"Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning." Det säger KD:s ledamot i socialutskottet Anders Andersson. Han syftar på frågan om tvångssterilisering av transsexuella, och försiktighetsprincipen i det här fallet syftar på att vi bör fortsätta låta staten oåterkalleligen och mot deras vilja beröva människor deras reproduktionsmöjligheter. Det är visst mer försiktigt så.
Alla partier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill ändra lagen som tvingar människor till sterilisering vid könsbyte. Förra våren kom en utredning från Socialstyrelsen som föreslog att både steriliseringskravet och tvånget på skilsmässa skulle tas bort.
Hittills har transpersoner som velat genomgå könskorrigering tvingats både sterilisera sig och skiljas eller upplösa sitt registrerade partnerskap för att få komma ifråga. Om man har velat vara fortsatt legalt knuten till sin partner har man först fått lösa upp bandet och sedan knyta det igen, i ny form. För könsbyte krävs också att man är helt steril, man får alltså inte frysa in ägg eller spermier för eventuellt framtida bruk.
Socialstyrelsens utredare Karin Lindell kallade förfarandet "en skam för Sverige". I socialutskottet har majoriteten under hösten diskuterat att gå fram med en egen motion för att komma runt motståndet från KD och socialminister Göran Hägglund. Nu tycks det ändå inte bli så. Av omsorg om Hägglunds partiledarskap kan man inte köra över KD just nu, så saken får bero eller fördröjas i ännu en utredning.
I de andra allianspartierna tycker folk egentligen att tvångssteriliseringarna är fel. Men de är visst inte tillräckligt fel för att ignorera KD. "Det här kan man leva med," sade folkpartisten Barbro Westerholm i socialutskottet till TT om en ny utredning och förhalning av frågan.
Den attityden verkar spridd också utanför partierna. "På min lista över sånt som är förjävligt i politiken hamnar det långt ner", som Timbro:s VD Markus Uvell sade till mig efter att han frågat varför folk blev så himla arga över beskedet från socialutskottet. Också andra liberala debattörer har viftat undan frågan, som liksom lite löjlig att engagera sig i. Om man inte vill sterilisera sig behöver man ju inte korrigera kön. Det finns väl viktigare saker att bry sig om.
Det kanske det gör, ur folkflertalsperspektiv. Men vi talar om statens irreparabla grova övergrepp på människor som redan i utgångsläget är extremt utsatta. Få andra grupper har lika hög psykisk ohälsa, utsätts för lika mycket diskriminering, har lika frekventa och seriösa självmordstankar som transpersoner. För den enskilde är alternativet till könskorrigering ofta att ta livet av sig.
Men det är okej, säger alliansen, att kristdemokraterna fortsätter göra livet för de här människorna ytterligare lite jävligare. Det är okej, trots att det inte finns några som helst argument för det, utom att vissa tycker att det typ känns konstigt att någon som bytt kön ska kunna bli förälder. "Vad ska barnet säga då, mamma eller pappa?" Detta är alltså totaliteten av argumentationen.
Ändå får det fortsätta, ändå får ett 4-procentsparti företräde före den breda majoriteten. トndå kan man hävda att det försiktiga är att fortsätta plåga folk.
Det vidriga här är inte primärt KD:s fundamentalism. Det vidriga är att resten av alliansen förstrött låter dem bestämma.
Publicerad i ETC den 18 januari 2012
Visar inlägg med etikett ETC. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ETC. Visa alla inlägg
lördag, januari 21, 2012
måndag, oktober 10, 2011
Fjättrade i tyckonomin
”De kan inte ha läst domen.” Det har varit min första tanke kring nästan alla de debattartiklar och blogginlägg som dykt upp efter den friande hovrättsdomen i det så kallade BDSM-fallet i Malmö. För om de gjort det hade de ju vetat att tjejens numera välkända självskadebeteenden låg flera år tillbaka i tiden och att ha gamla läkta ärr på armarna kan rimligen varken göra till eller från för en människas möjlighet att samtycka till sexuella aktiviteter.
Jag raljerar lite nu. Självklart har de inte läst domen. Varför skulle de det, deras texter är inte tänkta att vara faktabaserade, den begränsade tiden medger inte sådana frivoliteter som att läsa på. I den utsträckning det är beställda, betalda texter är redaktörerna ändå inte intresserade av något mer genomtänkt än ett enkelt tyck-till som man kan sätta en kul, klickvänlig rubrik på.
Det gäller verkligen inte bara dessa artiklar, även om skillnaden mellan påläst och inte påläst kanske blev tydligare när det fanns något så handgripligt som en skriven dom i botten.
Nej, detta är det samhälle vi lever i, tyckonomin. Och precis som med allting annat är det viktigare att diskutera pengarna än överbyggnaden.
I förra veckan berättades att Schipsted ska spara 150 miljoner kronor på sina svenska tidningar, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Detta efter att tidningarna gick med 310 respektive 92 miljoner i vinst förra året. Expressen å sin sida gick med 145 miljoner i vinst förra året, och med 80 miljoner i vinst under årets åtta första månader i år. De ska spara 60 miljoner, vilket bland annat innebär att Kvällsposten och GT knappt kommer finnas kvar som egna editioner.
Nu bantas alltså personalen. Frilansarvodena har legat stilla i många år, också för fasta medarbetare, vilket i realiteten innebär kontinuerliga lönesänkningar. Människor måste producera mer text på lika mycket tid för att kunna betala hyran. Vem tror då att någon hinner läsa på, hinner föra avancerade resonemang? Jag förstår helt och hållet att den fattiga frilans som måste skriva en krönika om dagen för att försörja sig inte alltid levererar något storslaget eller ens underbyggt.
För medierna är det oändligt mycket billigare att publicera snabbproducerat tyckande än reportage eller riktiga analyser. Med ökade besparingar blir det än mindre tid, än mer lättpaketerade nyheter tagna direkt från pr-byråerna, där gamla journalister förresten ofta jobbar.
Det är kanske orättvist att ställa tidningarnas vinster just nu mot sparpaket och billigjournalistik. De står trots allt inför oerhörda ekonomiska utmaningar, den betalande publiken blir allt äldre, nättidningarna växer men där tjänar man inga pengar. Problemen finns på riktigt.
Det är lätt att misströsta. Hur ska vi komma ur detta, med vårt lilla språkområde, våra kulturointresserade kapitalister? Hoppet står till public service, som inte behöver anpassa sig efter vinstkrav eller klickvänlighet.
När jag skriver detta har dock SVT:s politiska flaggskepp Debatt just genomfört en SIFO-undersökning om huruvida det är kränkande med rasstereotyper. Detta skall diskuteras vidare i tv. Det finns ingen väg ut ur det här samhället. Vi är fjättrade i tyckonomin.
Publicerad i ETC 10 oktober 2011
Jag raljerar lite nu. Självklart har de inte läst domen. Varför skulle de det, deras texter är inte tänkta att vara faktabaserade, den begränsade tiden medger inte sådana frivoliteter som att läsa på. I den utsträckning det är beställda, betalda texter är redaktörerna ändå inte intresserade av något mer genomtänkt än ett enkelt tyck-till som man kan sätta en kul, klickvänlig rubrik på.
Det gäller verkligen inte bara dessa artiklar, även om skillnaden mellan påläst och inte påläst kanske blev tydligare när det fanns något så handgripligt som en skriven dom i botten.
Nej, detta är det samhälle vi lever i, tyckonomin. Och precis som med allting annat är det viktigare att diskutera pengarna än överbyggnaden.
I förra veckan berättades att Schipsted ska spara 150 miljoner kronor på sina svenska tidningar, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Detta efter att tidningarna gick med 310 respektive 92 miljoner i vinst förra året. Expressen å sin sida gick med 145 miljoner i vinst förra året, och med 80 miljoner i vinst under årets åtta första månader i år. De ska spara 60 miljoner, vilket bland annat innebär att Kvällsposten och GT knappt kommer finnas kvar som egna editioner.
Nu bantas alltså personalen. Frilansarvodena har legat stilla i många år, också för fasta medarbetare, vilket i realiteten innebär kontinuerliga lönesänkningar. Människor måste producera mer text på lika mycket tid för att kunna betala hyran. Vem tror då att någon hinner läsa på, hinner föra avancerade resonemang? Jag förstår helt och hållet att den fattiga frilans som måste skriva en krönika om dagen för att försörja sig inte alltid levererar något storslaget eller ens underbyggt.
För medierna är det oändligt mycket billigare att publicera snabbproducerat tyckande än reportage eller riktiga analyser. Med ökade besparingar blir det än mindre tid, än mer lättpaketerade nyheter tagna direkt från pr-byråerna, där gamla journalister förresten ofta jobbar.
Det är kanske orättvist att ställa tidningarnas vinster just nu mot sparpaket och billigjournalistik. De står trots allt inför oerhörda ekonomiska utmaningar, den betalande publiken blir allt äldre, nättidningarna växer men där tjänar man inga pengar. Problemen finns på riktigt.
Det är lätt att misströsta. Hur ska vi komma ur detta, med vårt lilla språkområde, våra kulturointresserade kapitalister? Hoppet står till public service, som inte behöver anpassa sig efter vinstkrav eller klickvänlighet.
När jag skriver detta har dock SVT:s politiska flaggskepp Debatt just genomfört en SIFO-undersökning om huruvida det är kränkande med rasstereotyper. Detta skall diskuteras vidare i tv. Det finns ingen väg ut ur det här samhället. Vi är fjättrade i tyckonomin.
Publicerad i ETC 10 oktober 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
