Nu måste alla de borgerliga rikdsgledamöter som kämpar för förändringar i FRA-lagen rimligen förstå att det krävs en blocköverskridande motion om en upprivning av lagen före allt annat. De justeringar av lagen som regeringen eventuellt kan tänka sig kommer nämligen inte att diskuteras förrän efter att lagen trätt i kraft. Förslaget om eventuella förändringar kommer inte förrän strax före jul, dvs efter att möjligheterna att stoppa lagen försvunnit. Det är, givet den övriga hanteringen av frågan (se den gråtande riksdagsledamoten och andra moderna sagor) inte svårt att vara en smula konspirationsteoretisk.
Om 8 borgerliga riksdagsledamöter verkligen vågar stå för att de vill ha en parlamentarisk utredning i frågan så torde det å andra sidan inte vara särskilt svårt att skriva en sådan motion. De behöver trots allt inte vara överrens med oppositionen om något mer än om att lagen inte ska träda i kraft och att det ska tillsättas en utredning som på djupet tar itu med både behovet av och den därpå följande utformningen av svensk signalspaning. Men, som sagt, det kräver att de vågar stå för sina uppfattningar. Och det har det ju varit si och så med tidigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
snälla isobel. jag älskar din blogg men jag kräks snart på fra... finns det inget annat att skriva om. ibland iaf?
Det beror på hur man ser det "Anonym". FRA-lagens konsekvenser är i det närmaste odempkratiska och bryter sannolikt med Euorpakonventionen för de mänskiga rättigheterna och så länge vi har en lagstiftning i landet som gör det tänker jag att kämpa mot den med näbbar och klor. Förhoppningsvis "spyr" våra riksdagsledamötet på lagen snart också och fler och fler av dem verkar komma till insikt.
Jag känner det lite som man gör när man är riktigt sjuk. Då har man bara ett mål - att bli frisk. Och så länge Centerpartiet, där jag varit medlem i över 20 år, stödjer en så odemokratisk och farlig lag kan jag inte tycka att några av deras andra förslag är bra.
Så skriv mer Isobel, du gör det bra!
Stå på dig annars gör någon annan det!
Anders R Olsson, en man med god inblick i relationerna mellan politik, debatt och medier skriver insiktsfullt i Sydsvenskan om riksdagslaedamöternas förändrade roll och hur den slog igenom I FRA-frågan:
http://sydsvenskan.se/kultur/article367085/Entreprenorer-tar-over.html
Även om han inte skiver det rakt ut, så kan m,an nog lägga till att det är just denna entreprenörisering av mandatet som gjorde Feerleys, Fredik Malms m fl ställningstaganden så schizofrena. Om man ser riksdagsplatsen som en del av sitt privata varumärke och en språngbräda till något annat - en redaktörsplats, chefsjobb i Företagarförbundet - så blir det svårt att vara principfast. Man kan inte bara säga "jag har argumenterat för det här och gått till val på principen att vi inte ska vara övervakade - nu står jag för det vare sig ni vill eller inte, ni kan i alla fall inte göra mer än att titta snett på mig!" - att säga så kostar för mycket i inbjudningar till konferenser, interna uppdrag i partiet och tillfä'klen att vara med och synas vid diverse utspel.
Det handlar inte bara om att ens partikompisar kan vara emot en utan att de kan göra en mer eller mindre osynlig i offentigheten, och hur ska man då kunna bedriva en personvalskampanj nästa gång, eller få tips om nästa lukrativa jobb? Det är därför Federley inte kan spela Churchill eller Lloyd George i en sån här fråga, men han måste låtsas som om han kan.
Isobel, utmaningen för de 8 är att de måste utnyttja den allmänna motionstiden som går ut i slutet av september (om jag förstått det rätt) och då skriva ihop sig med oppositionen. Om man inte har ett exakt likalydande förslag kommer alla att bli bortdribblade i den kontrapropositionsvotering, som används när det finns flera än två förslag. Regeringens förslag blir alltid huvudförslag. När man sedan ska avgöra vilket förslag, som ska vara motförslag i huvudomröstningen, kan regeringen i kraft av sitt flertal rösta taktiskt så att det ur deras synvinkel allra svagaste förslaget vinner och då kommer detta upp som motförslag i huvudomröstningen. Den som behärskar tekniken kring kontrapropositionsvoteringen sitter på makten, om inte de som vill ha en förändring kan rida spärr genom ett enda enigt förslag.
Glömde säga tack till Magnus för länken till Sydsvenskan, den kom väl till pass.
En reflektion:
Hur står det till med demokratin om det krävs för att få till en bred parlamentarisk utredning av en viktig försvars- och säkerhetspolitisk fråga att
1) Den kuppas igenom med minsta möjliga marginal för majoritet (på några röster när)
2) Den kuppas tillbaka till ritbordet med minsta möjliga majoritet
för att efter ha kuppats fram och tillbaka landa i en "bred parlamentarisk utredning" och sedan röstas igenom blocköverskridande i bästa samregeringsanda???
Det känns inte som om vi kan luta oss tillbaka och slappna av ens om lagen rivs upp tack vare några modiga/obstinata folkpartikvinnor.
Hela den här affären har avslöjat ett stort demokratiskt problem i landet.
Skicka en kommentar