Arvssynd

Intressant att Expressen bett en gästrecencent från DN skriva om Amanda Svenssons debutroman Hey Dolly. Svensson jobbar nämligen inte åt Expressen. Men hon är dotter till Per Svensson. Misstänkte de att de ordinarie skribenterna inte skulle våga skriva utan att tänka på chefens reaktioner?

Själv visste jag inte att hon var dotter till Per Svensson förrän efter att jag skickat iväg recensionen av hennes bok till min futtiga lilla bokspalt i Plaza kvinna. Jag är glad för det. Det är nämligen möjligt att jag hade läst den på ett annat sätt då. Jag säger inte att jag hade tyckt att den var bättre, till skillnad från alla andra recensenter tyckte jag nämligen inte att boken var något vidare, men jag hade blivit självmedveten i min läsning och det är sällan särskilt lyckat.

Varför var den inget bra då? Äh, det vanliga, ingen berättelse, inget som tog tag. Välskriven, rolig emellanåt, otroligt begåvad författare uppenbarligen, men ingenting som gjorde det till en så värst bra roman. Jag vet, det är jag som är vilse i samtiden. Det blir alltmer plågsamt uppenbart.