Vinstkrav hotar tillväxten

Ett företag måste drivas för ägarnas bästa. Den uppfattningen är i dag helt dominerande. Tänk om den också är helt fel?

Det kan man i alla fall läsa i den inte direkt vänsterlutande amerikanska ekonomitidningen Forbes. Genom tanken att aktieägarnyttan alltid ska vara överordnad har nämligen den riktiga marknaden fått ge plats åt en låtsasmarknad, en marknad som kasino.

I längden hotar det kapitalismen som sådan, menar affärsskribenten Steve Dennings, som förklarar: Det viktigaste för ett företag är att ha betalande kunder. Utan dem finns ingenting. Men att långsiktigt säkerställa kundnytta, intjäningsförmåga och, såklart, vinst är ju inte alls samma sak som att kvartal efter kvartal glädja aktieägarna och börser genom att möta förväntningarna där.

De investeringar som krävs, de innovationer som måste till för företagets långsiktiga välmående kan till och med motverka kortsiktigt aktievärde. Företagsledningar i dag har ofta sin egen ersättning kopplad till börskursen, samtidigt som höga chefer sällan stannar länge på varje ställe. De har därmed mycket lite intresse av hur företagen egentligen går.

Denna förbryllande inkonsekvens i den moderna kapitalismens hjärta hänger nära ihop med de vanliga kraven på kontinuerliga höga vinster. I SvD Näringsliv skrev Per Lindvall nyligen om de orimliga avkastningskraven på svenska mogna företag. Företag som SSAB och Sandvik har krav på avkastning på mellan 15 och 25 procent årligen. Detta i ett läge med låga räntor, ingen inflation, låg allmän tillväxt.

Enda sättet att tillfälligt nå dit är att dra ner på forskning och utveckling och slakta alla långsiktiga projekt, sådant som företagen ska leva av i framtiden. I stället köper man andra företag och slår ihop avdelningar och skaffar allra helst en så stark marknadsposition att man kan ta överpris av kunderna.

Andra sätt att dra upp vinsten är att outsourca både tillverkning och utveckling till underleverantörer i låglöneländer. Kvar i väst blir ett kontor med ett varumärke. Direkt ger det finfina siffror, men sen då?

Jag vet att det här kanske inte låter som en kulturartikel. Kan inte börsen hålla sig på börssidorna, suckar du? Men det kan den inte, för i det verkliga livet utanför tidningspappret har den ju tolkningsföreträde över allt annat. Vi kan inte låta den allt tydligare förvridna logiken för hela den moderna ekonomin vara en angelägenhet bara för dem med rosa skjortor och ekonomexamen.

Vi är ju alla anställda, kunder, företagare, skattebetalare, till och med aktieägare genom pensionsfonderna. Om kortsiktig omsorg om oss i den sista funktionen skadar oss i alla de andra är det kanske dags att vi frågar oss om det är värt det.

Publicerad i Dalarnas Tidningar den 4 december 2011