I kommentarerna nedan hänvisar Andreas till David Frums argument för McCain. Det är kloka ord, även om jag som jag skrivit tidigare kommit till en helt annan slutsats. Men man behöver inte vara galen för att rösta rött imorgon.
Att the surge har varit framgångsrik (vilket alla bedömare menar, Irak är otroligt mycket lugnare och säkrare i dag med färre terrordåd och färre dödade civila än innan) betyder såklart inte att man vinner kriget. (Vad nu det senare skulle innebära. Idén att ett nytt Irak, fredligt och demokratiskt ungefär som Sverige, skulle uppstå bara man fick bort Saddam, fick ju även de mest renlärigt neokonservativa inse mycket snabbt.)
Man skulle också kunna bedriva lite källkritik. Frum är ju, som fd talskrivare åt Bush, knappast en särskilt neutral betraktare.
För att ta några punkter:
8. McCains hälsovårdspolitik innebär förvisso något ökade möjligheter att teckna privata försäkringar, men skattesänkningen ger bara en tredjedel av den genomsnittliga kostnaden för en familj. Fler kommer att bli utan sjukförsäkring.
6. Man skulle också kunna ta upp faran i ytterligare konservativa utnämningar till högsta domstolen och inte bara tala om balansen mellan kongressen och Vita huset.
4. Bakom talet om "social peace" ligger stora eftergifter åt republikanernas mörkaste krafter.
3. Att republikanerna nu börjar tala om att pengar inte ska vara allt är bara patetiskt. McCain själv har förvisso spelat en positiv roll ifråga om kampanjfinansiering, men partiet som sådant har alltid gärna tagit mot stora bidrag och ogärna begränsat användningen av "hard money".
Slutligen har Frum talat för en fortsättning av USA:s preventiva krigföring riktat mot Iran och Syrien (om jag minns rätt). Kanske inte en slump att han ställer sig bakom den kandidat som öppnat för att upprepa den irakiska "succén" också i andra länder.
Det finns säkert några argument för McCain, även om jag har svårt att komma på dem (annat än det alltmer desperata argumentet om "frihandel"). Att en neokonservativ debattör gillar McCain är åtminstone inte nog för att få mig att ändra uppfattning.
Om H hade brytt sig om att läsa bloggen lite mer innan han dömde ut innehavaren som idiot hade han upptäckt att jag ett par inlägg länge ner refererar till David Frum som just konservativ skribent. Jag ser dock inte varför det per se skulle diskvalificera hans argument för McCain. Det är väl snarare rätt rimligt att föreställa sig att konservativa röstar republikanskt och söker argumentera för att andra också gör det. (Lika lite som det förhoppningsvis per se diskvalificerar mina argument för en frihetligare värld att jag är uttalat liberal).
Som svar till H. Jag hänvisade till Frums text i en kommentar tidigare hos Isobel och poängen med det var att visa på hur vettiga konservativa kan resonera för att trots allt rösta på McCain som de uppenbarligen känner sig tveksamma inför. Isobel hänvisade inte till honom som opartisk (finns det någon opartisk i dagsläget?). För de som följer den konservativa rörelsen i USA är Frum välkänd och det är kontexten till isobels inlägg. För övrigt står det väl klart och tydligt i inlägget att det inte heller fick Isobel att ändra åsikt. Och till Isobel: jag vet att du kan försvara dig själv bra själv. Blev bara irriterad av H:s kommentar och var tvungen att skriva av mig. Nu känns det bättre. Hepp! /Andreas
I samma anda är det viktigaste skälet som jag skulle kunna se mot en Obama-president om demokraterna verkligen får 60 senatorer också. Han har aldrig riktigt förut stått upp mot särintressena i sitt parti och jag är inte alls säker på om jag vill att de demokratiska galenpannorna ska få bestämma dagordningen. Å andra sidan, om det blir en skarp vänstersväng nu så kommer kongressen ändra färg om två år, var så säkra.
Den främsta källkritiken man kan göra är väl att inte ens Frum själv tror på det han skriver, detta går i princip emot allt han sagt de senaste veckorna, framför allt vilka han tänkt rösta på idag.
Nic Rosen är bara en av dem som inte anser att "the surge" är någon succe: http://www.rollingstone.com/politics/story/18722376/the_myth_of_the_surge/1
Jag tolkade frasen "saving the day in Iraq" som att mannen menade något mer än att våldet minskat pga den etniska rensningen av blandade städer/stadsdelar är färdig.
Vi lever hur som helst i intressanta tider, antingen vinner någon som vill "bomb bomb bomb Iran" eller så vinner någon som tycker att ett anfall mot Pakistan verkar vara en bra ide.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
11 kommentarer:
Se där, se där, det är vad man kan kalla usväng, tror han fick sig en åthutning i stil med Buckely Jr.
Bra samtal, är din taggning en variant på Ali Esbatis "Vuxna män gör saker tillsammans"? ;)
"McCain was the most senior and most forceful advocate of the strategy that has saved the day in Iraq"
Mannen tror att USA håller på att vinna i Irak. En så intelligent man måste man ju lyssna på.
Att the surge har varit framgångsrik (vilket alla bedömare menar, Irak är otroligt mycket lugnare och säkrare i dag med färre terrordåd och färre dödade civila än innan) betyder såklart inte att man vinner kriget.
(Vad nu det senare skulle innebära. Idén att ett nytt Irak, fredligt och demokratiskt ungefär som Sverige, skulle uppstå bara man fick bort Saddam, fick ju även de mest renlärigt neokonservativa inse mycket snabbt.)
Man skulle också kunna bedriva lite källkritik. Frum är ju, som fd talskrivare åt Bush, knappast en särskilt neutral betraktare.
För att ta några punkter:
8. McCains hälsovårdspolitik innebär förvisso något ökade möjligheter att teckna privata försäkringar, men skattesänkningen ger bara en tredjedel av den genomsnittliga kostnaden för en familj. Fler kommer att bli utan sjukförsäkring.
6. Man skulle också kunna ta upp faran i ytterligare konservativa utnämningar till högsta domstolen och inte bara tala om balansen mellan kongressen och Vita huset.
4. Bakom talet om "social peace" ligger stora eftergifter åt republikanernas mörkaste krafter.
3. Att republikanerna nu börjar tala om att pengar inte ska vara allt är bara patetiskt. McCain själv har förvisso spelat en positiv roll ifråga om kampanjfinansiering, men partiet som sådant har alltid gärna tagit mot stora bidrag och ogärna begränsat användningen av "hard money".
Slutligen har Frum talat för en fortsättning av USA:s preventiva krigföring riktat mot Iran och Syrien (om jag minns rätt). Kanske inte en slump att han ställer sig bakom den kandidat som öppnat för att upprepa den irakiska "succén" också i andra länder.
Det finns säkert några argument för McCain, även om jag har svårt att komma på dem (annat än det alltmer desperata argumentet om "frihandel"). Att en neokonservativ debattör gillar McCain är åtminstone inte nog för att få mig att ändra uppfattning.
/H
Om H hade brytt sig om att läsa bloggen lite mer innan han dömde ut innehavaren som idiot hade han upptäckt att jag ett par inlägg länge ner refererar till David Frum som just konservativ skribent. Jag ser dock inte varför det per se skulle diskvalificera hans argument för McCain. Det är väl snarare rätt rimligt att föreställa sig att konservativa röstar republikanskt och söker argumentera för att andra också gör det. (Lika lite som det förhoppningsvis per se diskvalificerar mina argument för en frihetligare värld att jag är uttalat liberal).
Domstolsfrågan är extremt viktig. Ytterligare en Alito, vilket McCain lovat, vore helt, helt förödande.
Som svar till H. Jag hänvisade till Frums text i en kommentar tidigare hos Isobel och poängen med det var att visa på hur vettiga konservativa kan resonera för att trots allt rösta på McCain som de uppenbarligen känner sig tveksamma inför. Isobel hänvisade inte till honom som opartisk (finns det någon opartisk i dagsläget?). För de som följer den konservativa rörelsen i USA är Frum välkänd och det är kontexten till isobels inlägg. För övrigt står det väl klart och tydligt i inlägget att det inte heller fick Isobel att ändra åsikt. Och till Isobel: jag vet att du kan försvara dig själv bra själv. Blev bara irriterad av H:s kommentar och var tvungen att skriva av mig. Nu känns det bättre. Hepp!
/Andreas
Domstolen är otroligt viktig ja.
I samma anda är det viktigaste skälet som jag skulle kunna se mot en Obama-president om demokraterna verkligen får 60 senatorer också. Han har aldrig riktigt förut stått upp mot särintressena i sitt parti och jag är inte alls säker på om jag vill att de demokratiska galenpannorna ska få bestämma dagordningen. Å andra sidan, om det blir en skarp vänstersväng nu så kommer kongressen ändra färg om två år, var så säkra.
Den främsta källkritiken man kan göra är väl att inte ens Frum själv tror på det han skriver, detta går i princip emot allt han sagt de senaste veckorna, framför allt vilka han tänkt rösta på idag.
Nic Rosen är bara en av dem som inte anser att "the surge" är någon succe:
http://www.rollingstone.com/politics/story/18722376/the_myth_of_the_surge/1
Jag tolkade frasen "saving the day in Iraq" som att mannen menade något mer än att våldet minskat pga den etniska rensningen av blandade städer/stadsdelar är färdig.
Vi lever hur som helst i intressanta tider, antingen vinner någon som vill "bomb bomb bomb Iran" eller så vinner någon som tycker att ett anfall mot Pakistan verkar vara en bra ide.
Skicka en kommentar