lördag, december 04, 2010

Inlåsta i fattigdom (i Expressen i dag)

Vi blir liksom generösa kring jul. Det är något med kontrasten mellan andras elände och den egna myshetsen.

Glögg och mormors mandelmusslor och en slant till stadsmissionen och så måste vi ju komma ihåg att fixa så att julhandeln slår rekord i år igen. Slår julhandeln någonsin inte rekord?

Det blir närmast klyschigt i sammanhanget att peka på de 46,7 procent av barn till invandrade föräldrar som lever i det Statistiska Centralbyrån kallar fattigdom. Bland barn till ensamstående är det kring 30 procent.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Måttet SCB använder i siffrorna ovan är inkomster på mindre än 60 % av medianinkomsten. I Sverige blir det en bruttoinkomst på drygt 11 000 kronor i månaden. Om man mäter så har fattigdomen i Sverige nästan fördubblats sedan början av 90-talet.

Man kan också mäta absolut fattigdom och utgå från inkomster under socialbidragsnormen. Mätt på det sättet har fattigdomen däremot minskat lite. De allra fattigaste, räknat i absoluta tal, har dock de senaste åren fått det ännu sämre, samtidigt som nästan alla andra fått det bättre.

Den här ökande ojämlikheten, att de allra sämst ställda halkar efter, får konkreta effekter i vardagen. Inte minst när det handlar om barn. Fattiga familjer utarbetar strategier så att barnen alltid är ”sjuka” när någon kompis har födelsedagskalas, de har helt enkelt inte råd med en present för de 100 kronor som numera är normen. Inte heller har de råd att bjuda tillbaka med den extravagans som dagens barnfamiljer i medelklassen slår till med.

Skolor i dag utgår från att barn har tillgång till dator och internet hemma för att kunna göra läxor. Men dator och internetabonnemang ingår inte i socialbidragsnormen, så barn i sådana familjer får sämre förutsättningar att klara skolan. Så skapar man fattigdom som går i arv.

Skolor kräver också att barn exempelvis köper egna skridskor för de fyra gånger per år dessa skall användas i skolan, och ber regelbundet om extrapengar till skolresor och utflykter. Sällan tänker man på att alla faktiskt inte har pengar.

Socialbidraget är tänkt som ett sista skyddsnät för dem som verkligen inte klarar sig. Tyvärr används det i dag i allt högre utsträckning av arbetslösa och sjukskrivna som saknar tillgång till de vanliga socialförsäkringssystemen. Bara 40 procent av de arbetslösa är i dag med i a-kassan och många av de övriga är hänvisade till just socialbidrag.

Det här gör problemen med socialbidragets konstruktion ännu tydligare. Socialbidraget har 100-procentiga marginaleffekter, man tjänar ingenting alls på att hoppa in och jobba extra ett par dagar.

Regeringen tog för ett par år sedan bort regeln att barns sommarjobb skulle dras av mot familjens socialbidrag. Asylsökande ska också kunna arbeta utan att de inkomsterna minskar bidragen med samma summa pengar, för att ge drivkrafter att arbeta. För vuxna socialbidragstagare är det dock fortsatt ekonomiskt helt poänglöst att jobba.

Om en familj på socialbidrag i dagarna skulle få en gåva av en ideell organisation, som Majblomman, för att kunna köpa gran och skinka, så dras de pengarna alltså också ofta av från socialbidraget.

Socialbidragets själva konstruktion bidrar till fattigdomen och gör det svårare att ta sig ur den. Att de allra fattigaste blir fattigare beror alltså delvis på hur vi valt att organisera välfärdssystemen. Vi kan ju försöka trösta oss med pepparkakor och en julgåva.

12 kommentarer:

Liberal sa...

Att minska marginaleffekterna i välfärdssystemen borde vara en självklar del av "arbetslinjen". Särskilt på de första arbetade timmarna är det galet med höga marginaleffekter. Friedmans negativa inkomstskatt kanske kan dras fram i ljuset igen för att få fart på debatten.

Michael sa...

"Skolor i dag utgår från att barn har tillgång till dator och internet hemma för att kunna göra läxor. Men dator och internetabonnemang ingår inte i socialbidragsnormen"

Även arbetsförmedlingen utgår i praktiken från att alla som söker jobb sitter med en uppkopplad dator hemma. Sedan en tid publicerar platsjournalen inga annonser alls i fulltext - utom de mera påkostade i början av denna avisa, annonser som oftast riktar sig till personer som redan hunnit en bra bit: det är typ controller, försäljningschef, forskarassistent eller rektor. För alla andra annonser anges bara typ av jobb, vem som anställer och en kod för att hitta annonsen på af:s sajt. Eventuella tryckfel i koderna befattar sig AMS-gänget givetvis inte med.

Alla som haft med arbetsförmedlingen att göra inser att det vore en hopplös uppgift att hålla igång ett offensivt arbetssökande, eller ens at hålla uppe shjälvförtroendet, ifall man måste sitta på deras datorer (eller för den delen på bibblan) och skriva, skriva om och checka ansökningar: Söker man jobb vill man givetvis ha möjlighet att kollla annonsen även om man inte har nära till en uppkopplad maskin för tillfället - och skriver ansökningar, det gör man bäst hemma. Det borde vara en ren självklarhet att arbetsförmedlingen håller sina annonser tillgängliga gratis på tryckt papper, men vem orkar förvåna sig? I konsultmedelklassen *har* alla dator, bredband hemma, bred-tv och modern bil.

