Exakt hur ont folkpartikvinnornas punggrepp på Fredrik Reinfeldt gjorde får vi aldrig veta. Men man får anta att smärtan var betydlig. Nu har kritikerna nämligen fått rätt på punkt efter punkt. Av FRA-lagen finns bara namnet kvar. Det är en stor seger för integritetsopinionen och för den bloggbävning som i månader skakat Sverige.
Det blir ingen massavlyssning, säger Sten Tolgfors. Till skillnad från när han tidigare upprepat samma sak med allt mer mekanisk stämma, är det sant. Om man ska tro det förslag som Fredrik Reinfeldt lade fram i går så blir det inga samverkanspunkter hos FRA.
Detta är helt avgörande. Det var genom dem som den tidigare lagen gav staten kopior på all internettrafik. Nu ska FRA i stället bara få ta del av den trafik som hämtats in efter domstolsbeslut på ytterst strikta sökbegrepp. Det är alltså hos operatörerna som sökningen sker, inte hos FRA.
De yttre hoten för vilka man får spana, med miljöförstöring, finansoro och annat, försvinner till förmån för traditionella yttre militära hot och terrorism. Det blir en tydlig begränsning på ett år för hur länge materialet får sparas (här är det dock oklart om det gäller enbart data eller också de analyser som görs, dvs exempelvis sociogrammen), man får inte spana på kontakter mellan svenskar, även om kontakten passerar gränsen på vägen. Den individ som blir spanad på skall upplysas om detta och kommer kunna få sin sak prövad, med möjliga skadestånd i efterhand. Den så kallade FRA-shopen stängs så att de enda som kan beställa sökningar från FRA blir regeringen och försvaret. Skiljelinjen mellan polis och militär upprätthålls.
Jämför detta med den kritik som framförts av exempelvis Centrum för Rättvisa och nätverket Svart måndag. Eller jämför med den lista krav som Camilla Lindberg och Agneta Berliner ställde i en debattartikel den 28 augusti. Regeringen har böjt sig för dessa invändningar på nära nog alla punkter. Nu får vi en lag enligt tysk modell som uppfyller Europakonventionens krav. Visst kan man tycka att det borde vara en självklarhet, men det har ju de senaste årens integritetsdebatt sorgligt nog lärt oss att det långtifrån är.
Ändå kommer tal om fp-kvinnornas svek, både från oppositionen och från bloggvärlden. Det kan bero på tre saker. En är att vissa debattörer inte vill ha någon signalspaning i kabel alls. Man undrar dock varför de i såfall har ställt krav om parlamentariska utredningar från första början. Ingen kan väl ha trott att en parlamentarisk utredning i ett parlament där bara ett parti, och det knappt, har den uppfattningen skulle resultera i ett nej till spaning?
Att oppositionen är kritisk ska såklart tolkas som partipolitik. Deras motiv har hela tiden varit att knäppa regeringen på näsan. Ingen tror väl att Thomas Bodström brinner för den personliga integriteten? Att alliansen uppnått enighet är alltså ett större bekymmer för dem än hur resultatet av den enigheten ser ut. Miljöpartiet har ett verkligt engagemang i sakfrågan, men hade förstås hoppats locka frihetligt sinnade borgerliga väljare på FRA-frågan.
Att hänga upp sig på det proceduriella, kravet på en utredning, visar tyvärr att man inte förstår politikens villkor. Så desperat ville Fredrik Reinfeldt nu att det skulle se ut som om han inte givit efter, att han i sak givit efter på alla punkter. Om han i stället tvingats till en utredning kan vi vara säkra på att han tillsatt Helena Rivière, eller någon annan skygglappslojalist, och resultatet av utredningen hade blivit lång sämre än det lagförslag som nu ligger.
Det gör förstås inte hanteringen av FRA-frågan ett dugg mer charmfull. Mobbningen av de egna värker fortfarande. Politikerföraktet har eldats på av alla karriärister i partierna, som Fredrick Federley och Annie Johansson eller Henrik von Sydow och Gustav Blix, som övergav sina egna uppfattningar för en spottstyver och en harkling från sin minister. Vi kommer inte att glömma det upprepade hånet mot en påläst opinion och alla tafatta försök att smyga och trixa igenom en urdålig lag.
Men faktum kvarstår. Om gårdagens förslag går igenom, och Reinfeldt inte försöker lura oss än en gång, så får vi en rimlig rättssäker reglering av signalspaningen. Då kan man ta att Sten Tolgfors låtsas som att det var det han ville hela tiden.
*Det här är en längre version av en text som jag i dag har på Expressens kultursida. (Artikeln är inte utlagd än, så länken går till hela sidan.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
31 kommentarer:
Jag är rätt nöjd, och ändå är jag någon som inte vill se en FRA-lag alls.
Men realist måste man vara. Lagen är här för att stanna, frågan var om den skulle bli mer eller mindre bra.
Tyvärr är det som sådant att jag helt saknar tillit för Reinfeldt. För min del gäller det att vänta och se om det här verkligen blir av...
Jag förstår inte var du läser att det inte ska finnas samverkanspunkter? Hur jag än läser så ser det fortfarande ut som om FRA ska ha tillgång till hela materialet men att signaldomstolen avgör vilka som får begära ut data från FRA.
Jag har talat med Camilla Lindberg för att få preciseringar av dokumentet och hon var glasklar på att det inte blir några samverkanspunkter på FRA. Sökningen sker hos operatörerna och FRA måste ansöka genom domstolen om att få beställa specifika sökningar. Det är, ihop med många andra förändringar förstås, hennes grund för att ställa sig bakom den nya lagen.
Inga samverkanspunkter på FRA, men hos domstolen? Domstolen som förstås inte bara kan vara en domstol, utan i praktiken en juristledd myndighet. Frågan blir hur tajt den myndigheten kommer att vara med FRA. Vill inte spekulera för mycket innan propositionen går att läsa.
Nu är Isobels artikel uppe.
"Ändå kommer tal om fp-kvinnornas svek, både från oppositionen och från bloggvärlden. Det kan bero på tre saker. En är att vissa debattörer inte vill ha någon signalspaning i kabel alls. Man undrar dock varför de i såfall har ställt krav om parlamentariska utredningar från första början. Ingen kan väl ha trott att en parlamentarisk utredning i ett parlament där bara ett parti, och det knappt, har den uppfattningen skulle resultera i ett nej till spaning?"
Jag kan naturligtvis inte tala för någon "bloggosfär" eller annan grupp men känner ändå att jag måste bemöta det där.
Det största och djupaste problemet med FRA-lagen är hur den hanterats och pressats igenom i riksdagen.
Kravet på en parlamentarisk utredning följer av det enkla faktum att det saknas utredning av behovet av signalspaning i kabel.
Ministrar och FRA-direktörer är de som försvarat lagen med näbbar och klor och de har hela tiden hävdat att de tillägg som nu kommer inte behövts. Ja, i fallet Försvarsministern så var lagen tillräckligt bra redan innan Federley-teatern i debatten före omröstningen.
Det som följde var en storm av kritik av FRA-lagsförsvaret, och hanteringen tillika beredningen av lagen.
Ska vi stifta lagar om försvars- och säkerhetsfrågor så är det naturligtvis önskvärt att detta sker på ett gediget vis. Man måste undersöka behovet noga och minutiöst väga eventuell nytta mot problem med t ex "privacy" (det finns inget bra svenskt ord för detta men "personligt integritet" används ibland) eller rättssäkerhet.
Härav följer att man måste backa, reda ut och stifta dessa lagar på rätt sätt.
Detta krav ställde sig sex folkpartiledamöter bakom så sent som den 16/9.
Tilltron till de demokratiska institutionerna kan inte räddas med mindre än att man river upp denna illa behandlade lagstiftning och söker bred majoritet i kammaren och noggrant reder ut eventuella behov och problem med slik lagstiftning.
Att dra slutsatsen att vi som ropar efter parlamentarisk utredning skulle vara emot kabelavlyssning överhuvudtaget är att dra lite förhastade slutsatser.
Vad gäller besvikelsen över de självutnämnda liberala folkpartisterna, så handlar det om att de offentligt gång på gång ställt sig bakom kravet på att riva upp lagen och börja om från början.
Därifrån har de nu backat och följaktligen svikit sina löften.
Svårare än så är det inte.
Camilla Lindberg har redan suttit i TV-soffan och ljugit och sagt att Stoppa FRA-lagen nu accepterat den. Så henne kan vi ignorera helt i framtiden.
Annars så har självklart regeringen ignorerat alla de viktigaste punkterna, precis som du själv verkar ha gjort:
1) Det är lagligt att spara ned information om hela Sveriges befolkning om vart de surfar och vilka de mailar till. Det riktas inte mot enskilda och mailen går ofta via en server i utlandet.
2) Det är lagligt att lämna ut uppgifter om personers religiösa tillhörighet och sexuella läggning till främmande makt som kan lagra informationen i hundratals år.
3) Regeringen får själva bestämma om att avlyssna personer i direkt ministerstyre. Skamligt!
4) Personer som avlyssnas kommer inte behöva meddelas på 150 år eftersom inget sagts om hur länge avlyssningen kan pågå och har därför inget som helst rättsskydd.
5) Ett enda beslut krävs för att avlyssna "trafikstråket" muslimer som självklart kommer räknas som ett militärt hot. De är ju alla potentiella terrorister enligt folkpartiet.
Nej, att acceptera detta är skandal.
Det är ju tack vare det av Annie Johansson och Fredrik Federlays framtvingade löfte från försvarsministern som denna debatt har kunnat föras som Dick Erixon mycket riktigt kommenterat på sin blogg.
Delar inte din uppfattning att de vek sig. De har ju sagt samma sak hela tiden och skrev om detta redan dagarna efter på sina bloggar och sa det också i kommentarer på kvällen efter debatten.
Delar nästan alltid vad du skriver men här gör du en felbedömning.
/Erik
Isobel,
Hur kan man lita på vad Camilla säger. Ingen annan har sagt det hon säger. Försöker Camilla tillfredsställa alla samtidigt?
Nästan var och en av de 15 punkterna är oklar. ingen annan än camilla Lindberg har hittills sagt något om att det inte blir några samverkanspunkter, och begreppet "trafikstråk" är odefinierat och okänt i IT-kretsar. Innan dessa punkter retts ut finns det egentligen inget konkret förslag, och det ter sig därför oansvarigt av parlamentariker att lova stödja "förslaget". de kan förvisso ha fått mer information än vi - men de kan också ha låtit lugna sig av oklara formuleringar, måna som de är om att inte fälla regeringen. det finns alla anledning att vara skeptisk tills ett detaljerat förslag ligger på bordet.
Jag håller självfallet med om att vi inte känner till alla detaljer ännu. Och detaljerna kan vara nog så avgörande. Inriktningen på förslaget är dock uppenbar. Framförallt har regeringen anpassat sig efter vad man tror kan bli accepterat i Europadomstolen givet det engelska och tyska exemplet, och jag tycker att de där har gjort helt rätt. Precis som Alice Åström skrev i stockholms fria i dag så har de i realiteten rivit upp lagen och kommit med en ny. Procedurer är viktiga, jag tycker inte att vi ska glömma hur regeringen hanterat den här frågan. Allt annat lika hade jag absolut hellre sett en parlamentarisk utredning, men allt annat hade inte varit lika. Det var nu som Reinfeldt var beredd att ge bort hela affären för att slippa ett nederlag i riksdagen, och att då framhärda i ett krav på en utredning när man, som folkpartikvinnorna och Svart Måndag, fått gehör för nära nog alla sina sakfrågekrav, det vore otroligt politiskt omoget.
Däremot ska vi förstås följa frågan noggrannt framöver också, och om det faktiskta detaljerade förslaget inte lever upp till de löften som ställts nu kommer såklart saken i ett annat läge. Jag litar inte på Reinfeldt, men jag litar på att han till slut insett den här frågans sprängkraft. Om de kommer tillbaka i vår med en proposition som inte uppfyller europakonventionens krav, t ex, eller som inte preciserar vad trafikstråk är, eller som ändå bakvägen kopplar in kablarna direkt i FRA, så kommer han att få dras med FRA-motståndet ända in i valåret. Och det tror jag inte att han vill.
Försvarsdepartementet säger (enligt http://henrikalexandersson.blogspot.com/2008/09/fra-frsker-regeringen-bluffa.html) att det absolut inte är FRA som ska utföra filtreringen. All trafik ska fortfarande kopieras till en statlig myndighet som sedan väljer vad som ska vidare till FRA. Samverkanspunkterna finns kvar.
Mah. "absolut inte kabeloperatörerna" menade jag förstås.
En viktig sak missar du när du skriver att de "i realiteten rivit upp lagen". Den är inte uppriven. Den träder i kraft 2009-01-01. Att regeringen nu har lovat att i december lägga fram en proposition fylld av otydliga detaljer (eller inga alls) förändrar inte faktum. FRA-lagen i sin nuvarande form blir gällande lag 2009-01-01. Det är ett svek!
Min fundering ligger som många andras kring vem som gör filtreringen, eftersom FRA sagt att deras algoritmer är hemliga så undrar jag om det ändå inte kommer sitta FRA människor där filtreringen sköts var den platsen nu än är.
Det var nu som Reinfeldt var beredd att ge bort hela affären för att slippa ett nederlag i riksdagen, och att då framhärda i ett krav på en utredning när man, som folkpartikvinnorna och Svart Måndag, fått gehör för nära nog alla sina sakfrågekrav, det vore otroligt politiskt omoget.
Snälla Isobel, förklara det där för mig. Vilket är mest "omoget"?
1) Hävda att en föreslagen lag inte är massavlyssning eller rättsosäker. Tvinga igenom den under protester. Komma med tillägg och sedan landa i att den "inte längre är massavlyssning".
2) Lyssna på protester, göra halt, utreda
a) Behovet av kabelavlyssning
b) nyttan av kabelavlyssning
c) faran för privacy och rättssäkerheten med kabelavlyssing
d) möjligheter att utföra kabelavlyssning på ett kontrollerbart vis
samt försöka nå bred politisk enighet och folkligt stöd för den nya lagen sedan ovanstående är utrett?
Du verkar förfäkta att det är omoget att riva upp och göra om och göra rätt.
Jag hävdar att tilläggen knappast är att göra rätt eller göra om och att det är ett krav att riva upp tills vi vet vilket.
Jag stöder din åsikt att tilläggen gör lagen mindre dålig. Varför är du så rädd för att riva upp den redan antagna lagen och utreda om något kan göra den bättre, och framför allt om det finns något behov av lagen över huvud taget?
Nu tvingas vi hoppas på en s-regering som gör jobbet ordentligt. Är det verkligen det vi vill ha?
Nej, jag anser att det är omoget att prioritera proceduren framför resultatet. Om Reinfeldt tvingas tillsätta en utredning kan ni ge er fan på att de kommer utse de mest partilojala nickedockor sverige skådat till den. (För ni tror väl knappast att Karl Sigfrid och Camilla Lindberg skulle sitta i den framför Fredrik Malm och Helena Rivière?)
En sådan utrednings resultat skulle garanterat bli sämre än den lag vi nu (förhoppningsvis) får. Jag tycker att lagen är viktigare än att fälla regeringen, även om jag tycker att regeringen betett sig som idioter i hela den här hanteringen. I politik får man inte allt man vill. I det här läget har FRA-kritikern faktiskt fått allt de velat, rent sakfrågemässigt. Att avstå från det för att få till en utredning som skulle ge en sämre lag vore att svika sakfrågan. Självklart skulle jag önska att man kunde få både en utredning och en bra lag, för att just få den breda uppslutningen och den viktiga genomgången, men nu ser det ut som om man får välja. Jag väljer lagen och hoppas att Reinfeldt står för vad han sade i går. Däremot bör förstås oppositionen skriva en motion som är möjlig för folkpartisterna att rösta för som finns där om nu inte det senare sker och regeringen försöker trixa vidare.
Pinsamt. De fick sitta i rum 101 tills de vek sig och nu är det skit med alltihopa igen. Finns det ingen integritet hos någon politiker? Och så beklagar de sig över politikerförakt.
Står det inte rätt klart att det blir en annan "myndighet" som får en kopia på all information istället för FRA (=massavlyssning)?
Tjänstemän på Försvarsdepartementets tjänstemän verkar ju vara tydliga över att urvalet inte skall ske hos ISP:erna!
Läst bl a hos HAX
Det kan låta bra med domstolsprövning. Men det blir inte någon förhandsprövning av alla sökbegrepp. Detta uppger centerns rättspolitiske talesman, Johan Linander, på sin blogg:
Varje av FRA:s årliga ca 250 000 sökbegrepp kommer inte att kunna förhandsprövas, det handlar ofta om t.ex. en minimal ändring av en kod eller liknande. Men alla inriktningsuppdrag ska godkännas, domstolen bestämmer i vilka trafikstråk som spaning får göras och om FRA vill spana på enskild inom ett godkänt uppdrag så måste de söka särskilt tillstånd för detta.
Det är också tydligt att FRA får massinhämta trafikdata i de "trafikstråk" som domstolen medger. Detta kan ske inom ramen för FRA:s egen metodutveckling, precis som tidigare.
Man gör nu en stor affär av att materialet "bara" får lagras ett år, men förtiger att metodutvecklingen får fortsätta. Det var bland annat därför som Mark Klamberg kastade in handduken.
/Jonas
Ärligt talat så LÅTER den nya överenskommelsen mycket bättre än tidigare.
Problemet är ju doch att det är just det som är enda skillnaden, att det låter bättre.
I själva verket ser det ju inte ut som att man ändrat något i sak. Det handlar bara om ytterligare regler för vad FRA FÅR göra, inte någon förändring syns på vad de KAN göra utan att riskera upptäckt.
Domstolen ska uppenbarligen bara bestämma vad de FÅR lyssna på, kablarna kommer fortfarande tekniskt sett att leda in all trafik till FRA, så om de vill så kan de strunta i vad domstolen sagt och lyssna på vad de vill.
Och eftersom allt är så förbaskat hemligt så finns det ingen som kan upptäcka vilket de faktiskt gör.
Jonas, det är enbart råmaterialet som måste förstöras efter ett år. Om så enbart surfningar till Expressen filtreras bort (och efter denna bloggpost är ni nog flera som kommer filtrera bort läsningen där) så är det inte längre råmateriel.
Och kan sparas i evinnerlig tid. I praktiken har de nya punkterna inte tillför något och det erkäns av dess förespråkare. Ingen av dem har egentligen kunnat förklara vad det är som förändras med detta lullull gällande de viktigaste punkterna.
Massavlyssning av människors internetvanor. Ministerstyre. Åsiktsregistrering samt lagring av folks sexuella preferenser och religion. Utlämnande av privata uppgifter om svenskar till främmande makt.
Det är enbart de givna antidemokraterna som kan se detta som en seger. Ryggradslösa findflöjlar som tycker "politik" är är ett mål, inte ett medel för frihet, integritet och rättvisa.
Hampus, jag tror nog tyvärr inte att särskilt många av Expressens läsare läser tidningen specifikt för mina texter (om FRA eller annat). Men om de få som gör det nu slutar läsa tidningen så får jag väl ta det. Särskilt om det är personer som anser att alla som inte tycker som de gör i varje detalj är vindflöjlar och antidemokrater.
Sedan vad gäller sakfrågan så är det sant att det uppstått oklarheter kring samverkanspunkterna. Om det visar sig att dessa ändå skulle hamna hos FRA kommer jag förstås ändra uppfattning om den här överenskommelsen. Å andra sidan har jag har fått tydliga uppgifter om att dessa är en grundfråga för de kritiska folkpartisterna, och om de hamnar hos FRA finns det inte längre någon överenskommelse. Jag tror dock att man ska vara försiktig med att tro rakt av på de rykten som nu sprids av tjänstemän på försvarsdepartementet. De vill ju att överenskommelsen ska falla eftersom den kraftigt inskränker FRA:s befogenheter och skulle sannolikt gärna se en splittring i integritetsopinionen där vissa, precis som sker nu, anklagar andra för att vara svikare. Det förvånar mig förstår inte om de vill att FRA ska få göra sökningarna själva, det har de ju velat hela tiden, hela den gamla FRA-lagen stammar ju från dessa tjänstemän, men som sagt, ta deras ryktesspridning med mer än en nypa salt.
