Den här tidningen hittade jag på Presstop i Västermalmsgallerian häromdagen. Den handlar om städning och andra angränsande områden, som t ex hur man får ihop sitt liv, sin sömn och sina kemtvättspåsar. Jag kände ett begär så starkt att jag inte kunde slita mig från den förrän min kille påminde mig om att jag ett par dagar tidigare hade hittat en torkad pastabokstav i håret och inte kunde minnas när min son senast hade ätit pasta och följaktligen inte heller visste hur länge den hade suttit där. Det var ett versalt E.
- Men just därför, sade jag förnärmat.
Att vi på fullaste allvar känner att vi inte orkar packa undan lille S:s urvuuxna kläder utan låter dem ligga i ett berg i den oanvända spjälsängen eftersom vi ändå letar efter en ny lägenhet, och att nivån i undanplockning ligger på att det inte ska finnas något på golvet eller på lägre ytor som en 11-månadersunge kan skada sig alltför allvarligt på står inte på något sätt i motsats till att vilja lära sig allt om skoblock.
6 kommentarer:
Urväxta lägenhet ett år efter barnets ankomst sådär? Eller vill bara röra på er ändå.
Min lägenhet befinner sig också i sådant stadium just nu eller okej, klart ofta, i ett stadie av upplösning.
Det är väl samma fenomen som att läsa modetidningar, med kläder som skulle sitta oändligt fult på en och priser som motsvarar två månadslöner.
Drömmen om det ouppnåeliga.
den tidningen tilltalar mig också. Den ser så stilren ut på något sätt. Tyvärr brukar den mest bli liggande om den köps och ytterligare fylla på kaoset i hemmet.
En lärdom för framtiden, fatta inte stora beslut under påverkan av graviditetshormoner. Vi råkade köpa en lägenhet som typ saknar kök, tex.
Jag vet precis hur det känns! Men man blir ju ändå inspirerad av såna tidningar, eller websidor som lovar att man ska kunna bli mer organiserad. En amerikansk blog kallade till och med ett inlägg för "Delicious housekeeping". Suck.
Skicka en kommentar