Vi har i flera år diskuterat vad våra potentiella barn rimligen skulle kunna göra för familjerevolution. Man ska ju revoltera mot sina föräldrar och att jag som tonåring var libertarian/anarkist hänger förstås ihop lika mycket med min trygga medelklassiga uppväxt som med grundläggande frihetliga värderingar. Men vad ska mina barn göra då? (För ögonblicket bortser jag från dragningskraften hos verklig högerextremism, delvis för att man faktiskt tycks förhållandevis väl skyddad mot den om man växer upp i de sammanhang som mina barn sannolikt kommer växa upp i, delvis för att den realiteten vore för obehaglig för att ta till sig, så här 15 år i förväg.)
Om jag skulle ge efter för grupptryck och vuxenhets och flytta till Bromma kan de förstås bli kommunister som så många andra intelloungar i de trakterna. Men jag tänker inte flytta till Bromma. Eller Nacka. Och hur uppretad skulle jag förresten bli av det, om de nu inte började hylla folkmord som politisk praktik? Just eftersom det är så vanligt som ungdomsengagemang inbillar jag mig att jag skulle ta det med viss fattning.
Nej, om man verkligen vill ge sin goda moder politisk störtblödning, om hon som i det här fallet köper begagnade 70-talsbarnkläder, tänker aktivt på könsrollerna i uppfostran, helst skulle se Anders Borg som statsminister och för övrigt känner varmt med de jordlösa bönderna i Farsta, finns bara en lösning. Man blir gammelmoderat. Ni vet typen. Kungssången, snaps, slipover och kvasiadliga namn. Eller för all del bara försvarsvärnare och antifeminist. Alternativet är underavdelningen "pajasmoderat" (se Adelsohn).
Tyvärr måste jag säga att tecknen hittills tyder på att lilla älskade S är på väg åt exakt det hållet.
Nästan varje gång jag lägger honom till bröstet säger han "Hehehe, höhöhö." Detta är hittills hans enda mer begripliga muntliga kommunikation bortom skriket. Vi kallar det grosshandlarskrattet.
När han har ätit och är nöjd men innan han somnat är han ibland kusligt lik Anders Björck. Vi kallar det fylleminen.
Han är hopplöst objektifierande mot kvinnor och ser bara deras bröst. Han älskar bilar och om han är verkligt olycklig tar man vagnen och ställer sig bredvid Essingeleden i rusningstrafik. Då somnar han lugnt och lyckligt. Hans inställning till mat kan visserligen betecknas enligt Anders Isakssons beskrivning av välfärdsstaten "alltid mer, aldrig nog", men kan förstås också ses som ett uttryck för ohämmad privat konsumtion. Hans humör är vid vissa tillfällen värre än det som enligt ryktena plågade Bo Lundgren (eller framförallt hans omgivning). Han har redan något som hos en större person skulle betecknas som ölmage och dubbelhakor värdiga en Eduard Balladur.
På samma sätt som det är helt okej för sjuåringar att leka med riddarlego, men tveksamt för vuxna män att leka med balsaträsvärd, är den här inställningen förstås huvudsakligen bedårande hos den som är sex veckor gammal.
Men vad har jag framför mig? Kommer han vilja gå på Handels, gilla roliga slipsar eller fluga och kalla sossar för "såssar"? Köpa en cabriolet och en dalmatiner? Okej, det var ju en s-affisch, men ändå. Det här är inte heller något man enkelt kan fråga i sin mammagrupp, om man nu deltog i en sådan. Om ni har några tips får ni gärna berätta. Man vill ju inte vakna upp en dag och upptäcka att man närt en mycket liten medlem i "Mörkblått värn" vid sin barm.
Ps. Jag har i sig ingenting emot vare sig snaps, cabrioleter, fluga eller dalmatinerhundar. Att gå på Handels behöver heller inte nödvändigtvis vara ett problem. Däremot drar jag en absolut gräns vid roliga slipsar, oavsett politisk bakgrund.
Ps2. Bilden är alltså från föreningen "Mörkblått värn", vars hemsida tyvärr är nedlagd.
16 kommentarer:
Hahah! Mörkblått värns webbplats var rena humorsajten! Tänk om alla gammelmoderater visste vilka tragikomiska figurer de framstår som.
jag har en barndomsväninna vars föräldrar i det närmaste kan beskrivas som stalinister. pappan var medlem i en sydamerikansk gerilla och har både suttit i fängelse och gått i katolsk prästskola. mamman är gammal vänsteraktivist och ingen av dem har någonsin tjänat speciellt mycket pengar. dottern, min barndomsväninna, har sedan vi varit tonåringar levt hela sitt liv som någon slags revolt mot det här. hon har varit besatt av märkeskläder sedan 11-12årsåldern, pluggat på handels, gått på sittningar iklädd bara gucci och prada, lagt hela studielånet på louis vuitton och sparat in pengar genom äta mindre och be de barskrapade föräldrarna om extrapengar. fortfarande idag när vi är 25 betalar de en stor del av både hennes boendekostnader och mat, och hennes pappa har jobbat dubbla skift många år för att finansiera det hela. han filosofi är att dottern ändå ska få det han saknat. så att ja, så kan man göra.
