I seriöst litterära sammanhang skyr man numera metaforen. I mindre seriösa sammanhang används den däremot obekymrat, generellt på ett antingen platt eller plågsamt krampartat sätt. Det första följer sannolikt till inte liten del av det senare.
Själv är jag dock fånigt förtjust i den. Som här t ex. Jag blir alldeles lycklig:
"Dock fann jag att en av pelargonerna uppe på arkivskåpet uppenbarligen hamnat i ett alltför skymt läge. Under julen har den utvecklat ett par, tre mycket smala och mycket långa stänglar med små blekgröna blad längst ut. Och med hjälp av dessa slingriga utskott hade plantan sökt solen, med samma desperata hoppfullhet som när vi sträcker oss efter andra människor.
Och vice versa.
Jag bar den till fönstret."
16 kommentarer:
Jag har grubblat över det där "vice versa".
"Och vice versa" betyder att vi sträcker oss efter andra människor med samma desperata hoppfullhet som när plantor söker solen. En analogi vilken ju redan är implicerad, minst sagt.
Det är förresten inte en metafor, det är en liknelse.
Det är ju peter englund som skiver detta!
Ja, vice versat finns ju redan i själva meningen. Det var därför jag grubblade på det.
I mitt "redaktörs-mode" hade jag ringat in det och gjort ett stort frågetecken plus skrivit "onödigt!" ;-)
Ja, det är mycket riktigt helt onödigt. Englund är en svag skribent.
Kan det inte snarare vara vice versa i som : "och som andra människor stäcker sig efter oss"?
Det är möjligt att det är vad han menar. Det blir litet märkligt dock: "vi" versus "andra människor"? Well, han skriver illa, och kan inte skilja en metafor från en liknelse.
jag kommer inte överens med tanken på att det går mode i vilka stilistiska grepp man "bör" använda. _att_ det gör det är uppenbart men den som skriver tillräckligt bra, tillräckligt eget och hjärtskärande eller skrattframkallande klarar sig undan med exakt vilka språkliga grepp som helst. ett tag var visst kursiverad text mer bannlyst än kondomer i påvens sovrum (eh). jag tycker om kursivering, och det behöver inte betyda att man skriver sin läsare på näsan. och metaforer är fint.
Det här skiftar en hel del mellan lika länder också; attribut till repliker som "antydde hon leende", "sade han med ett varggrin/hotfullt/menande" anses vara låg klass på svenska, kioskroman, men på engelska använder alla slags författre den konstruktionen. Möjligen är det lättare att variera fogningen på engelska, men jag trior ockå att romaner i Storbritannien har en annan slags stilistisk bredd än vi har haft på senare årtionden.
Kan inte en orsak till den stilistiska bredden vara att Storbritannien är just stort? Typ tio gånger bredare ...
Vice versa var i just det här fallet rätt fnissigt. Pter Englund gör en del övertramp. Men det beror inte på att han är en dålig stilist utan på att han är lite slarvig/oredigerad.
Jag gillar när folk tar ut svängarna som han gör, även om det blir fånigt i bland.
Lisa: klart att det finnns ett annat slags tillflöde men jag tror man ska vara försiktig med att se folkmängd eller politisk dominans som en allmän förklaring till artistisk bredd. En märklig sida med England är ju att landet under 150 år i princip inte såg några framträdande tonsättare födas, från Händel (tysk) till Elgar kom alla utifrån.
Om det finns ett problem med demografin i kulturen så är det att Stockholm är alltför dominerande i Sverige på ett sätt som London inte är på just det sättet, det saknas riktigt starka aktörer och väl synliga "scener" utanför huvudstadens trendängsliga omgivning.
Jag blir så jävla förbannad
Jag tycker att "och vice versa" är roligt - att han leker med den förhatliga metaforen och fnittrar åt den. Men det kan förstås vara oredigerat också, det är ju trots allt en blogg vi pratar om.
Christina
Är det i något sovrum som kondomer inte bör vara bannlysta, så är det väl i påvens. Det skulle ju bli skandal om det blev gudomlig vildhavre som spreds för vinden. Han är ju fader för en halv värld, det räcker!
Lisa: 'Kan det inte snarare vara vice versa i som : "och som andra människor stäcker sig efter oss"?'
Ja! Då mejkar det sens. Men ett element av gissningstävlan i en text känns inte helt bra.
Men det här är ju som sagt en bloggtext.
Jag gillar i alla fall metaforer.
Kanske är det därför jag bara är en oseriös bloggare.
Skicka en kommentar