Jag tycker att ni borde läsa det Lisa och Hemliga morsan skrivit om den senaste bisarrt ledsamma Katrin Z-grejen. Det här är som en liten realtidsillustration av att vi knappt kommit någonstans alls i synen på kvinnor och sex, eller för all del på våldtäkter. Eller åtminstone på att världen är så komplett och absolut kluven att det känns som om Elin Grelsson och Elita Löfblad lever i bokstavligen parallella universum där orden inte ens betyder samma saker. Där den diskussion som förs allt mer nyanserat om att våldtäktsoffer faktiskt inte beter sig som i de enklaste schabloner inte över huvud taget kommit fram till den andra sidan. Där, precis som Lisa och HM skriver, det i den ena världen fortfarande är alldeles självklart att kvinnor kan smutsas ner, göras icke-trovärdiga, med uppgifter om att de gillar sex, medan vi i den andra obekymrat beskriver oss själva som smutsiga men på ett bra sätt utan att ens ta med i beräkningen att det skulle kunna användas emot oss. (okej, läs Elins text i senaste Bang för problematisering av det)
Kvinnohatet som man emellanåt stöter på i bloggkommentarer eller som obehagliga mail som man/jag ändå oftast klarar av att bara radera och glömma, det finns verkligen därute på riktigt. Det kommer inte bara från enstaka galningar. Jag känner ibland att jag lever i en väldigt liten värld där människor i stort håller med mig, eller åtminstone delar samma basala grundvärderingar, men det är för i helvete bara några kilometer härifrån till Stureplan! Det finns väldigt mycket kvar att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Skön post, me man måste kanske inse att i en mediebransch där det mesta handlar om positionering och debatten ofta är frikopplad från verkligheten så finss det alltid en marknad för den sortens översitteri.
Det är så sjukt lätt att glömma att alla inte tycker som man själv, och så sjukt frestande att bara stanna i den trygga verkstaden där folk är "vettiga".
Väldigt bra skrivet!
Funderade på det där häromsistens, efter att jag insett att jag gjort misstaget att utgå från att "alla" är lika liberala som jag i homofrågan och att Pride därför inte behövs.
Jättebra skrivet. Bara faktumet att jag var helt omedveten om den här debatten fram till för ett dygn sedan och inte trodde den var sann, förrän jag började rota i den själv, säger en del om vilken jävla bubbla man lever i. Och vilka skilda världar som det faktiskt är.
Blandar du inte ihop två olika saker med olika bakgrund? Det ena är hatmail och dylikt från män som verkligen avskyr att kvinnor alls tar plats i det offentliga rummet och har en åsikt. Dvs vad man skulle kunna kalla "kvinnohatare".
Det andra är män (och ibland kvinnor) som avskyr feminism, eller det sätt på vilket feminister argumenterar. Man kan irritera sig starkt på artiklar/krönikor skrivna av personer som kallar sig själva feminister (ofta yngre tjejer), men
som i sitt skrivande tar sig friheter som en man i motsvarande situation inte skulle kunna ta sig. Dvs använder sin plats i det offentliga rummet för att aktivt idka dubbelmoral. En av de länkar du ger i ditt inlägg tycker jag är ett exempel på just det sistnämnda (madonna-artikeln).
Jag anser att om man som feminist skriver en "provokativ" artikel i en stor tidning, och i den artikeln använder sig av ett stort mått dubbelmoral, så får man faktiskt vara beredd på ganska hårda, och ibland även osakliga angrepp, oavsett om man råkar vara en ung tjej eller inte. Jag skulle inte kvalificera detta sistnämnda som "kvinnohat" utan som ilska över en upplevd feministisk dubbelmoral i media.
zeb, så du menar alltså på riktigt att dubbelmoral i en text legitimerar den typen av kommentarer som jag fick? exempelvis den här:
"Vilken liten sur karamell du är – skönt att det finns verkliga kvinnor. Jag fick tag på en igår; hon var mjuk, varm och fin.”
jaa, då kommer vi få ett väldigt intelligent och uppbyggligt debattklimat. verkligen. du tycker inte att det kanske är bättre att angripa dubbelmoral med argument istället för grova påhopp? försöka odla en diskussion istället för att säga "lilla gumman, du är bara avundsjuk på min penis"? det kanske är bättre att slå ner dem som uttrycker sig provokativt istället för att diskutera med dem, också? låter konstruktivt.
Isabelle. Den kommentaren såg jag inte bland de som ligger uppe under din artikel. Du tog bort den antagligen? Nej, det är inte ok. Kan dock inte bedöma om den som skrev den är "kvinnohatare", eller helt enkelt en intellektuellt begränsad person, utan större uttrycksförmåga.
De kommentarer som ligger där nu tycker jag inte flödar av misogyni (med något undantag) utan av ilska över innehållet. Men säg mig. Håller du själv alltså med om att artikeln utstrålar dubbelmoral? I så fall, varför skrevs den om inte syftet endast var provokation, och provokationers enda syfte brukar ju vara att generera ilskna reaktioner, eller hur? Ni fick ju igång ett antal arga män, och en och annan neanderthalare på köpet, så i så fall uppnådde ju du (och Expressen) ert syfte och borde vara nöjda och glada. Tidningen fick lite extra klick och du en alldeles egen bloggdebatt.
@Isabelle och Lisa: de flesta mediebloggare skaffar sig en hejaklack som håller med om 99% av vad bloggaren säger, i alla fall håller de med om det perspektiv han/hon skriver ifrån, och denna klack funkar som ett skyddsbälte mot även sakliga invändningar. Den som försökt diskutera ett "raöljant" blogginlägg av Sigge Eklund, Viggo Cavling eller Karolina Lassbo i kommentarfältet vet precis hur det ser ut: det är nästan omöjligt att få till en vettig diskussion eftersom alla stammisar som postar tycks hänga i armkrok med bloggens ägare. Och blir det trots allt någon diskussion så blir man igbnorerad av dem som man skulle vilja ha svar ifrån. Den sortens debattklimat leder ibland till att folk slår tillbaka med sarkasmer, eftersom det är så uppenbart att bloggaren själv inte tar sina egna argument på allvar. Eller inte vill att folk ska kunna förhålla sig till dem på ett intelligent sätt.
Och jag håller nog med Zeb: "unga ärtiga brudar" har en viss slags tillåtet utrymme i media idag som inga killar har. Dramaturgin tilåter inte att du frågar alltför vasst vad en kvinnlig krönikör menar, inte om det är en fråga från en (äldre?) man till en kvinna; då blir du omedelbart klassad som patriark. Däremot är det ingen som klassar Katrin Z som patriarkal medlöpare förrän det är fuillständigt solklart. Som i den länkade bloggen här.
Thomas. Ja, problemet är absolut den "mediala dramaturgin". Själv tycker jag ju att det är dödstrist när man så ofta ser precis det man förväntar sig se upprepas i media gång på gång, t ex typfallet "den unga ärtiga bruden" som får i uppdrag att skriva något som ska provocera män, genom att utnyttja just det extra utrymme unga tjejer bereds i debatten (talar då främst om artiklar/krönikor i sk mainstreammedia, ej bloggosfären).
Det är väl lite det jag var ute efter i samband med Isabelles artikel. Om man tar i anspråk det där extra utrymmet (vilket jag anser att Isabelle gjorde i Madonna-artikeln) så får man också vara beredd på en hårdare och mer ohövlig kritik än annars, som i mångt och mycket har sin grund i själva provokationen som genererar ilska och frustration. För detta "extra utrymme" är nog mindre självklart accepterat bland "allmänheten" på nätet (främst bland män) och skapar mer vrede än vad skribenten själv inser.
