söndag, januari 03, 2010

Ibland är hat inte lulzigt alls

Det är inte som om jag varit förskonad tidigare. När jag skrev om invandring i DN för snart tio år sedan fick jag så mycket hot- och hatmail och -brev att jag skaffade hemligt telefonnummer. På den tiden var folk inte så smarta med mail utan skickade stinkande drapor direkt från sina jobbmail-adresser på Ericsson.

Jag har fått sexistiska hatmail från kristdemokratiska politiker (ej anonyma, något jag inte vet hur jag ska tolka faktiskt), de sexistiska påhoppen om mitt utseende eller könsligt relaterade inkompetens eller om hur jag borde knullas eller inte knullas (eller har knullat för att få skriva i tidningen) kan jag faktiskt inte ens räkna, jag fanns på Radio Islams listor över judejournalister (det finns f ö också en flashbacktråd som handlar om huruvida jag är judinna eller inte, men om jag minns rätt var den inte så värst hotfull), jag har fått telefonsamtal där någon inlett städat och prydligt för att efter några meningar börja vråla könsord (rätt många faktiskt under en period), jag har fått hundratals tätt handskrivna brev med texter om det ena eller andra handgripliga sättet att få mig på bättre politiska tankar, "hoppas du dör i livmodercancer din arabhora" var ett av de mer innovativa, som dessutom dök upp på ett vykort föreställande en liten ullig gullig kanin med gul rosett. Jag minns verkligen rosetten.

Jag säger faktiskt inte det här för att jag vill att ni ska tycka specifikt synd om mig, fråga vilken skribent som helst som skriver om ämnen som invandring, homosexualitet, feminism och, uppenbarligen, våldsmonopolet, och lägg till att personen i alla fall under del av sin karriär på sin byline kan tas för unga kvinna, så kommer ni hitta liknande brevskördar hos allihop. Det är så det är. Oftast är det något man kan ta, man låter bli att läsa, man lägger på luren, man skrattar med sina kollegor, man försöker förtvivlat låta bli att stirra ner i den avgrund som är mänsklighetens botten. Ibland tröttnar man lite, ibland blir man mer än rimligt misantropisk, ibland tvivlar man på poängen med den representativa demokratin, men vad ska man göra? (obs, jag är alltså för representativ demokrati, om någon tvivlade).

Det här var på ett övergripande sätt mycket värre innan internet. Med internet menar jag nu inte IP-protokoll utan det internet vi har i dag, med bloggar och tidningskommentarer och twitter och alla människors möjlighet att göra sig hörda. De som tidigare hörde av sig till en tidning var de som var extremt upprörda eller hade alldeles för lite att göra. När så först mail dök upp blev det ett sätt att få även de glada kommentarerna, ibland i alla fall. Ändå mest de riktigt engagerade eller organiserat engagerade. Det blev ett väldigt skevt urval.

I dag är det helt annorlunda. På bloggarna skriver människor för att de är intresserade av politik, inte för att de alltid är heligt upprörda över något. Jag har skrivit tidigare om skillnaden mellan bloggar OM tidningsartiklar och artikelkommentarer, men det finns något i engagemanget också. Av någon anledning tenderar just artikelkommentarer, åtminstone i säg kvällstidningarna och på Newsmill, för det första vara mer eller mindre högerextrema och för det andra vara alldeles otroligt argsinta. Samma sak finns inte alls i bloggvärlden. Här finns ett samtal, som då och då spårar ur bland troll och gråvampyrer (eller såklart bara uppriktiga våldsamma diskussioner) men som ändå förhållandevis ofta håller sig rätt sakligt och respektfullt inför att folk kan tycka olika utan att vara onda. Ännu oftare är folk utpräglat vänliga och kärleksfulla. Åtminstone är det så i min del av den här världen, om man börjar läsa mer renodlat politiska bloggar som befinner sig en bit antingen till höger eller vänster om mig är kommentarsfälten emellanåt rätt läskiga också.

Det har varit perioder i den här bloggens liv, särskilt i början faktiskt när den bara precis sprängt uppmärksamhetsvallen och fått många läsare, när jag fick rätt mycket hatmail och en del obehagliga kommentarer. Det fick mig tillfälligt att misströsta, men jag är som sagt van. Vissa sorters näthat, de lulzigare varianterna, har dessutom uttalat underhållningsvärde.

Det gäller inte den senaste hinken. Det gäller inte de som hittat hit från Expressens kommentarsfält med sina mer eller mindre uttalade hot eller de mail jag fått med mer eller mindre vidrigt innehåll: "Smutsiga vänsterslödder. Hoppas nästa kula sitter mellan dina skabbiga kommunistögon" var en höjdpunkt från gårdagens mailskörd. Jag säger höjdpunkt för att jag försöker hålla tonen lättsam, men i verkligheten finner jag knappt ord för min förstämning. Jag inser att det finns något humoristiskt i att människor som vill försvara just polisen och våldsmonopolet blir så till sig att de vill bilda medborgargarden för syftet, men jag skrattar inte. Dessutom har jag hemskt svårt att begripa hur just den här texten kunde väcka en sådan vrede, jag trodde det var rätt okontroversiellt att peka på de risker som ligger i maktstrukturer. Att polisen emellanåt missbrukar sin makt är ju också alldeles uppenbart för vem som helst som läser tidningen.

Jag tror nu inte att det egentligen finns någon hotbild mot mig. Jag tror att syftet med dessa precis som med de skopor hot och hat jag fått över mig tidigare är att göra mig rädd, att sätta mig på plats, att få mig att tänka till innan jag skriver igen om ämnen som kan framkalla samma sorts reaktioner.

