onsdag, april 06, 2011

Mänsklighetens inneboende beroende - eller varför kvinnor kanske är vänster

Är kvinnor höger eller vänster och i såfall varför och är det brännande viktigt att kämpa för rätten att få suga av folk eller avstå från kroppshårborttagning? Ungefär så, i våldsam förenkling, har en diskussion blossat de senaste dagarna. Jag har inte läst den bok som Eva Cooper givit ut på Timbro, men däremot de blogginlägg som Elin Grelsson, Anna Svensson och Johanna Nylander skrivit utifrån boken. Jag har alltså inga uppfattningar alls om bokens eventuella kvaliteter, men en sak slår mig när jag läser blogginläggen, framfört Johanna Nylanders och lite Anna Svenssons - konflikten mellan liberalismen och mänsklighetens inneboende nödvändiga beroende.

I den essäsamling jag just nu skriver på (som heter Frihet och fruktan och kommer på Natur och kultur i höst) försöker jag bland annat reda ut några trådar i den konflikten. För konflikten finns där, möjligen olöslig, och den bor i kvinnan. Ja, faktiskt under vissa perioder rent bokstavligt inne i kvinnan, i de barn hon bär och som gör det klassiska individbegreppet så filosofiskt svårhanterligt. Om man nu vill räkna också kvinnor som människor, förstås.

För kvinnor är ibland två. Inte en. Två. Kanske inte två med lika rättigheter, men dock två individer i en kropp, två kroppar i ett hölje. Ett blodomlopp. Ett medvetande med möjlighet att kommunicera med omvärlden. Ett oundvikligt beroende, både mellan den lilla kroppen och den stora, och mellan den stora kroppen och omvärlden. Under perioder av graviditet, av födande, av småbarnsvård blir den individ som är kvinnan ibland komplett beroende av sin omvärld. Någon måste tjäna pengar eftersom hon inte kan just då, någon måste vårda henne om så krävs, vid graviditetssjuklighet, förlossning, eventuell svaghet efteråt. Om ingen gör detta föds inga barn. Om ingen gör detta överlever i alla fall inga barn.

Minskad mödradödlighet och spädbarnsdödlighet är också de tydligaste tecknen som finns på ökat välstånd och införandet av någon form av välfärdssystem. När samhällen får råd att ta hand om gravida, födande kvinnor och små barn blir det bättre. Barn överlever. Kvinnor överlever och kan ta hand om barnen. Bättre, alltså.

Detta kan man se som att kvinnans beroende av män ersätts med ett beroende av staten, som liberaler ibland sagt och beklagat. Man kan också se det som den mest grundläggande samhällsnytta, långsiktig överlevnad.

Jag säger med detta inte att kvinnor inte kan vara självförsörjande. Det klart de, vi, kan. Oftast i alla fall. Men inbyggt i den mänskliga reproduktionen finns beroenden, både i början och slutet av livet, och dessa beroenden har traditionellt kanaliserats genom kvinnor. I början av livet genom kvinnans livmoder, i slutet av livet genom hennes händer, händer som genom mänsklighetens historia tagit hand om föräldrar, svärföräldrar. Vi är skröpliga varelser. Vi behöver andra människors omvårdnad under en förskräckande stor del av våra liv. Den omvårdnaden har generellt skett genom att kvinnor givit upp sitt eget oberoende, sin potentiella egenförsörjning, för att kunna ta hand om andra.

Här finns en intressant diskrepans i Johanna Nylanders text. Hon tycks närmast omedvetet blanda ihop att vara vänster politiskt med att vara solidarisk och ansvarstagande personligt, liksom motsatsen, att vara höger politiskt med att vara egoist (positivt menat) och slå sig fri. Det intressanta är dock att det till inte liten del kanske är precis tvärtom.

