Detta apropå de 27 företrädare för "det kreativa Sverige" som i dag skriver på Expressens sidan 4 om sin rätt att tjäna pengar på samma sätt som förut. De hävdas åtminstone vara 27 i ingressen, men undertecknarna är bara 20. Och Ernst Brunner, som illustrerar texten, är inte med alls. Det är något mystiskt där, men det kan ju vara debattredaktörens fel.
torsdag, januari 10, 2008
Läs Jonathan Fried!
"Om de miljontals svenskar som utövar sin kreativitet på Flickr, Blogger, Youtube, Myspace, och så vidare skulle rösta fram en företrädare är nog Björn Ranelid ganska körd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
tjena isobel, i pappersutgåvan var de sju med foton som inte dök upp på webben:
Ernst Brunner, Theodor Kallifatides, Åsa Larsson, Gunilla Bergström, Karin Alvtegen, författare,
Jakob Eklund, Peter Dalle, skådespelare
Skrev själv om grejen på min blogg och om de där surmoderaterna som körde n grej på SvD Brännpnkt om samma sak idag.
Mäh, nu är du gnällig. En av de mest flagranta idiotierna med tidigare inlägg i debatten var ju att det var distributörer, snarare än upphovsmän, som uttalade sig om det fördärvliga med den olagliga fildelningen. Nu har vi här ett tjog (eller fler?) just upphovsmän som kravlat sig upp på barrikaderna. De må vara i dåligt sällskap, möjligen också ha fel i sak, men sluta nu hacka på Ranelid, det är bara fantasilös rutinmobbing.
Bättre kan du!
Hej! Jo, tydligen var de 27 i papperstidningen. Jag uppdaterade min statistik, och konstaterade att det fortfarande var mer än hälften filmmänniskor (jämfört med en försvinnande liten andel musikmänniskor) som uttalade sig i namn av "det kreativa Sverige". Där för övrigt kriminalromaner och -filmer tycks vara den viktigaste konstformen.
Vidare kan vi konstatera att "det kreativa Sverige" till 78 procent består av män, om nu undertecknarna skulle vara representativa...
Jag vet att det är lågt att slå mot bjrön ranelid. den som ligger ner, osv. Men det är icke dessto mindre genuint bisarrt att hävda sig företräda "det kreativa sverige".
vem är intresserad av att ladda ner Björn Ranelid egentligen?
Det vore ju mer bisarrt om Natalia eller Linda Skugge ansåg sig företräda de kreativa klasserna...
Tja, den kreativa klassen, om man ska snacka floridas beteckning, inkluderar nog både natalia kazmierska och linda skugge. Och björn ranelid. och uppemot en tredjedel av den övriga befolkningen.
Kan någon förklara, jag förstår inte grundprincipen. Vad är skillnaden om någon tar din bok Isobel och kopierar den precis då den ges ut, eller till och med innan den ges ut och denne någon sedan distribuerar den fritt till alla som vill ha och så omöjliggör dina egna möjligheter att tjäna pengar på ditt arbetet, eller någon som beställer en taxi, åker i den och sedan inte vill betala. Vad är den principiella skillnaden mot någon som vill ha musik eller film laddar ner och sedan inte vill betala. Ingen begär ju att någon ska betala för sådant man inte vill ha?
Att folk laddar ner för att de kan det är begripligt men att det ska vara tillåtet? För att vara konsekvent måste väl även upphovsrättsskyddet skrotas på böcker, uppfinningar, ja allt eller?
All brottsbekämpning hotar den personliga integriteten – att söka efter pedofiler på nätet, sökandet efter Hagamannen då man DNA-testade hela Norrland, oskyldiga drabbas, ska tullen inte söka efter knark då de riskerar att leta hos oskyldiga – är det inte alltid ett svårt avvägande som måste göras vid varje enskilt fall?
Puh, jag trodde jag var helt själv med mina åsikter och uppfattningar i denna fråga, man pratar ju bara i rättsliga termer, aldrig i det moraliska i kärnfrågan, fildelning av tex musik mm, jag vill poängtera igen att det är bra mkt svårare att fixa det tekniska med "hemtankning" än att köpa digitalt på tex Itunes, och, Isobel, du svarade aldrig på frågan om din egen bok som "piratad", är det av hänsyn till förlag eller är det din hållning som kulturarbetare/journalist att även din egen bok borde vara fri för hemtankning.
Sen det urdåliga argumentet att fildelning mestadels används legalt med icke skyddat material, bah, jag tvivlar på att du lägger upp ett manus löst på en server för korr eller förlag, lika lite som jag lägger ut mina arr/soundtracks. Nej, innan man kan nagelfara rättsväsendet måste man faktiskt ha en tydlig ståndpunkt moraliskt, speciellt om man själv är i businessen.
Jag ser inga problem med fildelning eller liknande av mina egna alster. Om 150 000 människor tankade hem min roman utan att betala skulle jag snarare bli smickrad.
Anledningarna är flera. För det första skriver jag inte primärt för att tjäna pengar. Om jag gjorde det skulle jag dels vara dum i huvudet, dels sannolikt välja andra genrer än kultursidor och seriös skönlitteratur.
När det gäller artiklar sker ju redan legal nedladdning i dag utan att jag som frilans får en spänn extra. Fast anställda journalister får extra genom ett avtal för tidningarnas rätt att lägga ut texterna på nätet, men för frilansar är det avtalet lika teoretiskt som alla andra rekommendationer från sjf. om massor av människor länkar till mina texter på nätet och därmed eventuellt minskar antalet människor som köper den aktuella tidningen ser jag inte det som ett problem heller. Tvärtom ökar det mitt marknadsvärde så att jag kan få betalt på andra sätt så småningom (samma sak skulle förstås gälla om min roman tankades hem i många tusen ex). Upphovsrätten som den ser ut i dag är ingen naturrätt, den är ett visst sätt (som dessutom skiljer sig drastiskt mellan uttrycksformerna, varför är en medicinsk upptäckt bara skyddad i 10 år men en poplåt i minst 70 om det nu skulle handla om en rätt lika oomkullrunkelig som den vanliga äganderätten?) att göra affärer.
Jag har tyvärr inte tid att skriva mer just nu, men jag kommer att återkomma till frågan utifrån ett mer filosofisk perspektiv senare. Att avfärda hela den principiella diskussionen om upphovsrättens existensberättigande som "vulgär", som ex Andreas Ekström gjorde i sydsvenskan häromdagen, är tyvärr, rätt, eh, vulgärt.
Ok, ett svar, och en åsikt, glöm inte att berätta detta för den skådis som läser om det blir talbok;)
Det verkar som om Johan Ahlin tycker att det verkar helt "naturligt" att en skådis ska ha betalt varje gång ett exemplar delas. Varför skulle det inte vara rimligt att bli betald för de timmar de lägger ned på att läsa in grejen som en vanlig arbetare? Det är ju värre för författaren då för det är ju inte timarbete på samma sätt fast där har ju Isobel redogjort för sin egen ståndpunkt.
Oh my, vet ej vad du har för bakgrund Oscar men lite oinsatt verkar du, en skådis är ansluten till SAMI som betalar artister och musiker upphovsrätt som är rätt liten, per använd minut i media, alltså inte per sålt ex. Färre sålda enheter digitalt eller i vilken form som helst innebär mindre budget och i slutändan färre arbetstillfällen och tillslut utarmning.
Skådisarna och musikernas gage vid studiogig är så oerhört låg att en skribent skulle inte skriva mer än en mening för dessa pengar.
Och solidaritet i kulturbranchen är inte vanligt, men i detta fall blir symbiosen lite snedvriden och de flesta inser att vi måste hålla ihop. Förresten hur många upphovsrättsliga verk har du själv presterat, för vi som ändå är med i matchen har väl rätt att ha en ganska tung åsikt i fallet.
Isobel.
Tänker inte lägga mej i debatten, har mina åsikter och så, men väntar med att lufta dom.
Bara en lite korrigering: med skydd för "medicinsk upptäckt" förutsätter jag du menar inte upptäckt utan kanske en medicin eller en medicinsk tillämpning av ett ämne (det här är lite lurigt med alla naturmediciner, men om vi bortser från det). Upptäckter kan nämligen inte skyddas. Möjligen är jag lite av ordfascist här, men ibland är ord viktiga, eller? Dessutom gäller patentskydd i 20 år i Sverige, för mediciner kan ytterligare 5 ges pga dom omfattande tester etc som krävs.
Men jag vet, det var inte din poäng.
Håller inte alls med om att fulnedladdning är svårare än att använda iTunes. Det är snarare tvärtom. Itunes kräver att man har kreditkort eller annat betalningsmedel för att ens kunna ta del av tjänsten. Räknar man bort det är det lika svåra tillvägagångssätt -- installera mjukvara, sök efter det du vill ha, ladda hem om det finns.
Dessutom glöms gärna DRM-infektionen bort i hela diskussionen om "enkelt". Om filerna är DRM-skyddade kan du inte flytta dem fritt mellan datorer och musikspelare, eller bränna på skiva.
---
Angående hur brottsundersökningar genomförs, så har inte polis eller åklagare carte blanche att genomföra mass-DNA-undersökningar (eller låta tredje part göra så, för att dra en lämplig parallell). Det krävs frivillig medverkan eller domstolsbeslut, och det senare skulle säkerligen inte ges om det gällde fall där fängelse inte fanns med i straffgraden. (Sen kan man även gå in på tillförlitlighetsgrad av olika bevisformer, fysiska kontra elektroniska.)
I Hagamannen-fallet rörde det sig dessutom om en gärningsman som genomfört en mängd grova våldtäkter. Pedofilundersökningar rör grova övergrepp på minderåriga. Fildelning rör brott mot upphovsrätt, rent (enligt lagen) immateriella företeelser. Att likställa det med serievåldtäkter eller pedofili och hävda att de skulle ha lika hög prioritet hos polisen låter rimligt endast om polisen har oändlig budget och minst tiofalt så många anställda som idag. Oavsett vad diverse branschorganisationer säger finns det ekonomiska realiteter i allt.
Ingen av dessa käcka upphovsrätts-hatare svarar emellertid på frågan var gränsen ska gå:
Att en sketen rockmusiker eller filmmakare får sitt arbete snott är ju redan - enligt denna gapiga skara - okej eftersom det är så nedrans lätt att sno filer nuförtiden. Men vad skiljer musikerns låt på fil från samma sak på CD i butik, författarens bok, vinflaskan, den inskannade tidningen/månadsmagasinet, James Nachtweys fotografier, etc, etc, etc?
Stöld är stöld.
Ja -- skillnaden är kanske att det inte är stöld. Om jag själ din ipod, så har du förlorat en ipod. Om jag stjäl en CD från en butik så har jag bestulit butiksinnehavaren på den summa han betalade för samma CD. Det är stöld. Dagens upphovsrättslgstiftning har ingenting med stöld att göra -- det har med olaglig kopiering att göra. Det är samma sak som under den sena medeltiden/tidiga renässansen, när den katolska kyrkan förbjöd boktryckarkonsten. De skrivare, som mot betalning, kopierade de manuskript som kyrkan ägde, dessa skrivare blev också ganska irriterade när det kom folk som i stället kunde trycka böcker. Skrivarna blev av med sin inkoms, som, precis som nu, var garanterad av staten.
Ahlin och alla andra kan oja sig över att Oscar Swartz inte känner till de exakta avtalen i SAMi eller någonannanstans -- det spelar ingen roll. VAd ni vill är att stänga av internet. Informationsteknologin har gjort det omöjligt att tala om "exemplar" av ett visst musikstycke, text, bildmaterial etc. Ni kan tycka vad ni vill -- det är irrelevant. När det blivit möjligt att kopiera till nära nog noll kostnad så kan man inte längre förlita sig på gammaldags modeller om isolerade informationskapslar (CD-skivor, DVD-filmer erc).
