moderskapet som just, heligt. Jag förstår förstås att den här sortens livshållning inte funkar om man har alkoholproblem. Men vi andra måste väl ändå inte leva i absolutism av pur solidaritet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Åh...! Så alldeles underbart befriande att någon kan diskutera detta utan att likställa ett glas vin med ett gravt alkoholberoende... Debatten har ju spårat fullkomligt!
Jättebra inlägg!
På samma sätt är det ju ingen som ifrågasätter om pappan går ut och slår runt på krogen och lämnar mamman hemma med bebisen.
Jättebra skrivet!
Man vågar knappt tänka på hur folk skulle reagera om Emelie var bortrest lika ofta som pappan till barnet.
Folk är så jäkla ängsliga för att göra fel, att de känner sig lugnare i sin tro att de gör rätt om de kan fördöma andra som väljer att göra på något annat sätt.
Man ska inte lyssna för noga på rädda människor. Rädsla är farligt, det får folk att göra idiotiska saker...
Sjävklart ska man som mamma eller pappa fortsätta att leva ett liv man trivs med. I mitt fall är det också helt självklart att både jag och mamman till min dotter ska ta både två och fyra glas vin om vi känner för det. Livet stannar bara upp en kort sekund när man blir förälder, sedan rullar det på som vanligt. Att få barn är ju en del av livet som ju måste innehålla mer, såväl jobb som fest.
Livet är som sagt kort och ska värderas därefter.
Här är ett annat inlägg fast det handlar om under tiden när man är gravid.
Lämna barnet hos pappa med gott samvete och ta ett glas bubbly eller två. Eller fler.
Men en sak får vi aldrig förringa och det är det hemska i att vara full med sina barn. Eller ens smålullig. Barnen avskyr det, får ont i magen och det är grymt oansvarigt. Men det är en helt annan diskussion och de ska inte förväxlas!
Det här var bra.
Jag som mamma förlorar ju inte min person för att jag får barn.
Jag är samma människa, om än med lite vassare armbågar (rör inte min unge för då...) men att någon på fullaste allvar tror att jag skulle sluta med mina intressen för att jag får barn säger mer om dom än om mig.
Om mina intessen är att sitta och filura i en fåtölj med ett glas vin och diskutera böcker, eller hoppa upp och ner på ett disco med fyra öl i kroppen - det har ju ingenting med mitt barn att göra.
Jag är vuxen, litar på den jag lämnar mitt barn hos den kvällen, och går sedan ut och träffar mina vänner.
Om mitt intresse var att hoppa fallskärm, skulle det vara mer eller mindre bra än om jag går ut och ölar en gång i månaden?
Hur kan någon ens orka ifrågasätta att man lever sitt eget liv så länge det inte skadar barnet?
Jag tycker att det är bra att andra mammor reagerar på de mammorna som dricker för mycket vin. De sätter barnet i det främsta rummet, vilket är beundransvärt. Men ett bra kontrollerande nätverk minskar riskerna att man blir en dålig mamma.
Anna: Det stämmer ju inte alls.
När jag var liten var en av mina favoritdagar midsommarafton, dels för att min morbror brukade vilja bryta arm med mig, dels för att min pappa trots att han då gick på kryckor, ibland kunde springa några steg åt något håll om han kom på att han hade glömt nåt (och glömska var det första symptomet på att vinet hade verkat, mycket underhållande).
Jag har även flera vänner som låter sina 8-10 åriga barn vara uppe sent om vi äter middag och dricker vin. Jag kan inte minnas någon magknip för egen del och kan inte erinra mig att jag har sett barnen må dåligt.
"Men en sak får vi aldrig förringa och det är det hemska i att vara full med sina barn"
Vilka är vi? Alla? Eller alla svenskar? De har helt säkert redan glömt i såväl Brasilien som på Grönland som i Frankrike. Har franska barn mer magont? Köps det mer Samarin per capita där?
Jag fick ont i magen när jag läste ditt inlägg. Jag är antagligen ett barn i dina ögon. Betyder det att du är full?
Isobel har så rätt här.
Men tyvärr uppbär ju just alkohol ett mytiskt skimmer i det här landet, på de här breddgraderna...som gör att vi sällan eller aldrig kan ha ett samtal om det.
För visst är det bedrövligt det som spriten gör med många familjer. Det är eländigt att se hur folk går ner sig på kröken. Det gör ont i barnet som aldrig ser sin mamma nykter.
Allt det är sant, och något vi alla kan skriva under på. Inte sant?
Men ställ inte det ivägen för debatten, please. Alkohol är inte detsamma som drängfylla. Alkohol är när det är som bäst en beståndsdel i något himmelskt. När det är som sämst...är det något av det sämsta vi någonsin uppfunnit...
Men det gör ju inte att de flesta av oss inte kan reglera intaget såpass att vi inte riskerar att somna i rännstenenså fort korken åker av. Har man den egenheten, att man ofta vaknar just där...då kanske man ska överväga att skita i sprit om man ska ta hand om sina barn. Men om man likt de flesta människor inte super skallen i bitar, även om man skulle bli berusad så finns det väl ingen anledning i världen att vara nykter "för sina barns skull"?
Visst, hade jag växt upp med föräldrar som pucklade på varandra så fort dom blev onyktra så kanske jag skulle ha samma ståndpunkt som er som tycker att det är oansvarigt att vara full som mamma...
Men de flest barn brukar tycka det är rätt kul med fest. Precis som vi vuxna.
All denna nymoralism...blä...
/M
odenplan.nu
Det är klart att du kan gå ut och dricka dig så berusad du känner för. I vår familj går vi ut båda två växelvis och har regeln att den som varit ute får sova på soffan och inte tillsammans med barnen när man kommer hem lite på lyset :D
Min fru tog både ett och två glas vin under ammningstiden och det gick väl alldeles utmärkt, så länge man känner sig säker att man kan hantera bebisen i famnen.
Åh tack Isobel för att du återigen säger ifrån på en punkt där jag har börjat känna alltmer obehag. Detta med att man skall, från det ögonblick man blir gravid till barnen typ flyttar hemifrån, bli helnykterist. Jag har läst det på så många ställen - bloggar, tidningsnotiser, kommentarer (de är värst) till tidningsartiklar och bloggar - och varje gång tänker jag vilken otrolig moralism och inskränkhet det finns. Och hur tätt förknippad med mammarollen den är! Nej, det är väl klart att man inte kan sätta sig i bilen och köra till akuten om man har druckit vin. Men det kan man ju som du så mycket riktigt påpekar inte heller i en massa andra situationer. Och en taxi kan man kanske i så fall kosta på sig. Vill det sig riktigt illa åker man ambulans (fast så illa får man väl hoppas att det inte blir eftersom barnen förhoppningsvis sover när man tar det där glaset). Och då får man väl ta att man är berusad på akuten, det är pinsamt men man nyktrar till så småningom.
Men det är inte bara alkoholen det gäller, det gäller hela inställningen till mödraskapet. Ibland undrar jag vilka vansinniga egon som fostras genom det konstanta mantrat att barnen är DET ENDA VIKTIGA, barnen är MITT ALLT, barnen GÅR FÖRE ALLTING. Nu känner jag direkt hur jag inbjuder till moralism men naturligtvis är också mina barn det viktigaste för mig. Jag har järnkoll på mina prioriteringar (vilket någon säkert kommer att tala om för mig att jag inte har). Men det betyder inte att det inte finns annat som är viktigt också. Precis som att bara för att man vill och behöver skydda sina barn mot allt ont bör man inte skydda dem mot allt.
Och att det är kvinnor, kvinnor, kvinnor som drabbas och, inte minst, upprätthåller självutplånarstrukturen.
Svenskar bryr sig mer om ritualer och mindre om utfall. Trots att det alltid är de sk. "utfallen" som rättfärdigar ritualerna.
Jämför med miljörörelsen. Eller vänstern.
Nä FY FAAN. Att få festa på eget håll är en självklarhet, att bli full tillsammans med barnen med allt vad det innebär med att tappa omdömet, inte vara pålitlig etc är en helt annan och jävligt RUTTEN grej.
Tack för det inlägget i debatten. Du har helt rätt! :-)
Jag kan aldrig köra min dotter till akuten. Jag har nämligen inget körkort. Hur oansvarigt är inte det?
moster mysko: samma här =)
heja Isobel! som vanligt tokbra och träffande.
klart du ska drick skumpa och allt annat. jag kan tom tänka mig att bjuda på ett glas el glassig drink om det skulle underlätta.
/Helena - som tog ut två mammor på vin igår
Passa dig! Tänk på att du är HELT avgiftad efter en lång nykterhetsperiod och gå inte ut lika hårt som du tror att du kan. Efter barn 2 då jag precis slutat amma var jag på vinfest och blev så FRUKTANSVÄRT full att jag höll på att inte komma hem hel. Så drick och har kul, men ta det cool för din skull. Festa i frid. Med förstånd.
Isobel, om du vill kan jag bjucka på en bira eller två. Öl är gott, full är roligt och är det någon som kan ha gjort sig förtjänt av att bli lite blarig och ha lite kul - medan bebisen är i tryggt förvar hos kära papsen - så är det väl en småbarnsmamma?!
Åh, så bra skrivet. Så befriande! Äntligen!
Nä, alkohol i närheten av barn hör inte ihop. SYFTET med sprit är ju att trubba av, göra det lite mjukt och luddigt i kanterna. Ingen unge vare sej i magen eller knät då inte!
Kan vi inte vara så osjälviska de få åren, så är det synd om oss... Jag dansar f.ö. riktigt bra utan öl.
Jag tycker min kompis har en bra syn. Hon kan vara hur full som helst när pappan är hemma och nykter men sover i soffan och låter inte barnet se henne bakis. Mina föräldrar var aldrig fulla och dumma men jag tyckte ändå det var skitläskigt med fulla vuxna när jag var liten. Tills jag blev tonåring, då var det perfekt.
Nykter: Syftet med alkohol är INTE att göra allt luddigt i kanterna. Har man det som mål med sitt intag bör man dock fundera på lämpligheten.
Nanna: Varför var det perfekt när du var tonåring? För att du har en skev alkoholrelation månne?
Generellt verkar sorgligt nog gälla i det här landet att alkohol i första hand är en drog, i andra hand ett livsmedel. Tycker det säger massor om er som moraliserar...betydligt mindre om mig.
Skicka en kommentar