tisdag, juli 24, 2007

Det hade jag kanske förtjänat


Just för att jag skröt sådär om hur himlastormande lyckliga vi är passade han förstås på att ha en natt där han under fyra timmar vaknade var tionde minut för att ta en enda klunk och sedan somna om. Mot slutet av de fyra timmarna hotade jag att lägga honom i vagnen och köra ut den på balkongen, så fick han väl ligga där och kinka sig. Jag vet att man inte ska använda tomma hot som förälder, men lite utlopp för sin trötthet måste man väl få.

Om jag inte sedan hade haft en man i min närhet som gjort körsbärsclafoutis åt mig på eftermiddagen hade jag varit en betydligt ledsnare person. Människor som bakar åt ammande kvinnor förtjänar all tänkbar kärlek och tacksamhet. Särskilt när de snor ihop en av det borgerliga kökets absoluta höjdpunkter. (Jag tackar dessutom särskilt Jessica som påminde om möjligheten till clafouti häromdagen)

450 g körsbär
25 g socker

125 g vetemjöl
salt
50 g socker
3 stora ägg
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl mjölk

Sätt ugnen på 175 grader. Kärna ur körsbären. Blanda med 25 gram strösocker. Smörj en form och lägg i körsbären i ett lager.

Blanda mjöl, en nypa salt och resten av sockret. Vispa äggen och rör ner dem i mjölblandningen. Blanda mjölk och grädde vispa ner i mjöl- och äggblandningen. Ta lite i taget tills du har en jämn och fin smet.

Häll smeten över körsbären. Baka i cirka 35 minuter tills den fluffat upp sig och fått lite färg. Äts helst ljummen, men kylskåpskall dagen därpå går också bra.

7 kommentarer:

Anonym sa...

hej linda skugge. kul att du har strtat en ny blogg. ska följa den med största intresse.


p.

Anonym sa...

exakt vad jag tankte. forlat isobel, men du later precis som skugge i denna text. det skramde mig till en borjan, men sedan kom jag ihag allt som gor er olika och da blev jag lugn igen.

sorry att lata sa negativ, men hon ar en sadan trakig och skrammande rost i sverige. och det sista jag vill ar att se en till av mina favoritkronikorer forvandlas till...tja vi censurerar dar.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Eftersom jag både vet att Linda Skugge är en jättesnäll person och en lysande stilist så tar jag inte dessa påpekanden som de förolämpningar jag gissar att de är menade som. även om jag kanske inte specifikt uppskattade bloggen så värst.

Men kakor har jag ju alltid skrivit om, och att jag kommer skriva en del om min unge är inte särskilt oväntat. Om det gör detta till en Skugge-blogg får det väl vara så.

Anonym sa...

Jag tyckte om Linda Skugges blogg, den var rolig och jäkligt ärlig. Sedan kan jag väl inte påstå att jag alltid höll med henne i sak. I vilket fall som helst så tycker jag att du ska fortsätta skriva om kakor, bebisar och vad som nu är aktuellt i ditt liv. KRAM

Jessica sa...

Jag fattar inte alls hur den här bloggen skulle kunna "misstas" för Linda Skugge. Och som sagt, livet är sig självt. Med en spädis hemma och med tidigare intresse för kakor och matlagning i stort och så inlägg om politik och allt annat, man kan ju inte flippa runt och skriva om sånt som inte berör en.

Anonym sa...

Detta ska bjuda tjejen på. Tack för tipset.

Anonym sa...

lysande stilist. vet inte hur manga ganger jag hort det och lika manga ganger tyckt att det kannts lite fattigt att papeka. du har formodligen tusen forklaringar till varfor just du tycker att hon ar en lysande stilis, whatever, oavsett hur hon skriver sa ar det hennes oformoga att forsta andra manniskors liv och oden som gor henne skrammande.

att hon ar snall nar hon umgas med folk hon kanner kanns inte sarskilt lugnande.

och har borde jag skriva att du inte ar, jag menar framstar, som hon. men det ar inte sarskilt relevant.