"Har jag närt en kommunist vid min barm? You go, girl!" sade en god vän när jag berättade vad den här texten skulle handla om. "Jag bär den svenska socialliberalismen på mina axlar" svarade jag. Om klass, övervakning och solidaritet.
6 kommentarer:
Robert
sa...
Bra text, och tolkningen av den brittiska asbo-lagen som att alla ska masas in i fållan med hjälp av rädsla och social kontroll är klockren.. Men ett problem med att lyfta fram den här sortens frågor i Sverige är att "hata-staten"-tugget har gått så långt på många håll att det blivit autopilot. Så fort man stöter in i n fråga som handlar om etiska världen - vidsynthet, accpetans, frihet, att bry sig om framtiden - så uppfattas det snart som att nån ordningsman från riksdagen eller SSU har uppfunnit debatten. Om det är två, tre erfarna politiker eller myndigheter som agerar i frågan så räcker det för att många, mest borgerliga faktiskt, ska ropa "Inte en förmyndare till - här har vi inte några moralpoliser!" och försöka tjafsa sönder frågan offentligt.
Visst, FRA/Ipred är ett exempel på att sveska väljre ofta förmår se utöver de frågor de har ett eget direkt plånboksintresse i, men att just den frågan blev så stor beror nog också på att den, när den dök upp, under ett par veckor såg ut som en fråga som var helt fri från ledande politiker på den coola sidan. De enda politiker som fanns med och som gjorde FRA-motståndets sak till sin så att det hördes var Federley, Johansson och de andra "frondöreerna". sedan visade det sig ju att de också bara spelade teater, men det var ingen tillfällighet att de som stod i centrum var just de riksdagsmän som hade kommit in på sina personvalskampanjer och som lanserat sig som något annat än traditionella bänkknötrande politiker. Som ett slags folktribuner. Om ett par statssekreterare fronderat och Svenskan varit mot FRA på ledarplats hade det blivit mindre hett.
Sluta gärna använda bit.ly-länkar på Twitter utom när det verkligen behövs. Du har två tweets på förstasidan nu som ryms inom 140 tecken utan nedkortade länkar. Det är dumt.
Man kan inte gilla internet och medvetet paja det samtidigt. Det är väl okej om man måste för att Twitter är en jävla skittjänst*, men knappt ens då.
(* Twitter är en skittjänst eftersom de själva skulle kunna ha en URL-förkortningstjänst som automatiskt expanderas när man läser en feed. Dessutom skulle då alla de icke-URL:erna dö samtidigt som Twitter dör, inte då random förkortningstjänst dör hux flux vilket är ett reellt problem.)
Kul att se att UK förvaltar arvet från Orwell på ett bra sätt. Nu har de redan tankepolis och övervakning i hemmet, komplettera endast med nyspråk och sanningsministerie.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
6 kommentarer:
Bra text, och tolkningen av den brittiska asbo-lagen som att alla ska masas in i fållan med hjälp av rädsla och social kontroll är klockren.. Men ett problem med att lyfta fram den här sortens frågor i Sverige är att "hata-staten"-tugget har gått så långt på många håll att det blivit autopilot. Så fort man stöter in i n fråga som handlar om etiska världen - vidsynthet, accpetans, frihet, att bry sig om framtiden - så uppfattas det snart som att nån ordningsman från riksdagen eller SSU har uppfunnit debatten. Om det är två, tre erfarna politiker eller myndigheter som agerar i frågan så räcker det för att många, mest borgerliga faktiskt, ska ropa "Inte en förmyndare till - här har vi inte några moralpoliser!" och försöka tjafsa sönder frågan offentligt.
Visst, FRA/Ipred är ett exempel på att sveska väljre ofta förmår se utöver de frågor de har ett eget direkt plånboksintresse i, men att just den frågan blev så stor beror nog också på att den, när den dök upp, under ett par veckor såg ut som en fråga som var helt fri från ledande politiker på den coola sidan. De enda politiker som fanns med och som gjorde FRA-motståndets sak till sin så att det hördes var Federley, Johansson och de andra "frondöreerna". sedan visade det sig ju att de också bara spelade teater, men det var ingen tillfällighet att de som stod i centrum var just de riksdagsmän som hade kommit in på sina personvalskampanjer och som lanserat sig som något annat än traditionella bänkknötrande politiker. Som ett slags folktribuner. Om ett par statssekreterare fronderat och Svenskan varit mot FRA på ledarplats hade det blivit mindre hett.
captcha: uststat (stockholmska för "öststat"?)
Mycket bra analys. synd att inte fler social-liberaler vågar prata om klass.
You go, girl!
Riktigt bra krönika!
Helt suvve text! Du är väldigt smart. (+ snygg)
Sluta gärna använda bit.ly-länkar på Twitter utom när det verkligen behövs. Du har två tweets på förstasidan nu som ryms inom 140 tecken utan nedkortade länkar. Det är dumt.
Man kan inte gilla internet och medvetet paja det samtidigt. Det är väl okej om man måste för att Twitter är en jävla skittjänst*, men knappt ens då.
(* Twitter är en skittjänst eftersom de själva skulle kunna ha en URL-förkortningstjänst som automatiskt expanderas när man läser en feed. Dessutom skulle då alla de icke-URL:erna dö samtidigt som Twitter dör, inte då random förkortningstjänst dör hux flux vilket är ett reellt problem.)
Kul att se att UK förvaltar arvet från Orwell på ett bra sätt. Nu har de redan tankepolis och övervakning i hemmet, komplettera endast med nyspråk och sanningsministerie.
Skicka en kommentar