En högermodell (om vi med det menar mindre väldfärdsstat, vilket förstås är en grav förenkling) förutsätter långt mer av ansvarstagande, plikttrogenhet och uppoffring. Historiskt har det primärt varit av kvinnor. Någon måste ju fortfarande vårda de där barnen, de där gamla. En vänstermodell, med en fungerande välfärdsstat, kan däremot verka just så befriande som bland andra Henrik Berggren beskrivit den svenska välfärdsstaten. Just genom att det inte, som det historiskt varit, blir den enskilda kvinnans ansvar att ta hand om gamla pappa, blir hon fri. Just genom dagis och föräldraförsäkring kan hon arbeta, kan hon försörja sig själv. Om kvinnor nu är politiskt vänster så kan det kanske vara just för att de önskar friheten?

Jag tycker verkligen inte att den svenska välfärdsstaten fungerar optimalt. Anna Svensson pekar på det orimliga att socialförsäkringarna fungerar så konstigt för egna företagare (och jag håller helt med henne om att en reform där skulle göra mer för kvinnors företagande än aldrig så många av Maud Olofssons förminskande kvinnoföretagarambassadörer), jag ser gärna fler skattesänkningar för låginkomsttagare (som ofta är kvinnor), jag vill helst gå över till en modell med medborgarlön. Jag ser mig inte direkt som vänster, även om jag är helhjärtat för en generell välfärd.

Men oavsett vilken politisk modell man förespråkar haltar det om man blundar för beroendet. Det är en del av mänsklighetens grundvillkor. Detta beroende kan vara av en partner, av en familj, av en klan, av socialförsäkringssystemet, men det finns och måste tänkas in. Alla beroenden är inte per definition dåliga, det är inte det jag menar, inte heller är jag emot en strävan bort från dåliga beroenden mot mindre dåliga.

Den helt oberoende människan är dock varken barn, gammal eller fertil, födande kvinna och är därför en rätt konstig utgångspunkt.

ps. Visst skulle man kunna tänka sig en nyliberal feministisk modell där endast den kvinna som vid sådär 30-35 års ålder (senare än så är det ändå rätt osäkert att skjuta upp barnafödande) tjänat ihop så mycket pengar att hon ur egen ficka kan betala för både vård och inkomstbortfall efter förlossningen, och har så hög lön att hon har råd med privat barnomsorg (eller så stor förmögenhet att hon har råd att inte jobba själv) skaffade barn. Jag tror dock inte att det skulle bli så himla många barn gjorda då.

32 kommentarer:

Elin sa...

Ett extra plus med denna oerhört intressanta text var faktumet att du nailade varför jag inte vill vara gravid och ha biologiska barn.

Ola Berg sa...

Fast med den höga produktivitet en kvinna har i ett modernt yrkesliv har hon ju faktiskt råd att, över livet, själv betala för den förlossningsvård och föräldraledighet som hon behöver.

Åtminstone betala premien på den försäkring som delar riskerna med alla andra kvinnor.

Valet står inte mellan staten och mannen. Ingen av dem är bättre och mer produktiv än kvinnan själv.

Läggandet av pengarna i en stor gemensam hög osynliggör denna kvinnans egen stora produktivitet, och skapar beroendet.

Att man måste låta sig tas om hand under vissa perioder hindrar alltså inte att man betalar för sig med medel man tjänat ihop, eller kommer att tjäna ihop.

Kort sagt: solidaritet kan med fördel utövas i frivilliga sammanslutningar.

Åsa sa...

Shit! Då är det ju kört för mig på alla håll och kanter. Alldeles strax 40 och fortfarande barnlös OCH arbetslös. Så vad gäller barnperspektivet är det ju skönt att veta man inte är någon belastning för varken man eller stat.

Hampus Eckerman sa...

Ola, du menar att endast höginkomsttagare ska ha barn?

Veronika sa...

Oerhört intressant och viktig synvinkel. Gillar massor.

Idpadida sa...

Vilken märklig resa den här texten var - först värjer jag mig hårt mot urbilden av kvinnan som "födande och vårdande", sen liksom FÖRSTÅR jag saker som jag aldrig tänkt på förr. Har just börjat komma underfund med mitt enorma inre motstånd mot att vara beroende - som bland annat förklarar min o-barn-längtan (+1 till Elin, tror jag?), ser jag ju nu. Tack för den mest tankeväckande texten på länge.

Mangan sa...

Det är en sak att många nyliberaler ser det som axiom 1A att individen blir vad han/hon är helt oberoende av några slags samhälleliga ordningar, att alla bara knackar fram sina förmågor, sin personlighet och sitt livskapital från urberget. Men dessutom kör många av dem på linjen att om någon försöker bilda opinion mot vad man ser som orättvisor eller dysfunktioner i samhället, företagen, samtiden etc, och vädjar till moraliska uppfattningar - alltså inte bara till "du tjänar några kulor personligen på det här, så lägg dina pengar i vår bössa" - då är det per definition särintressen och hyckleri, och ska bränmärkas som sådant. När storföretag lobbar bakom kulisserna för att anpassa lagarna till sina behov eller utnyttjar sin dominans på marknaden är det däremot aldrig särintressen som talar; de här företagen har ju makt att själva betala en stor del av sitt kampanjande från start (eller låta Svenskt Näringsliv betala) och behöver inte sälja in sina innersta avsikter direkt till medborgarna.

Det här är i stort sett den tanke som ligger som hävstång under Erik Zsigas "Popvänstern" (jag skulle säga att den är en mix av Bo Södersten och Ann Coulter) och den har fått bred spridning bland Timbrofolk, pr-konsulter och marknadsliberaler på senare år. Och problemet för uttalat borgerliga feminister som vill spela från en libertariansk utgångspunkt (t ex Nylander) är att de tvingar sig att välja bort all insikt om strukturell diskriminering, glastak och sexism, strategier som ställer olika kvinnogrupper mot varandra etc. Det passar inte in i deras bild av sig själva och sin målgrupp som unga och preppy vinnare. Den enda strategi de kan acceptera är att unga och nyutexaminerade kvinnor ska välja att inte ta jobb på företag som har identifierats som icke-jämställda, och det ska hålla på så länge och så konsekvent att de företag som inte uppdaterar sina policies sjunker till havets botten. Men för guds skull inga försök at få till lagar och ingen opinionsbildning som siktar på att skapa en plattform som finns stadigt, bortom den situation där den enskilda juristen, konsulten eller sköterskan väljer var man ska söka jobb (och det är i första hand de tidigare skedena av karriären vi talar om, ska en sådan här protest få någon verkan måste den lyckas där).

Detta är naturligtvis en fullständigt hjälplös strategi: den kommer inte att flytta situationen på företagen en tum. Än mindre klarar den av att skapa internationell solidaritet kring frågan, och det är avgörande i en tid när företag snabbt kan flytta till ett annat och medgörligare land. Men Timbro nickar säkert bifall.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Hur menar du, Ola? Om alla kvinnor ska dela risker med varandra för en försäkring blir det väl inte så frivilligt? Privata frivilliga försäkringslösningar har rätt stora problem på områden som vård (vilka riskgrupper ska ha högre premier? vad händer med den som råkar bli gravid utan att ha tagit försäkringen?)

Däremot tror jag absolut att man kan utforma socialförsäkringar på andra sätt än de vi har just nu, en intressant form som tyvärr sjönk i glömska omedelbart är de medborgarkonton som lanserades i slutet av 90-talet, där individen själv får bestämma över sin inkomstutjämning över livscykeln.

Anonym sa...

Mycket klarsynt text, åh, så bra skrivet!

Har du inte redan läst, så rekommenderar jag verkligen Göran Rosenbergs bok "Plikten, profiten och konsten att vara människa"

Jag har skrivit om den här: http://mcsarcne.wordpress.com/2007/05/02/att-behovas/

chall sa...

