Jag vet inte vad det säger om vare sig mig eller henne, men vi har knappt träffats i något seriöst politiskt sammanhang. Bara fester, festliga demonstrationer, vakor och sena nätter. Snygga män, snygga kvinnor, drinkar och sång. Det går ju inte riktigt att komma ifrån: få andra bryter ut partyt ur partipolitiken lika bra och lika konsekvent som hon.
Jag tänker nu kanske särskilt på den sena vinterkväll på Kvarnen när hon, Anders och Anna plötsligt dök upp och förgyllde sällskapet. Jag och Sanna och Fredrik var nog inne på vårt tredje glas redan och sjöng glatt med i det pärlband av 90-talshits som strömmade ur musikanläggningen. Vi gör ju sånt. Sjunger tillsammans. Dricker, flirtar, leder Pride-parader tillsammans. Det är vackert, och en hel del av det är faktiskt politik samtidigt som det är roligt. Om jag hade haft möjlighet hade jag förresten hemskt gärna följt med försökt räddat fiskarna tillsammans med henne också.
Jag har skrivit en hel del om min ökade dragning till miljöpartiet sista åren. När de borgerliga partierna struntar i sina egna värderingar och gör medborgarna till statens tillgångar i stället för tvärtom är det sådana som Maria och Anders och Anna som visat att det faktiskt finns liberala alternativ. När S & M gräver ner sig i industrialismens och storföretagskapitalismens skyttegravar (inte sällan på samma sida mot enskilda) har det stor betydelse att sådana som Maria visar att miljöpartister inte längre måste odla eget vete efter rörelserna på Saturnus månar eller misstro byggnader högre än en våning + dragig vind. (Jag medger glatt att denna min nya mp-förtjusning dämpas ganska rejält varje gång Yvonne Ruwaida öppnar munnen, men det är ett politiskt problem som Maria kanske får försöka hantera själv.) Självfallet är jag inte mer hycklare än att jag erkänner att jag dessutom gillar att de nya miljöpartisterna är så sjukt snygga. Yta betyder mycket i politikens marginaler och kanske än mer på de karaokegolv vi gemensamt bevistar.
Jag erkänner att min relation till det nya miljöpartiet inte bara kan beskrivas i estetiska utan också rent av i alkoholromantiska termer. Det är därför tur att vi både är vuxna och liberala. Åtminstone har jag hela tiden varit vuxen. Åtminstone är Maria vuxen från och med i dag. 24 år är en perfekt ålder. Grattis sweetheart!
Läs fler berättelser om hur vi känner fina Maria här, här, här, här, här, här och här.
6 kommentarer:
Så länge som miljöpartiet envisas med att vilja tillhöra det socialistiska blocket och inte som det borde – vara fristående - kan det aldrig bli ett alternativ. Genom detta val visar man tydligt sina böjelser för kollektiva lösningar. Men visst finns det kloka, kunniga och trevliga personer i partiet, t ex Isabella Löwin.
Man kan ju för övrigt undra hur pass betuttad Isobel hade varit i partiet om Maria Ferm inte haft utseende och framtoning som en fotomodell och dessutom varit nykterist ;-)
Positionstänkandet regerar och du, Isobel, är en korkad jävel i mer än en bemärkelse. När politiska journalister börjar välja favvopolitiker och professionella barkompisar efter deras utseende och styling kan vi andra totalt strunta i vad dessa skribenter sedan producerar vid tangentbordet.
Roger, snälla fortsätt strunta i mig (eller börja i alla fall, eftersom ditt kommenterande här tyder på att du inte gjort det hittills)
Bra blogg. Hittade hit från Bloggtoppen men det måste vara något fel med statistiken. Det står att du har en besökare i veckan och en miljon sjuhundratusen sidvisningar.
Om du nu inte har en enda besökare som är helt besatt.
Anonym, det kan vara Roger.
Skicka en kommentar