Hur kan man inte rösta på den här mannen?
Inte sedan Bill, säger jag. Inte sedan Bill har vi sett hans like. Jag säger nu inte att man bör rösta på någon enbart för hans förmåga att sätta hjärtan i brand med ord, men för all del, det är en rätt viktig kvalitet för en president.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Uahgh, jag vet inte vad du lyckades med, men i min Google Reader (i Opera) publicerade två inlägg med Obama, varav det första spawnade 10 instanser av klippet, och alla kördes igång! Diabild! Är det sånt här, som är sånt där, "hacking"! :-)
kan hålla med dig om att han är en ordens man, och förmodligen bra mycket bättre än de andra kandidaterna. men jag måste nog också säga att jag har svårt för hans återkommande snack om att vara en färgad man i dagens samhälle. det är tjatigt, tradigt, komersiellt och känns allt som oftast som ett utstuderat fabrikat.
Ja, det känns ju fräscht att han står för "hopp". Hopp! Göran Persson var också en grym talare, men hur het var hans politik?
Barack Obama är typ sjua på min lista över yellow niggas, en bra bit nedanför Elliott Wilson och Prince.
Det vore förstås ännu bättre om han långt om länge sa bu eller bä vad gäller dödsstraffet; han velar fortfarande om det (försvarbart för "riktigt hemska brott"...). Och som vanligt i amerikansk politik: exakt vem gav honom kampanjmiljonerna, och vilka politiska gentjänster står därför på hans presidentmeny? Olja? Big Pharma?
Fast Gunnar, jag må vara emot dödstraffet som sådant men att säga att det är försvarbart för riktigt hemska brott är väl inte självklart att "vela".
Och alla amerikanska politiker är köpta i den meningen att de fått kampanjbidrag från stora företag. Jag vet inte om Obamas givare har någon speciell profil, men ett större problem är väl i såfall att han i så liten utsträckning har konkretiserat vad han tycker. Han är en projektionsyta på vilken vi kan placera just våra drömmar och vårt hopp, och jag medger att det kanske inte är så intellektuellt att förtjusas i en sådan politiker. Å andra sidan var det precis sådan som Bill Clinton var, och det gick ju rätt bra.
Å andra sidan är jag, utifrån karaktär mer än åsikter, hemskt svag för john mccain också.
Det är ju precis så. För att fungera bra som president så måste man antingen kunna förkroppsliga drömmar (som Obama) eller vara en karaktär som inger respekt (som McCain). Förutom Bill Clinton så är ju också Ronald Reagan ett lysande exempel på förstnämnda egenskap.
Man kan ju hoppas på Obama vs McCain när det hela ska avgöras. Det tristaste scenariot är väl om det skulle bli två riktiga etablissemangspolitiker som ställs mot varandra, typ Hillary vs Mitt Romney. Det skulle kunna bli en riktigt trist historia, där båda tävlar i att inte reta upp någon i onödan.
Jag skrev veligt, Isobel. BO är "i princip emot" dödsstraffet, men kan tänka sig ha det för "riktigt hemska brott". Yes but, no but, liksom.
Jag håller också med om att han måste konkretisera. Men i själva konkretiseringen kommer frågan om kampanjmiljonerna in, och just oljebolagen/miljöpolitiken är väl praktexemplet. Eller Big Pharma och privatsjukvården, för den delen.
Hur kan man inte rösta på den här mannen? Ja, till exempel för att han i talet här ovan säger att jobben måste stanna i USA. Vid ett av de sällsynta tillfällen då han faktiskt konkretiserar sin politik gör han sig alltså till frihandelns fiende. "Hur kan man inte rösta på Hillary?" är i det här sammanhanget rätt fråga.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?date=2008-01-08&programID=1650
mccain känns som tagen ur prison break eller annan amerikansk teveserie med centrerad president- eller annan tjuvroll.
Kanske D så väl som vår journalistsekt har glömt att det finns två partier i USA. Det är lätt hänt här där det i regel bara finns ett av betydelse. Det är svårt att inte falla för Obamas charm men skal man sumera talet innehöll det bara tre egentliga punkter. Han vill ha ett heltäckande federalt sjukvårdssystem.
Att han tog åt sig äran av Illinois var emellertid felplacerat. Han satt bara i delstatssenaten. Republikanen Romney har verkligen skapat ett sådant system som guvernör i sin delstat och det utan socialistiska övertoner.
Han förespråkar också en senkommen och ovis snabbreträtt från Irak. Mptiven för den kan inte kombineras med hans vilja att bedriva en aktivistisk politik i Sudan där USA inte på samma sätt har kritiska intressen.
Den tredje poängen var en allmän och välsjungen bild av hur enskilda ur de breda folklagren kan vända historiens gång. Detta kom att vara ganska utanför ämnet men man kan komma ihåg att sådana myter genomsyrar västerlandet och är ganska ovanliga i andra kultursfärer.
Jag hoppas att Du såg båda partidebatterna före Iowavalet. Jag slogs av att Republikanerna med undantag av pajasen Paul lät som erfarna statsmän som tillsammans diskuterade sitt lands intressen, väg och framtid medan demokraterna lät som tjafsande aktivistiska skolbarn utan verklighetskontakt.
Vad läste Du in i debatterna?
Skicka en kommentar