Intresasnt och välformulerade tankar om "frihet", "beroende" och barn. Det är väl just det där som fått mig att skjuta upp mitt barnfödande, eftersom det varit snudd på omöjligt för mig att klara det själv - utan stat eller man... eller mina föräldrar.

Jag tror man glömmer det i stort i debatten, att alla dessa ställen när man inte har en stark stat/samhälle - där är det starkare familjeband uppåt o nedåt med mor och farföräldrar som engagerar sig, samt att man ska ta hand om dom också. Eller man och man... kvinnan, som du påpekar.

Det är inte enkelt.

Anonym sa...

Beroende är vi väl allihop, på ett eller annat sätt. Inte minst är väl männen, som kollektiv,om de vill att människosläktet ska föras vidare, beroende av att kvinnorna tar på sig arbetet med att vara gravida och föda barn. I alla fall än så länge.

Robert sa...

Det är svårt att se varför det här i grunden skulle vara en genusfråga; det handlar snarare om hur man ser på samhälleliga kontrakt och på kravet att "allt ska individuellt bära sina egna kostnader" (de flesta företag bär givetvis inte sina egna kostnader i realtid de fösta åren, än mindre gör människor det). Om man vill att allt ska vara lika raka puckar som i vilda västern så är man förmodligen för en minimal stat och tittar snett på allt som känns som 'överhet', men detta har ingen speciell koppling till kön - även kvinnor levde i västern och även kvinnor beundrar den tiden.

Fokus för de ideologiska val som tas upp i din analys är mera att allt kommer att ses som affärsrelationer och homo economicus-val. När du beskriver det som en kvinnofråga ser det därmed mest ut som ett försök att sälja in beskrivningen till en viss målgrupp.

Anonym sa...

Isobel! Det här tyckte jag var verkligt intressant; ser fram emot att läsa din bok. Och låt mig vara självgod nog att länka till en artikel jag skrev en gång, med liknande utgångspunkt. Kanske kan du ha nytta av den (om inte annat så för att polemisera emot): http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vi-ar-alla-kroppar.
/ Nina Björk

Anonym sa...

Det här är jätteintressant. Jag uppfattar det som deskriptivt, inte normativt:

"Vi är skröpliga varelser. Vi behöver andra människors omvårdnad under en förskräckande stor del av våra liv. Den omvårdnaden har generellt skett genom att kvinnor givit upp sitt eget oberoende, sin potentiella egenförsörjning, för att kunna ta hand om andra."

Sen hoppas jag att du går in på Nina Björks ställningstaganden de senaste åren. De har ofta haft en vinkel och en moraliserande ton som man kan ha svårt för. Men hon har skrivit mycket om det här och många blev arga också. Skulle vara intressant om du tar upp det i essäsamlingen!! L

Robert sa...

Ännu en länk till en text som griper rakt in i frågan. Lena Halldenius kortessä om frihetens gränser plockar upp problemet med att de idéer som är dominerande idag har svårt att hantera den slags ofrihet som inte bara handlar om explicit underordning - eller hur underordning som är uttalad och formaliserad på ett område kan sprida sig in på andra områden, t ex att herrskap och tjänstefolk, och deras barn, kan ha svårt att umgås som verkliga, fria jämlikar ifall de skulle mötas på fotbollsarenan, i domstolen eller i internatskolan: http://tinyurl.com/68knbr3

"I alla livsomständigheter är val möjliga, men i vissa är fria val omöjliga. Ingen blir fri av att ha lärt sig fördragsamhet. En konsekvent tillämpning av det liberala frihetsbegreppet skulle binda en vid slutsatsen att i ett hierarkiskt samhälle där de underordnade – säg kvinnor – är så tillvanda att de inte skulle göra ett oberoende val om chansen gavs, är de underordnade fria.

Många liberaler är obekväma med den slutsatsen men har inga begrepp för att uttrycka vad som är fel med den."

