torsdag, november 27, 2008

Vanligt liv

Om man någon gång behöver bli påmind om hur lite pengar man tjänar så finns alltid facken:

"Det är oerhört viktigt att kunna klara ett vanligt liv och inte rasa ner på den maximala inkomstersättningen som nu är på ungefär 11.000 kronor netto i månaden, som är förfärande lågt."

Sture Nordh kräver trygghetschock. Själv skulle jag bli ohyggligt nöjd med vad han kallar ett vanligt liv. Jag är rent av hemskt nöjd när jag kommer upp i det som är förfärande lågt också.

19 kommentarer:

Dan sa...

Alltså när kommer det stora frilansupproret? Som manusförfattarna i USA. Där vi vägrar skriva för vi kan inte leva på det vi får betalt.

Isobel sa...

Vi måste helt enkelt starta en egen fristående fackförening, där bara frilansare ingår. Sedan kan vi strejka! Jag har alltid drömt om att vara strejkvakt.

Charlotte Wiberg sa...

Tell me about it...

Anonym sa...

Men shit! Vi lever två vuxna på tolv netto i månaden och klarar oss utmärkt. Vad menar folk med "förfärande lågt"? Hade man 11 var skulle man ju nästan vara miljonär!!!
/Fam frilans+student

Jessika sa...

Nu är jag inte frilansskribent men min månatliga inkomst kommer knappast uoo i vad Sture Nordh tycker är förfärande lågt...
Vad tjänar man om man tjänar så att man kan ha ett vanligt liv?

Jessika sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Malinka sa...

Jag har aldrig tjänat elvatusen i månaden. Lär inte göra det i någon slags nära framtid.

Men jag har turen att ha en man som tjänar så att jag slipper klippa mig och skaffa ett låglöneyrke där man får garanterade 11.000 netto i månaden. Jag vet inte exakt vad vi tjänar tillsammans nu, men innan barnen gick vi galant runt på ca 20.000 i månaden (vi saknar lån, dock).

Jag skulle gärna strejka, men tyvärr hör jag till dem vars huvudsyssla går att avvara om det kniper. Tjoho.

Jessika sa...

Det låter ju som om jag har afasi för tusan men det jag menade att jag sällan, på grund av sjukdom och taskig löneutveckling och allt sånt har hamnat över elvatusen. Nu ligger jag långt under. Jag har det åtminstone bättre än när jag var student. Men så mycket har jag lärt mig att det är lättare att skaffa sig vanor än att göra sig av med dem.
Hur mycket ska man tjäna för att ha ett "vanligt" liv f ö?
Tror inte att man behöver vara enkom frilansskribent för att ha knackig ekonomi.

Isobel sa...

För att få 11 000 rent måste man väl tjäna ungefär 17 000 på a-skatt, och det är det ju rätt många som gör på helt vanliga jobb, särskilt om man jobbar deltid. Utan att för den skull tycka att det är förfärande lågt. (okej, det är lågt i många yrken som såklart borde tjäna bättre, men rent faktiskt klarar man ju sig)

När jag nu räknade ut det insåg jag dock att Nordh dessutom luras, a-kassegränsen går på 18700 och då har man knappt 13 000 rent i månaden. Den som hade så mycket stabilt varje månad!

isabelle sa...

den här branschen känns som ett självmordsuppdrag. jag måste tillskansa mig en mecenat av något slag, alt rik pojkvän.

karolina sa...

Bravo! Jag blir alltid lite upprörd när jag hör snyfthistorier om som den där med 11000 mån.
Det är synd om doktorander, också. I alla fall om man går på det skitsunkiga utbildningsbidraget som jag gör nu. Tur att man har ett kall (ironi).

Jessika sa...

Jag hade lite drygt 12000 som sjukskriven, nu har jag knappt niotusen. Trots studielån, bolån etc., så går det med.
En intressant detalj med min akassa däremot är att den har gått ut. De kan gå tillbaka fem år och måste under den tiden hitta någon månad där man har jobbat si och så mycket heltid. Det har jag inte gjort på länge alltså. Så ingen akassa skulle jag trots sjukdom hitta ett deltidsjobb utan då hänvisad till socialbidrag. Också intressant utveckling för då får jag sälja bostaden först.

åsa sa...

Jag skulle vara sjöglad för 11 000 kr i månaden. Det klart att det kan vara lite bökigt som enstamstående att klara sig på det (särskilt om man har barn) men om den andre personen tjänar lika mycket eller mer är ju saken biff.

Själv har jag bara tjänat mindre än 11 000 kr i månaden (tack utbildningsbidrag) och aldrig haft en man som tjänat mer heller.... men men, jag är ju i alla fall utbildad ,)

Johan Ahlin sa...

En fråga bara, fakturerar man som frilansskribent på expressen?

Tonton sa...

Men om det nu inte är en käft som stabilt tjänar 12-14.000 i månaden, hur kommer det sig då att alla unga mediehipsters och krönikörer antingen bor i en insatslägenhet i Stockholms (alt.Göteborgs) innerstad eller räknar med att snart köpa en? För på en årsinkomst av det slaget lär du ju inte kunna låna 800 papp till en lägenhet - du får knappast ens låna 40.ooo hos Finax eller Swedbank. ;) Har alla kommit in i branschen på pappas pengar eller, som Isabella skrev, en rik pojkvän?

Anna sa...

Men hur fan överlever ni om ni tjänar så dåligt? Du bor väl i bostadsrätt Isobel? Hur klarar man av att betala räntor, mat osv på så lite?

Isobel sa...

Jag köpte min första bostadsrätt i Stockholm för 11 år sedan och har därför mycket mindre lånekostnader än folk som flyttat hit senare. Jag skulle såklart aldrig ha råd att bo i Stockholms innerstad om jag flyttade hit nu på min inkomst. Sedan har jag alltid sparat, trots låga inkomster (så är det att vara så medelklassig som jag är) så jag har en buffert om något skulle hända. Det gör det ju lättare att uthärda både låga och framförallt oregelbundna inkomster. Men det bisarra är att jag ju inte ens tycker att 11000 rent i månaden är lite. Jag är van vid så mycket mindre, så de månaderna tycker jag att jag har råd att slösa.

Robin sa...

Vi säger så här: det finns ett antal ekonomiska pucklar som man måste ta sig över för att snedda in på att bli en i gänget av unga journalister, politiker och tyckare, och det är klart att ofta är det föräldrar eller bekantas bekanta som hjälper en över. Du fixar inte en etta i Stockholms innerstad om du åkt ner från Övik och inte känner nån som är värd att känna i Eken; du får antagligen inte en dator i studentpresent om din mamma är deltidande undersköterska; somliga har tid och pengar att engagera sig i studenttidningar och så, andra har det inte även om de pluggar.
Att diskutera de där pucklarna och sociala filtren som något annat än just privat smak är emellertid svårt tabubelagt idag - om du tar upp ämnet visar du dig gnällig (Anneli Jordahl) och om du känns vid att det finns sådana här särskilda 'infartsfiler' och krav på rätt utrustning så ryker illusionen av att ha dragit sig upp från noll i sina egna skosnören.

Inom parentes så är det väl därför som många borgerliga kvinnor i Sverige idag har svårt att formulera ett vettigt feminitiskt alternativ. Om du ser dig själv som ung och preppy tar det emot oerhört att kännas vid att det finns några större trukturer som drabbar både dig och hundratusentals andra kvinnor, däribland en del ktröttsamma kärringar om du inte känner någon större mänsklig sympati för, och att det skull kunna vara nödvändigt att slåss för deras rättigheter också ("du" syftar alltså inte på dig Isobel, utan mera på skribenter, lobbyister och tyckare i allmänhet).

Isobel sa...

Du har såklart helt rätt Robin, jag är mer än medveten om de fördelar min medelklassbakgrund gett. Även om jag ju är från landet och varken haft branschkontakter eller hyresvärdesdito via mina föräldrar så är det en otrolig grundtrygghet att exempelvis veta att det finns pengar att låna om allt skulle gå åt helvete, för att inte tala om den ursprungliga uppmuntran att läsa vidare med precis det jag själv hade lust med (och inte då något som skulle ge ett tryggt jobb efter 2,5 år). Sedan ska man ju heller inte klappa sig själv på axeln alltför häftigt för att man klarar sig på lite pengar när man samtidigt får en hel del mer status än vårdbiträden med motsvarande löner. Det kommer att vara mer okej för min unge att gå i second hand-kläder än vad det är för en del andra, som bara en sak.