Alltså det här med att stava namn- hur svårt kan det va?
Hur fan kan det här fortsätta? Inte ens Aftonbladet, där Therese Bohman skriver regelbundet, lyckas alltid stava hennes namn rätt. Folk stavar Bohman fel oftare än de stavar Hadley-Kamptz fel. Det finns något bisarrt lurt där.
Jag råkar heta Terése UTAN h. Det varkar vara helt omöjligt att komma ifrån detta h. Jag har ju dessutom en apostrof som ska in på rätt ställe, så chansen att få sitt namn helt rätt stavat, är liten.
I somras var jag tvungen att köpa en mugg med mitt namn på bara för att det var "rätt" stavat, och jag gillar inte ens sånna muggar.
Ovanliga namn måste man tänka efter för att stava. "Vanliga" namn slänger folk bara ner.
Jag har ett -sonnamn som inte stavas på det vanligaste sättet. Ingen spejsad stavning, bara inte den vanligaste. Jag har nära släkt, av dem som inte heter namnet, som stavar det fel. Man blir sur för mindre.
Men skam går på torra land när man inte kan stava en medarbetares namn rätt.
"Hur stavas det?" Jag har ett utländskt men mycket, mycket enkelt tvåstavigt efternamn. Som jag tror att inte en käft kan få till utan ett par tre extra bokstäver. Jag är så trött på att svara "precis som det låter". Tror jag ska börja med "fonetiskt" och se om jag åtminstone inte kan få ett par rynkade pannor till svar.
Än värre är väl när man blir förväxlad. Jeff Beck berättade i ne intervhju om hur hans grupp med den då mycket okände Rod Stewart turnerade i USA '69-70: "the Epic records people doidn't ven know who I was. Theyd walk up to us after the show and say /till Rod/'Great sibging, Jeff! Who's the kiddy on guitar?' "
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
4 kommentarer:
Jag råkar heta Terése UTAN h. Det varkar vara helt omöjligt att komma ifrån detta h. Jag har ju dessutom en apostrof som ska in på rätt ställe, så chansen att få sitt namn helt rätt stavat, är liten.
I somras var jag tvungen att köpa en mugg med mitt namn på bara för att det var "rätt" stavat, och jag gillar inte ens sånna muggar.
Ovanliga namn måste man tänka efter för att stava. "Vanliga" namn slänger folk bara ner.
Jag har ett -sonnamn som inte stavas på det vanligaste sättet. Ingen spejsad stavning, bara inte den vanligaste. Jag har nära släkt, av dem som inte heter namnet, som stavar det fel. Man blir sur för mindre.
Men skam går på torra land när man inte kan stava en medarbetares namn rätt.
Don't start with me.
"Hur stavas det?" Jag har ett utländskt men mycket, mycket enkelt tvåstavigt efternamn. Som jag tror att inte en käft kan få till utan ett par tre extra bokstäver. Jag är så trött på att svara "precis som det låter". Tror jag ska börja med "fonetiskt" och se om jag åtminstone inte kan få ett par rynkade pannor till svar.
Än värre är väl när man blir förväxlad. Jeff Beck berättade i ne intervhju om hur hans grupp med den då mycket okände Rod Stewart turnerade i USA '69-70: "the Epic records people doidn't ven know who I was. Theyd walk up to us after the show and say /till Rod/'Great sibging, Jeff! Who's the kiddy on guitar?' "
Skicka en kommentar