I någon mening har de lyckats. Jag är inte rädd, men däremot uttalat avogt inställd till det rum som varit den här bloggen. Att de kom hit, att de förpestade det som är mitt eget. Jag vet att jag inte har kommentarsmoderering, jag vet att jag tillåter anonyma kommentarer, men det är ju för att jag vill ha den delen av nätet också. Jag vill inte kräva registrering av folk och att själv tvingas läsa eventuella hatspyor för att godkänna eller ej skulle knappast göra något bättre för min sinnesfrid. Nu vet jag dock inte vad jag ska göra. Hatarna från Expressen nöjde ju sig heller inte med att kommentera polisartikeln, de spred ju ut sig och sin galla lite varstans. Kanske måste jag stänga av kommentarerna. Kanske borde jag ha en bloggpaus. Om man vill mig något finns jag ju på twitter i alla fall. Jag vet faktiskt inte. Självklart vet jag att jag borde bli mer hårdhudad, borde rycka på axlarna och låta det försvinna, men det är inte alltid så lätt. Jag vill ju kunna ha rimliga samtal här och då måste man vara inriktad på att lyssna på människor. Det är svårt att kombinera med den där teflonytan som krävs för att palla hatar-bataljonerna.

63 kommentarer:

Anonym sa...

Härifrån: stöd. Till 100%.

Jessica sa...

vad du än väljer så sätt dig själv och din sinnesfrid först.
Jag vet inte om man kan bli mer hårdhudad över tid, eller om det är vad man vill.
Ta hand om dig!

Niklas sa...

Du har rätt i att man inte blir mycket gladare av att moderera sin blogg eftersom man då måste traska igenom spyorna. Ändå föredrar jag det - och jag tror att många näthatare avstår eftersom de mirakulöst nog inser att det inte kommer att publiceras. Och då är det ju inte lika roligt.

Med det sagt vill jag skynda mig att tillägga att det näthat jag drabbas av är en västanfläkt jämfört med det som drabbar kvinnorna. Att jag kallas böghora etcetera emellanåt kan jag tåla. Men det är beklämmande att den här skränande horden har blivit så stor.

Daniel Åberg sa...

Det vore väldigt sorgligt om de där jävla människorna skulle lyckas i sitt uppsåt att göra dig mer försiktig. Samtidigt förstår jag ju att det måste ta väldigt hårt. Men jag och otroligt många fler än de där mupparna hoppas i alla fall att du orkar stå på dig.

Karin sa...

Jag har läst din blogg ett tag och tycker du är väldigt bra, smart och cool. Har tänkt säga det förut men det har inte blivit av, men nu känns det dumt att låta bli.

Patrik sa...

jag vet inte alls vad jag ska säga, helt obegripligt

om det spelar någon roll: du har mitt stöd, 100, hur du än gör

Anonym sa...

Stöd från mig till 100%

LisaFW sa...

Det bästa är att be någon annan moderera kommentarerna så att både du själv slipper se det och dessutom kan skriva på bloggen att du inte kommer att läsa det värsta.

Jag tror det är farligt att låta såna här människor hållas, för skriver en skit lockar det fram skit hos andra.

chall sa...

Moderera kommentarerna. Om inte annat tar det bort "det roliga" att skriva elaka, dryga kommentarer som dom anonyma gör eftersom dom är ju anonyma. det är förvånande många som kläcker ur sig saker bara för att dom är anonyma och inte behöver stå för det i slutänden.

Och det är ju en hel hoper personer som håller med dig! tro inget annat!

Lisa Magnusson sa...

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Som du själv säger så är det i princip omöjligt att som hel- eller halvung kvinna ta del i samhällsdebatten utan att överösas av skit från en massa trasiga lågliv, jag kan bli fruktansvärt arg när jag tänker på det. Men jag tar inte åt mig, och jag blir inte rädd. Jag känner mig mest... tjaa, resignerad. Och jag kan inte låta bli att undra vilka de här människorna är egentligen, jag menar, är de utåt sett normalt fungerande personer som på fritiden tömmer sin själ på mörker via tangentbordet? Eller är de heltidspsychon?

Massa kärlek till dig från mig!

Anonym sa...

Trots att vi har helt olika politiska åsikter läser jag din blogg och dina inlägg i Expressen med stor behållning och jag tycker att det vore för sorgligt om idioterna skulle tysta dig.Du behövs i dessa tider när högerextremisterna tar över mer och mer på sajter som till exempel Newsmill.Om du orkar så fortsätt.Du har mitt och många andras fulla stöd./Agneta

chrisk sa...

Jag skulle aldrig palla den flod av hatiska kommentarer som du får. Nu har det visserligen aldrig hänt mig, så jag vet inte hur jag skulle reagera, men jag hade nog gett upp bloggandet ganska fort om kommentarerna hade varit så ondskefulla. Jag skulle ha tappat hoppet snabbt och försvunnit eller börjat blogga anonymt...

Så, att dessa anonyma hotfulla troll lyckas är tyvärr nog fallet. Men inte hos dig, vilket jag är sjukt imponerad av.

Nemokrati sa...

Mitt 100%-iga stöd. Du kan heller inte i din journalistiska gärning vara ensam. Måste ha stöd av Expressen, samhället - polisen ! - och resten av oss i mänskligheten i Sverige. Vi vill inte ha en högerextrem regim här, och det tycker jag att de ska få klart för sig. De jobbar med hot och verkställer ibland sina hot. Hela samhället måste resa sig mot deras terror. De är emot demokrati, emot yttrandefrihet, de är rasister, sexister och homofoba, och många av dem även nazister. Det är dessa polisen är till för att skydda oss emot.

Anonym sa...

Jag blir så arg!!! Låt inte dem ta dig ifrån oss! Tyvärr finns det alltid sånna människor och de tar alltid opropertionerligt stor plats. Men de är ju bara "dumma". Som man alltid sa i skolåldern "de förstår inte bättre". Lösningen kan inte vara att tystna (även om du självklart har fullt stöd härifrån vad du än gör, jag bloggar inte själv, vet inte alls hur jag skulle reagera på de du får stå ut med)

Hoppas du orkar!
/my

Jens-Jasper Gyllengahm sa...

Vi människor förefaller ha svårt att känna empati för andra när vi inte får omedelbar feedback som ansiktsuttryck eller röstlägen. Kanske är det därför vissa av oss fastnar i besinningslös vrede och häver ur oss sådant som skulle göra oss till paria i alla sociala sammanhang när vi tror oss vara anonyma via brev eller Internet. Eller så är det så att de ensamma och patetiska dårar som lever i ensamhet i utkanten av samhället är upphovsmännen bakom de otäcka utbrotten av hat Du beskriver.
I vilket fall har Du min sympati och min tacksamhet för att Du skriver.

Martin sa...

Det är klart att det inte ska tolereras att foolk skriver "jag hoppas du blir överkörd av en lastbil snart" eller skumma antydningar om vem man har slickat i ändan senast (jag glömmer aldirg hyr iulla berörd jag blev för ett par år sen av att diskutera Amy Winehouse på ett forum där sinnesjuka amerikanska förortskids postade tjugo gånger om dan att Amy var en crackhora som inte kunde sjunga och som förtjänade att dö en gruvlig död: "haha she's got emphysema, too bad.she's gonna diiiie!!"; det enda de hört av henne var "Rehab"). Men alltså: den här bloggen är primärt ett offentligt rum. Offentligt på samma sätt som en kultursida eller ett debattforum inom en större förening med vida ramar. Alla bloggar är inte det, men eftersom du är journalist med fokus på sådant som "rör alla" och skriver med fokus på dessa frågor, mer än på dig själv, så ser jag den här sidan som en förlängning av det du skriver i Expressen eller Arena. Jag uppträder med smma slags respekt som man bör visa i tryck - även om alla inte gör det där, särskilt inte i Expressen.

Men det är en icke-intim respekt, precis som när man går på teatern eller debatterar i en tidning. Sticker man ut hakan i ett sådant rum så får man räkna med att folk tar parti och ger tydliga svar tillbaka. Jag köper inte den där lustifika uppfattningen att på en blogg måste man gulla lite med bloggägaren och dennes kompisar, särskilt när det går hett till, för annars "respekterar" man inte bloggaren. Att man måste krydda sina inlägg med "fan vad du rular Isobel", bädda ner invändningar så att de knappt syns eller slänga in underförstådda hänvisningar till att vissa förlag eller vissa artister är bäst i världen för att de har en stor lokal fanbase på bloggen, det köper jag inte. Många gör det för att de tycker att "bloggar är privat område" och då måste man vara hovsam, men den här bloggen är ju åtminstone till större delen ingen mitt-livs-novellblogg.

Och jag tror att man som bloggare sätter tonen själv. Om man skriver alltför ofta att folk som kommenterat "inte kan läsa" eller att folk bara hatar en för att de inte tål starka brudar så får man räkna med att människor till sist börjar ge igen med liknande formuleringar, de drar ju i alla fall intresset till sig. Efter bråket om Rolf Hitllegren sent i somras där det kryllade av den sortens tjusiga formuleringar från alla håll, inte minst av typen "ni måste hålla med om att den mannen är en statskupp annars beror det på att ni inte tål starka tjejer" var jag säker på att debatten på den här bloggen skulle sjunka ihop, och det gjorde den ju på sätt och vis. Det är nog lyckat om man undviker den sortens fanfarer ibland.

Victor sa...

Kan inte låta bli att hålla med LisaFW -- låt någon eller några andra moderera kommentarerna?

På det sättet kan fortfarande anonyma inlägg accepteras, du slipper se den värsta skiten, och trollen får ingen mat.

Har svårt att tro att du inte skulle kunna få ihop ett par stycken som är beredda att ställa upp.

Anonym sa...

Isobel, stå på dig.
Du behövs.

Anonym sa...

Stäng av kommentarerna helt. Kommentarer är sååå 00-tal.

Martin: Vad pratar du om? Läste du kommentarerna under det förra inlägget? "Satte" Isobel "tonen själv" där? Visar du respekt för henne när du påstår det? Med risk för att hemfalla till ett beteende som du verkar ogilla (eller, det framgår inte riktigt?): Lär dig läsa.

Torsten

Mattias sa...

En kort kram från mig till dig

Patrik Öhman sa...

Röster som din får inte tystna. Alla vettiga människor måste stå upp mot slöddret.

Tor sa...

En stor kram, med förhoppningar om att någon skriver ett sån't här program ;-)

Hur vore det om du gick samman med någon annan bloggare med ungefär samma kommentarsskörd och modererade varandras kommentarer. Då skulle ni åtminstone slippa läsa personliga förolämpningar. Är det förresten inte märkligt att inte fler bloggverktyg tillåter bloggläsarna att hjälpa till med moderering. Kommentarer som blivit rapporterade av flera olika personer skulle t ex. kunna flaggas och minimeras rent grafiskt på ett sådant sätt att bloggläsare aktivt måste klicka någonstans för att expandera innehållet och kunna läsa kommentaren (eftersom det vore vanskligt att låta vem som helst radera kommentarer).

Unknown sa...

Som någon sa vore det bästa om du outsourca modereringen till någon annan. Även om det är emot någon sort princip att låta alla göra sig hörda så kan de ju faktiskt göra det någon annanstans än "hemma hos dig". Du har låtit lite deppig länge nu på twitter och det är säkert inte nyttigt för produktiviteten. Kämpa på.

Hampus Eckerman sa...

Jag fick mycket färre av den här typen av kommentarer när jag började moderera. Jag är dock ingen tjej, så jag vet inte om det kommer hjälpa för dig. Hoppas du fortsätter att skriva i alla fall!

Elin sa...

Moderera är faktiskt att rekommendera. Om inte annat så för känslan av kontroll. Internet är öppet, men bloggen är ändå den pyttelilla del som fungerar som ens hemmafest. Okej att man helst vill bjuda in alla, men de som inte sköter sig får man faktiskt kasta ut. Det här är ditt rum och du har rätt att sätta tonen och bestämma vad som är okej och inte.
Jag får inte alls lika mycket som du, men mina hatkommentarer minskade väldigt mycket sedan jag införde moderering och de ändå aldrig skulle bli publicerade.
De som kommer, om man måste moderera dem själv: Det är ändå en jävligt skön känsla att klicka "avvisa" på det hatet. Om än bara på en symbolisk nivå.
Eller stäng av kommentarerna helt ett tag, vafan. It's your party and you cry if you want to Isobel.