Man kan tillägga att juridiken dras med samma problem: svenska lagar förutrsätter i regel att människor agerar fritt, såvida de inte är *explicit* bundna i relationer där de har avstått en del av sin frihet. Och lagen utgår också från att folk alltid kan backa från att vara med på något så länge de inte uttryckligen har sagt ja, eller såvida det inte i förväg finns ett avtal som direkt ttvingar dem att delta. I verkligheten funkar det ju inte så, vi är normalt indragna i en massa informella bindningar, medgivanden och tjänster om inte öppet diskuteras som om de vore rättsliga spörsmål, och det finns också lägen där det kan vara svårt att undvika att "hänga med i gänget", men detta har ingen plats i lagen; våra svenska lagar är mer konsekventa där än i många andra västländer. Det leder till knöliga effekter i en mängd olika slags rättsfall, man kan nog säga att det bidrar till att bakbinda rättvisan i t ex ekobrottsrättegångar och sexbrottsmål.

Robert sa...

Du är förstås klar över att titeln på din essäbok (som jag ser fram emot att läsa) är samma som på en ganska uppblåst essäbrevväxling mellan Lars Gustafsson och Per Ahlmark något år före mordet på Palme. En bok som, har jag hört, fick t o m Svenska Dagbladets recensent att sucka över de båda herrarnas förutsägbart dystopiska och dimmiga utläggningar om Sverige som den skandinaviska öststaten och dess motpol, "det liberala texanska samhället" (LG givetvis)

Anonym sa...

Robert: "något år före mordet på Olof Palme..." det där är inte helt schysst, det kanske inte är avsiktligt men hu vilka tongångar det var efter Palmemordet - minns att Lars Gustafsson blev anklagad för att ha varit en av palmehatarna som mer eller mindre bar ansvaret för mordet. Man glömmer då Palmes egen retorik som kunde vara nog så hård.
Sen att brevväxlingen med Ahlmark inte är en av Gustafssons intressantare bedrifter är en annan sak.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Ha, nej Robert, jag var inte medveten om titellikheten. Har dock för mig att jag läst den där boken, inte Gustafssons bästa direkt :)

Patrick sa...

Många val vi gör i livet innebär kostnader för oss. Att skaffa barn innebär vissa kostnader, i form av beroende, minskad valfrihet, med mera. Om man subjektivt upplever att den kostnaden understiger den nyttan man får av att ha barn (eller i alla fall är beredd att ta risken av antagandet att det är så) påverkas förstås av om någon del av kostnaden bärs av någon annan.

Hur motiverar du att kostnaden för ett privat beslut fattat av en eller ett par personer ska till större eller mindre del bäras av andra (skattebetalarkollektivet)? Oftast brukar sådant motiveras när det gäller kollektiva varor/public goods, men är barn verkligen det?

Robert sa...

Anonym: jag beskyller inte Gustafsson eller Ahlmark (eller ens Alf Enerström) för att ha triggat mordet på Palme, men Pers och Lasses bok beskriver uttalat Olof Palme som en halvtotalitär och trekvartskommunistisk figur - även om det, naturligtvis. ofta görs i insinuationer. Eftersom Svenskan också drev en (bitvis mera relevant) starkt kritisk linje mot Palme under de åren har det ju sitt intresse att deras kritiker ändå fann "Frihet och fruktan" alltför outrerad.

Men det är klart, det var inte ledarredaktionen som recenserade. Thomas Gür gillade nog boken, minns inte om han redan börjat på Svenskan då eller bara jobbade som politisk pr-konsult.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Patrick, precis som jag skrev så innebär barnafödandet ett oundvikligt beroende av andra. Den mänskliga reproduktionen är ordnad så att detta beroende är kvinnans. Man kan godta att så är fallet och säga att kvinnan bäst hon kan får hitta andra som vill åta sig att betala för henne under dessa perioder, eller också kan man se detta beroende som något som bättre bör hanteras inom någon form av välfärdssystem. I de senare fallen tenderar kvinnor och barn att oftare överleva.