/johanna
Min tvåveckorsunge ser mer och mer ut som en berusad Börje Ahlstedt ju mer han lägger på sig. Från början såg han ut som Daniel Craig. Händerna gör lustiga gester, inte sällan som girige Mr Burns i Simpsons. Så det kan nog bli en dryg gubbkapitalist av den där.
om det hade varit en flicka då? för det finns väl inga kvinnliga gammelmoderater? nu väcktes min gamla ovilja mot att föda söner till liv, usch på mig :)
åh, jag läste precis ut din bok och det första jag gjorde när jag lagt ner den var att springa till datorn och titta efter om det blev något barn. och det blev det! hurra och grattis som fan.
Det säkraste sättet torde väl vara att du och din man går med i "Mörkblått värn", eftersom han då får något att göra uppror mot. Det är såna uppoffringar man måste vara berett att göra för sitt barn,
Det finns åskilliga gamla moderater kvar. Inte så få är kvinnor för övrigt.
Tvärtom tror jag att en normbaserad borgerlighet kommer tillbaka när Borg & co gjort bankrutt.
Fluga är f ö den vackraste halsprydnaden man kan tänka sig. Jag fick just två handsydda i siden jag beställt, det var nästan så jag nynnade kungssången när jag öppnade paketet.
Var går gränsen för tar hand om barn ?
När en okunnig överklasskvinnan köper bröstmjölk av en ammande kvinna, som kan ge di åt ett annars ratat barn. ?
Min äldsta dotter hade en period då hon dyrkade Paris Hilton och för att imitera denna gick omkring med sin kanin i en liten väska (hon hade tyvärr inte råd med en sån där liten rått-hund). Jag gick omkring i lägenheten mumlande för mig själv *hon bara revolterar det går över hon bara revolterar det går över*. Och det gjorde det faktiskt tack och lov :-D. F.ö. var hon ganska lik Phil Collins när hon var liten (det gick också över).
shit. min lärare är där.
Jag brukar fundera på vilken slags musik våra bebisar kommer spela som tonåringar som kommer få vår generation att slita sitt hår. Såväl jazz, rock, punk och synth som techno och hiphop uppskattades sällan av föräldrar.
men jag kan inte komma på någon genre (som existerar nu iallafall) som skulle få mig att lyfta på ögonbrynet.
Fast min man, dotterns pappa, brukar halvskoja om att hon säkert kommer börja hänga vid Operan, och istället för att tjata om Roskilde vilja åka ner till Bayreuth och lyssna på hela Wagners Ringen..!
Får barnet sig till livs med modersmjölken, att alla utopiska socialistiska projekt är vänsterextrema, är också mycket vunnet Isobel. Det borde i sin tur ge ett gott skydd mot fantasifoster som säger att nationalsocialister är onda högermän.
Mina söta syskonbarn började gapa om att moderater vill andra människor ont först när de började käka med diverse vänsterbrats. Varför moderater är omänskliga as kunde de dock inte förklara för mig, så var det bara. Däremot var de duktiga på att tala om hur medmänskliga och toleranta de själva blivit och hur befriade från fördomar de var.
"Inte ett öga mörkblått" är därför snarare problemet. En lustig slips är kanske därför att föredra fram diverse brun-röd-svarta uniformer av militäriskt snitt? Med fler mörkblåa slipsar kanske vi slipper ideologiskt färgad våldsromantik och relativiserande av folkmord?
På med slipsen mammor!
snälla isobel! kan du inte skriva ett litet litet litet inlägg bara så att man ska slippa se den där läskiga bilden på mörkblått värn när man går in för att kolla om du uppdaterat?
/troget fan
Alltid lika uppfriskande när kultureliten dömer hunden efter håren. Vad skall kulturfrenologernas signaturlära lära oss nästa gång som gör att vi kan se bortom yta och skåda djupet i våra strukturellt beroende själar?
Linné, Gall och Lundborg är visserligen döda, men deras polära indexeringsiver lever fortfarande kvar i kulturvärlden.
Dagligen får vi lära oss att känna igen ondskans och intoleransens rätta ansikten. Den finns ju att beskåda utanpå kroppen.
Tur att det finns människor som är tolerantare och fördomsfriare än "andra".
Eller så blir barnet som de flesta andra unga, totalt ointresserade av politik och ägnar sig åt icke-intellektuella saker som blocket.se och sånt. Det är det mest troliga och upprörande tycker jag.
Olaus Petri har s.a.s. redan uttryckt mina tankar; jag nöjer mig med att skriva under.
I DN-Sverige (jo då, visst hör Arenas läsare dit) är allt tryggt, trångbröstat, grunt och grått. Självrättfärdigheten ser sig i spegeln och drömmer sig radikal.
Skicka en kommentar