Jag läser inte tidningen så noga varje morgon och jag inser att alla andra redan kommenterat detta, men Malin Ullgrens text i DN är helt vanvettigt rolig. Och det säger jag som oftast gillar konsumtion (och har jobbat på Svenskt Näringslivs föregångare SAF). Man får ju medge att de servade rätt hyggligt från Storgatan, maken till platta annonstexter får man leta efter, men vilken smash ändå, vilken smash.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
29 kommentarer:
Men egentligen hade det väl varit roligare om alla hade låtit den vara okommenterad. Så hade Peter Wennblad och hans kompisar fått vara ifred när dom skrattar så att dom kissar i byxorna, hajfajvar varandra och ropar Slam dunk! VIlken SIGNAL!!!" i kör.
Klockrent av Malin, självmål av KF(r).
Juletider är Karl-Bertil tider.
Och även om även jag älskar att shoppa för att glädja mig själv och andra så finns det gränser.
God Jul, och Isobel - i år kommer väl Tomten (inte den grön-vita) med säsongskort.
Visst är det en enormt töntig reklam, men uttalanden av typen "Folket hade fått för sig att det eventuellt kunde vara lite orättvist att köpstyrkan i deras del av världen var beroende av fattigdomen i andra delar av världen.", är bara rakt av fel. (och borde vara helt orelaterat till ideologi)
Kan en konsumtionskritisk artikel i DN kultur anses som vinnannde, oavsett hur välskriven den är?
De enda som kommer att läsa den är ju ändå ett par hundra rödvinskommunister i media och kultursvängen samt ett tjog liberala bloggare som vill bekräfta sina fördomar om DN kultur.
Frågan är då vilken kategori jag tillhör? Är jag rödvinskommunist eller liberal bloggare?
Skulle vara roligt att veta vem som lagt upp konceptet och skrivit "sagorna" (det komer fler!) Är det ett par ideologiskt övertygade medarbetare på SvN - jag skrev nästan SAF - eller reklamfolk som tänkt att "det här är vad de vill ha, och det borde bita på rödtjutstomtarna". Många reklamare är ju också politiskt närstående moderaterna och MUF, men det vore intressant: vems trubbiga penna är det?
Så du har varit en av "på nåder-kvinnorna" som sällskapat med Barnevik-skäggade rosenröda gubbar? Vad vidsynt av dig att ändå uppskatta lite härlig hi-hi sexism mot alibivåpen i näringslivet. En mysig krydda, ungefär som husnegerpåhoppen på Nyamko Sabuni. Alla (som läser kultursidor) vet ju att en "riktig kvinna" inte kan tycka så. Bara elaka gubbar och deras köpta lakejer.
Vad var det roliga med Ullmans text? Jag tycker bara den stinker av sedvanligt vänsterförakt för allt vad skapande människor heter. Uppenbarligen har jag inte samma humor som Isobel H K./TINA
"Folket hade f�tt f�r sig att det eventuellt kunde vara lite or�ttvist att k�pstyrkan i deras del av v�rlden var beroende av fattigdomen i andra delar av v�rlden".
K�pstyrkan i v�ran del av v�rlden �r inte beroende av fattigdom n�gon annan stans. Det �r en missuppfattning att ekonomi �r ett nollsummespel. Det vet v�l Isobel Hadley-K.? Hur kan du uppfatta en s�n text som tr�ffande?
"P� S�der i Stockholm hade till exempel en kulturarbetarfamilj valt att k�pa ett begagnat docksk�p p� Blocket till sin lilla dotter i julklapp, i st�llet f�r att k�pa ett nytt p� Faetter BR".
Tusen miljoner m�nniskor har dragit sig upp ur fattigdom de senaste 50 �ren tack vare det kapitalistiska systemets kalla mekanism, samma mekanism som f�r �vrigt h�rskar oreglerad p� Blocket. Hur kan en liberal bloggare g�ra v�gen inf�r en text som �r s� uppenbart okunnig och oreflekterad?
nja. var den verkligen roligare eller mindre tafflig än originaltexten? det tyckte inte jag. dessutom har hon ju fel i sak, väldigt fel. det blir mindre kul då. :)
Jag tyckte texten var smaklös tillika nedvärderande mot kvinnor. Jag har mycket svårt att se det geniala i Ullgrens text. Tycker dessutom att svenskt näringslivs kampanjtext var bra.
Jag håller med Isobel om att Ullgrens text är jätterolig. Men de frustrerade kommentarerna här är, åtminstone nästan, ännu roligare. Roligast är det när man anklagar Ullgren för att ha "fel i sak" för att man läst någon ideologisk handbok om "hur det egentligen ligger till".
Var ocj en får ju bli salig på sin fason, och humor som måste förklaras ("det är för att X som det är kul") ter sig inte lika skoj. Men herregud, om man inte uppfattar hur smaklöst platt direktörenas "saga" var eller känner stinget i Ullgrens ripost, då har man nog en svårartat ideologiserad syn på humor.
Hej Claes,
jag antar att du själv utgår från en "ideologisk handbok" för att komma fram till "hur det ligger till", eftersom du så glatt antog detta om andra. Får man fråga vilken?
En sak som gör mig otroligt irriterad är oförmågan att uppskatta kompetens och intelligens från åsiktsmotståndare. Detta är tyvärr obehagligt vanligt, både från vänster och höger. Själv håller jag ju absolut med Svenskt Näringsliv om grundpremissen att verkligt fri handel skapar välstånd och är långt mycket mer effektivt som global fattigdomsbekämpning än exemeplvis bistånd och jag vill för all del gärna se en förändring av arbetsrättslagstiftningen också. Det här är inga nyheter för dem som läser mig här eller exempelvis på Expressens ledarsida.
Men det spelar i det här fallet ingen roll. Tvärtom blir jag upprörd över att SvN gör oss frihandelsvänner en björntjänst genom sina klumpigt formulerade texter där man utser inte bara sveriges kultursidor utan också själva den medvetna politiska konsumtionen till huvudfiende.
Det senare har ju iofs varit legio hos det organiserade svenska näringslivet de senaste åren, ständigt får vi höra från det hållet att det är antikapitalistiskt och hemskt att ex köpa ett dyrare kaffe med mervärdet att kaffebonden fått bättre betalt och lever under rimligare villkor. Att betala för just detta politiska, etiska mervärde är alltså hemskt eftersom den sant liberale, gode, konsumenten endeast går efter pris och om man slutar göra det kommer den goda marknadsekonomin att rasa samman. (Man hör intressant nog sällan dessa fairtrade-motståndare oja sig över att folk är beredda att betala mer för design eller varumärkeslojalitet eller något annat icke-materiellt - att betala extra för den sortens mervärde tycks visst inte riskera marknadsekonomin)
Malin Ullgren däremot, som jag inte håller med politiskt, har skrivit en lysande liten text, ett paradexempel på politiskt effektiv humor och stilistik. Den tappar lite i slutet, när direktören med hakskägget, som "han anlagt i samband med Percy Barneviks storhetstid på 80-talet" bränner upp dockskåpet, men i övrigt är den full av just sådana små detaljer till pärlor (som hakskägget) som SvN-texterna saknar.
Och det där med det kvinnoförnedrande - jag vet inte riktigt vad jag ska säga till den som anser att den här texten är mot kvinnor som ex kurdo baksis dn-kultur-texter var mot Nyamko Sabuni. Jag har svårt att diskutera med människor som både så missbrukar överorden och saknar förmågan att begripa litterära genrer. Dessutom, om vi nu ska ta det bokstavligt, är det inte lite skilda måttstockar om kvinnor ska känna sig förnedrade av (antar jag) den där meningen om det lilla fåtalet insläppta kvinnor i styrelserummen, medan män inte ska känna sig "kränkta" (eller nåt) av att bli utmålade som förespråkare av barnarbete och tjänstefolksförnedring?
Kan någon förklara för mig vari det "vanvettigt roliga" består i Ullgrens krönika? Jag vill gärna bli upplyst! Tycker annars att den här på samma tema är betydligt roligare, men vad vet jag? http://axess.se/web/discussion.nsf/categories?openform&cat=vortex
Till Pontus (jag själv ovan alltså), hansa, samt alla andra illiterata kvasiekonomer:
Naturligtvis bygger vårt välstånd till viss del på den begränsade utvecklingen i syd; anledning frihandel faktiskt generar en nettovinst är att relativpriser skiljer sig åt mellan länder. Så nog har hon rätt i det.
MEN, de hade varit ännu fattigare utan handeln med "oss".
MEN, deras fattigdom grundar sig inte i vårt välstånd.
MEN, vår välfärd, eller deras, KAN INTE minska på grund av att de utvecklas.
Så, nu var det klargjort.
Ber om ursäkt för det tidigare tramset från min sida.
Pontus (PhD nationalekonomi)
Isobel/
"Dessutom, om vi nu ska ta det bokstavligt, är det inte lite skilda måttstockar om kvinnor ska känna sig förnedrade av (antar jag) den där meningen om det lilla fåtalet insläppta kvinnor i styrelserummen, medan män inte ska känna sig "kränkta" (eller nåt) av att bli utmålade som förespråkare av barnarbete och tjänstefolksförnedring?"
Det kanske inte framkom tillräckligt tydligt att även mansbeskrivningen i Ullgrens text är platt och stereotyp. Motståndaren är en kolerisk Tyko Jonssonäckelgubbe. Själv är jag kanske fortfarande i den åldern att jag på grund av mina marknadsliberala åsikter kan betraktas som en lejd lakej och alibi eller inte räknas alls snarare än en av "gubbarna". Visst, en sådan kategorisering stör mig också och gör knappast texten mer briljant och genialisk. Men att en feminist karikerar män är trots allt "hund bet man".
Jag är uppenbart oförmögen att se det geniala i Ullgrens text, den är platt, stereotyp och förutsägbar. Men det handlar inte, från min sida i alla fall, om någon generell oförmåga att uppskatta när folk med andra åsikter än jag själv skriver bra eller tvärtom.
Men alltså, tror verkligen hälften av de som yttrat sig härovan att man ovillkorligen måste vara politiskt överene med något som är satir för att kunna se den och skratta med den satiriska texten/bilde?
Ni har uppenbart aldrig känt er *träffade* av någonting som fallit utanför just er politiska ljuskägla och ändå kunnat skratta. Är ni verkligen såna träbockar? Good Lord...
Meh, Göran. Det var ju precis vad det INTE handlade om. Men visst, fortsätt stereotypiserandet bara, det verkar vara en källa till mycken glädje på den där andra kanten och jag är inte den som är den.
Det här är fö kul på riktigt:
http://rodpress.files.wordpress.com/2007/11/aynrand2.jpg
vanlig $v-n: Den svenska (eller objektivistiskt frihetliga?) trubbigheten firar oavbrutet nya triumfer. ;)
vill också poängtera som mattias svensson att ullgrens text var o-kul inte för ATT den är fel i sak (vilket jag hävdar att den är), utan för att den helt enkelt inte var varken intelligent eller träffsäker. och -dessutom- fel i sak. samtidighet innebär inte automatisk kausalitet. givetvis kan man uppskatta humor från alla läger, så länge det är roligt! det var ju bara det som var kruxet.
röd press pastisch på ayn rand ovan är desto roligare, i min mening, både för att den är träffsäker och för att de kastar sten i glashus vad gäller de unga männen.
Agneta Nygren: Nej, vad vet du...?
"Jag har svårt att diskutera med människor som både så missbrukar överorden och saknar förmågan att begripa litterära genrer."
Vad i hela fridens dar har Ullgrens text med "litterära genrer" att göra?
En litterär text ställer man väl rimligen vissa kvalitetskrav på? Som ett litterärt eller åtminstone personligt språk, en viss originalitet, kanske humor (absolut inte nödvnädigt, men kan göra smärre underverk) och så vidare?
Ni är medvetna om att hela frågan egentligen bara handlar om personlig smak vad gäller humor, och att den påföljande diskussionen är i princip densamma som leder till att någon vill anmäla en annons till etisk kommitté medan någon annan viker sig dubbel av skratt?
Robert: exakt, visst är det så, och varken Malin Ullgren, Ali Esbati, Marita Ulvskog eller någon annan har heller velat skicka SvNär:s annons till nån formell etisk domstol för att gränsa ut den. Tro det eller ej, men somliga av oss kan skratta av hjärtat även åt skämtteckningar och satiriska texter som inte speglar våra egna övertygelser. Det kanske är för länge sen det gjordes många och verkligt bra politiska karikatyrer i Sverige?
Göran: Vad tycker du om denna politiska karikatyr? http://www.attila.tecknare.se/?p=327
Verkligt bra enligt mig.
Hansa: sådär, teckningen gör mig varken upprörd eller särskilt full i fan.
Den som vill se ett toksnyggt exempel på satir, som dessutom är rätt så okänt, kan ta en titt på hur Eyvind Johnson parodierar nazistisk svada i "Grupp Krilon" (s.334-340 i pocketupplagan för några år sen). Scenen mellan den litet ömklige småfifflaren Eugen Olésen och Hans värd/gäst Jonas Frid är både vanvettigt komisk och en säkert avlyssnad parodi på hur nassarna uttryckte sig, - precis den slags uppumpade, småkaotiska ton som Goebbels och andra använde när de höll tal. Och det här skrevs 1941, när Tredje Riket dominerade hela Europa och Eyvind stod på Gestapos dödslista. Läs hela romanen, förresten.
Göran: Tack för tipset.
Skicka en kommentar