söndag, juni 10, 2007

Bä bä vita lamm


I torsdags gjorde Nigella en meze feast på BBC Food. Hon trillade lammbullar och blandade en oändligt vacker gurk- och granatäppelsallad. Sådant fick inte jag i går. Däremot en lammstek som gick utöver alla lammstekar.

Det är många år sedan jag tog mig an just en lammstek. De brukade aldrig bli särskilt bra. Nu vet jag varför. I min gamla Annas mat hävdas det att köttet är rosa vid 70 grader. Enligt Hugh är 50 grader rare, 60 grader medium, 70 grader well done. Om jag inte hade haft honom vid min sida hade jag alltså aldrig någonsin vågat rikta in mig på de 58-60 perfekta graderna. Det är djupt sorgligt att så många människor tror på att steka livet (och smaken) ur kött. Jag var, ofrivilligt, en av dem. Aldrig mer.

Lammet späckades med vitlök, rosmarin och sardeller. Nej, det smakar inte fisk, sardellerna ger en rund fin sälta bara. Klappades in med olivolja och kördes först en halvtimme i 225 grader. Sänk sen till 170 och kör tills den är klar. Min var bara 1,3 kilo och tog en dryg timme sammanlagt. Efter en halvtimme fyllde jag formen runt lammet med tärnad pumpa som först blivit rullad i en kryddblandning av chili, kryddpeppar, salt, svartpeppar och spiskummin.

Dessa lammfettstinna pumpakrutonger blandades senare med spenat och fetaost och serverades till, liksom en augergineröra med saffran och yoghurt (kör auberginer i het ugn i ca 30 minuter, skala med värmetåliga händer och kör i mixer, krydda med brynt lök och vitlök, samt saffran. Salta och peppra väl. Ha i ett par skedar matlagningsyoghurt) Den senare var också det enda som hämtades direkt från Nigella-programmet.

Jag har läst att jag förväntas kolhydratladda nu. Som inför ett maraton ungefär. Men jag känner ju bara för kött. Kött och fisk och en och annan grönsak. Experterna vet säkert vad de säger ändå. Alltså ska jag i kväll baka egen pizza. I går blev det bara oerhörda mängder smörmört lammkött. Jag tror att bebisen blir lycklig av det också.

ps. En detalj för dem som oroar sig för det där med icke genomstekt kött och graviditeter. Ingen berättar det på mödravården eller enkelt på livsmedelsverket. Men om man bara letar tillräckligt länge, vilket en hängiven karnivor som jag förstås gjort, upptäcker man att toxoplasmos, den aktuella parasiten, dör vid frysning till -20, dvs i en väl fungerande hemmafrys. Kött som varit ordentligt fryst kan alltså glatt ätas blodigt eller rosa av den längtande gravida kvinnan. Själv har jag till och med ätit råbiff.

10 kommentarer:

smul sa...

Det lät riktigt gott! Och jag beställde din bok igår. Jag har läst här något år och nu har jag liksom tagit tag i det hela.

det ska bli spännande!

Jessika sa...

Hur får du in bbc food?
Vill ha den och food network.
Inget mni digitalteve-leverantör (som har allt från tv1000 - national geographic) erbjuder.

Anonym sa...

Det står på sidan du länkade till att parasiten dör vid frysning UNDER minus 20 grader. En vanlig hemmafrys brukar väl bara gå ner till minus 18 grader?

Isobel sa...

Jag gör undantag för den här anonyma kommentaren. Min helt vanliga frys får jag utan problem ner till under 20 minus. Däremot går den inbyggda termometern bara till -18 så man får ha en separat egen termometer för att kolla.

Jag har beställt BBC Food via comhem. Det kostar ca 25 kronor extra.

Dennis sa...

Canal Digital har också BBC Food. Svårt att inte titta.

d.o sa...

... Jag tänker sno meningen "..steka livet ur kött"

Jag ville bara att du skulle veta det.

Bondhustrun sa...

Din lammstek ser ungefär ut som tjälknölen jag gjorde igår - fast den var förstås inte sådär späckad av saker och ting. Lite ljusrosa rätt igenom, och mycket mycket god.

Jessika sa...

Fan, jag har Viasat via bredbandsbolaget.

Kalle sa...

Själv tycker jag att 53-54 grader är fantastiskt. Rött kött är för mig, men jag mötte mina övermän i Frankrike en gång när jag blev bjuden på söndagsstek, helt enkelt 40 min per kilo på 140 grader, den kossan sprattlade nästan ut själv från ugnen efteråt. Men resultatet var faktiskt riktigt bra (även om benämningen rått skulle kunna appliceras.

Jessika sa...

Jag gillar också när kon nästan kommer ursprattlande själv ur ugnen ;). Kompisarna brukar fråga om inte min biff behöver veterinärintyg på att det är, ni vet, verkligen dött.