Hur ser det då ut nu, efter räddningspaketen? De amerikanska storbankerna är 20 procent större än innan, och därmed än mer omöjliga att låta bli att hjälpa om de klantar sig igen. Och det kommer de att göra. Mitt under pågående statshjälp valde banker som Goldman Sachs att börja köpa upp de giftiga subprimelånepaketen igen, för att därefter kunna sälja dem till staten för några extra hjälpdollar, som ett bistert eko av hur de i momentet innan spelat mot samma subprimelån som de sålde på intet ont anande. Det spelar ingen roll hur marknaden går, man kan tjäna pengar oavsett, och om man inte kan så lämpar man förlusten på staten.
I den pågående eurokrisen syns heller ingen återhållsamhet i bankernas agerande, ingen nyvunnen riskmedvetenhet. Och varför skulle det? En viktig orsak till att EU-länderna varit så oförmögna att hantera den pågående krisen är att politikerna på inga villkor vill låta franska och tyska banker ta konsekvenserna av lättsinniga lån med låg säkerhet till exempelvis Grekland. Den mentala låsning som tydliggjorts i dessa halvhjärtade dödsdömda räddningspaket ger bankerna rätt.
I Sverige hade regeringen 2008 chansen att kräva uppstyckning av exempelvis konkursmässiga Swedbank i utbyte mot lånegarantierna, men det valde Anders Borg bort, trots att det både hade kunnat öka konkurrensen på bankmarknaden och minska riskerna att staten skulle få återkomma med nya pengar. Inte heller har regler införts om att dela upp trading, affärsbanker, sparbanker i olika företag, något som skulle minska samhällsriskerna vid finanskriser.
För vad är egentligen anledningen till att banker, sparbanker eller affärsbanker alls ska få ägna sig åt exempelvis egen trading? Det tjänar stora pengar åt banken när det går bra, förstås, men riskerar i förlängningen spararnas pengar om det går dåligt. Banken har ju inga andra, särskilt inte om man som Swedbank gjorde fram till helt nyligen, delar ut grundkapitalet till aktieägarna genom återköp av aktier.
Egen trading har andra grundläggande problem också, som konflikten mellan de råd som banken ger till sina kunder och bankens egna affärer. Inte sällan agerar bankernas egna handlare helt motsatt mot vad de rekommenderar för kundernas räkning, och det är i realiteten helt omöjligt att säkerställa att inte råd ges till kunder med själva syftet att banken ska kunna tjäna mer på sina egna affärer. Det ger också stora möjligheter till indirekt insiderhandel, när banken sitter på information om vad en kund vill göra för affärer och kan utnyttja denna kunskap i sin egen trading. Banker måste förvisso också ha viss egen handel, för att kunderna ska kunna göra sina transaktioner, men den spekulativa handeln hör inte dit.
Men politikerna har inte bara skapat nya glada vinster i nyss konkursmässiga företag, de säger också uttalat att konceptet ansvarstagande inte behövs här. Tvärtom, ansvarslösheten belönas aktivt. Den som tar höga risker får vinsterna när det går bra, men slipper förlusterna när det går dåligt. Hur politikerna inbillar sig att detta ska leda till något gott över huvud taget för samhällsekonomin är obegripligt. Här återkommer Mats Qviberg och Adam Smiths gemensamma uppfattning om för- och nackdelar med aktiebolaget.
För bör institutioner som enligt allmän konsensus inte får gå omkull, få drivas i en form som är till för att slippa ansvar? Bör dessa aktiebolags styrelser få teckna ansvarsförsäkringar för att slippa själva stå till svars om brott begås eller förmögenheter försnillas? HQ Banks styrelse hade sådana försäkringar, för övrigt. Ansvar är inte så populärt. På motsvarande sätt kan man fråga sig om man verkligen ska få organisera ersättning till finansaktörer enligt bonussystem. Ger inte det också onödiga incitament till hejdlöst risktagande med andra människors pengar?
Man kan också fråga sig, som exempelvis finansmannen och succéförfattaren Nassim Nicholas Taleb gör, om dagens extremt avancerade finansiella instrument över huvud taget bör vara lagliga. Den globaliserade ekonomin är extremt komplex, säger Taleb, och den komplexiteten måste motverkas av enkelhet och genomskinlighet. "Do not give children sticks of dynamite, even if they come with a warning label: Complex financial products need to be banned because nobody understands them, and few are rational enough to know it.”
Till och med Qviberg har ju påstått att han inte egentligen begrep de finansinstrument HQ handlade med, och även om den naiva oskulden är omstridd är det intressant att vi alls accepterar instrument som är så komplicerade att den som ytterst bestämmer över en finansinstitution kan hävda en sådan sak.
(Tidigare avsnitt i serien finns här och här, introt här)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Enkel bankreglering i ett naivt steg:
1) Lagstifta att förtjänsten på en bankaktie inte får överstiga räntan på motsvarande summa pengar insatta på ett långsiktigt sparande i samma bank.
Bonussteg:
2) Skjut av bankcheferna och ersätt dem med guldfiskar.