Anonym sa...

"Att polisen emellanåt missbrukar sin makt är ju också alldeles uppenbart för vem som helst som läser tidningen.
"

Jo Isobel, men för oss tänkande människor så inser vi att allt som står i tidningen inte är sant, och speciellt inte en kvällsblaska. Ni journalister har gång på gång manipulerat sanningen för att skapa nyheter där inga nyheter finns. Att folk anklagar polisen till manipulera saker är inte samma sak som att de verkligen gjort det.

Sedan innan du börjar kasta anklagelser som du faktiskt gör, borde du kanske plugga på hur polisens internutredningar faktiskt går till.

Emil sa...

Hampus, det är dock en milsvid skillnad när det gäller ditt sätt att "moderera" kommentarer. Du tar ju i första hand bort allt som är för påläst och som överbevisar dig. Detta har drabbat mig flera ggr och då givetvis andra också, så nu är vi nog rätt många som fattar vad det handlar om när vi läser alla dessa raderingar på din blogg med svepskäl som att kommentarerna varit "ostyrkta" eller "inte hållit sig till ämnet"...

Roger sa...

Jag tror att orsaken till "näthatet" är att det är så mycket snabbare mellan tanke och uttryck när man skriver en kommentar på nätet (eller ett mail) jämfört med vad som gällde på den analoga tiden. På det viset så blir det mycket slarvigare och yvigare debatt. Ibland tror jag faktiskt att vad som utan tvekan är att uppfatta som hot i textform kanske bara är misslyckade försök att vara rolig/radikal. Man ska inte ta det på så stort allvar som vi är vana att ta skriven text. Man måste kanske försöka läsa kommentarerna som om de vore talspråk snarare än skrift?

Med detta sagt, det finns naturligtvis också sådant som är farligt på riktigt. Och när det gäller hot mot journalister (som faktiskt har en central samhällsfunktion) tycker jag att det är en fråga för säkerhetspolisen att ta tag i (både i det enskilda fallet och mer generellt med råd om hur man bör agera vid hot). Precis på samma sätt som man tar, eller i alla fall borde ta, hot mot politiker och tjänstemän på myndigheter på allvar.

För din del tycker jag att du gjorde rätt som vände dig till Expressen. Tidningen borde ha en strategi för hantering av hot, men det utgår jag i från finns, som också omfattar frilansare som skriver i tidningen. Skydd av journalister är minst lika centralt som källskyddet och kanske även en förutsättning för att det senare ska kunna existera.

Jag tycker även att du borde slå på en mild form av moderering, dvs ingen inloggning men angivande av namn och mail. Det innebär inget skydd i praktiken eftersom en mail kan vara anonym/fejkad, men det blir lite krångligare och tar lite längre tid att vräka ur sig saker. Dessutom blir det lättare att följa diskussionerna om man inte har anonyma inlägg. Man ska inte underskatta fördelarna med lite krångel ibland...

Slutligen, det är viktigt att inte mata trollen. Den här typen av uppmärksamhet som du nu ger den här frågan är viktig och bra. Och väldigt mycket smartare än att gå in och bemöta vansinnigheterna i kommentarsfältet. Bättre att bara ta bort kommentarerna så snabbt som möjligt.

Men för guds skull, sluta inte blogga. Du behövs.

Martin sa...

Torsten: det är alltid frestande om man har fläskat på hårt i en debattartikel eller en bloggpost att kalla även konstruktiv kritik för personligt "näthat" och klumpa ihop all kritik man får med de rasistiska påhoppen av typ "dö, negerhora".

Sen var det inte bara det förra inlägget jag kommenterade utan litet erm allmänt hur inlägg med mycket fräsiga antydningar om att alla som har en viss åsikt, eller alla män utom de ljuuuuvliga människor som bloggaren själv samverkar med) t ex är kollektivt och direkt medansvariga för våldtäkter, kvinnomisshandel och det låga antalet kvinnliga chefer. En typ av insinuation som många gånger har varit helt öppen här på bloggen och på hundra andra ställen, och som genererar svar på tal.

Jag vill påstå att alla som kommenterade förra inlägget och var kritiska visste att om det hettade till skulle de bli beskyllda för att "inte tåla starka tjejer" eller att vara misslyckade typer som har för mycket tid över till att skälla på fina Isobel. Det är nämligen standardargument i den sortens diskussioner på webben.

Nemokrati sa...

Jag håller med Patrik Öhman. Din röst behövs. Och Kräv hjälp - låt någon annan moderera kommentarerna - på jobbet. Så du slipper sitta hemma och kolla på sånt.
Det var en BRA artikel skriven av en BRA journalist.

Lisa Magnusson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Lisa Magnusson sa...

Martin, du säger att "den här bloggen är primärt ett offentligt rum". Du har visserligen fel, primärt är den här bloggen Isobel Hadley Kamptz digitala vardagsrum, men detta oaktat så förstår jag inte på vilket sätt du menar att offentligheten skulle vara ett argument. För inte menar du väl att det i det offentliga rummet är okej med grova personangrepp och dödshot när någon har torgfört en avvikande åsikt?

Inte heller förstår jag varför du antyder att det som Isobel Hadley Kamptz vänder sig emot här ovan är att inte alla vill "krydda sina inlägg med 'fan vad du rular Isobel'". Vem som helst med ögon att läsa med kan ju se att det är väldigt långt från vad hon faktiskt skriver.

Det känns som att du, av någon anledning, förtvivlat gärna vill komma med invändningar mot Isobel Hadley Kamptzs inlägg, att det hon skrivit liksom skaver i dig på något sätt, men att du inte kommer på några argument utan därför hittar på lite vad som helst.

Sedan: Man kan tycka att det är olyckligt att lägga ett könsperspektiv på det här, men det är ett faktum att det nästan enbart är hel- eller halvunga kvinnliga skribenter som drunknar i läsarhat. Jag säger nästan enbart därför att jag aldrig någonsin har hört talas om en man som råkat ut för detta fenomen, men inte vill utesluta att det kan ske.

Jag tror att skälet till att det ser ut såhär dels faktiskt beror på något så enkelt som att en del har problem med starka kvinnor - inte som att de formulerar det så inför sig själva utan bara att de irriterar sig på den där jävla bruden utan att riktigt själva vara medvetna om varför. Sedan tror jag också att det beror på att kvinnor i högre utsträckning än män skriver personligt och känslomässigt, jag tror att vissa värjer sig mot det och upplever det som kletigt och smutsigt och störande. Lösningen bör ju dock inte vara att kvinnor ändrar sitt sätt att skriva, utan att hatarna skärper sig. Eller hur?

Anonym sa...

Det som samtidigt kan upplevas som aningen fundersamt är när skribenter skriver av hjärtats lust om sin egen övertygelse oavsett ämne med många tå-tramp och sedan ibland men inte alltid blir förvånad när inte alla delar denna uppfattning och svarar med samma arrogans som skribentens artikel nu innehöll.Och då anses vara dumma och ofina i kanten när de tydligen inte fann sig i att bli ihopfösta i en skribenthörna över missanpassade åsikter.Hur kan det då i ett Demokratiskt samhälle vara så att bara en har rätt av dessa oavsett skribent eller kommentatör.Ha en bar dag. :)

Pelle

Mariah sa...

Jag förstår inte heller riktigt vart Martin vill komma. Min uppfattning är att det är stor skillnad på de som har invändningar och synpunkter på det Isobel säger om, i det här fallet, polisen, och på de som uppenbarligen blir just provocerade och drämmer till verbalt, som INTE vill föra en vettig diskussion utan som bara blir förbannade. Jag har sett såväl Isobel som andra kvinnliga bloggare besvara kommentarer som innehållit ganska tuffa påhopp -- men dessa har då gällt argumenten och inte personen. Sedan kan det emellanåt kanske vara så att de relevanta invändningarna drunknar i personpåhopp. Det går inte att argumentera sakligt med någon som hävdar att man har knullat sig till sitt jobb, eller hotar en, eller påstår att man behöver den ena eller den andra behandlingen.

Och jag vill absolut hålla med Lisa ovan -- det ÄR något med kvinnor i offentligheten som provocerar. Och det gäller verkligen inte bara internet, även om det är där det märks mest. Vad det är och varför lämnar jag därhän. Men att den här responsen på näthatet skulle vara ett sätt att dra alla som inte håller med eller smörar över en kam, kan jag inte se.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Pelle, vilken artikel innehöll arrogans?

Anonym sa...

Min kritik mot Isobel har ingenting med att hon är kvinna, utan 100% helt riktat mot det hon skriver.

Det finns många duktiga kvinnor som utmärker sig positivt med både sitt skrivande och kunnande.

Men jag ser inte detta fenomen här.

Anonym sa...

Ano 5.21: Vad var det där för blekt jävla försök? För det första går det ju inte att veta vad du menar med "min kritik", eftersom det har varit flera anonyma kommentarer här. För det andra är det du skriver helt enkelt (till 100% helt, för att tala ditt språk) inte sant. Vilken läskunnig och normal- eller överbegåvad människa som helst som läser Isobel ser att hon är skyhögt över genomsnittet bland såväl manliga som kvinnliga skribenter. Det är såklart uppenbart även i de fall man inte instämmer i hennes slutsatser eller utgångspunkter. Av din kommentar framgår att du varken kan skriva eller resonera, så man undrar varför du ändå tror att du kan bedöma Isobels skrivkonst.

/P

Martin sa...

Lisa: jag skulle egentligen ha lust att svara som pundaren "du, ja SNACKAR inte me' dig!" Men eftersom jag aldrig testat brass ens så kan man ju inte snacka så. Ärligt talat, jag tror att du vet exakt varför jag underströk att den här bloggen är ett offentligt rum, i alla fall när ämnena är samma som på ledarsidan eller kultursidan. Det är för att debattfora där folk jobbar på att bli ledarens favoriter - eller visa att de redan är smekta favoriter - är så ointressanta (och av diskutabel ärlighet). Och förresten, om t ex du, Lisa, började moderera den här bloggen (som någon föreslog) är det tio mot ett att det snabbt blir stendött i kommentarfältet.

Din idé att män numera, i dagens värld, har en omedveten och djupt insutten motvilja mot starka och aktiva tjejer, ett hat som de inte själva är medvetna om och som urladdar sig i vilda påhopp eller direkt våld, är någon slags andra klassens Alice Miller eller Andrea Dworkin. Inget att spilla digitalt bläck på. Tyvärr har det upplägget spökat massor med gånger här på bloggen. Jag är lika frågande till det som till varför Valerie Solanas SCUM-manifest för en tre fyra år sedan ansågs som spännande och relevant feminism för 2000-talet.

Anonym sa...

Men herregud, Martin -- det räcker ju med att surfa omkring några minuter i bloggosfären för att se att unga och inte fullt så unga kvinnor tvingas vada i frustrerade kommentarer och hotfulla mejl från män som är rädda för kvinnor. Att förneka det är ju att göra sig till byfåne. Och vadå att kommentarsfältet skulle dö om Lisa modererade? Har du sett Lisas kommentarsfält?

Det är inte helt lätt att värja sig från misstanken att du är en av dessa frustrerade män, och att du nu sitter och håller i dig så att knogarna vitnar för att inte börja skriva judehora och stjälpa hela ditt förvirrade projekt. Ingen är intresserad av dina underliga idéer om kvinnor och män och Andrea Dworkin och om hur det är kvinnornas fel att de själva "sätter tonen" så att de dränks i hat.

/P

Anonym sa...

Du har mitt stöd Isobel. Jag tycker att du skriver väldigt bra för det mesta. (Har ännu inte läst polisartikeln men ska göra det inom kort.) Vet inte hur man bäst hanterar den typen av kommentarer. Hat-filter ?
/Anders

Martin sa...

P: enligt samma logik ("det finns många exempel på folk som skriver så här och som upemnbart hatar kvinnor ->du hör också till flocken") så är du Pol Pot - båda hans namn börjar ju på P.

Läs mitt första inlägg här i tråden igen, och ta en titt på det jag skriver om filmforumet som kryllade av folk som dissade Amy Winehouse. Låter det som om jag föraktade tjejer? jag skulle snarare säga att ett par anledningar till att de avskydde henne var att hon anses vara för mycket rock'n'roll i sin attityd för att vara tjej och att hon dessutom inte är amerikan (och därtill vit) men uppdaterar svart amerikansk musik. Där får många amerikanska kids spader, och vräker ur sig saker som är mycket grövre än något som synts till här på bloggen på sistone.

Jag trodde det var just vad som synts till på den här bloggen som var intressant? Men visst, det finns en hel del korkat rutinmässiga 'hatattacker' mot män också, det missar ingen som tittar litet på dramaturgin i svensk media de sista tio åren, och i den svenska bloggosfären. Men det anses tabu att nämna det.

Anonym sa...

Men vem orkar läsa ditt svammel om Amy Wino. Det där låter litet som "men jag har ju en kompis som är invandrare, inte är jag rasist."

Du skrev till Lisa: "Din idé att män numera, i dagens värld, har en omedveten och djupt insutten motvilja mot starka och aktiva tjejer, ett hat som de inte själva är medvetna om och som urladdar sig i vilda påhopp eller direkt våld, är någon slags andra klassens Alice Miller eller Andrea Dworkin."

Så, ja -- eftersom det ju faktiskt är så att att [en väldans massa] män numera, i dagens värld, [som om själva tiden skulle ha ändrat på det] har en omedveten och djupt insutten motvilja mot starka och aktiva tjejer, ett hat som de inte själva är medvetna om och som urladdar sig i vilda påhopp eller direkt våld -- så är det svårt att föreställa sig andra skäl till att man förnekar det än att man tillhör den skaran.

/P

Martin sa...

P: Lisa har ingen kvalitet som skribent, ingen klass; hon är helt utbytbar, men det har i sig inget att göra med hennes kön. Iso är betydligt bättre. Skribenter och journalister kan vara bra eller dåliga, intressanta eller ointressanta. Okay?

Anonym sa...

Martin: vad tror du att du är? En unik skribent med klass?

/P

Ingi sa...

Men Isobel, om den ena insändaren kallar dig "judinna" och den andra insändaren kallar dig en "arabhora, så borde du väl inse att du förmodligen varit ganska nyanserad i åtminstone diskussionen om just mellanöstern-konflikten. I princip är väl det det bästa betyget att bli kallad ultra-höger av vänstersidan och ultra-vänster av högersidan. Visar ju bara att du har argument som idioterna inte kan möta med sakliga motargument.

Vad gäller om huruvida du ska bli "knullad" eller inte så hoppas jag bara att du får mycket kärlek, omtanke och intimitet, vilket inte så sällan innebär sex.

Mao bry dig inte om skitstövlar som inte kan argumentera med andra ord än förolämpningar, skällsord och könsord, för de visar betydligt mer på sina egna förkortakommanden än på dina.

Stå på dig helt enkelt.

Lisa Magnusson sa...

Martin, jag har överhuvudtaget inte sagt att "män numera, i dagens värld, har en omedveten och djupt insutten motvilja mot starka och aktiva tjejer, ett hat som de inte själva är medvetna om och som urladdar sig i vilda påhopp eller direkt våld". Detta ihop med ditt ovidkommande svammel om SCUM-manifestet får mig att börja misstänka att du är en sådan där tröttsam person som helt enkelt inte klarar av att diskutera utan att gå bananas och tillskriva andra åsikter de inte har.

Roligt förresten med den passivaggressiva örfilen om att jag är en värdelös skribent, och ännu roligare att du tydligen inte vågar framföra detta till mig direkt utan istället adresserar någon helt random person. Dina åsikter om Amy Winehouse, mig m fl är ju dock faktiskt fullständigt irrelevanta för den här diskussionen, som alltså handlar om ifall det är vettigt eller inte att Isobel Hadley Kamptz emottar grova personangrepp och dödshot på grund av sådant hon har skrivit i tidningen. En intressant fråga, tycker jag.

Martin sa...

Lisa: "en sådan där tröttsam person som helt enkelt inte klarar av att diskutera utan att gå bananas och tillskriva andra åsikter de inte har" -Hm, det låter som en rätt bra beskrivning av ditt eget bloggande och krönikerande. Jag noterar också att du inte klarar av att läsarna förhåller sig till någons texter eller, som här, kommentarinlägg och resonerar kring dem i stället för att låsa sig helt vid ordalydelsen.

Jag tror inte att någon som följt debatten kring genus på senare år har några problem att fatta var mina exempel kommer in. Men att du måste uppträda som om du och dina kompisar uppfunnit den moderna feminismen är ert problem.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Martin, jag förstår inte riktigt hur kritik du riktar mot Lisa har "ställt till det här på bloggen"? Eller menade du på Lisas blogg?

Jag har gått igenom diskussionen apropå Hilleberg och det enda jag hittar som påminner om det du säger är en Thomas som påstod att våldtäkt varit en följetong här på bloggen. Eftersom jag skrivit om våldtäkt tio gånger på fem år ifrågasatte jag om han verkligen kunde läsa eller om han blandat ihop mig med någon annan. Det kan verka spetsigt såklart, men han hade ju uppenbarligen inga belägg för det han hävdade. Just den sortens kommentarer irriterar mig hemskt mycket, när någon inte orkar kolla fakta men inte heller vill stå för att det de hävdar faktiskt bara är emotionellt utan låtsas som om de har faktaunderlag. När människor på det sättet över huvud taget inte läser det jag skriver utan argumenterar utifrån någon annan, imaginär, blogg, ifrågasätter jag ibland just deras läskunnighet. Det är ett retoriskt grepp såklart, och kanske lite fult, jag tror inte egentligen att den funktionella analfabetismen är så jättestor bland den bloggläsande befolkningen utan att det snarare handlar om en ovilja att läsa och förstå. det handlar dock om att jag vill att folk faktiskt ska läsa först och svara sen, helt ogrundad och lösryckt kritik är liksom inte så rolig grund för diskussioner.

