Har haft gårdsstädning och medföljande grillfest med bostadsrättsföreningen. Intressant som alltid, även om jag tyvärr inte fick tillfälle att diskutera eventuella sommarvärvningar med min meddjurgårdare tvärs över gården. Hade tänkt fråga Clemens om det är sant att Andres sagt upp sig också, men tjusades istället av hans bedårande dotter Stella. Lätt hänt.
Apropå sorgligheter fick jag i fredags reda på att en av min mans bekanta tagit livet av sig. Mycket planerat uppenbarligen. Jag har gått från chock till förtvivlan till ilska till vemod. Det hans kille går igenom kan knappt ens jämföras med min egen Stellas död. Eller också. Jag önskar ingen att få bestämma om liv eller död för någon man älskar. Men han fick inte bestämma, den han älskade fattade beslutet själv och skuldkänslorna kan inte ha något slut.
Jag drömde om Stella i natt och var tvungen att kliva upp vid sjutiden och leta reda på den text jag skrev om henne i Expressen i vintras. Även om det är svårt att bedöma själv, kan det vara det bästa jag skrivit. Det är förmodligen inte den primära anledningen till att jag gråter när jag läser den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar