Häromdagen fick jag ett mail från en av Sveriges mest framstående pr-konsulter inom det område som kallas public affairs. Han ville uppmärksamma mig på en youtube-film som berättade om Mona Sahlins allehanda felsteg, ja ni vet, den svarta dagmamman, parkeringsböterna på bilen med körförbud, skatteskulder som gick till kronofogden, tjänstekortsanvändningen och allt det andra. Han skrev i mailet att det kanske var "intressant för bloggen".
Nu är jag visserligen imponerad över att Mona Sahlin har lyckats få historieskrivningen om alla de gamla skandalerna till att bli att hon blott köpte choklad på sitt jobbkort, men så där värst upprörd över de verkliga felstegen är jag inte ändå. Precis som hon sade på den där berömda presskonferensen är hon ingen fifflare.
Lika lite som Anders Borg är fifflare för att han inte skickade in kontrolluppgift för den där barnvakten eller alla de politiker och politiska tjänstemän som nu senast i en sällan skådad vittvätt av svarta bykar erkänt pengar utan kvitto till hantverkare eller bilmekar.
Som boende i Stockholm kan jag förresten konstatera att det i stort sett är omöjligt att få en hantverkare att ens räkna på ett mindre renoveringsjobb om man säger att man vill ha det gjort vitt. De bara skrattar åt en. Det gör det kanhända inte rätt att köpa sådana tjänster svart ändå, men motiven bakom behöver verkligen inte bara vara snålhet. (Det senare gäller ju inte städning och liknande i Stockholmsområdet, man har länge kunnat köpa vita tjänster genom exempelvis Hemfrid, och om man tjänar så mycket som makarna Cederschiöld torde prislappen inte vara ett problem)
Poängen med det där pr-mailet var rimligen att tona ner de fläckar som numera pryder de nya moderaterna. Jag har inga problem med den utgångspunkten. Jag må tycka att det var besvärande för Ulrica Schenström att hon blev full på krogen när hon inte avsagt sig sin jour, men med tanke på min behårda övertygelse om att hon, hade hon varit man, hade kommit undan med en tillsägelse och en offentlig ursäkt, så ser jag likväl med avsmak på drevet och dess konsekvenser. Om rikets högsta politiska tjänsteman varit man och pussats med en öppet homosexuell manlig journalist på krogen hade det förresten förmodligen mest ansetts frigjort och piffigt.
Men det hjälper inte. Jag får kväljningskänslor ändå. Vem är det som betalar en av de bästa (och dyraste) pr-konsulterna i landet att sprida, visserligen välkänd och faktagranskad, skit om oppositionsledaren? Och, även om han nu kanske gör det gratis, vill vi ha det här amerikaniserade politiska klimatet, där gyttjebrottningen blir viktigare än de politiska förslagen? Jag vill det inte. Lika lite som jag vill se dessa eviga listor dag ut och dag in på vem som erkänner att de köpt något svart (med den underliggande premissen förstås att den som inte erkänner kanske bara ljuger, för att inte tala om dem som inte vill svara). I dag dök ett nytt mail upp från pr-mannen. Han ville nu uppmärksamma mig på en artikel i Dagens Media om hur många mediechefer som köpt svart. Höhö, de är lika solkiga som dem de granskar. Jaha. Vilken överraskning.
Jag går inte med på att det är såhär politisk opinionsbildning ska gå till. Jag vill inte låta de lägsta sätta standarden, jag vill inte svara med samma mynt. Vi är förmodligen lite småfifflande till mans, det säger ju åtminstone alla undersökningar om hur många som har eller som kan tänka sig att köpa svarta tjänster. Och då har vi inte ens kommit in på alla fortkörningar och allt fildelande.
Om jag hade tid skulle jag skriva en stump till om Trafikuppgiftsutredningens förslag om att alla uppgifter om mail, sms och telefonsamtal ska sparas, oavsett om det finns brottsmisstankar eller ej. Tänk vad smart, då kan man se om någon alls haft kontakt med hantverksfirmor och sedan kräva dem på eventuella kvitton. Vi är alla skyldiga tills motatsen bevisats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Men du är ju briljant, va! Mer sånt!
Kan bara hålla med dig fast som Anonym säger, media kör ju racet! Sålänge du inte är chefredaktör så..Jag påverkar enbart genom att inte köpa kvällstidningen längre, det är för mycket skit helt enkelt. Fast tyvärr också vad folk vill ha...
Oscar Swartz har skrivit bra om Trafikuppgiftsutretningen, kan nämnas.
Oj, skrev visst utretningen, inte utredningen. Nåja, passar ju faktiskt lite ändå. Reta sig på den bör man ju.
Det här låter förstås sjukt petigt.. men om det verkligen vore sant att i princip alla snickare, elektriker, trädgårdsmästare och flyttfirmor debiterade svart och skrattade åt den som inte erbjuder det så skulle det ju knappast finnas några sådana firmor överhuvudtaget, inga som står i telefonkatalogen och annonserar ofta i alla fall. Det är ju inte precis så att skatteverket sitter med armarna i kors och slött noterar att precis alla som håller på med hantverk/service redovisar idiotlåga inkomster i sina bokslut 8det finns något som heter gransking av inlämnade deklarationer mot hur pass mycket företaget bedöms bvara verksamt...)?
Dessutom är en garanti på ett utfört jobb eller vara väl rätt värdelös om det gjordes svart - då finns det ju inget rättsligt giltigt sätt att bevisa att köpet ägt rum eller att man har rätt till service. Som kund vill man i rätt många lägen ha papper på exakt vad och hur man köpt och betalat.
Visst förekommer det en del svart och grå bokföring, men snacket att det bara är idioter som jobbar vitt, eller blir servade av 'vita' hantverkare känns som samma viktklass som de där historierna om svensken som blir utskrattad på Finlandsfärjan när han ska till att växla från kronor till euro (hördes ganska ofta för sådär fyra-fem år sedan)
Tobias, jag har haft en del med hantverkare att göra (också i Stockholm) och ser samma tendens som Isobel: Småjobb görs inte vitt. Om de görs alls, vill säga ... Stora jobb delas upp i en vit och en svart del. På så sätt får köparen kvitto på arbetet och hantverkaren har en inkomst att redovisa.
Visst kan man insistera på att betala helt vitt. Men i alla fall som jag har hört om – när det handlar om en privatperson som uppdragsgivare ska jag tillägga – föreslår hantverkaren själv den svart/vita uppdelningen.
Det finns helt klart ett problem i den här delen av tjänstesektorn.
Apropå bristen på fokus på den faktiska politiken: http://www.nytimes.com/2007/11/09/us/politics/09clinton.html?th&emc=th
Exempel på svårigheten att köpa små vita hantverkartjänster: ytterdörren behövde bytas. ville vi betala vitt kunde hantverkarna - eventuellt - ta sig an uppdraget någon gång efter nyår. om vi accepterade att betala svart skulle de utföra tjänsten inom tre veckor, till det facila priset av 270 kronor i timmen.
Och det här skedde ändå utanför stockholm.
tilläggas bör kanske att ovanstående exempel handlade om en förfrågan i maj!
ganska svårt att vara hederlig under sådana premisser.
Hej Isobel,
Jag lämnade en kommentar här igår. Den kom inte med. Beror det på att man måste registrera sig på något sätt eller på att jag inte hade samma åsikt som du?
Med vänlig hälsning
Louise
Oki, det måste vara jag som fipplat...
Vill i alla fall säga att det går alldeles utmärkt att köpa hantverkstjänster vitt om man bor i innerstan. Jag tog offert från fyra stycken när jag byggde om min lägenhet, de som inte var schyssta åkte förstås bort direkt. Nu när några lampor pajat i köksskåpen kommer de och fixar det, givetvis debiteras det lika vitt trots att det handlar om små summor.
Om beställarna inte går med på att betala svart slutar hantverkarna givetvis att föreslå det. Man har ett ansvar själv ockdå.
Jag är innerligt trött på borgliga opinionsbildare som skyller sitt eget fusk på andra. Jag röstade på den här regeringen och är enormt besviken. Jag trodde att det personliga ansvaret hörde till de borgerliga dygderna, men det tycks vara ett mycket gammaldags synsätt.
Delar erfarenheterna i svårigheterna att få vita hantverkare i Stockholm. Problemet är att de företag som finns i gula sidorna sällan åtar sig småjobb, åt enstaka familjer. Deras företag (och bokföring) går runt på stora jobb, åt hyresvärdar, föetag etc.
Det är inte omöjligt att få vit arbetskraft, men det kräver en hel del extra jobb eller kontakter, i synnerhet i högkonjunktur.
Bra att du står på dej Isobel, men jag säger precis som Louise: Det är vi som konsumenter som har makten. Kräv stopp på svarta tjänster och ta tillbaka den!
Som jag skrev innebär inte svårigheterna att få tag på vita hantverkare att det nödvändigtvis är rätt att anlita svarta. Men dessa svårigheter finns, man kan ringa tio firmor för att få ommålade fönster och ingen enda vill alls lämna offert på något som bara ska ske i en lägenhet och göras mot kvitto. Skälen bakom svartköp kan alltså utmärkt väl vara något annat än snålhet. Jag förstår inte varför detta enkla påstående skulle vara så provocerande.
Jaha, det är svårigheten att få tag i folk som gör att man betalar svart. Jag ska säga det till tandläkaren, advokaten, revisorn nästa gång. Eller till arkitekten. Det finns ALLTID firmor som gör jobben bra, mot kvitto och med garanti. Annat är en etablerad lögn som olika svartbetalare använder för att rättfärdiga att man bidrar till en ruttnare omvärld.
Det finns telefon, det finns internet. Det är bara att söka. Och tacka nej när nån fåne vill ha betalt under bordet. Man ska gynna firmor som gör rätt för sig
Beträffande Mona Sahlin-filmen och det tips om den som en PR-konsult skickat ut så måste jag säga att det skickas ut tips hela tiden om allt möjligt inte bara från PR-konsulter eller om motståndare. Det är lite av idén med internet så att säga, att dela information om allt möjligt och det precis hela tiden.
Filmen om Sahlin lade jag själv ut på eget bevåg på min egen blogg för att den passade så bra i sammnhanget när man så ensidigt kastar sig över de borgerliga politikerna och kallar dem mer kriminella (ja det ordet användes trist nog) än andra politiker. Filmen om Mona Sahlins felsteg ger en annan bild. Alla är vi människor som gör fel. Ingen är ofelbar. Länken har funnits på min blogg tidigare. Filmen har funnits på Youtube i 9 månader och visats 42.255 gånger... Den är väl känd. Därför tycker jag inte att man ska dra ut en massa konspirationsteorier här.
Jag bestämmer egensinnigt helt själv vad som står på min blogg. Vill bara slå fast det så här i all vänlighet ;-)
För att sammanfatta ditt inlägg:
Vissa saker är ok att ta svart, för att det är så jobbigt att betala skatt och göra rätt för sig?
Och därmed är det ok att Mona Sahlin har fifflat.
Men det är inte ok att borgarna gör det?
Jag förstår faktiskt inte logiken.
Antingen måste man väl tycka att "det är häftigt att betala skatt" - och då måste man väl i konsekvensens namn också göra det. Eller så tycker man att det är ok att fiffla lite, för att det är så enkelt.
Men då har man väl förbrukat sin rätt att klaga på andra?
Hantverksarbeten gentemot privatkunder omfattas av konsumentlagen som overridar kontrakt mellan entreprenören och konsumenten. På detta följer en del orimliga krav på hantverkaren. Detta innebär en större risk för hantverkaren som därmed måste ta ut en riskpremie gentemot kunden. Konsumententreprenader brukar därmed bli ganska stökiga och något man helst undviker om man kan få andra jobb hos mer professionella kunder. Detta leder till att privatpersoner kan ha svårt att få tag i hantverkare. Utförs däremot arbetet svart så kopplas inte konsumenttjänstlagen in alls vilket minskar oviljan att ta konsumententreprenader. Mao så har konsumentskyddet lett till att tjänsterna blir dyrare och att det blir svårt att få vita tjänster utförda.
För mig är det skillnad på om man begår ett felsteg eller ett par, eller om man begår uppmot 10 felsteg där flera i sig innehåler upprepade felsteg. En normalt funtad människa kan inte vara så korkad att man gör detta utan uppsåt gång på gång på gång. Man är mycket väl medveten om vad man gör. För mig är man då en fifflare, och likväl i lagens ögon.
Skicka en kommentar