Av samma skäl vill jag gärna att du förklarar vad du menar med att de som kom med dödshot mot mig efter förra inlägget "visste att om det hettade till skulle de bli beskyllda för att "inte tåla starka tjejer" eller att vara misslyckade typer som har för mycket tid över till att skälla på fina Isobel". Det är ju med förlov sagt en väldigt underlig sammanblandning.

Hampus Eckerman sa...

Emil, enbart det faktum att du måste vara anonym när du skriver dina kommentarer tyder på vilken typ de tillhör.

Martin sa...

Isobel: det fanns inte en enda person i tråden efter din polispost här på bloggen som riktade några kroppsliga hot mot dig, än mindre önskade att du skulle dö. Några använde ord som patetiskt och virrigt, det avser vad jag kan se texten - både här i bloggen och i Expressen. Att kommentarfälten i Expressen ibland stormas av korkade nazister och halvanalfabeter är ingen nyhet, men diskussionen här på bloggen har ju handlat om vad du får för respons *här*. Dina läsare här är inte Svennebanan-typerna på Expressen..

Jag har ärligt talat inte sett speciellt många mordhot i kommerntarfältet här under de tre år jag läst bloggen, men du använder obekymrat ägghuvudena som loggar in på Expressen.se eller skriver infantila brev och mail till dig, och geggar ihop dem med de mer seriösa komentatorerna här på sidan. Idén är uppenbarligen att ge bilden av att alla som kritiserar dig eller dina polare alltför vasst "egentligen" är kvinnohatande män med gnisslande bettskena, som Hanne Kjöller uttryckte saken när hon skulle försvara firma Liza & Mia. Det går vi inte på.

Men det behövs alltså inga fysiska hot för att somliga ska få spader. Hade det hettat till på allvar - från din och dina fans sida - i den förra tråden så hade flera av de som riktat saklig kritik mot ditt inlägg säkert fått höra att de inte pallar för kvinnor som vet vad de vill. The same procedure as every year.

Tugg om våldtäkt som en spegling av alla mäns innersta och om manlig kollektivskuld har varit en stapelvara här på bloggen, där hade den där Thomas alldeles rätt.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Martin, om du vill att jag ska ta dig på allvar måste du nog komma med exempel på det där med våldtäkterna.

Det jag, och Expressens säkerhetsansvariga, tolkade som ett direkt hot, var personen som hade kollat upp var jag bor och sade att han skulle vänta på mig utanför dörren. "jag vet var du bor" är liksom 1a i hotarsenalen, så det var väl inte så svårt att se?

Jessica sa...

En blogg är ingenting som, per se, är till för allas kollektiva missnöje när dess ägare/innehavare/skribent skriver om något. Innehavaren bestämmer innehåll. Nu får jag själv bara enstaka kommentarer av typen hur jag ska knullas och när. Jag utrotar dom genast. Att hålla mig lugn över den här mängden kommentarer hade varit inget annat än ett sisyfos-arbete för egen del. Isobel ska ha all credit för vad hon står ut med i yttrandefrihetens namn, det är inte svårt att förstå varför man känner sig misantropisk när man drabbas av någon sorts kollektiv vrede och blir en allmän soptunna.
Kort sagt, här bestämmer Isobel och ingen annan. Varför det inte är självklart förblir ett mysterium. Passar det inte så är det bara att vandra vidare.

För att upprätthålla eller skapa en känsla av sinnesro skulle jag sätta på moderering eller stänga av möjligheten till anonyma kommentarer. Och vid ev. moderering skulle jag överlämna till någon annan att gå igenom och godkänna kommentarerna så att man slipper se det värsta.

Martin sa...

Isobel, jag vet inte varför du är så angelägen att förneka att du ofta har diskuterat våldtäkt, misshandel och kontroll i relationer eller att kvinnor i media, som du ser det, hålls nere av ett segt patriarkat (aldrig lika feta gig, adlruig i närhten av lika bra stipendier. löner och soulagemang etc...) Är det inte lika coolt att skylta med det nu som det var för tre år sen?
Ditt bidrag till "Könskrig" för ett par år sen fokuserade hårt på att kvinnor, enligt dig, överlag får hålla till godo med förtryckande eller vaniljgrå män som inte erkänner deras sexdrift och inte kan tillfredsställa dem. Den andra panelen av den inställningen är naturligtvis att mäns sexualitet i dagens samhälle, i varje fall straighta män, per se förtrycker kvinnor - ta-ta, ståpittarnas diktatur.

Och bilden av att alla män i princip är medskyldiga till en järnhård kontroll av kvinnor har dykt upp många gånger, även om du kanske ofta har gjort det genom att länka till andras yviga texter med ett litet utrop "läs smartaste Katrine om manligt övertag, precis så här är det" etc. På det området orkar jag inte jaga igenom din blogg efter länkar - den sorten dyker inte upp vid en enekl sökning, men tjosan-hänvisningar till andra bloggare är också ett sätt att göra klart sin egen inställning. Här är i alla fall ett par inlägg av dig själv som tar upp våldtäkter, sexism och att "ta ner" kvinnor:
http://tinyurl.com/ybpcjwm
http://tinyurl.com/ygpu2jt

Du tänker inte förneka att du ser verbalt och fysiskt/sexuellt våld som två sidor av samma mynt, eller hur?

En fräsch sallad på julbordet är ren ondska och förtrycker starka tjejer som Nigella, utropar du här:
html http://tinyurl.com/ybu82rb

Det är förresten påfallande att Lisa inte visar tiondelen av den humor och uppfinningsrikedom som jag visar helt gratis i den här tråden men det beror väl på att hon inte orkar när hon inte får sitta skyddad av sitt eget betalda utrymme i Aftonbladet. Eller så har hon inga argument kvar.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Å, Martin, så när du skriver "förtryck mot starka tjejer" eller "våldtäkt" betyder det alltså allting som på något sätt tar upp de strukturer som på olika sätt formar oss människor efter kön, klass, etnicitet, sexuell läggning och annat. I såfall så ja, det skriver jag om rätt mycket.

Martin sa...

Det behövde du få förklarat? Eftersom du hyfsat ofta antyder att sexuellt våld, nertystande av det ena eller det andra, underliga arbetsvillkor, skillander i lön eller i barnuppfostran mellan pojkar och flickor och en mängd annat egentligen är delar av samma genus-våldsstruktur så är det ju intressant. Ibland är det förresten inte heller män som upprätthåller den enligt dig - se det här inlägget där du går i spiunn över hur många kulturbrudar som ogilar en av dina kompisar, trots att hon inte ens nämns i den bloggpost av Annina Rabe du tar avstamp i: http://tinyurl.com/yjdk3hh. Däremot är det tydligen alltid män som har kontrollen, och det är ju det viktiga här.

Fast sen är det väl, som Annina påpekar, din egen hemliga oro över att vara åsyftad som gror under den där texten och gör dig så upprörd.

Anonym sa...

Anonym

" så man undrar varför du ändå tror att du kan bedöma Isobels skrivkonst."

Inte hennes skrivkonst, utan hennes helt ologiska resonerande. dvs innehållet i det hon skriver.

Och nej hon sällar sig inte över genomsnittet, utan jag har inte hittat en sämre krönikör på hela Expressen. Och det säger ju faktiskt en hel del.

Angående dina övriga svar, anser jag bara att du är omogen. Och ser ingen anledning till vidare kommentarer.

sallesao sa...

Jag vill berätta att du utan tvekan är en av höjdpunkterna på internet. Du sprider hopp, inspiration och kämparglöd. Tack.

Din vän i kampen,
Hedda

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Martin, med "våldtäkt" brukar jag personligen mena, tja, våldtäkt. Inte smått och blandat med vid anknytning till feminism. Så ja, det var bra att du förklarade det. De allra flesta är nog för övrigt överens om att de medvetna och omedvetna föreställningar som snärjer oss i våra kön upprätthålls av både män och kvinnor.

Erik sa...

Heja Isobel! Vet inte om det hjälper men jag stämmer in i kören av anonymt näthyllande. Hoppas du orkar fortsätta.

Joshua_Tree sa...

Stå på dig. Låt inte de jävlarna tysta dig.

Thomas Tvivlaren sa...

Jag uppfattar delar av det du skriver i det här inlägget som självterapeutiskt, dvs som ett sätt att hantera/bearbeta blöjhårdingarna som sin relativa anonymitet till trots ändå inte har kulor/äggstockar nog för att ge sig på något annat än en kvinna med ett tangentbord. Det är bra och förhoppningsvis ett sätt som gör det lättare för dig att köra vidare.

Jag tror att de allra flesta hemskheter, oförskämdheter och hot är strikt imaginära och aldrig kommer att realiseras. Betänk att våld mot barn och kvinnor är extrem lågstatus inom den kriminella världen så frånsett det tyvärr vanligt förekommande relationsvåldet aktar sig de som verkligen har potential att begå våldshandlingar att göra något dylikt.

Detta gör att de som återstår antingen är spritt språngandes galna eller väldigt utstuderade och noggranna med att undgå upptäckt.

Den första kategorin (tokdårarna) är förhoppningsvis så vansinniga att de inte kan lyckas iscensätta det orden antyder. I den mån de ändå kan det så finns en stor chans att de i varje fall missar att skydda sin anonymitet. Se därför till att logga IP-adresser på de värsta verbala missdådarna och leta efter de som återkommer.

Den andra kategorin (de planerande) gömmer sig i regel bakom proxys (ofta till andra länder) eller via darknets och VPN-kopplingar (som nu tack vare övervakningshetsen blir allt vanligare...). Även om IP-adressen på detta sätt inte är mycket att hänga i julgranen så ger det i varje fall en inidkation på om det är värt att ta på allvar eller ej.

Värt att tänka på är också att om en IP-adress går till nätcaféer eller de terminaler som ofta finns på publika ställen som Pressbyrån etc så kan det faktiskt vara enklare att komma vidare med...ur juridisk/polisiär synvinkel. Varför tänker jag inte berätta här men ha det i åtanken skulle du upptäcka en sådan IP.

Hur som haver, skriv på!

Péter sa...

Martin: Jag förstår inte riktigt varför du bryr dig så mycket om Isobels bloggkommentarer blir modererade eller inte. Vilka ämnesområden Isobel skriver om, och med vilken infallsvinkel, spelar faktiskt ingen roll. Känner man sig hotad är det ett fullt giltigt skäl att moderera sin blogg, om man nu alls behöver ett skäl för att få göra det. Det har inte du med att göra. Det har inte jag med att göra. Så enkelt är det.

Isobel: Den fria diskussionen på Internet dör inte om du tar bort bloggkommentarer, eller modererar dem. Jag tror att det är helt rätt att göra om det känns lättare att skriva då. Alla har ändå möjlighet att kommentera på sina egna bloggar eller åtminstone på ett civiliserat sätt (om det är modererat). Det viktiga är att du säger det du vill säga. Jag råkar tycka att det ofta är vettiga saker, även om jag inte alltid håller med, men det spelar mindre roll. Bloggen är din, ordet är ditt.

Peter Friberg sa...

Hej Isobel
Vill bara säga att jag tycker om din blogg. Håller förstås inte med om allt men den är intressant och krävande vilket är mer än man kan säga om det mesta. Tack för det. Hoppas du står ut och fortsätter blogga och behålla kommentatorsfälteet som det är.

För min egen mentala hälsas skull väljer jag att tänka på Martin som någon slags troll, kanske ett sorgetroll eller ilsketroll.

Peter Friberg