Häromdagen blev jag uppringd av ett produktionsbolag och erbjuden jobbet som programledare för ett tv-program om politik. Det skulle provfilmas och så, förstås, jag har ju aldrig haft sådana tv-uppdrag förut, men de ville verkligen ha mig. Lite kul ändå, faktiskt, det var betalt jobb som verkade rätt roligt och jag kan onekligen mer om politik än de flesta. Programmen skulle sändas ett antal veckor före valet och arbetstiden skulle vara ungefär 5 veckor, men inte heltid.
"Ni vet att jag är åsiktsskribent, va?" frågade jag för säkerhets skull och tillade "det vore löjligt att låtsas som om jag var objektiv i politiska frågor". "Ja, det klart vi vet" sa hon. Vi pratade om att jag ju inte är knuten till något parti utan tvärtom som alla bloggläsare vet tycker rätt illa om nästan alla partier.
Det var därför en liten aning förvirrande att lite senare få beskedet att hoppsan, det är ett problem att jag skriver om politik. För att kunna komma ifråga för det aktuella jobbet kan jag inte uttrycka några åsikter offentligt från och med ungefär Almedalen i sommar. En månads jobb i september måste alltså kvittas mot knappt tre månaders obetald arbetslöshet innan. För att skriva om politik är ju liksom det jag gör, hela tiden. Det är mitt jobb, vilket produktionsbolaget åtminstone initialt tycktes ha förstått.
Det här är konstigt på flera sätt. Man kan tycka att de borde ha känt till att jag jobbar med det jag jobbar med. Varför skulle de annars rimligen ha frågat mig? Det säger också något litet om villkoren i mediebranschen, där man uppenbarligen utgår från att alla människor är ekonomiskt oberoende från början och inte behöver kunna försörja sig.
Den där karenstiden i sig är också rätt mystisk. Är den till för att folk ska hinna glömma bort att jag brukar tycka saker och kunna luras att jag är objektiv? För de tror väl inte att jag rent faktiskt skulle sluta tycka saker för att jag inte skriver om dem på ett tag? De kan väl inte utgå från att en persons politiska värderingar är något man aktivt plockar fram inför författandet av en text. Om man tycker att det är en bra idé med en ledarskribent/kulturskribent som programledare måste det väl vara för att man inte specifikt är ute efter objektivitet.
Eller är det att skulle se illa ut om en person som talar om politik i tv också skriver om det i tidningen, med ett sannolikt delvis annat tonfall och perspektiv? Isåfall, varför då? Belinda Olsson var ju krönikör på Aftonbladet samtidigt som hon jobbade på Debatt i SVT, (Sakine Madon jobbade också på just Debatt ett tag, parallellt med sina krönikor i Expressen) men fick sluta när hon blev programledare för alltihop. Trodde någon då att hon slutade tycka saker?
(Vi hann inte ens komma in på vad man fick och inte fick skriva på twitter. Det är kanske tur det.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Och Peter Wolodarski är helt opolitisk? Jävla dumheter. Eller Maria Borelius?
Jag fascineras av hur ofta folk verkar drabbas av tänkte-inte-på-det.
Däremot om de tänkte BETALA dig för din karens...
De var förmodligen ute efter "en kvinna", vilkensomhelstmedpolitisktengagemang. Som så ofta. Jag riktigt hör diskussionen på redaktionen. "Aj fan, har hon åsikter också...? Nej det går inte, vi måste hitta en annan kvinna."
Hela historien är förstås trams. Jag har egna erfarenheter med redaktörer som inte-tänkte-på-det och det är alltid surt.
Äh, ingen är objektiv så det är bara ett jävla snick snack.
Det här var så knäppt och märkligt att jag på flera timmar inte kommit på något att kommentera..! Du säger i och för sig allt som behövs själv. Men man undrar onekligen hur de tänkte (not) på det där produktionsbolaget..!
Är detta representativt för den svenska mediebranschen av idag?
Det var min första tanke när jag läst din bloggpost.
Finns det fler som fått och får samma bemötande av t ex produktionsbolag?
Ja, frågorna är många.
Jag skulle gärna sett en enkätundersökning bland frilansare i mediebranschen kring frågor rörande åsikts-, yttrande- och handlingsfrihet kontra arbetslivserfarenheter från jobb/uppdrag/projekt.
Vilka kompromisser är frilansare beredda att göra och ej?
Den förmenta objektiviteten alltså... Den känns avigare och avigare. Och jag kan inte riktigt se hur de ska kunna hitta någon till det uppdrag de beskriver, som möter kompetenskriterierna och som inte är anställd på SVT sedan länge länge...
Det är så fruktansvärt arrogant att uppta många timmar av din tid med casting utan att upplysa dig om villkoren först. Jag kan förstå att man inte vill ha någon med extrema åsikter eller knuten till ett parti av trovärdighetsskäl. Men det är ju bisarrt att du inte ska kunna försörja dig i flera månader för att få vara med på teve.
Usch vad dumt. Det är väl enormt mycket bättre och intressantare med programledare som har genomtänkta åsikter och dessutom redovisar dem, än låtsasobjektiva typer, eller likgiltiga och politiskt ignoranta.
Det där med karenstiden är ändå klassiskt. Låtsas som det regnar. Stick händerna i fickan och börja vissla. Kom ihåg vad Peter Cook sa: "I love a man with no convictions". Till vilket man kan lägga, "om så bara i ett par månader".
Sverige, alltså... Du tyska, du glädjerika sköka...
De trodde du var vänster..
(händer mig hela tiden)
Den enda kalkyl som kan få det hela att gå ihop är om du skulle kunna räkna med att tv-jobbet gav avkastning i framtiden som (med råge) kompenserar för ditt inkomstbortfall i tre månader.
På något sätt är ditt läge det omvända mot det som diskuterats kring Tv4:s val av Lena Sundström som kommentator före valet. Det är ju inte direkt ont om borgerliga debattörer som skriker om att hon har sosse-bias, baserat på åsikter uttryckta i 3-4 år gamla krönikor.
Kanske är det så att man måste välja sida - antingen är man journalist eller så är man politiker. Och i en sådan uppdelning hamnar många ledar- och kulturskribenter, politiska kommentatorer samt krönikörer, i politikerfacket.
Jag tror inte att karenstid räcker - snarare måste det till en stor mängd opolitiskt rapporterande för att neutralisera en politiker.
Bra eller dåligt? Ingen aning, men du får kanske trösta dig med att du är en riktigt riktigt bra ledar-/kulturskribent. Och det är inte så illa - även om det innebär att du inte får göra TV just nu.
För mig är alltså inte det här så farligt, jag tycker ändå ofta att tv blir ytligt och trist, men det är bara så konstigt! Lena Sundström är ju absolut inte objektiv i någon mening alls, hela hennes skribentgärning har varit åsiktsdriven, men det behöver inte betyda att hon inte kan vara en bra politisk kommentator för det. Det är lite som när Björn Elmbrandt började jobba för Dagens Arena och där skrev väldigt mycket likadana texter som han tidigare framfört i radion och då först blev han av SR stämplad som opartist, medan de tidigare hade låtsats som om han var objektiv. (jag uppskattar alltså Elmbrandt, men han har också länge varit värderingsdriven vilket vem som helst som kan något om politik har hört). Det är hyckleriet i det jag tycker är konstigast.
Vad tråkigt (kanske för oss då främst)! Denna histoia är ju märklig på många sätt men... själva huvudfrågan har jag har oxå funderat på det där ett tag.
Jag säger inte att jag vill ha ett FOX men tycker tex att era program på TV8 där samma ämne belystes ur olika perspektiv var mycket bra!
Vissa restriktioner av "sidouppdrag" kan jag förstå. Men då främst parallellt det är ju löjligt att man inte skulle sättas i karaktän i 6 månader. Samidigt är det "snålt" att ta patent på en person bara för att den ska var "varumärke" för kanalen/programmet.
Det är väl en av anledningarna till att TV blir ytligt, om man hela tiden ska "låssas" vara objektiv riskerar man att bli hämmad.
Tycker åtminstonde att man borde kunna börja texta lite nytt och andra grepp.
/my
Förresten vem/var har hävdats att Peter Wolodarski/Maria Borelius är opolitiska?
Är de programledare på TV8? Som sagt på den kanalen och Axess har det ju börjat vara ok, även för programledare...men tydligen inte för Iso och för detta program. Låter mest som om de ändrade sin programidé under resans gång. Varför-vette-gudarna
/my
Det här gällde inte TV8, My, utan SVT.
Självklart utgår de från att medarbetarna är ekonomiskt oberoende från början, ingenstans jobbas det så mycket gratis eller för kaffepengar som i tv-branschen. Hur mänga praktikanter har inte gått flera månader för en symbolisk lön bara för att "få komma in och bli knullade" efter grundutbildningen (som en av dem sa i Nöjesguiden för en del år sen).
captcha: sagor (ärlighet är en saga?) ;)
Aha, MEN vad synd!
Hur är det med "tyckarpaneler" då, jag skulle gärna se/höra dig i GoMorgon Sverige/Nyhetsmorgon/Gomorgon Världen. Det är ju kort och så, inte lika kul som oss som vill se dig vara skarp och tuff mot oprogramledare men alltid något.
Ska skicka mail och lobba!
/my
My,
Passa då gärna på att också lobba för bättre tyckarpanelsarvoden... Jag har själv ingen erfarenhet av dem, men har hört av luttrade deltagare att de i bästa fall får fakturera 600:- i arvode, ibland får de enbart taxiersättning. (Beloppet kan jämföras med Journalistförbundets minimirekommendation: 2 550:-.) Ingår väl i jobbet för t ex ofta välavlönade ledarredaktionschefer, men en dålig födkrok för frilansskribenter.
Jag vet förresten inte riktigt vad jag tycker i debatten om partiskt/opartiskt. Men å ena sidan tror jag att Isobel hade gjort ett utmärkt jobb vad gäller att förhålla sig kritiskt till vilken partiföreträdare som helst; å andra sidan var det mest upprörande i mina ögon hur dåligt produktionsbolaget tänkt igenom sitt värvningsförfarande.
Pengar is the shit
Produktionsbolaget kanske kan rekrytera någon av de bloggande studenterna i Lund:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/studenter-forbjuds-blogga-om-politik_4219009.svd
Fick lite samma vibbar som Tor Billgren.
Skicka en kommentar