onsdag, november 05, 2008

Han gör oss hela

Som ett litet kärleksfullt menat motmedel mot (eller bidrag till) den orkan av uppriktig känsloyra som just nu sveper över jorden:


(tack till Fredrik)

Bortsett från lyckan över president Barack Obama är jag förresten särdeles nöjd över att kongressens kanske obehagligaste ledamot, Marilyn Musgrove (som bland annat fått en endorsement av Ku Klux Klan för sitt motstånd mot homoäktenskap och stöd till dolda vapen) åkte på storstryk. Hurra!

Tillägg: Så mycket för det motmedlet alltså. Nu tittade jag på tacktalet igen och när jag ser de där två små flickornas leenden kan jag inte sluta gråta. De växer upp i ett land, i en tid, där detta är möjligt. Min son kommer växa upp i en tid när den som han först ser på teve som världens mäktigaste man är svart och heter Barack Hussein Obama. Nu gråter jag igen.

11 kommentarer:

Jan E sa...

Om Marilyn Musgrove är kongressens obehagligaste så är nog Pamela Geller bloggvärldens obehagligaste. Den som vill ta del av den amerikanska grotthögerns reaktion på presidentvalet kan göra ett studiebesök hos Pamela på Atlas Shrugs http://atlasshrugs2000.typepad.com/. Mycket intressant. Särskilt trivsamt är hennes omdöme om Obama idag: ”he is a committed marxist leninist who intends to impose a marxist dictatorhip upon this country, which advancig the interests of islam.
he will attempt to either impose or import sharia, and sharia financing into this country.”
Jag har medvetet återgett felstavningarna, ty de antyder att hon knattrat ner raderna snabbt, förmodligen med fradgan rinnande ur mungipan. ;-)

JM sa...

Och hennes blogg heter "Atlas shrugs..."

Anonym sa...

Själv kommer jag glädjas över en tid då oceanerna kommer att sluta höjas

Anonym sa...

Typ

http://www.youtube.com/watch?v=0drwfnGlF_E

Peter sa...

Men är det inte lite obehagligt att Obama valts med rasistiska röster? Det visar sig att de som i vallokalundersökningarna ssde att rasfrågan betydde mycket röstade på Obama.

Patrik sa...

Peter: Rasfrågan betyder mycket=rasism?

Kan man inte glädja sig åt symbolvärdet av en svart president i Vita Huset utan att vara rasist?

Siri Wikander sa...

Har du sett vem Obama valt som Chief of staff?

http://edition.cnn.com/2008/POLITICS/11/06/emanuel.profile/index.html?eref=rss_topstories

Man kan inte säga annat än att han omger sig med, och attraherar erfarna och kompetenta medarbetare.

Hermann Dill sa...

Är det någon mer än jag som sett "synen" när Obama vaknade i onsdags och tänkte; holy shit – hur fan ska jag lösa det här? (Förväntningarna på Obama får svenska folkets förhoppningar på Zlatan i landslaget att verka mikroskopiska.)

Håller för övrigt med Patrik – inte fan är man rasist för att man gläds åt USA valt en färgad president

arthur sa...

Jag förstår inte poängen med att jubla över presidentens hudfärg. Vad har man haft för konstiga ideer om USA om man häpnar över det? Det intressanta är vilken politik han avser att föra och där har vi ingenting slitt att jubla över. Vi vet inte om han skall vara den mittenpolitiker han porträtterat sig som i valrörelsen eller den radikalvänster som han varit de senaste tjugo åren. Vad vi vet är att de utgiftsökningar han lovat kostar mer än fyra hundra gånger den beskrivna finansiering. Luktar inte det lite illa?

emma k sa...

Isobel: Fint inlagg! Hela Chicago har gratit de tararna denna vecka...underbar stamning!

Agnes sa...

Själv är jag fortfarande helt hjärntvättad av lyckorus. Det känns i nuläget som att Obama kan hitta på vad som helst utan att jag slutar tycka om honom. Till och knodden jag är på tjocken med bär numera mellannamnet Obama (okej, det är mest på skämt, men lite allvar)

Men det är vad du säger i slutorden som gör mig rördast av allt. Världen är verkligen förändrad.