måndag, april 05, 2010

Tillbaka till vardagen: nu med mord



Varför känns det så passande att ryckas ur den ljuvliga påskledigheten med en film på nedmejade i Bagdad? En video vars förmodade existens fått amerikanska säkerhetstjänsten att försöka stänga ner Wikileaks, (Wikileaks vars medarbetare för övrigt också raidades i Tyskland nyligen för att ha publicerat listor över förbjudna sajter i Australien.)

Tre dagar med solsken men helt utan arbete var precis vad jag behövde för att något sånär återfå mental balans, men så splash: får man den vidare anledningen till den där obalansen rakt i ansiktet när det är dags att återgå till vardagen. Jag menar inte att jag specifikt gråter över Irak-kriget varje vecka, för det gör jag inte, men dessa döda är ett av många tecken på hur världen går åt exakt fel håll och det finns ingenting jag kan göra för att hindra den. (och det gråter jag faktiskt över, hur narcissistiskt det än är)

Det finns något så vansinnigt i hur så många faktiskt inte trodde att krig skulle påverka oss, att den nedbrytning av mänskligheten som är krigets evigt första offer inte skulle komma den här gången. Civilisationsbygge kallades det. Nationbuilding. Än mer vansinnigt att de som drev fram det här kriget kallar sig konservativa. Till konservatismens bästa sidor har jag alltid sett den självklara insikten om människans skröplighet och ödmjukheten inför just detta. Bakom den irriterande motviljan mot förändring finns dessa insikter, skepsisen inför att förändringen kan leda gott, den bittra klarsynen kring hur ofta den inte gör det.

Krigets nedbrytande effekter på etik och empati är erkända genom hela den mänskliga historien. Ändå bortsåg man från det, ändå bortsåg man från svårigheterna, ja ur konservativt perspektiv omöjligheten, i planerad och uttänkt utveckling. Pappersnationer skulle frammejslas med apachehelikoptrar, kosta vad det kosta ville. Det har hittills kostat oändligt mycket mer än just dessa liv i just denna film. Till och med mer än alla möjliga terrorister som inspirerats av det wikileaks kallar collateral murder - oavsiktiga mord.

Krigets logik förvrider politiken, gör uppdelningar i vänner och fiender, gör friheter löjliga, underkastelse nödvändig. Det vi kallat kriget mot terrorismen genomsyrar våra samhällen och tar dem ifrån oss.

"Men vi kan ju se det här, det är ändå en fördel", sa S. För all del, det är sant. Därför uppmanade jag alla på twitter att skänka pengar till wikileaks så att de kan fortsätta sin livsviktiga verksamhet. Men insikten att dessa våra samhällen gör allt de kan för att stänga ner även detta demokratins fönster gör så ont. Detta är också krigets logik. Eller "närvarons" logik då, efter det mönster när krigsinsatser i andra länder numera benämns "närvaro", som vore det en annan helgutflykt.

Och så undrar folk varför jag är så bitter. Jag ska bara hänvisa dem till den här filmen nästa gång.

Johan Wirfält skriver också om avtrubbningen och även om han har en viktig poäng (och skriver mer om den vidriga dialogen mellan soldaterna, något jag bara inte orkade för att jag var så upprörd) tror jag att det är för snävt att skylla på tekniken. Den här avtrubbningen sker i alla krig, oavsett tekniska hjälpmedel, oavsett erfarenhet av våldsamma dataspel.

25 kommentarer:

Anonym sa...

En kommentar.

Se den långa versionen (39 minuter) utan kommentarer från wikileaks (helikopterpiloten hade ingen pil som visade "Reutersfotograf").

Jens Ayton sa...

Anonym: den ursprungliga attacken kan, inom ramen för krigets jävlighet, beskrivas som ett förståeligt misstag.

Attacken på skåpbilen som försökte bärga den skadade var rent mord. Pentagons skönmålning var kriminell.

“Collateral” betyder för övrigt inte “oavsiktligt” utan “vid sidan om” – “collateral damage” är skadeverkan som inte är relaterad till målet. I det här fallet var det dock helt avsiktligt.

Anonym sa...

Jens,
Då verkar vi ha samma uppfattning.

Jag såg den långa, okommenterade versionen och då trodde jag, liksom helikopterpiloterna, att en bazooka (RPG) riktades mot helikoptern. Därmed verkade den första attacken, inom ramen för krigets jävlighet, vara rimlig.

