Hon kanske jobbar med HR på fotoaffären

Inte för att jag skulle ifrågasätta en självutnämnd "relationsexpert" (är det här en verklig familjeterapeut blir jag dock otroligt orolig för hennes patienter) men rent generellt, är det verkligen rimligt att döma vad som är viktigast i relationer efter en undersökning bland singlar? Det kan ju liksom finnas en anledning till att de just är det.

(Om jag ska vara seriös ett ögonblick och glömma mitt hånskratt mot expertisen och min tveksamhet mot vetenskapligheten i den här sortens undersökningar, är det ändå inte anmärkningsvärt att jämställdhet kommer på femte plats av vad som anses viktigt i ett förhållande bland både kvinnor och män? Vi har nog kommit rätt långt i det här landet ändå.)

Vanligt liv

Om man någon gång behöver bli påmind om hur lite pengar man tjänar så finns alltid facken:

"Det är oerhört viktigt att kunna klara ett vanligt liv och inte rasa ner på den maximala inkomstersättningen som nu är på ungefär 11.000 kronor netto i månaden, som är förfärande lågt."

Sture Nordh kräver trygghetschock. Själv skulle jag bli ohyggligt nöjd med vad han kallar ett vanligt liv. Jag är rent av hemskt nöjd när jag kommer upp i det som är förfärande lågt också.

"Ja, man har ju nog gått igenom alla känslor som finns"

"Hur skulle du vilja beskriva din säsong?

Nej jag tycker framför allt att jag har hållit en väldigt hög lägstanivå och så har jag en härlig stämning i skrivarlyan, det är en stor del av hemligheten"

Världens bäste Jesper har hört Peter Jihde ställa några frågor till PO Enqvist.

Det handlar inte om fildelning

En klok sammanfattning av ett av huvudproblemen med Ipred-lagen. Precis som jag försökte säga i förrförra veckan Expressenkrönika (och som tidningen själv också glädjande nog sedan kommit fram till) handlar den här frågan i mycket liten utsträckning om fildelning.

Och allt som krävs är en extrautrustad DeLorean

Som så ofta lyckas Rasmus i varje givet läge säga det man själv sedan bittert önskade att man hade sagt. Nu också om debatten om kulturkonservatism. Han identifierar lite olika varianter av densamma.

Min personliga favorit är nog den som drömmer sig tillbaka Tvåtusensexhundra år:
"Kulturkonservatism som en nietzscheansk-dionysisk uppgörelse med hela “den sokratiska människan”. Drömmer om att återupprätta tragedins mysterium."

I gar skrev jag en stump om Ipred i Expressen.

Äntligen lägre siffror!

Jag rekommenderar varmt läsning av Andy Eks lilla betraktelse av hur tidningsföretagen inte begriper vad som egentligen är deras produkt.

Kreti och pleti

"Så vi ska låta anarkistpöbeln bestämma lagstiftningen nu? Enda felet med FRA-lagen var att den inte bara infördes. Att låta kreti o pleti få skaffa dator och uppkoppling var uppenbarligen ett misstag."

Detta inlägg finns under rubriken "Digitalt tramssamhälle" att läsa som kommentar till Anders Mildners mycket intressanta Brännpunkt-artikel om de sociala medierna och opinionsbildningen apropå Ipred-diskussionen. Jag vet inte om det är ironiskt.

Long time, etc.

Jag jobbar så hjärnan blöder, men läs gärna de nya länkarna till höger. I helgen var jag förresten sort of med i Adaptation, se ovan. Det var i sanning omvälvande.

Han gör oss hela

Som ett litet kärleksfullt menat motmedel mot (eller bidrag till) den orkan av uppriktig känsloyra som just nu sveper över jorden:


(tack till Fredrik)

Bortsett från lyckan över president Barack Obama är jag förresten särdeles nöjd över att kongressens kanske obehagligaste ledamot, Marilyn Musgrove (som bland annat fått en endorsement av Ku Klux Klan för sitt motstånd mot homoäktenskap och stöd till dolda vapen) åkte på storstryk. Hurra!

Tillägg: Så mycket för det motmedlet alltså. Nu tittade jag på tacktalet igen och när jag ser de där två små flickornas leenden kan jag inte sluta gråta. De växer upp i ett land, i en tid, där detta är möjligt. Min son kommer växa upp i en tid när den som han först ser på teve som världens mäktigaste man är svart och heter Barack Hussein Obama. Nu gråter jag igen.

Ett ovärdigt slut

Jag slökollar på CNN:s livesöndning från ett av McCains slutrallymöten i Grand Junction, Colorado, och något ledsammare har jag sällan sett. Han ser så gammal ut, så orkeslös, han vet att han kommer att förlora och han vet att han har förlorat en rejäl portion av sitt anseende på kuppen. Strax bakom scenen står gamle polaren Joe Liebermann, och ingen kan tvivla på det genuina i den värme de två äldre männen känner för varandra. McCain hade sannolikt förlorat också om han följt sin egen vilja och valt Liebermann till vice, också om han kampanjat som sig själv, det var, som de säger i den andra kampanjen, onekligen time for change. Men det hade varit en vackrare förlust, ett vackrare avslut på en fenomenal politisk karriär än detta.

Som i Sydafrika 94, Iran 98

Christiane Amanpour beskriver scenerna utanför vallokalerna i New York:

"Scenes that reminded me of the historic election in South Africa in 1994 when a black man, Nelson Mandela, was elected president thus ending generations of white minority rule known as apartheid.

Or 1998 in Iran when women and young people turned out en masse to elect the first ever reform president, the moderate cleric Mohammad Khatami.

The enduring motif from those elections were the massively long lines at the polling centers. Men and women standing patiently, sometimes for hours, to cast their first ever vote for a hopeful secure future."

Ps. Så att ingen anklagar mig för att inte veta vem Amanpour eventuellt sympatiserar med så är hon alltså gift med James Rubin, som jobbade åt Bill Clinton och Madeleine Albright. För den som inte vet det är CNN dessutom det tv-bolag som anses luta mest åt demokraterna.

Sida vid sida

Jag finner det humorisktiskt att Johan Norberg och Naomi Klein kommit till så likartade uppfattningar om det amerikanska bankräddningspaketet. Ja, bortsett då från att Klein tidigare hävdat att orsakerna till paketet är att Bush vill ge bort alla pengar till bankerna så att inte Obama kan använda dem till sociala reformer.

Man skulle också kunna se det som att Bush är den mest effektiva undercover-socialisten i amerikas historia, eftersom han genom sin kriminella inkompetens skapat ett underskott som kommer att kräva oerhörda skattehöjningar för den som vill ha en budget i balans.

Bra argument för McCain

I kommentarerna nedan hänvisar Andreas till David Frums argument för McCain. Det är kloka ord, även om jag som jag skrivit tidigare kommit till en helt annan slutsats. Men man behöver inte vara galen för att rösta rött imorgon.

Liberaler runt borden

Häromdagen var jag förresten med i ett mailsamtal om liberalism med Johan Norberg och Per Svenssons för Sydsvenskan. Jag kom tyvärr bort lite i de avslutande spännande spåren eftersom jag avvek för att ta hand om min son. (Det hade möjligen varit en tjusigare illustration av villkoren i det här samhället om inte Johan hade hängt med sin son tidigare under samtalet, men han hade ju bättre möjligheter att ta igen det)

Klasshatshögern

I dag skriver jag om hur högerns klasshat fäller John McCain. Precis som Applebaum och Norberg önskar jag förstås att han hade blivit president 2000, men att han lånar sig till detta är djupt tragiskt.