Så. Tyck tills ni blir blå i ansiktet. Det spelar ingen roll.
"Filmindustrin gapar alltid högst. Av de 27 personer som i torsdagens Expressen påstod sig företräda ”det kreativa Sverige” var över hälften filmproducenter eller regissörer som hade mage att tala i namn av hela Sveriges mångtusenhövdade musikliv."
-Rasmus Fleischer i ett inlägg i Sydsvenskan idag (http://sydsvenskan.se/kultur/article292780.ece) - hans centrala poäng är just att många verk inte alls har en upphovsman och att det inte går att ha en enhetlig modell för alla konstformer. Som alla förstår kommer Musse Pigg inte på 200 år att bli public domain på samma sätt som Strindberg eller bröderna Grimm idag är det, men man kan inte låta Disney diktera hur man ksa se på kulturell produktion överlag.
Jag är helt enig med dig och Jonathan om att det verkligen är att förhäva sig att påstå att man representerar "det kreativa Sverige". Möjligen representerar de en del av det professionella Sverige, och de som tjänar grova pengar på sin kreativitet. Och det kommer det alltid finnas människor som gör. När ny teknik gör att upphovsrättens tillämpningar förändras får den som vill fortsätta tjäna pengar vara kreativ. Det är då man får se vilka som verkligen är "det kreativa Sverige"!
Okej, Plutarkos, jag fattar: Det är inte stöld det är bara olaglig kopiering.
Då så, sannerligen tröstande ord för alla som blir av med sina låtar, texter, bilder, konstverk i denna digitala framtid.
Om man är rädd om den fantastiska informationsfrihet som nätet möjliggör kanske man inte skulle provocera fram brutala juridiska stridsåtgärder som de som nu förbereds i bla Frankrike och England.
Tänkte inte på det...
Du fattar uppenbarligen inte, eftersom du skriver "blir av med".
Och de brutala juridiska stridsåtgärderna är alltså vårt fel? Inte de krisande skiv- och filmbolagens? Minsann. Och du, den digitala framtiden är redan här, du kan tycka vad du vill.
Stridsåtgärderna är sannerligen ert "fel".
Hade inte den illegala fildelningen berövat så många upphovsmän på sådana enorma summor - deras rättmätiga intäkter - så hade naturligtvis inte politikerna brytt sig.
Att den digitala framtiden är här förstår nog alla, men den är inte statitisk och omöjlig att påverka. Det kommer lagstiftarna att göra. Höj blicken utanför Sverige så får du en aning om vad som väntar - vad en klick populistiska moderata riksdagspolitiker än tror...
"Rättmätiga intäkter"? Fiktiva intäkter is more like it.
Det är lustigt hur skiv-och filmbolagskostymerna håller sig med en parallell verklighet där dom drar in miljarder och åker privatjet som vanligt. I deras drömmar har ingenting hänt. Exemplarförsäljning är där fortfarande tidens melodi, och där betalar artisterna glatt deras löner för att få hjälp med distribution och reklam.
Det är inte helt lätt att bemöta de debattörer här som lever i fantasins rike. Vad ska man säga? Glöm din dröm.
Som vanligt en sammanblandning mellan "rätten" till något och vad man sedan faktisk gör i praktiken.
Om man (lagligt) äger en helt vanlig pryl och ger bort denna till någon anann så är detta inte ett agerande som sker "i strid" med öganderätten. Tvärtom är det helt i enlighet med äganderätten.
Ägande ger en rätt att sälja, ge bort, hyra ut eller whatever.
Samma sak gäller givetvis s.k. kreativa produkter (böcker, skivor, etc) alldeles oavsett om de kan lagrar digitalt eller ej.
Det är väl här någonstans hela denna bisarra debatt borde hamna. De som vill tillhandlahålla sina kreativa produkter gratis och digitalt får väl göra det. Och de som vill ha betalt på något sätt har samma rätt att kräva det.
Konstigarre borde det inte vara.
Skicka en kommentar