Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2009
(271)
-
▼
augusti
(15)
- How I met Maria Ferm
- Androm till varnagel
- Ett bättre läsarmail
- Ett läsarbrev
- Ännu mer Hillegren
- Datalove
- Det här är till dig, Elin
- En liten serie om kvinnohat, del 45567
- Lite mera kvinnohat såhär till helgen
- och i dag blir det lite om kvinnohat
- Begreppsförvirring
- heteronormer
- Klass, övervakning och solidaritet
- Vill ha!
- Stolt, trött och lycklig
-
▼
augusti
(15)
17 kommentarer:
Jävla jävla idioter. Om det är det som är deras skäl så är de jävla jävla idioter. Citera mig gärna.
Jag vet såklart inte varför, men jag är ju lika mycket kritiker i år som tidigare och mer aktiv i litteraturdebatten än på länge...
Jag önskar att du har fel men misstänker att du inte har det.
Det är något mystiskt med de där inbjudningarna till Manilla. Det år man kommit ut med en bok blir man ju bjuden, därefter verkar det vara lite hipp som happ. Jag har själv blivit utan ibland och inbjuden ibland utan att helt förstå logiken. Men om det är som du skriver är det förstås riktigt obehagligt.
Är det nån som orkar dra en lite snabb sammafattning av slavkontraktet?
/Samuel
Jag tror helt enkelt att de vill variera så att det inte är samma människor varje år. Det är ju alltid knökfullt.
Fast det sägs att de tittar på namnlapparna som är kvar vid kvällens slut, de som inte kom. Där blir det inga fler inbjudningar.
Som formgivare får jag alltid inbjudan. Vet inte om det är så för alla, tycker det verkar vara lite olika där med.
Förstår så väl om du känner dig besviken. Men jag tycker att du ska fortsätta att kämpa för det du tror på.
Jag känner mig inte besviken per se, så roligt är det inte att mingla med Leif G W Persson, men om det faktiskt är så att jag inte bjudits för att jag bråkar med Bonnier så säger det något väldigt ledsamt om samtalsklimat och monopolsituationer.
Visste inget bättre ställe att kontakta dig på...förlåt om jag är väldigt På, jag har ju knappt pratat med dig...*rodnar*
Sitter och läser boken nu, det är tusen-miljarder tankar som snurrar i huvudet. Vill inte lägga den ifrån mig, men dessvärre(?) är det en dag imorgon också.
Boken kom alltså ut 2007 då var jag 19 år. Jag lånade den av en vän om jag inte minns fel, just det året var det mycket som hände och det jag kommer ihåg nu är att jag bara gillade den otroligt mycket och grät när jag läste den.
Nu däremot, det är som om jag kan knyta an till den ännu mera. Starkare. Jag kan känna igen mig i vissa delar, saker jag kanske inte tänkte lika mycket på. Det kan vara små detaljer som att vi båda verkar ha en förkärlek till vackra anteckningsböcker, som vi sedan använder till att skriva listor med ;). Till större grejer. Har "bara" kommit 59 sidor in i boken, men har läst i typ 20 minuter.
Man fastar så otroligt och det är som att jag saknar den nu, trots att den ligger här bredvid mig.
Jag ska inte bli alltför personlig, det lovar jag...eller för påträngande. Men det är som att jag håller hårt i boken, för att jag på nåt skumt sätt hoppas att jag kan föra över lite av det till dig...men såklart är det inte Nu du behöver stödet som mest.
Jag älskar ditt sätt att skriva, jag beundrar dig starkt för att du orkade och vågade skriva boken. Oavsett om det var mest för din egen skull, som terapi. Du har lämnat ut en del av dig i tryck för svenska folket att läsa...
Wow, är det jag kan säga, för tror inte att jag kan beskriva bättre hur jag känner just nu.
Tårarna rinner och jag borde nog sluta skriva innan detta blir dravel och mer en roman än en kommentar...
En sista grej, när jag är klar, får jag blogga om boken? Lite vad jag tycker och så?
Tusen Kramar,
rhulth
Alla kritiker bjuds inte.
A. Ruth
rhulth, klart du kan blogga om boken. Jag tycker inte att jag har någon rätt att tycka vare sig det ena eller andra om det, faktiskt. Inte heller om folk vill remixa den, tonsätta den eller ha högläsning ur den på tunnelbanan. Men jag är såklart hemskt glad att du tycker om den!
Jag tycker också din bok var jättebra! Jag har inte vågat läsa den förrän nu, rädd att den skulle "riva upp gamla sår". Men det gjorde den inte, tvärt om. Den var vacker och hoppfull på något sätt. Att man sedan drabbades av oerhört starka igenkänninskänslor visar väl iof att man lever i en bubbla där exempelvis Hillegrens anonyma påhejare inte existerar, men gör det väldigt roligt och njutbart att läsa...
Karolina
Hej! Jag brukar läsa din blogg som är både saklig och intressant. Men vad handlar den om idag? Mycket kryptiskt tycker jag. Förlåt oss som inte bor i Stockholm, varför vill du resa till Filipinerna och vad skall kritiseras.
Haha, du Anonym 1.06 kommenterar litteraturkotterierna på det enda rimliga sättet.
Du har i alla fall fått min utnämning.: "Lex Isobel"
Den handlar om författare och journalister som man inte kan köpa tystnad av för pengar eller löften om pengar.
Pengar får man genom hårt arbete och genom att förtjäna dom, likväl gäller det kärleken från sina närmaste.
Det är nog bättre att leva med ett rent samvete och en strävan efter balans i livet i stället för balans på kontot.
Det kommer av sig själv bara man vågar leva och tala eller undersöka myntets båda sidor.
Det blir så klart bättre när luften rensats ut och påståenden som inte håller ifrågasatts.
Leroy
Eyy slapptaskar :) förklara det där med slavkontraktet på bonnsvenska nu.
om man söker i bloggen på Bonniers hittar man allt jag skrivit om kontraktsfrågan. Manilla är Bonniers villa på djurgården dit författare och kritiker bjuds på mingel varje sensommar.
Skicka en kommentar