torsdag, december 14, 2006

Men anpasslighet är helt okej

TV4:s Drevet har alltså i likhet med P3:s morgonpasset fällts av Granskningsnämnden för opartiskhet. I drevet gällde det att en av reportrarna tog ställning mot Plymoth-rörelsen, i Morgonpasset att en bisittare kallade sverigedemokraterna för "detta vidriga lilla parti" och beskrev folkpartiets krav på bland annat språktest som "osmakliga".

Till Dagens Media svarar granskningsnämndens Eva Tetzell bl a på frågan om det överhuvud taget är tillåtet för reportrar att ta ställning:

"Nja. Det beror på i vilken fråga man tar ställning i, om det rör sig om en kontroversiell fråga eller inte. Inom ramen för samhällsgranskande program finns stort utrymme att vara kritisk och ifrågasättande. Men rena ställningstaganden i kontroversiella frågor är inte tillåtna."

Detta med att det specifikt är i kontroversiella frågor som objektivitet är viktigt är intressant. För vad betyder det? I en svensk kontext torde det ju vara rätt okontroversiellt att, som i det uttalande i P1 Cecilia Uddén tidigare fälldes för, föredra någon annan amerikansk president än George W Bush. På samma sätt ställer man sig frågan om det hade varit okej att kalla sverigedemokraterna för ett vidrigt parti på den tiden de hade några tusen väljare, men inte nu?

Eller menar granskningsnämnden att man inte får ha en öppen åsikt i frågor som väcker debatt? Är det okej att vara emot Förintelseförnekare? Tortyr som förhörsmetod? Får man vara för skattebetald sjukvård och skola? För demokrati? Och vad får man mena med det? Det finns trots allt väldigt många frågor där det i svensk debatt råder relativ konsensus. Och är det i dessa fall bara okej att uttrycka en uppfattning som ligger i linje med majoriteten, eller får man tycka något annat?

Jag är som bekant för mer öppenhet kring journalisters egna uppfattningar och har inget emot att enskilda reportrar tar ställning vare sig för eller mot Plymoth-rörelsen, så länge de gör det i en ram av allmänt intressant, faktaspäckad journalistik. Det är inte den traditionella svenska linjen.

Men när granskningsnämnden börjar dra upp gränser mellan frågor där reportrar får tycka, där tillräckligt många tycker likadant, och frågor där man ska vara (förment) objektiv, då blir det riktigt obehagligt. Ett medielandskap där bara tillräckligt allomfattande uppfattningar är okej för journalister är sämsta möjliga kompromiss mellan omöjlig objektivitet och massor av oliktänkande besvärliga enskilda journalister. Så lägger man grund för att tittare och läsare lockas att tro att vissa specifika åsikter inte är åsikter utan fakta, och raserar inifrån hela idén med en trovärdig journalistik. Och det kan väl inte vara vad granskningsnämnden är ute efter.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Den nuvarande konstruktionen är omöjlig. Den enda möjligheten är att låta en kanal var tydligt vänster som idag och den andraombemannas med den i dag oreoresenterade sidan under ny huvudman så att man får mångfald. Nu tillhör etermedia de infinitesimala tokvänstersekterna men ljuger och hycklar om det.

Erik Erlanson sa...

Du för ett intressant resonemang och har givetvis rätt. Följden blir att vissa åsikter blir till fakta.

Det hela är i själva verket tämligen löjligt, vi är ju alla medvetna om att det är omöjligt att presentara något, rapportera om något, eller vad man nu gör, rent objektivt. Man är ju alltid färgad av sina egna åsikter.

Samtidigt är det lätt att se varför det är som det är. Av den enkla anledningen att åsikter blir till fakta och att gemene man/kvinna därför gör det till sina egna åsikter.
Det handlar helt enkelt om maktutövning. Disciplinering av medborgarna.

Men samtidigt som det är som det är, omöjligt att vara objektiv, finns det väl ändå tillfällen då man bör eftersträva att vara så objektiv som möjligt. Man får helt enkelt anpassa sig efter den genre man är verksam inom för tillfället, som rapporterande korrespondent i ett konfliktområde bör man kanske försöka lägga fram fakta.
Eller låt oss ta Sverigedemokraterna som exempel. Man bör väl inte benämna dem som det vidriga partiets partiprogram ser ut så och så... det vidriga partiet leds av Ji.. vad nu partiledaren heter. Men sen är det klart att som bisittare i en morgonsoffa måste man ju få säga vad man tycker om de åsikter partiet står för.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Självklart är inte svenska etermedier tokvänster. Det där är en tröttsam muf-uppfattning som är precis lika fånig som granskningsnämnden. Däremot präglas hela den svenska samhällsdebatten av vissa grundläggande, i viss utsträckning omedvetna, uppfattningar, som har sin grund både i sådant som långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav och djup politisk enighet över hela blocket om värdet av välfärdsstaten och i mer allmänna filosofiska idéer om ex personligt ansvar.

Bolivar sa...

Allt har ju med kontext att göra. Generellt tycker jag att det bör finnas utrymme för alla möjliga sorters galenpannor i TV. Samtidigt skulle det ju inte vara så lyckat om nyhetsuppläsaren i Rapport satt och gjorde utfall till höger och vänster.

En fråga som jag inte har koll på faktiskt, är det någon skillnad på programledare och journalist i TV/radio-världen? Har Gonza Blatteskånska på Tracks-listan och Janne Josefsson samma restriktioner?

Karin S sa...

Ibland tänker jag att den vad jag förstår ovanligt generösa yttrandefrihet vi har i Sverige har blivit möjlig, eller snarare förblivit möjlig beroende på detta konsensus du talar om, och på historiens gång förstås. Historisk brist på anfall, invasioner och allmän folkblandning.