För sådär fyra, fem år sedan - alltså strax före 2008 - hade P1:s "Ekonomiska Klubben" en diskussionstimma om vilken grad av framsynthet och kritiskt sinne man kan begära av ekonomijournalister och stora aktörer på marknaden. Varför hade nästan ingen i dessa skrån begript och kunnat säga högt att många IT-bolag under boom-åren runt 2000 var sanslöst övervärderade, att de inte var i närheten av att visa svarta siffror eller vettiga produkter? Varför hade ingen sett att bostadsbubblan växte sig stark i Sverige i slutet av 80-talet, eller nu i USA? Svaret de flesta gav var i stort sett att den sortens klarsynthet inte efterfrågas, att den ses som störande. Den klarsynte och obekväme pinkar på paraden, och bankerna eller tidningen svarar med att sparka ut honom eller hejda hans karriär. Marknaden vill ha bekräftelse, positivt tänkande typ. Men diskussionen visade också att nästan ingen av deltagarna ville se detta som något större problem. Ett citat som förtjänar att luftas många gånger är detta (sagt av en ekonomijournalist, och inget blåbär i den rollen):
"De som klev av tåget och sade att det här kommer att barka in i klippväggen steg förmodligen på nästa tåg som gick en halvtimme senare, och så körde de också in i klippväggen."
Slutsats: ingen har någon rätt att kritisera oss, tittar man efter litet så gjorde alla liknande grova felbedömningar (huruvida detta är sant är inte poängen - det är inte sant - poängen är att det uttrycker en försvarsmekanism men låter "smart").
Marknaden som slumpmässigt pyramidspel, kunde man också säga.
Jättebra att du gräver i detta, men bankerna "klantar" sig inte, de vet precis vad de gör och att de kommer undan med det. Här kommer ett av de mest formidabla exemplen på hur korrupt allt har blivit, ursäkta länden på citatet, men det är verkligen häpnadsväckande: "Bloomberg news published an article based on confidential sources about how Henry Paulson, the former CEO of Goldman Sachs and the Republican U.S. Treasury secretary during the financial crisis, held a secret meeting with the top 20 hedge-fund managers in New York City in late July 2008. This was about two weeks after he testified to Congress that Fannie Mae and Freddie Mac were "well-capitalized."
I knew for a fact that what Paulson told Congress wasn't true. I wrote my entire June 2008 newsletter detailing exactly why Fannie and Freddie certainly had billions in losses that they had not yet revealed to investors – $500 billion in losses, at least. There was no question in my mind, both companies were insolvent – "zeros," as I explained.
And yet, in front of Congress, the U.S. Treasury secretary was saying exactly the opposite. Either I was a liar... or he was.
Then... only a few days later... what did Paulson tell those hedge-fund managers?
He told them the same thing I had written in my newsletter. He told them the opposite of what he'd said publicly to Congress. He told these billionaire investors that Fannie and Freddie were a disaster... They would require an enormous, multibillion-dollar bailout... The U.S. government would have to take them over... And their shareholders would be completely wiped out.
Here you had a high-government official, explicitly lying to Congress (and by extension, the general public), while giving the real facts to a group of people who represented the financial interests of the world's wealthiest folks. The story didn't come to the public's attention for two years.
This was the most outrageous example of graft and corruption I have ever seen. Certainly it involves more billions of dollars in misappropriated value than any other similar story I can recall. These managers had the risk-free ability to make tens of billions of dollars, if not hundreds of billions, by using derivatives to capitalize on what they knew was the imminent collapse of the world's largest mortgage bank. Who picked up the tab? You know perfectly well. It was you and me, the taxpayers.
(One of the investment managers present at this meeting was Steve Rattner, who by that point was already deeply involved in another bit of graft, his efforts to bribe New York state pension-fund managers for large investments into his hedge fund, from which he earned perhaps as much as $100 million. He later settled the charges for a mere $10 million shortly after Andrew Cuomo was elected governor of New York.)
The Bloomberg story... about a crooked Treasury secretary handing a room full of crooked billionaires inside information worth billions of dollars... hardly caused a ripple. As far as I know, no actions are being planned against Henry Paulson or any of the hedge-fund managers involved. No other major media outlet picked up the story. I saw nothing about it from the Department of Justice or the Securities and Exchange Commission."
Och hur kan nån tro att en kille som Borg, upplärd på SEB, nånsin kommer agera för folket, mot bankerna ?
Ja, man kan tycka finansbranchens dunklaste vrår finns en sådan abstraktionsnivå att det tycks avlägset för 'vanligt folk' att sätta sig in i.
'Ingen vet vad det här är' lär Sven Hagströmer sagt om algoritmhandel, men ur något fågelperspektiv så tycks det inte vara mer casino än någon tidigare tradingverksamhet, bara att ett regelverk, i samverkan med nyare teknologi gör sådant möjligt.
Det finns väl någon filosofi som säger att finansvärlden är ett självreglerande system och att om det var som ett kortspel skulle vinnarna ta från förlorarna i all evighet, och inget nytt skulle skapas, förutom ett gigantiskt nollsummespel.
Det skulle motsäga att t.ex. USA i flera decennier har haft världens starkaste ekonomi.
Jag vet inte hur någon ägares iver att undvika skatt skulle skapa någon slags grund för kriminell verksamhet? I vilka fall drivs en hårdare sekretess på?
Hela ditt resonemang är extremt komplext och generaliserande. Jag tror det är svårt att sammanfatta hela hemisfärer och samhällsideer på något enkelt sätt, även om det onekligen är mycket som inte är föga ointressant.
Vet du t.ex. om det finns olika nivåer i vad man kan kalla hederligt arbete eller inte, och vad som rör nationerns lagstiftning, vad bör isåfall förändras?
I det stora hela kan man inte göra annat än att stå upp och predika om vad som är moraliskt rätt och moraliskt mindre rätt.
Skicka en kommentar