Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2008
(205)
-
▼
september
(25)
- Varför nöja sig med ett ömt slag när man kan få så...
- Bara en snabb liten hyllning
- Randanmärkning/radanmärkning
- Maten var äcklig och det fanns alldeles för lite i...
- Javisst, herr Minister
- Välkomna!
- Men var finns den goda journalistiken då?
- Ain't no sunshine when he's gone
- Måsteläsning och lysande journalistik
- då ses vi på stan snart dårå. fan att integritetsr...
- Värdiga vinnare
- Det är en dyster tid vi lever i
- Fint de har lagt upp det hörrni
- Red red wine
- Det här är visserligen inget ordspråk än, men det ...
- Inför tisdagen
- Det uppdämda grottmänniskobehovet av att kalla and...
- Gulahundshögern och barnaoffren
- Mönsterpassning
- Galen eller bara sjuk?
- Mark Klamberg - min nye hjälte
- Apropå bylines och riktiga män
- Folk som får ligga (och inte)
- Dagens DOOL
- De små sakerna som upptar ens tid
-
▼
september
(25)
10 kommentarer:
Hahaha! Klinikerna som poppar upp på slutet, när man fått sin allvarliga vuxen-adhd konstaterad, lär bli nerringda....
Tack för tipset!
jag undrar mest över resultatredovisningen, antal rätt???
"Resultatet behöver inte vara representativt för alla och bör tolkas med viss försiktighet."
jag åkte dit. fan. känns inte bra. ack ack.
Får trösta mig med att jag iaf inte verkar vara ensam med vuxen-adhd..
Jag hade det iaf inte. Men jag har å andra sidan en släng av vuxen-Asbergers.
Visst är det bekvämt att förklara alla sina lite knäppa personlighetsdrag och egenheter genom att ge dem en diagnoooooos!
Vad skiljer förresten vuxen-adhd från adhd? Att man inte upptäckt att man haft adhd förrän man blivit vuxen? För det kan väl knappast vara att man fått det i vuxen ålder.
Är man inte i riskzonen där är man förmodligen mytoman istället.
Som student undrar jag om det verkligen är någon student som ens kan komma undan att bli "diagnosticerad" med vuxen-ADHD.
Jag fick inte diagnosen. Det var tydligen fel att inte ha ADHD eftersom jag bara "fick 1 rätt av 6 möjliga".
Det här gör mig lite ledsen. Frågorna i testet är egentligen inte alls fel formulerade, men de är ändå fel ställda eftersom den som svarar inte har en aning om vidden av problemen om man har adhd. Alla lider ju mer eller mindre, till och från, av i princip samtliga problem som utgör adhd-symptom, inkl. impulskontroll. Det är bara det att har man adhd på riktigt är det så fruktansvärt mycket mer och värre än att sådär lite till mans "tappa kontrollen", "ha svårt att avsluta grejer", "komma ihåg tvättider" osv.
Adhd-utredningar görs av läkare och hela team av sakkunniga. Där finns inte en chans att man kan slinka igenom och få en diagnos bara genom att ha en "släng" av det ena och andra.
Jag anser att personen som skrev testet lider av någon allvarlig störning. Allvarligt talat: vem använder förkortningar som ngt och mkt i professionella texter som ska tas på allvar?
Eller är det min störning som gör att jag noterar det. Och kan någon vara snäll att ställa diagnos?
Ja, skriver man mkt och ngt i en journalistisk text har man kanske "vuxen-adhd", eller så är man bara en kass journalist.
I övrigt så spelar ju såna här tester i händerna på folk som vill trampa på dom som faktiskt HAR adhd och dylikt. Om vi nu ska enas om att funktionshindret existerar, eller har ni blivit scientologer allihop?
Och varför är ledarsidesskribenter så ständigt sugna på att göra narr av adhd-grejen? För att de var bäst i klassen och gärna klättrade på andra för att komma fram? Är de kanske lite empatistörda? Om man nu får slänga sig med psykiatriska diagnoser så där lättvindigt.
Man måste tydligen vara farlig för andra för att få psykiatriska/neuropsykiatriska diagnoser och följande vård.
Och då menar jag inte farlig för andra på det intellektuella planet, som "opinionsbildare".
Skicka en kommentar