Ska bli intressant att se vad som händer med den just i samband med kontroversiella frågor som du tar upp, sverigedemokrater och annat.

Och generellt uppfattar jag det som att ju större insikt en journalist har om sin egen position, desto större chans har han/hon att göra ett bra jobb.

Anonym sa...

Jag tror att alla anställda inom public service har samma skyldighet att inte ta ställning i konktroversiella frågor. Många programledare är ju förresten också utbildade journalister.
När det gäller Sd, däremot, så gäller för SR att de enligt lagen är skyldiga att ta ställning mot odemokratiska idéer. Vilket jag anser att Sd står för. Däremot kanske man borde ta ställning på ett mer sakligt sätt, annars riskerar väl Sd att få den martyrstämpling jag tror att de redan börjar få, efter svenska mediers rapportering efter valet.

Anonym sa...

Journalister är redan den yrkeskategori som har störst makt att påverka opinionen och därmed ytterst landets styre. Genom att välja perspektiv, vilka som ska intervjuas, vilka frågor de ska få, vilka svar som ska visas respektive klippas bort, kan de styra läsares/tittares inställning i olika frågor. Att då begära åtminstone att de inte ovanpå detta uttrycker sig nedsättande om politiska partier är väl inte mer än rimligt?

Självfallet är svenska medier väldigt påverkade av att så många journlister har vänstersympatier (30 % v, 2/3 röda blocket är vanliga siffror). Det skrivs t.ex. mycket om högerpopulister och högerextremister, men väldigt lite motsvarande om vänsterdito. Naturligtvis beror detta på budbärarens "glasögon" - inte på att det inte finns vänsterpopulism.

Jag förstår vidare inte vad som skulle vara odemokratiskt hos sd. Reglerad invandring är något de flesta ansvarsfulla partier och länder tillämpar. Sd:s politik är väl ungefär vad Finland tillämpar, ingen skulle väl kalla Finland odemokratiskt? Hos vänsterpartiet finns det däremot personer som ursäktar och försvarar diktaturer, där skulle man kunna tala om odemokratiska idéer om man nu vill hålla på och stämpla partier med nedsättande etiketter, vilket jag ej förordar.

Anonym sa...

Stats-TV och -radio skall ha stenhårda opartiskhetskrav på sig i precis allt. Har de inte det vet man hur det blir - ohöljd ultrakommunism hela tiden, överallt (istället för bara då och då, som nu). Jag jublade när suggan Uddén stängdes av. Synd att det inte var permanent, bara.

Anonym sa...

Förmodligen menar hon med "ta ställning" ungefär "att aktivt driva kampanj för en viss ståndpunkt" vare sig det är i etern eller utanför jobbet, men det hindrar inte att det är ett ytterst luddigt resonemang. Och jag föredrar alla gånger att journalister får vara öppna med sina sympatier och sina vinklingar på problem (då blir det också lättare att diskutera vad folk säger. Tanken att man kan ha en journalistik som enbart består av ett lapptäcke av "enskilt bevisbara fakta" leder bara till att nyhetsflödet fastnar i rädsla, irrelevans och kråkvinklighet.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Hur fan komm alla de här patetiska Mats Johansson-klonerna hit? Eller förresten, Mats är en civiliserad man och skulle aldrig, åtminstone inte offentligt, kalla en högt respekterad journalist för "sugga". Men så högt orkar inte de anonyma, uppenbarligen måttligt begåvade, kommentatorerna här sträcka sig. Till civilisation alltså.

Bolivar sa...

isobel: Dom finns överallt. Det är samma typ av män som svettas floder hos stadsplaneraren när han försöker få fastslaget att grannens äppelträd faktiskt står på hans tomt. Eller som skriver 120 refuserade insändare till lokaltidningen angående rättsröta, motorvägen i grannkommunen som får hans penséer att vissna och de katastrofala bristerna i sophanteringen. Om du bortser ifrån att de finns på riktigt så är de ganska underhållande.

Anonym sa...

Avdelningen delirisk kulturjournalistik:

http://tinyurl.com/vuaja

Han kanske drömde att den fanns?

Anonym sa...

Det är klart att svensk public service - även när den ligger i den opartiska mittfåra den ska ligga - i floden av borgerlig press uppfattas som extremvänster. Skalor är ju ett relativt instrument.

Angående Uddén var ju hennes ställningstagande ur ett svenskt perspektiv helt opartiskt och harmlöst. Den svenska medianväljaren ligger någonstans mellan s och fp och det måste vara den mittfåran en reporter som rapporterar i Sverige ska utgå från. Utgångspunkten ligger då förstås väldigt långt till vänster om Bush och även om Al Gore. Uddén var på helt rätt spår.

Att svenska journalister har skägg och lusekoftor gör inte på något sätt att svensk massmedia skulle vara vänstervriden, det är ju bara jönseri. Castrokvällen oräknad, den var snurrig.

Anonym sa...

Även om det enbart är 3% som röstade för Sd så tror jag deras sakfråga har enormt större förankring hos svenska folket.Låt oss rösta i invandrarfrågan så vet vi hur deras förankring är.
Vad det gäller personer som antyder på att dagens sverigedemokrater är odemokratiska så kan dom ju gärna precisera VAD det är som är odemokratiskt med Sd!!
Googla gärna på ordet demokrati på wikpedia innan ni yttrar er i den frågan.Sd är sannorlikt det enda parti idag som verkligen hymmar för demikrati,åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Anonym sa...

1. Vad betyder hymmar?
2. Vad är invandrarfrågan?
3. Vad är det i frågan som vi borde rösta om?