Visar inlägg med etikett moderskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett moderskap. Visa alla inlägg
söndag, november 25, 2007
tisdag, november 20, 2007
Ska livet hädanefter levas nyktert i sandlådan?
När man är gravid och längtar efter alkohol, eller rent av hädiskt smuttar på ett glas vin kommer omedelbart de upprörda rösterna. Helt bortsett från att riskerna med ett måttligt alkoholintag under graviditeten är långt mycket mindre farligt än säg, åka bil. I det senare fallet finns ju klarlagda risker, I 0.12 promille av alla bilar som över huvud taget körs i Sverige är det någon som dör. Ingen studie har kunnat visa några risker alls för foster vars mödrar dricker ett glas vin någon enstaka gång. Men ändå."Det är ju en så kort tid", säger de förnumstiga. "Kan man inte avstå ens då?"
Okej, då, säg att man följer de där råden. Hyfsat i alla fall. Man må med sin jävla foglossning och orörlighet, tristess och oro desperat önska sig en fylla (själv undersökte jag t ex om det går att få tag på lustgas, som ju är erkänt tillåtet för gravida och som ger ett rus snarlikt alkohol, men det verkade omöjligt) men man är duktig och ståndaktig.
Sen föds ungen och allt är otroligt lyckligt och man lever i sin lilla oxytocinbubbla, men så småningom känner man kanske för att få det där vinglaset. Alkoholhalten i bröstmjölken är lika stor som den i mammans blod, så efter ett par öl är den alltså fortfarande långt mindre än alkoholhalten i exempelvis filmjölk. Och det ger man utan problem till ungar. Ändå ansåg ca 80 procent i någon nätundersökning i någon av kvällstidningarna nyligen att det var förfärligt om ammande kvinnor drack över huvud taget. Eh? Antingen kan folk inte räkna eller också är det hemskt många som smygsuper filmjölk och hoppas på roligheter. Eller också går de bara enkelt på all skräckpropaganda.
Men det räcker inte med det. Jag läser hos Emelie Thorén, som parentetiskt verkar vara en toppenmorsa om någon, hur en massa människor är upprörda på henne för att hon blivit full. Inte för att hon var full med sin dotter Hanna, Hanna var vid tillfället med sin pappa som var och är ytterst nykter, inte för att hon tänkte amma för Hanna äter gröt och sånt, utan för att hon över huvud taget blev berusad. Som mamma. För det ska man inte. Det är visst äckligt och hemskt och massor av kommentatorer upprörs över att Emelie inte har förstånd att ändra sitt liv nu när hon har en unge. "Tänk om Hanna skulle bli sjuk och behöva åka till akuten och så skulle du vara full!"
Emelie berättar på sin blogg ofta om hur hennes kille måste åka iväg och jobba och vara borta i flera många dagar, men då upprörs inte läsarna och kommer med akuten-argumentet mot honom. Som ju då inte ens skulle få åka till akuten full utan inte kunna åka alls eftersom han är i Oslo. Nu är ju jag en sådan person som tycker att det verkar besvärligt, eftersom jag tror att familjer, barn och föräldrar, mår bättre av att barnen har båda sina föräldrar lika nära, lika ansvarstagande, i alla fall nästan hela tiden. Men skillnaden är ju att pappan i det här fallet kanske är borta i en vecka. Emelie är borta en kväll. Men det senare anser en del av hennes läsare vara värre.
Förmodligen beror det här på vilket liv man levt innan man fick barn. Jag gillar att gå ut och jag gillar berusning. Jag gillar att dansa, jag gillar att klä upp mig, jag gillar champagnebarer, jag gillar sunkställen, jag gillar öl ur flaskan framför en fotbollsmatch. Jag har inte varit vare sig ute på riktigt eller mer än hemmapytteberusad av två glas i soffan sen min unge föddes eftersom jag inte velat vara borta från honom, men nu börjar det definitivt rycka i benen på utelivsisobel. Och om folk tänker ha synpunkter på att jag någon gång lämnar min son med sin underbara pappa och ett gäng nappflaskor för att få gå ut och leka igen då ångrar jag nästan att jag börjat få bort en del av gravidfettet. Annars skulle man ju lätt kunna sätta sig med sina 90+ kilon på dem tills de bad om ursäkt.
I det här läget får jag förlita mig på orden i stället. Även mammor har rätt att vara något mer än mammor. Så länge det finns en nykter person som har hand om ungen är det inte det minsta farligt om inte just mamman absolut alltid är det. Man kan dricka två glas vin och ändå vara totalt kapabel att ta hand om ett barn (vissa har säkert en högre gräns, men jag är än så länge lite känslig). Alkohol i rimliga mängder, eller rent av någon enstaka gång i orimliga mängder, gör varken män eller kvinnor till dåliga föräldrar. Det gör inte ens längtan efter berusning.
