På Stan blev verkligen arga över Ulf Olssons sågning av Benke i Expressen! Och då är ju han ändå det enda som är läsbar i hela bilagan. Hade faktiskt inte trott att Viggo betydde så mycket.
I dag är det svårt att begripa, men På Stan var faktiskt en gång i tiden den del av alla papperssjoken som vi slogs om att få först här hemma. Det var på den tiden Kristoffer Poppius frågade Inga-Lill Gräs på Stockholmspolisen om vilka tillstånd det krävdes för en allmän picknick (bästa ordväxlingen direkt ur minnet: "Men om någon skulle börja dansa lite spontant?" "Jag hör nog att det är ett rejv du vill anordna!").
Hur långt tålamod kan förresten tvålförsäljare Braun ha med Wifstrand? Tidningen blir bara tråkigare, trots ljuspunkter som Strage och just Ohlsson. Kanske inväntar han Svenskans nedläggning, i likhet med kommande arbetskamraten Björn af Kleen och Andreas Ekström (vars schlagerblogg självklart måste placeras i ljuskällefacket).
Frågan är om de kan klara sig så länge i dagens halvkoma. Ettan ser knappt ut som en nyhetstidning längre, man får leta i notiserna i kanterna för att se vad som hänt. Och på kulturen röjer den där albanen med en massa Z i namnet runt med sin stalin-t-shirt. Jag är i och för sig kluven gentemot honom. Finns han på riktigt eller är han en installation som Stefan Jonsson klurat ut under sömnlösa nätter? För om han är practical art så är han galet rolig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar