Det finns en stor fördel med att jobba på Expressens kultursida. Det har jag sagt i många år. Man slipper åtminstone bli recenserad av Nisse Schwartz. Det är ett skämt, på något sätt. Med en djupt allvarlig botten. Få i svensk offentlighet kan bruka textuellt våld med lika blanka och välriktade vapen som han. Vad man inte alltid tänker på är att få skriver lika bländande hyllningar heller. Oron över hans dom är alltså framförallt oron över ens egen otillräcklighet. Det är å andra sidan en oro som räcker och blir över. Samma oro finns förresten i bakhuvudet även när man skriver för just Expressen. Det är Nisse som är normen. Det är hans exakthet, hans visshet vi alla strävar efter. Utan att någonsin nå ända fram.
I dag har Nisse Schwartz har fått Gerard Bonniers stipendium för kulturjournalistik. Jag kan inte komma på någon som vore mer lämpad för den utmärkelsen. Läs Björn af Kleens fina intervju med stipendiaten.
onsdag, juni 06, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar