I dag har jag en stor artikel om bröd i DN På Stan (som ännu inte tycks finnas på nätet). Jag har bland annat testat mig igenom stora delar av sortimentet hos stans finbagerier. Exakt den sortens jobb som man är glad att kunna göra under pågående amning alltså. Men nu tycker jag till och med själv att jag är en expert. På köpebröd alltså. Vill man baka själv ska man hellre vända sig till Johan eller Martin.
Bäst i stan:
Albert & Jack's (trots den fåniga genitivapostrofen)
Lux Dessert och choklad (som alltså, namnet till trots har fantastiska bröd också)
På dekis:
Riddarbageriet
Förresten tycker jag att ni ska läsa artikeln i tidningen och njuta av den, erm, lätt ekivoka bild- och rubriksättningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hann läsa början innan dottern skulle väckas... Hoppas kunna läsa resten i eftermiddag.
Har ätit ett fantastiskt surdegsbröd från Valhalla bageriet, litet och runt). Köper ”Pain Poulaine" influget från Frankrike. Inte bra, jag vet. Men har inte hittat något bra bageri på Kungsholmen. Tips någon?
Underbar artikel Iso!
Poulaine ... Det är otroligt överskattat och rätt torrt. OK, att rosta. Inte dåligt men ska man flyga in grejor måste det vara en orgasmisk enstaka upplevelse för att vara rättfärdigat. Äsch, det är så jag ser det i alla fall.
Poulaine är verkligen inte värt pengarna och/eller koldioxidutsläppen! På Kungsholmen, eller i alla fall på lilla essingen, ligger Lux dessert och choklad, ett av stans allra bästa bagerier. Mer centralt på kungsholmen vet jag inga bra, särskild varning för thelins som bara kör brödmixar.
jag har ju inte testat alla bagerier, men av dem jag ringt och frågat av vanliga kvartersbagerier så är det nästan ingen som bara gör riktigt långjäst bröd.
Läste artikeln imorse...och köpebrödet från Pågen liksom vände sig i halsen....
Måste testa Albert & Jack's någon helgmorgon.
hm, nu bor jag inte i stora staden längre men när jag gjorde köpte jag bröd på stora nygatan i Gamla Stan. Det där ekobageriet... :) Underbart bröd!!
vad roligt! din senaste text här kändes så... bekant, hela den där nedslående vardagsupplevelsen, att det håller på att bli mörkt ute, man tror att man aldrig mera kommer att tänka en intelligent tanke i hela sitt liv, barnen gråter, man gråter själv... Och så kvitterar du med en artikel i På Stan!
En coup d'état mot GI-regimen...
Jag ska absolut testa de där croissanterna... Jättebra artikel!
När jag pluggade, långt ifrån Stockholm, läste jag ändå PåStan varje vecka. Och längtade, och ville, och drogs. Efter sju år på söder tappade jag intresset, inte för staden som idé, men för hur den verkligen är. PåStan fann jag således inte intressant längre. Men idag! Nu när jag åter flyttat från stan (visserligen ganska nära denna gång, pendlar), nu känner jag åter suget. inte bara efter brödet, utan av idén av staden, tillgängligheten, valmöjligheten. Tack för du fick mig minnas!
Skicka en kommentar