söndag, juni 10, 2007
Grisen är människans bästa vän
Det här kommer att bli en köttblogg. Det här kommer att bli en blogg med recept, bilder och lovsånger endast till kor, grisar, lamm, rådjur, älgar, kalvar, kycklingar, ripor, fasaner och ett och annat vildsvin. Det räcker i och för sig rätt långt. För mitt köttnörderi har blivit värre på sistone.
Dels har jag under hela graviditeten främst kännt för att äta just kött. Det finns säkert något skrock som hävdar att detta tyder på att min mage rymmer en framtida jägare (eller åtminstone rally-förare).
Dels har jag ju haft så många medberoende omkring mig. Lisas fantastiske Johan som i vintras allvarligt övervägde att bli gräsbonde, trots allergier mot både kor och gräs. Andreas, som kört mig och mina fogar till Lux för rådjurs-wallenbergare till lunch när tidningarnas personalmatsal erbjudit särskilt människoovänlig kost. Ja, och så Hugh, förstås. När man väl kommit in i Hugh-världen vill man aldrig därifrån. Det är machomatlagning fast utan aggressivitet. Det är all respekt i världen för de djur man glatt slår ihjäl och äter upp. Det är traditioner och ideologier som går i rakt motsatt riktning mot den moderna industrimaten. Jag vet att det är ett privilegium för de rika, men jag äter hellre lite vidunderligt kött från lyckliga djur än massor av dåligt. Kikärter ger också proteiner.
Kort sagt har jag torrsaltat mitt eget bacon. Enligt Hughs recept. Han använde pork belly, denna härliga styckning som man inte får tag på i Sverige, jag köpte ca 500 g sidfläsk från Nibble gård. Själva tillredningen var busenkel.
Gör en saltblandning bestående av:
300 g grovt salt
några lagerblad, smulade
ca 8 enbär, grovt krossade
65 g brunt muscovadosocker
10 g grovt krossad svartpeppar
Ha blandningen i en plastburk. Lägg sidfläsket på en skärbräda och gnid in saltet runt om (med rena händer!) så att den kommer in överallt. Lägg sedan i en burk med lock och ställ in i kylen. Nästa dag (efter ca 24 timmar) tar du ut burken. Det kommer finnas lite brunaktig vätska i botten. Hälla av den och upprepa ingnidningen. Sätt in i kylen. Upprepa varje dag i mellan 5 och 10 dagar. Efter 10 dagar är det rätt hårdrimmat.
Jag kan knappt beskriva hur det smakade. Den fina sötaktiga nötaktiga sältan, enbärstonerna, en rund och fyllig fläsksmak som är något helt annat än köpt bacon. Konsistensen är torr och fast, halvvägs till parmaskinka. Jag valde bort att röka mitt bacon, eftersom Hughs instruktioner var för en kallare rök än Abu-röken klarar, men orökt bacon är å andra sidan precis vad man behöver i de flesta grytor, såser, risottos, soppor. Det klarar sig ett par veckor i kylen, men jag skar upp i stavar och lade i frysen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag åt en sallad med den mest perfekt stekta bacon jag någonsin ätit här om veckan. Vanligtvis brukar jag avstå när bacon kommer på tal men efter den upplevelsen vill jag bara ha mer. Och nu det här? Torrsaltad bacon lät... Ååhh!
mer kött!!
Mmmm, ska testas!
Det är underbart. Jag blir hungrig bara av att läsa.
Varför försvann Hugh från svensk TV? Är det någon som vet om han kommer att synans igen?
TT
låter gott!
måste jag nog testa nån gång...
Trevlig kväll!
"Det här kommer att bli en köttblogg. Det här kommer att bli en blogg med recept, bilder och lovsånger endast till kor, grisar, lamm, rådjur, älgar, kalvar, kycklingar, ripor, fasaner och ett och annat vildsvin."
Hahaha, briljant. Nu vet jag ett gammalt fan som gråter på sin Skunkblogg. Eller Rodeoblogg.
Har du sett avsnittet när Hugh åker bil med en hink grisblod mellan benen? Blodet gör han sen korv av. Tv-historia!
Åh, vad gott! Det ska jag testa !
Hur kan ni äta kött, fattar inte?
Och särskild du som är gravid?
All skit som dem matar djuren med!
Skicka en kommentar