Jag lägger av och svarar på frågor

Ni som haft en mindre ihärdig svensklärarinna än jag kanske trodde att jag tänkte sluta svara på frågor. Rubriken bör istället tydas som två separata satser.

Avläggandet är något av en överdrift, men det kommer att bli mindre bloggande nu på tidningen. Inte minst eftersom Blogger blir på japanska när jag försöker öppna den från min jobbdator. Kan vara ett subtilt knep från arbetsgivarna att förhindra privatbloggande på arbetstid.

Däremot uppmanas jag svara på frågor. Till skillnad från många sådana enkäter som handlar om favoritfärger och sånt är den här svår och rolig. Att svara om färger är roligt, men inte särskilt svårt.

Frågorna:
1. Berätta om ögonblicket då du förstod att du skulle ägna ditt liv åt att skriva.

Jag minns inte när jag insåg att jag alltid skulle skriva. Det är för långt tillbaka. Däremot minns jag när jag insåg att det var något som man, dvs jag, kanske faktiskt kunde göra för att försörja sig.

Jan Söderqvist hade skrivit en artikel i Svenska Dagbladet om sex och feminism. Det här var på den tiden han var på Modern Tider, som på den tiden var the place to be i svensk samhällsdebatt. Jag var 19 år. Jag hade nyss läst en massa Camille Paglia. Söderqvist fick flera knäppa radikalfeministiska svar som hävdade att det var en omöjlighet att vara feminist och sexradikal samtidigt. Jag skrev ihop nåt svar och skickade in. Jag har kvar texten i en klippbok nånstans, och jag tror faktiskt att det var rätt bra.

Sedan: 1) De ville ha den. 2) Nina Solomin ringde. Hon var redaktionssekreterare eller nåt. Hon ville ha ett kontonummer för att betala ut arvodet. Jag förstod knappt vad hon menade. "Ska jag få betalt?" "Ja, 800 kronor." I det ögonblicket fattade jag att det inte bara var gråhåriga farbröder eller personer som var släkt med Olof Lagercrantz som fick pengar för att tänka saker i tidningar. Tio år senare måste jag medge att dessa attribut nog ändå är en fördel, men det funkar även om man saknar dem.


2. Berätta om det ögonblick i ditt liv då du insåg att du inte var världens centrum.
Pass. Jag antar att det hände när jag fick en lillasyster, men jag minns inte det. Annars har det skett alltmer gradvis de senaste 15 åren.

3. Vad hade du för åsikt om bloggar exakt en månad innan du själv började blogga?
Att det nog var för tekniskt avancerat för mig, men att jag gärna ville börja. Plus att jag gillade fenomenet och en massa enskilda bloggar.

4. Hur känner du idag när du läser ditt första blogginlägg?
Vad synd att jag inte började tidigare.

5. Känner du att du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg? Eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag tror det. Jag skriver ju alltid bara om mig själv. Har man skrivit en artikel på Expressens kultursida om hur det kändes att hålla i sitt aborterade foster finns knappt några gränser kvar. Allt handlar om HUR man skriver.

6. Skulle du kunna tänka dig att överge allt annat skrivande och bara skriva blogg, om din blogg rent teorietiskt blev lika läst?
Nej. Dels av ekonomiska skäl, dels för att jag gillar mina olika genrer. Ledare, kulturgrejer, romaner, blogging.

7. Om din blogg bara kunde läsas av fem personer i världen, vilka skulle det då vara?
Svårt. Jag är ovan att skriva för det lilla sällskapet. Men spontant skulle jag nog vilja att mina uppdragsgivare PM Nilsson och Björn Wiman/Gunilla Brodrej läste så att de förstår hur briljant jag är och förtjänar fler uppdrag.

8. Händer det att du står inför frågan: Ska jag skriva om detta tema i bloggen eller i en artikel/roman?
Ja. Inte i förhållande till romaner, men definitivt till artiklar. Jag skulle välja att lägga det i artikelform, eftersom jag måste betala hyran. Oftast kan man återanvända i olika former och sammanhang.

9. I vilken utsträckning funderar du på vad du skrivit i din blogg och på vad du ska skriva härnäst i din blogg?
En del. Jag kommer på grejer jag borde blogga om, och på sistone, har skuldkänslor för att jag inte klarar att blogga på japanska.

10. Vad tycker dina närstående om att du har börjat blogga?
De som vet det gillar det.

11. Tror du att du fortfarande skriver blogg om två år?
Ja, det är beroendeframkallande.

12. Hur tror du att din blogg har förändrats om två år?
Tekniskt säkert massor. Förhoppningsvis mängder av fler besökare.

13. Hur många andra bloggar besöker du kontinuerligt? Nämn fem favoriter och förklara kort varför du återvänder till dem.
Galet många. Kanske 30? Favoriter: Per Svenssons och Linda Skugge på Expressen. Per för att han är så oerhört bra och Linda för att hon är rolig.
Diagnos för att de är som jag var för några år sen fast smartare och redan mer framgångsrika. Mats Hård på Konsten att förlora för att livet är ett sätt att förstå fotboll. Andrew Sullivan för bästa jobbgrejerna. Viggo tycker jag däremot är rätt tråkig. Jag kommer helt säkert läsa Linna nu när hon börjat.

14. Skulle det vara svårt att sluta blogga nu? Varför?
Se 11.