Gå och rösta!

När jag vaknade i dag började det rycka i demokratinerverna. Röstat själv har jag ju redan gjort, men kanske kan jag få andra att göra det, kanske kan man delta i det fantastiska skådespel som är ett val, som är demokratin. Precis som Oscar skriver så håller vi svenska väljare på att skapa historia.

Vi har sett allt mer repressiva övervakningssamhällen växa fram i hela västvärlden, The Patriot Act, Asbos, Hadopi, FRA. Såhär 20 år efter massakern på Himmelska fridens torg har piratkritiska skribenter (jag kommer inte på ett bättre ord eftersom det verkar lite extremt att säga att de nödvändigtvis är FÖR övervakning) ironiskt jämfört de döda studenterna nu med hur högt vissa skriker om våra nutida hot mot demokratin. Och visst, politikerna försöker inte döda oss. Men Kinas nedstängning av twitter, facebook och andra sociala medier inför 20-årsdagen, för att undvika den organisering av folket som sker där, påminner tyvärr blott alltför mycket om EU-parlamentets krav på bloggar-registrering och svenska politikers tal om att förbjuda anonymitet på nätet. Det är förunderligt att inte alla ser de parallellerna.

Men många gör det ju. Som första land i världen verkar svenska väljare faktiskt säga ifrån i ett val mot övervakningshetsen. För att vi har chansen, för att de har pressat oss för långt. Både miljöpartiet och piratpartiet forsar fram i opinionen och kan tillsammans få nästan 20 procent! Om vänsterpartiet får två mandat finns det visst som tyder på att fantastiske Erik Josefsson får det andra. Det finns integritetsvänner som väljer att rösta på Christofer Fjellner eller Olle Schmidt, och även om jag tror att de gör ett misstag så betyder såklart de kryssen något annat än en röst på Reinfeldt och Björklund. Problemet är bara att de inte kommer att ses som väsenskilda imorgon. Imorgon kommer varje röst på allianspartierna räknas in av Reinfeldt som en seger för hans linje. För FRA-linjen, om vi ska förenkla lite.

När man så läser en medioker författares rasande personangrepp på en av de bästa Sverige har, med samma angreppssätt som använts på pennalistiska skolgårdar världen över, blir det bara ännu tydligare. Det handlar inte lika mycket om att förstå eller inte förstå internet, som många andra pratat om. På den yttersta motståndarsidan finns ju båda sorterna. Som Rick Falkvinge sade i Fokus-artikeln i förrgår: "Beatrice Ask går med på allting, inte för att hon vill driva frågorna utan för att hon inte förstår dem. Thomas Bodström driver frågorna för att han förstår dem och har valt sida. Det är en helt annan sak."

Det finns många som visst har förstått den konkreta realisering av demokratin som internet innebär, och som bara inte gillar den. Demokrati är finare som teori än som praktik. När enskilda människor får för mycket potentiell makt blir de farliga för dem som är vana att ha makten själva. Vi kan kalla det lex-Guillou (och om jag hade bott i Frankrike hade jag kanske blivit åtalad för det uttrycket).

I dag har vi chansen att säga att vi inte ger efter för deras hotelser och hat. Om man vill säga ifrån, om man vill säga att det faktiskt inte går längre, att vi accepterar inte att ni tar vår frihet ifrån oss, finns det tre partier att välja mellan. Rösta på miljöpartiet, där Carl Schlyter, Isabella Lövin och Zaida Catalán är utmärkta personer som jag hoppas alla kommer in (det krävs bara 12 procent...), rösta på Vänsterpartiets Erik Josefsson (jag är som bekant inte någon stor anhängare av vänsterpartiet i övrigt, men Erik önskar jag många tusen väljare) eller rösta på piratpartiet.

Det senare är kanske den tydligaste signalen, och det är därför jag valde dem. Jag hoppas innerligt att både Christian Engström och Amelia Andersdotter får åka till Bryssel, de har olika men lika stora kvaliteter. Inom högern har man hängt upp sig på Amelias Attac-ömmanden, men själv blev jag mest förvånad eftersom jag inte visste att Attac fortfarande gjorde något över huvud taget. (Kanske bör hennes uttalande ses som en avancerad dold version av 1999-nostalgi?) Amelias tal om immaterialrättens problem för tredje världen har dock både jag och någon som Johan Norberg hållit med om i tio år.

Detta sagt är jag inte jätteförtjust i piratpartiet och hoppas behöva slippa rösta på dem i riksdagsvalet om ett år. Bästa sättet att förhindra det är att de får så många röster som möjligt i dag. En röst på piratpartiet är en medborgare som har fått nog. Visa det du också.