Jag tror alltså att man ska dra en gräns mellan misogyni och framprovocerad ilska. Om en man skulle skrivit en motsvarande artikel i Expressen där han lyft upp ett kvinnligt jämställdhetsproblem och tolkat om det till något positivt och dessutom raljerat kraftigt över "svenska kvinnors" tillkortakommanden skulle han nog också fått ganska många förolämpande kommentarer, mynnande från ilska snarare än manshat.
Zeb: ja, man kan ju försöka föreställa sig effekten om David Djuphammar (Kinky Afro, numera i DN), Carl R Belfrage eller NUG skulle skriva en stort uppslagen krönika där de bredde ut sig om förortstjejer som är mesiga nog att låta sig misshandlas av sina killar istället för att träna sig snygga och däremellan föder barn efter barn på det allmännas bekostnad. Och skrev det i ett tonfall som antydde (givetvis utan att säga det rakt ut) att de får skylla sig själva. Det hade blivit en rysare. Jag tror nu inte att Djuphammar hade skrivit det även om han gillar tuffa attityder, just för att han vet att ett dåant upplägg skulle vara mycket kontraproduktivt för hans karriär. Men Natalia Kazmierska eller Joanna Rytel har inte haft några problem att få ut lika idiotiska inlägg, år efter år, där män i klump har kallats för fascistoida foppatofflor och annat. Det är solklar medial rollbesättning, frågan är varför den sortens texter uppfattas som så intressanta?
Glömde Malin Wollin, hon är väl de senaste årens arketypiska exempel på någon som får massor med utrymme och 60 papp i månaden för att skriva helt poänglösa eller vagt dubbelmoraliska inlägg i kvällstidningen - och hyllas som kvinnlig förebild.
det är fascinerande vilka kommentarer man får när man man antyder att det finns sånt som kvinnohat.
F ö anser jag att Malin Wollin är oläsbar och jag har inte sett någon som hyllat henne som en kvinnlig eller för all del mänsklig eller ens animalisk förebild.
Bra fråga. Vem efterfrågar den typen av artiklar? Dvs "ung tjej bashar svenska män i halvhumoristisk form". Är det nån speciell läsekrets man tillfredställer? Ska det föreställa nån sorts "feminism"?
Thomas, varför adresserar du mig?
Isobel. Vem har ifrågasatt att det finns misogyna personer på nätet? Exemplet med hån mot modebloggarna var nog ett bättre exempel än reaktionerna på isabelles madonna-artikel. Folk som blir förbannade på en tjej pga vad hon skriver behöver inte vara kvinnohatare för det.
Isobel: Ja, om man inte orkar skilja på en diskussion om medial casting - ditt eget träffande uttryck, tror jag - och en misogyn skitdebatt, så? Den ömma punkten är kanske att stort uppslagna krönikor och bloggar som ligger placerade på en ledande storstadstidning representerar medial primetime. Det finns en begränsad mängd sådant utrymme; en krönikör/kvällstidnings-bloggare som Lisa M, Katrin Z eller Alex Schulman får betydligt mera gratis uppmärksamhet än en kulturskribent i mellanskiktet eller en vanlig privatbloggare utan stjärnstatus. De jobbar inte i samma liga, och den tidningshostade stjärnbloggaren har i praktiken ett slags kontrakt med tidningen om att skriva på ett visst sätt.
När Anna Ekelund började skriva krönikor i Aftonbladet var det solklart att hon hade hoppats för att matcha Natalia, och hon ägnade sig med liv och lust åt samma slags påhopp på allt och alla i ett speedat anpråksfullt jag-vet-bäst-tonläge. Både Natalia, Anna och tjugo till red på en viss matris för åt vilket håll unga bitchslappande tjejer ska vända sig, en viss slags pungsparksretorik som kallas feministisk. Några år senare har Anna E varvat ner litet och ägnar sig istället åt att spela ut sin bekymrat kvinnliga sida, men det är bara en del av den mediala scriptingen: man kan inte hålla på som featured bitch hur länge som heslt, och har man gjort det några å¨r är det ett väntat karriärdrag att växla tonläge och visa sig mera mänsklig. Botsett från Alex Schulman finns det få¨män i mainstream-media som hade tillåtits att köra samma pjäs, spela ut samma slags sparka-på-pungen-provokationer utan några nadra skäl än att 'jag är ju ung oich har utrytmmet'.