Jag vet lika lite som någon annan exakt hur lagförslaget kommer att se ut, men att låtsas som om det nya förslaget bara har kosmetiska förändringar gentemot det gamla är ungefär lika seriöst som när Thomas Bodström hävdade att den senaste tidens alliansförhandlingar påminde om Nordkorea. Givet att vi inte vet detaljerna, och jag håller helt med Mark Klamberg om att detaljerna är viktiga, så är detta en helt ny lag. Även bara skillnaden mellan en "domstolsliknande nämnd" och en domstol är gigantisk. Jämför skillnaden mellan "demokrati-liknande" och demokratisk. När något ska likna något bra utan att vara likadant är det ofta de bra sakerna som tagits bort.
Att bara vifta undan sådant som att FRA-shopen försvinner och möjligheten till upprättelse i efterhand är också bara fånigt.
Om man har uppfattningen att all signalspaning i kabel bör vara olaglig är detta såklart petitesser, det förstår jag. Men då tycker jag att man bör säga det i stället för att hyckla om behovet av en utredning när det står helt klart att ingen svensk utredning skulle landa i det resultatet.
Vem ska få upprättelse? Det fåtal som fått sina mail lästa eller alla dem som FRA samlar in trafikdata (miljontals) och gör sociogram (10 000-tals) på? Isobel, du skrev en bra artikel om soicogram. Läs om den.
Inget i överenskommelsen reglerar detta. Förvisso ska trafikdata raderas efter ett år, men då har FRA under tiden lyckats samla in ny data.
Det är samma lag, man har bara bytt ut orden och alltför många borgerliga kritiker faller för den lätta. Du kommer snart upptäcka att du är lurad.
Camilla spelar ett dubbelspel, hon försöker vara alla tillfreds. Hon vek ner sig först, drog med sig resten i fallet och sen kommer hon säkert att rösta nej för att vara den ensamma hjältinnan. Hon bryr sig inte om resultatet. Jag har noll förtroende för henne.
Idag bekräftade Johan Linander att det visst ska byggas samverkanspunkter:
FRA kommer inte att få tillgång till samverkanspunkterna. Tanken är ändå att dessa ska byggas upp och det blir sedan domstolen som bestämmer vad FRA ska få tillgång till. Men kontrollen över samverkanspunkterna och myndigheten med spaningsbefogenheten delas alltså, vilket enligt mitt perspektiv starkt ökar skyddet mot missbruk.
Men om ryktena är sanna, att det operatörerna fortfarande kommer att tvingas ge staten en kopia på all gränsöverskridande trafik, då har ju ingenting hänt! Att en liten grupp på FRA byter visitkort och gruppchefen får kalla sig generaldirektör är bara yta.
1. Massavlyssningsproblemet är löst när operatören använder den avlyssningsfunktion, som alla stora switchar är utrustade med, för att till staten överlämna trafik till och från legitima spanisngobjekt.
2. Massavlyssningsproblemet är inte löst om operatören kopierar all trafik till en ur FRA utbuten statlig myndiget som sedan kör FRA:s första filter och överlämnar resultatet till en annan del av staten, FRA. Då har vi fortfarande total massavlyssning av allt.
Nummer 1 är vad det är presenterat som och som Camilla förmodligen tror att det är. Nummer 2 är vad vi har hört att försvarsdepartementet nu planerar. Är det korrekt så har statsministern och tomhylsan bedragit oss igen.
Frågan är om Camilla, Annie, Birgitta och Fredrick vet att de lurats eller om de kanske bara inte orkar längre.
Artur skriver:
"Frågan är om Camilla, Annie, Birgitta och Fredrick vet att de lurats eller om de kanske bara inte orkar längre"
Jag tror på det senare. Isobel och andra debattörer har en annan position. Ni ska inte bli lurade. Regeringen har inga medel att trötta ut er.
Isobel, det har väl framgått med önskvärd tydlighet av kommentarerna ovan, men huvudskälet till att många av oss är fortsatt kritiska är ju att det fortfarande verkar högst sannolikt att filtreringen kommer att ske i största hemlighet hos staten. Jag ser ingen avgörande skillnad mot det förslag som vi till alldeles nyligen gemensamt var motståndare till. Kan du förklara vad som är den AVGÖRANDE SKILLNAD som gör att detta lagförslag (som vi inte har sett ännu) inte kan ses som ett kliv mot en ordning där staten kan bryta vår brevhemlighet utan att vi vet om det?
Isobel, tack för att du nu erkänner att det uppkommit oklarheter. Jag ser det som en rejäl backning från den text du skrev i Expressen då du attackerade alla som ansåg att fp-kvinnorna svikit och påstod att det nu var sant att ingen massavlyssning skulle ske.
Konspirationsteorierna om de onda tjänstemännen på försvarsdepartementet som vill förstöra Reinfeldts seger och få hela debatten att blossa upp igen säger en hel del om hur märkligt folk kan tänka i vissa läger.
Att påstå att det inte bara handlar om kosmetiska förändringar är ungefär lika seriöst som att påstå att kritiken mot FRA nu är över, som t.ex Camlilla Lindberg sa.
Isobel, vilket krav har kritikerna fått igenom? Jag ser det inte. Det är fortfarande ett lagförslag som bereder staten tillgång till hela svenska folkets privatkommunikation samt tillåter djupare granskning och lagring av denna information utan misstanke om brott.
Domstolsprövningen är skrattretande, de som ska sitta i den s.k. domstolen och besluta om tillstånd utses ju av samma instans som ansöker om att få massövervaka, dvs regering och riksdag.
Upprättelse för den oskyldigt drabbade (något som kommer med allra största sannolikhet vara mer än 99,9999999% av alla de övervakar de närmsta årtiondena med tanke på graden av terroristbrott i Sverige under de senaste årtiondena) är inget man behöver bry sig om heller då det inte finns någon tidsbegränsning för hur länge de kan utreda en person och därmed kan de hålla uppgifterna hemligstämplade på obegränsad tid.
Vad ett s.k. "trafikstråk" är för något tycks inte ens nätverkstekniker veta riktigt säkert, t.o.m. FRA-chefen Åkesson anser det vara ett ord som politikerna bara hittat på. Själv tolkar jag det som att de på klassikt nyspråksvis försöker säga "nej vi ska inte övervaka ditt hem, bara alla dina rum".
Kort och gott; FRA-lagen är, med eller utan de här kosmetiska "förbättringarna", samma gamla skitlag som vi kritiker inte vill ha. Det är fortfarande en halv miljard om året på en statlig organisation som systematiskt inskränker våra demokratiska rättigheter och privatliv för att man tror sig kunna få information om hot som man fortfarande inte lyckats påvisa ifall vi ens har skäl att misstänka att de finns.
Jag är helt övertygad om att vi skulle rädda många fler liv än FRA någonsin kommer göra under en hel generation om vi istället la de 500miljonerna om året på att t.ex. bygga säkrare vägar och att anställa fler sköterskor och doktorer på våra sjukhus. Detta helt utan att behöva inskränka några demokratiska rättigheter alls.
Jag fattar inte hur en rationell människa kan tycka att FRAs verksamhet är väl spenderade skattepengar för syftet att rädda liv och skydda de svenska medborgarna mot s.k. "yttre hot".
För mig är frågan om vi har behov av en viss underrättelsetjänst, må det vara i kabel eller luft, långt underordnad vikten av våra demokratiska rättigheter såsom rätten till ett privatliv, brevhemligheten och källskyddet. De politiker som prioriterar annorlunda har inte i en demokratiskt beslutsorgan att göra, anser jag.
Skicka en kommentar