Robert sa...

Fast i nuläget kan ju inte heller män (i allmänhet) förlita sig på att de skulle klara att stå helt fria från stöd utifrån och så att säga dra sig upp i sina skosnören till att tjäna en halv miljon om året, eller ens att glida in i de "rätta kretsarna". Inte om det blir motvind en bit (utan jobb, problem med utbildningen, idéer som är litet för långt före sin tid för att media och förlag ska vilja köpa dem i nuet, etc) och inte om det inte på förhand funnits "mentorer" och stålar att etablera sig med. För i realiteten bor ju inte ens den lägre medelklassens barn i Stockholms innerstad (eller motsvarande) längre - de som pluggar på KTH eller Poppius bor förvisso inte i Flemingsberg - och vi kan snart ha ett läge där det är otänkbart för svetsarens son eller förskollärarens dotter att ens fundera på att bli läkare, konsertmusiker, psykolog eller ta en master i ett naturvetenskapligt ämne.

Om samhället blir till den grad stratifierat att dörrarna till att avancera socialt, eller till att bilda familj och leva ett hyggligt liv - att bo i hyresrätt efter 30 är ju snart ett tecken i sig på att man är fattig underklass, och kvinnor idag vill inte ha män som är fattig underklass, right? - om de dörrarna är stängda för den som inte kan låta föräldrarna slänga upp en halv miljon på disken när det behövs, då är friheten att välja sitt eget liv satt ur spel för minst hälften av befolkningen oavsett vem som sitter vid makten och oavsett vad det står i lagen. Hur fri kan man antas vara om det kostar minst en miljon att köpa en insatsetta på 40 kvadrat, och snart kan komma att kosta ett par hundratusen i privata medel, utöver studiemedel, att med framgång kunna plugga till en stark examen i högstatusyrken som läkare, jurist, designer, kemist eller journalist?

sven sa...

Mycket bra text Isobel.I dom östeuropeiska kommunistiska länderna naturligtvis var dom i stort vedervärdiga men när det gällde kvinnor fanns det företeelser som var positiva för kvinnor.Man var inte beroende av sina gifta män.Skilde man sig och det gjorde man mycket i dom länderna så hade kvinnan inkomst genom sitt arbete och barnomsorg. Det är nog ingen slump att Tysklands första statsminister är uppväxt i DDR.I dom socialistiska länderna var man tidigare med fri eller nästan fri abort än i västländerna.
Man kan fråga sig hur det skall gå
för kvinnorna i arabvärlden.Enligt Timbroliberalismen så skall staten inte lägga sig i hur individerna familjen släkten gruppen "den lilla världen lever".
I så fall så skall staten INTE försöka bekämpa tvångsäktenskap,hedervåld och liknande saker.Familjerna vet ju alltid vad som är bäst för barnen enligt nyliberalerna.

Annah sa...

"Om kvinnor nu är politiskt vänster så kan det kanske vara just för att de önskar friheten?"

Jag vinkar från vänster och säger ja, just så ser jag på det. Individen har större reell möjlighet att göra verkliga fria val i min solidariska vänstervärld än i högerns lotterivariant där de personliga förutsättningarna binder individen.

Och kvinnorna i Wyoming (Vilda Västern) fick rösträtt före kvinnorna i Sverige.

Tack Isobel för att du får fler att tänka efter.

Anonym sa...

"Hur motiverar du att kostnaden för ett privat beslut fattat av en eller ett par personer ska till större eller mindre del bäras av andra (skattebetalarkollektivet)?"
Amenvafaan då, Patrick. Har du inte hört talas om humankapital? Vilka är det som ska jobba, se till att det blir tillväxt, konsumera, försörja pensionärer osv osv? Är det inte rimligt att samhället bidrar ekonomiskt till något som får samhället att gå runt?
L

sven sa...

Tysklands första kvinnliga statsminister skall det va!

Fransyskan H sa...

Oj, vad mycket bra. Fruktan att vara beroende = verkligt intressant vinkel.

Fransyskan H sa...

Tack för funderingar och formuleringar. Beroendefruktan och självständighet; beroendet av andra man ändâ mâste acceptera att leva med (och i vissa avseenden kanske inse inte är världens ände?); prekaritet och vad man kan kräva av staten. Mycket intressant i ett och samma - ser fram emot din essäsamling!
mvh en utomlandsboende som tvingats fundera en hel del runt detta dâ mycket i och med "exilen" mycket ställs pâ sin spets (dâ stora deelar av den "självklara" stadshjälpen ej finns). Och du har sâ rätt, sâ rätt - i och med graviditet, förlossning blir det allt tydligare hur beroende man är av omvärlden (och hur man i förlossningens stund kan tacka sin existens för att kunna fâ ha möjlighet att vara det).

Mariannesson sa...

Tycker mycket om detta.

Anna sa...

Nja, helt rätt har du inte. Det finns fler möjligheter än de du beskriver, t.ex. kan kvinnan tjäna pengar i förväg, alla måste någon gång vårdas i någon utsträckning under livets gång (detta förutsätter inte en stat, en familj har fungerat traditionellt och gör fortfarande i många delar av världen). Kvinnan kan dö om hon inte får vård, ja, men många kvinnor skulle också helt enkelt klara sig själva, som kvinnor som har fött barn under svåra omständigheter har gjort i årtusenden. En graviditet innebär inte döden om man föder ensam, även om riskerna ökar.

Kvinnor är sällan komplett beroende av sin omvärld, ens under graviditeten. Dock är det (och detta är viktigt) OFTA POLITISKT KORREKT ATT BEHANDLA EN GRAVID KVINNA SOM HJÄLPLÖS.

Du gör det själv i ditt inlägg. Du målar upp en bild av en hjälplös individ som är beroende av andra. Så ser inte jag det.

Du har heller inte riktigt rätt i höger/vänstermodellen. En välfärdsstat kan vara höger. Välfärdstaten är INTE synonymt med ett vänstertänk. Det finns högervälfärdsstater. Höger är inte "alla får klara sig själv". Även i en högervärld så fungerar beroende. Även i en högervärld så kan du ha en stat och ett sjukförsäkringssystem och en äldrevård. Faktiskt.

Högermodellen kan också ge frihet från att ta hand om pappa och barnen - genom att det lönar sig att kvinnan arbetar så får hon råd att köpa in den hjälp hon behöver.

Fler skattesänkningar för låginkomsttagare står i total motsats till medborgarlön, för övrigt. Medborgarlön skulle kräva generella skattehöjningar för att kunna finansieras, och införandet skulle leda till att just många låginkomsttagare skulle sluta arbeta och istället ta hand om barn mm, eftersom det skulle löna sig för lite att arbeta jmf med att gå hemma.

Swedish Dissident sa...

Har alltid undrat varför senmoderna kvinnor implicit ser mannens lägre sidor, det vill säga djuriska drifter, som överlägsna de tidigare idealtypiskt kvinnliga. Vore det inte bättre om kvinnorna strävade efter någonting högre? Att man vill ha makt och samhällsinflytande kan jag förstå men Sex and the City-livet är lika patetiskt som PUA-träsket.

Anonym sa...

Ser fram emot din bok och mer utredningar hur solidaritet/medkansla/hjalpsamhet blev en socialistisk term. Borgerligheten klarar inte av den diskussionen utan kommer i underlage som du visar nar medmansklighet ska formas i politiska termer. Men det gar och konstigt vore annars. Majoriteten bakom Alliansen ar inte snikna borgare utan vettiga arbetande kannande och medkannande varelser. Tack !

Janne Sj