Michael sa...

Ett annat exempel på hur man tittar bort och bygger upp ett system som förutsätter att alla har litet mer pengar att pumpa in på egen hand (eller en rik pappa som betalar): studiemedel betalas idag ut en gång i månaden. Så sent som vid mitten av 90-talet var det två eller tre utbetalningar per termin. Alla som bedrivit högre studier vet att de första veckorna av en termin brukar innebära en extra klump av kostnadet: hyra, ibland extra dyrt innan man hittat någonstans att bo, böcker, träningskort, terminsräkning(ar), busskort, kanske att köpa eller uppgradera en dator. De där kostnaderna kan inte vänta särskilt länge - det är kört att försöka plugga idag utan att ha en ordnad bostad, dator eller de böcker som krävs - och det behöva alltså litet mer pengar att skjuta till i början, sen kan man ta det knapert ett par veckor men inte just i starten.

Det gick utmärkt att disponera själv så länge degen var uppdelad på två utbetalningar, men när den istället delas upp i fyra, fem lika delar per termin (och det mesta dessutom har blivit dyrare, särskilt boende) blir resultatet för ganska många att man inte har råd att göra de där investeringarna när de ska göras. Många fastnar i ett läge där man inte kan ordna det hyfsat bra och billigt eftersom man inte har råd att göra det på ett rationellt sätt: de fastanr framför en puckel av ingångskostnader, en puckel som kanske inte är överhövan stor i sig men som kan vara svår att komma över om man är helt ny i stan, inte har föräldrar som vill hjälpoa till och inte heller pengar från ett sommarjobb att ta av. Det är ingen större skillnad på alliansen och sossarnas politik under Östros här, men man förutsätter solklart att de som studerar har någon onkel som betalar det överskjutande eller att de får hjälp att ordna jobb på lämpliga timmar så fort det blir krisigt ekonomiskt. Istället för att ta tag i detta har våra senaste regeringar gått in för att höja fribeloppet ytterligare, en ren ickefråga i sammanhanget men en spinvinnare eftersom många studenter fortfarande tror på myten att "om du går en krona över fribeloppet så kräver CSN tillbaka alla studiemedel för hela året". Det är samma tänk som med soc, man förutsätter att alla har en trygg medelklassbakgrund och hyfsade resurser trots att själva syftet med verksamheten bland annat är att lyfta dem som inte har någon medelklasstrygghet att bygga på.

ex-expat sa...

Socialbidragsnormen kanske skulle sluta garantera TV och istället garantera dator och bredband.

Michael sa...

ex-expat: I princip håller jag med, det tål iaf att diskuteras, Men det ironiska är ju att idag är det ofta samma företag som erbjuder tv-paket, tv-box, telefon och bredband och ofta kan man få en tjänst gratis eller rejält mycket billigare om man beställer båda. Dator och internet hemma är idag lika nödvändiga som telefon, postgång och tidning var för femtio år sen. Det erkänns dock inte riktigt av myndigheter och politiker.

Niclas Kuoppa sa...

Lite off topic men det tangerar fattigdomsämnet. Dokumentären "Hellre en ko i EU än bonde i Indien" som visades på UR idag.
http://www.ur.se/play/155603

Visselpaj sa...

Och ändå finns det personer som har mage att säga att det inte finns fattigdom i Sverige! *suck*
(Kollade på "Annas eviga" på SVT del 5)

Tanja Suhinina sa...

Jag tänkte bara säga "bra skrivet!".

bukkakay sa...

Sättet du talar om "fattiga invandrare" på visar din rasism. Mig lurar du inte. Den senaste forskningen visar dessutom att fler invandrare ger mer rikedom eftersom välfärden blir större. Jag tycker du borde läsa på!

Peter sa...

Twitterinläggen om Ulf Nilsson artikel i mitten av dec 2010, kommer från den svenska ankdammen, den s k fria opolitiska journalistkåren. Som värnar om yttrandefrihet. NOT ... Skamligt att Expressen ska behöva försvara Ulf Nilsson mot mobben bestående av PK-media. Detta land är sjukt, som ett blött ulltäcke bestämmer vänsterpolitiska och liberaler vad som ska sägas i media. Jag är övertygad om att många i Expressens läsekrets uppskattar Ulf Nilssons friska fläkt av ärlighet och sannspråkighet. Och det är väl ändå för läsarna som ni publicerar artiklar? Eller ska en liten klick statsavlönade (läs presstöd) s k veta bäst-journalister få bestämma vad svensken ska få läsa. Usch, jag får DDR rysningar ..

Anonym sa...

Ta ditt pick och pack och flytta till Israel.

Äckliga djävla stasi-hora!

Anonym sa...

Bra for deg at det ikke fantes Alexandra-menn på den tiden, jævla pesthora. Hold pedofili-svineriet ditt unna norske media.