Det finns något obehagligt här. En kombination av vissa människors förfärliga erfarenheter av sprit, där berusningslycka aldrig kan finnas utan missbruk och elände, och en syn på det heliga moderskapet som just, heligt. Jag förstår förstås att den här sortens livshållning inte funkar om man har alkoholproblem. Men vi andra måste väl ändå inte leva i absolutism av pur solidaritet?
Okej, då, säg att man följer de där råden. Hyfsat i alla fall. Man må med sin jävla foglossning och orörlighet, tristess och oro desperat önska sig en fylla (själv undersökte jag t ex om det går att få tag på lustgas, som ju är erkänt tillåtet för gravida och som ger ett rus snarlikt alkohol, men det verkade omöjligt) men man är duktig och ståndaktig.
Sen föds ungen och allt är otroligt lyckligt och man lever i sin lilla oxytocinbubbla, men så småningom känner man kanske för att få det där vinglaset. Alkoholhalten i bröstmjölken är lika stor som den i mammans blod, så efter ett par öl är den alltså fortfarande långt mindre än alkoholhalten i exempelvis filmjölk. Och det ger man utan problem till ungar. Ändå ansåg ca 80 procent i någon nätundersökning i någon av kvällstidningarna nyligen att det var förfärligt om ammande kvinnor drack över huvud taget. Eh? Antingen kan folk inte räkna eller också är det hemskt många som smygsuper filmjölk och hoppas på roligheter. Eller också går de bara enkelt på all skräckpropaganda.
Men det räcker inte med det. Jag läser hos Emelie Thorén, som parentetiskt verkar vara en toppenmorsa om någon, hur en massa människor är upprörda på henne för att hon blivit full. Inte för att hon var full med sin dotter Hanna, Hanna var vid tillfället med sin pappa som var och är ytterst nykter, inte för att hon tänkte amma för Hanna äter gröt och sånt, utan för att hon över huvud taget blev berusad. Som mamma. För det ska man inte. Det är visst äckligt och hemskt och massor av kommentatorer upprörs över att Emelie inte har förstånd att ändra sitt liv nu när hon har en unge. "Tänk om Hanna skulle bli sjuk och behöva åka till akuten och så skulle du vara full!"
Emelie berättar på sin blogg ofta om hur hennes kille måste åka iväg och jobba och vara borta i flera många dagar, men då upprörs inte läsarna och kommer med akuten-argumentet mot honom. Som ju då inte ens skulle få åka till akuten full utan inte kunna åka alls eftersom han är i Oslo. Nu är ju jag en sådan person som tycker att det verkar besvärligt, eftersom jag tror att familjer, barn och föräldrar, mår bättre av att barnen har båda sina föräldrar lika nära, lika ansvarstagande, i alla fall nästan hela tiden. Men skillnaden är ju att pappan i det här fallet kanske är borta i en vecka. Emelie är borta en kväll. Men det senare anser en del av hennes läsare vara värre.
Förmodligen beror det här på vilket liv man levt innan man fick barn. Jag gillar att gå ut och jag gillar berusning. Jag gillar att dansa, jag gillar att klä upp mig, jag gillar champagnebarer, jag gillar sunkställen, jag gillar öl ur flaskan framför en fotbollsmatch. Jag har inte varit vare sig ute på riktigt eller mer än hemmapytteberusad av två glas i soffan sen min unge föddes eftersom jag inte velat vara borta från honom, men nu börjar det definitivt rycka i benen på utelivsisobel. Och om folk tänker ha synpunkter på att jag någon gång lämnar min son med sin underbara pappa och ett gäng nappflaskor för att få gå ut och leka igen då ångrar jag nästan att jag börjat få bort en del av gravidfettet. Annars skulle man ju lätt kunna sätta sig med sina 90+ kilon på dem tills de bad om ursäkt.
I det här läget får jag förlita mig på orden i stället. Även mammor har rätt att vara något mer än mammor. Så länge det finns en nykter person som har hand om ungen är det inte det minsta farligt om inte just mamman absolut alltid är det. Man kan dricka två glas vin och ändå vara totalt kapabel att ta hand om ett barn (vissa har säkert en högre gräns, men jag är än så länge lite känslig). Alkohol i rimliga mängder, eller rent av någon enstaka gång i orimliga mängder, gör varken män eller kvinnor till dåliga föräldrar. Det gör inte ens längtan efter berusning.
Det finns något obehagligt här. En kombination av vissa människors förfärliga erfarenheter av sprit, där berusningslycka aldrig kan finnas utan missbruk och elände, och en syn på det heliga moderskapet som just, heligt. Jag förstår förstås att den här sortens livshållning inte funkar om man har alkoholproblem. Men vi andra måste väl ändå inte leva i absolutism av pur solidaritet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