Jag begriper att är man mellan 20 och 23 och vill upp i media så ser man inte sin spetsigt formulerade artikel om Madonna och snoppshoppande kvinnor, en text som slås upp stort, som ett uttryck för vad media vill ha, man tycker helt enkelt att man talar från hjärtat och har hittat in, men det *handlar* om en överenskommen genre och ett privilegierat utrymme. Den sortens fejkbitchig retorik är fullständigt förutsägbar sedan länge. Som Zeb skrev, du får vara beredd Isabelle på att många reagerar och att det inte alltid blir sakligt eller snällt.
Lisa: blame it on the boogie. Du kom med för att du litet för många gånger har skyllt på "sexistiska gubbar och kulturkoftor som inte hajar vad unga kvinnor vill ha", typ. ;)
ortografiskt: Anna E hade shoppats av AB för att matcha just då apheta Natalia Kazmierska, och lyckades rätt bra även om hon var några år äldre. I och för sig hade hon nog "hoppats" en del också...
"Men det är under en sociologs värdighet att diskutera Natalia. Hon betyder något bara genom det fält som för tillfället ger skribenten hennes lilla laddning." (Bourdieu)
Thomas, när har jag skyllt på "sexistiska gubbar och kulturkoftor som inte hajar vad unga kvinnor vill ha", menar du? Kan du ge ett par tre exempel? För jag har faktiskt ingen aning om vad du snackar om.
Lisa: Nu har du ett svar, det enda du förtjänade. Kolla i nästa tråd. Dina egna skitkrönikor bygger ofta på mer långsökta fogningar än så. Kan vi snacka väsentligheter nu? jaså, inte det?
Det är av vikt om du kommit till insikt att du lever i en liten värld. Öppna dina sinnen och ta in en betydligt större verklighet än den du lever i och du ska se att sanningen är inte farlig, den är nödvändig för att kunna förändra sammhället till det bättre. Det är frustrande som läsare när man inser just detta du insett om dig själv och din lilla värld och att den lilla världen gäller för alla andra. Vi ute i den stora världen förundras över den lilla världen men försöker att haka på, resultat; få vågar ha egna åsikter utifrån verkligheten. Förvirring uppstår. Det är tydligt i uppfattning om sex, där dubbla agendor från sammhällets sida har varit ett fakta i årtionden. De som får lida mest av det är unga flickor som vill försöka vara till lags åt alla håll och kanter och sedan mår väldigt dåligt av konsekvenserna av detta.
Sen kan man ju inte indignerat utgå från att alla påstådda våldtäkter verkligen är våldtäkter. Jag tänkte då på Bingo-Rimers flickvän som försvarat honom gentemot en våldtäktsanklagelse, och jag blir mörkrädd när jag läser kommentarer i stil med "haha, tror ni på allvar en kvinna skulle anmäla nån för våldtäkt om det inte skett?" Det händer ju faktiskt, även om det inte är vanligt. Dömde man någon på "ingen kvinna skulle väl ljuga!" skulle det ju bli rena häxprocesserna.
Det är verkligen helt sjukt hur många män som på olika bloggar vill försvara sin rätt att bara våldta sin flickvän litegrann på fredan efter Så ska det låta. Alla har de tydligen blivit falskeligen anklagade för våldtäkt också - kanske vår tids största orättvisa?
Det är väl dessa killar som är Göran Hägglunds Verklighetens Volk. Och vi män som tycker våldtäkt inte känns helt okey...ja vi är politiskt korrekta lattemesar. PK är idag sannerligen en hederstitel.
Skicka en kommentar