Så avslutas det här decenniet som det började, med att ungdomar får ännu mindre anledning att ha förtroende för polisen. Jag har sagt det förut, jag var inte i Göteborg 2001 och med den tidens näramonopol för de traditionella medierna kan jag inte säga att jag har en klar uppfattning om vad som hände, men jag känner tillräckligt många som var där, som varken var eller är anarkistisk våldsvänster, för att kunna säga att polisens agerande den gången åtminstone inte var optimalt. Effekterna av detta och mycket annat har ju också alla kunnat känna - vem i all världen litar på polisen?
Jag skrev i lördags och kritiserade bl a de nya befogenheter den danska polisen fått inför toppmötet i Köpenhamn. Nu verkar det som om de, precis som många befarade, utnyttjat dessa till fullo. Inte bara genom slumpmässiga omhändertaganden (och inlåsningar i små burar) helt utan anledning, man har dessutom enligt uppgifter från ett antal olika källor bl a sprutat pepparspray på fredliga inlåsta demonstranter, förvägrat folk att gå på toaletten eller dricka vatten, anmält dem som kissat på sig för skadegörelse och skadeglatt hotat demonstranter med ett "danskt Guantanamo". Vissa av medierna i Sverige har delvis gått på samma linje som 2001, med krigsrubriker om urartad demonstration, trots att de gripanden som skett i huvudsak var så kallade "administrativa gripanden", dvs utan att några brott begåtts. Lite minority report på danska, sådär.
Jag har väldigt liten sympati för stenkastare i vanliga demonstrationståg, fulla av barnfamiljer och miljöaktivister. Men det stora problemet den här gången har uppenbarligen inte varit sådana. Det stora problemet har, bortom själva oförmågan att komma överrens om något rimligt, varit att den danska staten förvandlat sig själva till hotet, sig själva till lymlarna. Vissa debattörer lyckas ändå se antalet gripanden som ett mått på eventuella våldsamheter, snarare än som ett mått på de extrema odemokratiska befogenheter polisen fått. Andra jublar över lymmellagen och vill importera den hit.
Vart har vi egentligen kommit? Hur kom vi hit? Hur blev medborgerliga rättigheter och rättssäkerhet lyx som inte tillkommer "destruktiva och störda personer" eller för all del personer som befinner sig i närheten av personer som vissa debattörer definierar så? Jag vill bara gråta.
Uppdatering! Läs också det vittnesmål Elin publicerar på sin blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Jag tycker det är symptomatiskt på tidsandan att mina föräldrar, klassisk övre medelklass med s.k. vitt mjöl i påsen, reflekterar bekymrat över om den där gången de var tvungna att prata med några poliser. Poliserna var trevliga och hjälpsamma(!), något de inte alls väntade sig. Det de är bekymrade över är alltså varför det är så att de var rädda för poliserna. Varför ska vi behöva vara det?
Jag var i Göteborg, blev inspärrad på Järntorget. Inte det värsta som hände där, men det, och den efterföljande debatten där jag gång på gång misstänkliggjordes färgade min bild av rättsapparaten länge. Det är många år sedan nu, och jag har väl återfått mitt förtroende för polisen (de flesta är ju väldigt trevliga, och jag vill inte vara en del av att misstänkliggöra en hel grupp).
Min känsla är att polis och rättsväsende har tappat tron på andra metoder än direkta maktmetoder. Mjukare linjer som samarbete, dialog osv verkar ha försvunnit ur verktygslådan, och det gäller särskilt när det är "massan" som pekas ut som problemet. Massdemonstrationer, de anonyma massorna på internet etc.
Vi är många som blir mer otrygga än trygga av polisnärvaro, oavsett situation.
Jag var i Göteborg 2001 men redan obefintligt förtroende för polisen redan innan. Rapporteringen i media var så långt i från verkligheten att det nästan är svårt att förstå hur någon trodde på sagorna som skrevs.
Något som jag kan uppleva som något mer chockerande är hur ingen reagerade på det rättsliga efterspelet som det ändå rapporterades ifrån. Det var en lika stor fars, om inte större.
Nu i dessa terroristskräcktider ska det bli rejält otäckt att se hur detta kommer behandlas i Danmark, ett land med om möjligt ännu vidrigare rättsväsende än Sverige.
Om man tror på parlamentarisk demokrati borde man väl få sin naivitet provad av sånt här. Själv har jag varit anarkist i många år och får tyvärr bara min bild av den "demokratiska" statens repression bekräftad.
Hej Isobel,
Du har helt rätt i denna bloggpost men jag vill kommentera din twitter!!!!
Du skriver "har ni tänkt på hur mycket dialog som flyttat från bloggkommentarer till twitter? bloggen känns enkelriktad numera"
Jag håller med om att de är så men tycker inte om det alls. Det innebär ju att många twittrare bara twittrar med varandra, det utestänger många. Då gillar jag Lisa Magnusson som svarar på nästan varje bloggkommentar. JAG som inte twittrar, och som du aldrig skulle läsa OM jag twittrade, med mig blir det ingen dialog. Finns det inte ett värde i att i en bloggkommentar kan vem som helst kommentera på det du skrivit. Alla kan läsa debatten som förekommer i efter inlägget. Så översiktligt och bra är inte twitter. Dessutom är de så få tecken, bra ibland sämre andra gånger.
Mvh
My
My,
en bikommentar, det finns inget som säger att jag inte skulle läsa dig om du twittrade, jag försöker hålla koll på folk som skriver om intressanta saker (som man ju upptäcker genom att folk man redan följer retweetar eller genom att någon kommenterar något man själv sagt).
Däremot kanske det är sant att jag också har blivit sämre på att kommentera mina kommentarer, just för att det känns som att så mycket av diskussionen flyttat därifrån. Jag skall bättra mig!
Supernaut, jag tror att parlamentaristisk demokrati är överlägset alla andra former, men jag är onekligen uppgiven över vart den fört oss under detta eländiga terrorjagardecennium. Det är då mitt ansvar som opinionsbildare att försöka mota det. Jag försöker, det gör jag.
Jag vet faktiskt inte riktigt varifrån mitt eget #snuthat kommer, så prydlig, ordnad, vit liberal medelklassflicka som jag är. jag har inte ens varit med i några demonstrationer som slagits ner. Men andras berättelser räcker, den för mig självklara auktoritetsmisstron räcker (ihop med alla tusentals berättelser om kåranda, etc). Jag vill poängtera att #snuthat inte handlar om hat mot alla enskilda poliser eller om en tro att alla poliser, eller kanske ens en majoritet, är onda. Det handlar om själva polisfunktionen som den är utformad, om våldsmonopolet i sig som gör mig otrygg snarare än trygg.
Ja -- grattis till Neo magasin, får man väl säga. Herregud, de verkar faktiskt på allvar tro att han är liberal. Jag skyller på flumskolan.
Mååånga år sedan låten Staten och Kapitalet spelades in och uppenbart har inget förändrats sedan sist jag tittade ut trots vad alla nya generationer påstår!?. :)
Pelle
Neo magasin, är inte det en nazist-tidning? Har fått det intrycket när jag läst där.
Hej igen!
Liten bikommentar till; som med så mycket annat utesluter inte de ena de andra olika typer av kommunikation passar olika forum. Men jag kan tycka att det skulle vara bra om twitter kunde vara uppbyggt mer som facebook så att kommentarer (@) kan publiceras under urspungs tweet. Då kan man hänga med i dialogen.
Anledningen till att jag kommenterar på en blogg är ju också att jag vet att det når dig. Det känns för mig rätt värdelöst att kommentera till bloggare som inte läser kommentarerna och/eller aldrig svarar. Men jag kan läsa dem bloggarna också, men de blir en annan kategori. Det tycker jag f ö generellt att det är svårt att tala om "bloggen" som ett fenomen idag. Det finns så många olka sätt att använda den.
Snutar: är den fler än jag med erfarenheten att gymnasiets värsta psykopater blev läkare och de insabila mobbarna poliser?
Men lymmelpaketet kommer ju från högre ort. Dock verkar det ha lett till någon form av masspsykos där pepparspray, våld och att inte ens tillåta toabesök uppfattas som ok. Våld föder våld...
/my
Nej -- Neo är knappast en nazisttidning. Men det är en högerblaska, som av någon obegriplig anledning i vissa kretsar kommit att betraktas som liberal. Man kan bara hoppas att värvandet av Ingerö begraver den historielösa missuppfattningen för gott.
Jag låg bakis framför morgon-TV i lördags och alla nyhetssändningar om den förestående demonstrationen var helt fokuserade på "våldsverkare", polisens uppladdning, små järnburar osv. Det riktigt lös i reportarnas ögon att här skulle det hända grejer. Och detta var ändå SVT som inte behöver sälja lösnummer.
Neo är en högertidning, det jobbar jättebra människor där som Mattias Svensson och Paulina Neuding (som alltså är goda vänner till mig även om vi inte alltid är politiskt överrens). Jag tycker ofta att den har intressanta artiklar som man antingen håller med eller inte. Att jag och Johan Ingerö tycker olika är väl rätt uppenbart, men please, skärp er med nazist-kortet.
Tycka olika är ju en märklig underdrift -- Ingerö låter påskina att de uppemot tusen demonstranterna hade sig själva att skylla, eftersom de typ är antidemokrater -- vilket bevisas av en intervju med en meteorolog.
Neo är ett näste för obildade vetenskapsfientliga polisvåldsrunkande Erixonepigoner och konspirationsteoretiker. Men nazister är dom inte.
Men vilket agg mot Neo, själv är jag vänster men har läst många intressanta artiklar i Neo.
Att kalla dem nazister är att göra bort sig totalt.
/My
Det räcker att ha varit med någon gång i Salem för att inse vilken absurditet mediebevakningen av politiska demonstrationer är. En urartad polisinsats beskrivs som en urartad demonstration. Polisen går till oprovocerat angrepp på helt fredliga demonstranter. I tidningen dagen därpå står sedan självklart att läsa att demonstranterna var våldsamma. Klart att polisen då kan släppa alla eventuella spärrar när deras offer alltid får skulden. Och så kan man ju undra varför folk ska demonstrera fredligt när de blir straffade för det med hugg och slag.
Hej Isobel,
Intressant inlägg. Niklas Hill har skrivit ett mediekritiskt inlägg på Second Opinion om demonstrationerna i Köpenhamn.
Du kan läsa inlägget här:
http://www.second-opinion.se/so/view/919
mvh
Maja
Jag förstår visserligen din argumentation men samtidigt anser jag att folk som försöker stena polisen bör behandlas med nolltollerans.
Kanske en mjukare linje hade fungerat, en gång i tiden. Men faktum är att det reser runt "demostranter" i Europa vars enda uppsåt är att skapa på mycket bråk och problem som möjligt på stora eventer. Hur skall vi hantera dessa personer? (Alltså inte "vanliga" demostranter som på fredligt vis vill yttra sin sak.)
Kanske det inte är så väldigt lätt för polisen heller, att hantera en situation som i 2001. Det är inte så att dem hade specialträning i tilresande hulligan-demostrationer.
Att polisen är underbemanad och för dåligt tränad tror jag leder till rädsla inom kåren och att dem därför använder mer makt än vad som alltid är nödvändigt.
Den svenska polisen har faktiskt arbetat under sista åren just med mjukare metoder, väldigt framgångsrikt.
Jag tror inte att det alltid är lätt för polisen, men övervåld kan aldrig vara svaret. Inte minst rent krasst leder det alltid till att fler personer kommer VILJA kasta sten på polisen nästa gång.
Det så kallade proffsdemonstranterna är nog mycket en myt. Visst det finns folk som reser runt i Europa på demonstrationer och visst vissa av dem är militanta. Men man reser knappast runt för att slåss med polisen.
Det är snarare så att alla människor är beredda att ta till våld mot polisen. Har man mycket dåliga erfarenheter ligger det mycket närmare än om man har mindre dåliga erfarenheter. Med erfarenhet vågar man mer och vet att sitta häktad i en dag är någonting man överlever.
För övrigt tycker jag det är jävligt fånigt att snacka om kravaller. Jämför man med t.ex. Athen går det ju väldigt lungt till.
Det stora problemet i den Svenska(säkert också danska)polisen är att det är väldigt få av snutarna som klarar av folkmassor. Trots detta skickas de ut gång efter gång. När polisen är mer uppe i varv än demonstranterna är någonting fel.
Neo-hatet i den här tråden är verkligen konstigt. Har ni någonsin läst tidningen? Jag tycker att det är hemskt obehagligt att man nödvändigtvis måste tycka så extremt illa om folk man inte håller med.
Kan "nazi-stämpeln" av Neo vara en (iofs fånig) reaktion på att alla vänster om Sahlin ständigt och jämt (läs tex Fredrik Malm) beskylls för att vilja ha Stalin och DDR tillbaka? Jag kan faktiskt förstå de som till slut lackar ur. Men visst - öga för öga är inte konstruktivt på något sätt.
Nu skulle jag vilja påpeka att vi i praktiken redan har en lymmel-lag i Sverige, nämligen Polislagens §13:
"13 § Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas.
Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas."
Så svenska polisen behöver ingen lymmellag. De behöver bara bedöma att det finns risk för en straffbelagd handling, och att de bedömer att avvisning inte räcker. Ska mycket till om polisen åker på däng i rättssystemet sedan.
Isobel,
Det jag gillar med dig är att du vågar problematisera. Och inte som t ex sossen Widar Andersson, som utan att tänka längre än näsan räcker blivit nyfrälst och tycker att Sverige också borde ha en lymmellag. Eventuella negativa och från rättsliga utgångspunkter tveksamma konsekvenser behagar han inte ens fundera över. Han konstaterar bara att ”polisens insatser i Köpenhamn kommer säkert att visa att ett antal människor har blivit tagna i förvar av misstag. Sådana händelser kan beklagligt nog aldrig undvikas”. Gud, ett sånt slappt och ointellektuellt resonemang från en s-märkt ledarskribent!
Skicka en kommentar