Det var vid attacken mot skåpbilen som jag tyckte det gick för långt. Det fanns inga tecken på att de samlade in vapen (även om piloterna säger det) eller vidtog några fientliga handlingar mot amerikanska styrkor.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

jag tolkar termen collateral murder som ironisk. För collateral damage är oavsiktigt, dvs inte målet med operationen. Jag trodde att jag hade länkat till den långa versionen också, fixar.

Jan E sa...

En sak är säker; den av högerliberaler och konservativa så omhuldade bloggaren Dick Erixon, dvs mannen som i varannan bloggpost beskriver Irakkriget som en succé för demokratin kommer inte att låtsas om denna vidriga video. Och kommer han mot förmodan nämna den så kommer han kalla den ett falsarium. Amerikanska soldater är finfina killar..

Ser förresten att videon har en framträdande plats i DNs, ABs, Expressens, men inte SvDs nätupplagor. Hm, vad säger det?

Johannes Nilsson sa...

Det är viss skillnad på "neocons" och konservativa, liksom det är skillnad på nyliberal och liberal.

Anonym sa...

Ja, krig är för jävligt. Nån som är förvånad?

Ville sa...

Sant, Johannes. Exempelvis är det svårt att se skillnad på svenska "liberaler" och amerikanska konservativa, trots att de påstår sig tillhöra olika ideologier. Neokonservativa torde vara samma sak, med lite grädde på toppen.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Fast republikanerna, om vi talar om dem, har väldigt många konservativa i partiet också. Många som kallade sig neocons hade varit conservatives tidigare. (Det skall medges, vissa riktiga konservativa bröt faktiskt med republikanerna pga Irakkriget, med ungefär de argument jag använder i det här korta blogginlägget)

Dr Zoom sa...

Visst är det en grym film, men det märkliga öär kanske att många behöver video och en känsla av att "jag delar det här materialet med mina polare" för att kunna bli upprörda, kunna känna vrede. Att USA begår brutala övergrepp i Irak är ju ingen nyhet - Fallujah, nån? - men tydligen räknas det inte riktigt förrän filmklipp gjorda av piloterna själva hamnar på Facebook och WL. Enbart text eller intervjuer med de som varit utsatta, enbart att läsa oå egen hand, räcker uppenbarligen inte.

Yossarian sa...

Det märkligaste av allt är att liknande filmsnuttar har legat på youtube i flera år utan att någon verkar ha brytt sig
se t ex:
http://www.youtube.com/watch?v=nAYc-wFV2cQ&feature=related

men det är klart, i denna är det inga reutersreportrar som beskjuts...

Dr Zoom sa...

Yossarian: US Army besköt ju i april 2003 ett hotell i Bagdad där man med ganska stor säkerhet visste att reportrar från al-Jazeera m fl befann sig, som ett led i kampen om makten över vilken historia som skule skrivas, vilka nyheter som skulle komma ut (finns med i utmärkta dokumentören "Control Room" som gick även på SVT för några år sen). Men de reportrarna var, eh, araber.

Och att en video är otäck och blodig behöver inte betyda att den ger de bästa argumenten, den bättre insikten om vad som händer. Som Lars Gustafsson en gång skrev: i frasen "det lidande vi upplever i världen" är "uppleva" det samma som "se på tv tillsammans". "Det väsentliga är at tårar produceras snarare än tankar". Idag hade de orden uppfattats som ren hädelse, frågan är om ens LG själv hade skrivit så idag.

Jody sa...

Du har sett vad din gamle favorit Dick Erixon skriver i ämnet?
www.erixon.com

Per sa...

Intressant amerikansk kommentar:
http://www.salon.com/news/iraq_war/index.html?story=/opinion/greenwald/2010/04/06/iraq

Isobel Hadley-Kamptz sa...

de här reportrarna var också araber, dr zoom (eller åtminstone irakier, vet ej om de kanske var kurder men tror inte det). Man kan aldrig säga varför saker fäster i opinionen eller inte, kanske fanns det helt enkelt ett utrymme nu. Jag vet inte.

Dr Zoom sa...

Isobel, ärligt talat måste man väl kunna diskutera hur saker tas emot, trängs undan, censureras eller snackas bort i media på ett litet mer precist sätt än att "vissa saker slår när de kommer och vissa gör det inte, så är det bara, inga bestämda orsaker". Nyheter, klipp och dramaturgier har avsändare och det har olika inslag i ett medialt klimat också. Att just den här videosnutten kom ut i öppen konflikt med vissa högdjur på Pentagon utesluter inte att det den visar - allmänt talat - varit känt länge om man velat söka efter det några minuter.

Man kan f ö notera att den legendariska bilden på Kim Phuc och hennes syskon som springer med sönderbränd hud på en väg i Vietnam från början stoppades av AP. Orsak? Jo, barnen var nakna."Full frontal nudity in a news pic was an absolute no-no at AP in 1972" förklarade fotografen Nick Ut. Speciellt med barn förstås; tack vare en vidsynt chef högre upp gick bilden igenom. Om inte opinionen redan länge varit emot kriget hade den kanske inte publicerats alls.

Men alltså, ett mediaklimat där en bild eller nyhetstext måste smeka sin målpublik medhårs eller ha rätt slags visuell kittling (vi vill ju att de där piloterna sks skrika som om det går för dem när de skjutit ner några killar till, som i "Apocalypse Now", eller hur? "Charlie burns quite okay" - det gör klippet sexigare, det är häftigare än att behöva pussla ihop historien från anonyma vittnen och släktingar på marken) är ett skadat medieklimat, och ett klimat där nästan allt kan snackas bort.

Yossarian sa...

Funderade på att skriva en artikel om Irakkriget som det första youtubekriget efter att ha sett klippen där för ett halvår sedan eller så. Men lade ner eftersom vem som helst kunde hitta dessa klipp på några sekunder (typ sök på guncam Apache iraq på youtube). Uppenbarligen en felbedömning...

Isobel Hadley-Kamptz sa...

jo men det klart att man kan analysera det närmare än så, men just nu har just jag inte tid att göra det. tror dock att du har rätt, dr zoom.

Micke sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Micke sa...

Speciellt med barn förstås; tack vare en vidsynt chef högre upp gick bilden igenom.


Framför allt tack vare att man ännu inte lärt sig läxan att inte tillåta media att övervaka och publicera effekterna av krigföringen på civila.

Efter Vietnam hade man lärt sig den läxan och resultatet har visat sig i att antikrigsopinioner inte på långa vägar blivit lika starka som då.

Det är en myt att hela motståndet mot Vietnamkriget var en vänsterfråga.

Kriget engagerade tvärpolitiskt och det berodde till en del på att vi alla blev tvugna att ta del av det som en konsekvens av medias rapportering

Nu är vi tvugna att INTE ta del av krig så att dom kan fortgå utan störningar.

Man kan utan tvekan hävda att detta idag är den yttersta manifestationen på att vår demokrati inte fungerar.

Man förvägrar oss rätten att ta ställning till det mördande vi betalar för.

På sätt och viss har det dock en positiv sida.
Det lägger ansvaret för mördandet där det ska ligga men jag hade föredragit att det legat hos oss och att vi inte förvägrats verktygen att bära det ansvaret.

Dr Zoom sa...

Micke: ja, under flera år fick ju media inte ens publicera bilder på de kistor som de amerikanska soldaterna togs hem i. Det är svårt at tänka sig ett bättre exempel på den offentliga lögnen; hade Irakkriget haft en solid uppbackning ute bland folk och sunda skäl för ett krig så hade ju dessa soldater kunnat betraktas som hjältar utan att mjan fällt ner någor visir mot tanken at de också ibland skulle stupa. Tanken ör 'sovjetisk' helt enkelt, i Sovjet kamouflerade man också hemtransporten av kistor från Afghanistankriget.

Men man visste redan i mars 2003 att någon sådan stark hemmafront inte fanns, och knappast skulle kunna finnas, och därför fattades i Washington det vis abeslutet att förbjuda publicering av nyhetsbilder av hemtagningen av soldatkistor från Mellanöstern, eller av soldatbegravningar. Vitmenade gravar, skulle Jesus ha sagt. Först efter en utdragen rättsprocess lyckades webbsajten thememoryhole.org få ut de bilder som militären *själva* hade tagit i dokumentärt syfte - de var nämligen publik handling och därmed i princip offentliga. För att kuna hitta denna bakväg måste man dock först veta vilka flygbaser som tog emot hemtransporterna, det stod inte heller i nyheterna.

Björn sa...

Finns det någon anledning till att kommentarslänken på det här inlägget kommer och går, eller är det tekniskt strul hos blogger?

PerS sa...

ville bara tipsa om The New Yorkers innehållsrika artikel om WikiLeaks om ni inte sett den.

http://www.newyorker.com/reporting/2010/06/07/100607fa_fact_khatchadourian

PerS sa...

http://www.newyorker.com/reporting/2010/06/07/100607fa_fact_khatchadourian

ska det vara. sorry.

PerS sa...

vet inte varför slutdelen huggs av, men slutet på länken ska alltså vara

100607fa_fact_khatchadourian

men jag antar att ni kan hitta den på deras hemsida ändå.