tisdag, april 28, 2009

Hjälp Christofer Fjellner hjälpa oss!

Det är alltså, apropå förra bloggposten, otroligt bråttom nu. Christofer Fjellner har skrivit under tillägg 166 och behöver fram till imorgon kl 12 (Brysseltid) samla 39 underskrifter till från andra parlamentariker för att kunna lägga fram 166 som förslag. Vi måste hjälpa honom. Om han lyckas få ihop 40 underskrifter blir det tydligt att det finns ett brett stöd för 166 och EPP-ledamöter kommer våga följa sina egna uppfattningar och rösta för den. Om han misslyckas är risken stor att 166:an är död.

Hos Hax finns listor på alla EU-parlamentariker men smartast är att rikta in sig på dem som faktiskt röstade för 166 förra gången, eftersom de förhoppningsvis inte ändrat sig. Vi jobbar för att få fram sådana listor, men maila och ring ändå i väntan på dem. Fjellner jobbar mot klockan. Vi måste göra vad vi kan.

Uppdatering: Här finns en lista med mailadresser till alla EU-parlamentariker som röstade för tillägg 166 förra gången (uppgiften "alla" ska tas med viss försiktighet, det finns MEPar som jag vet röstade för som inte är med, men i huvudsak). Maila dem och påminn dem om deras tidigare ställningstagande och uppmana dem att ta sig till Fjellners kontor för att skriva under.

Kampen för ett öppet internet fortsätter, del XXIV i en oändlig serie

I några dagar nu har jag följt kvalen bland liberala internetälskare. Ska vi använda oss av EU:s överstatlighet fast vi egentligen ogillar den, kan problemet med telekompaketet kanske lösas genom fri konkurrens, ja borde inte företagen, internetoperatörerna, i den fria konkurrensens namn faktiskt få erbjuda en sämre produkt om de nu vill det? (okej, jag räknar inte Henrik Hansson på näringsdepartementet som liberal internetälskare, men har med hans inlägg här ändå).

Mina svar på de frågorna är, i tur och ordning, ja, nej och nej.

Henrik Alexandersson har lyckligtvis, som den kloka man han är, kommit fram till samma svar på åtminstone den första punkten. De som vill ha ett kabeltv-internet (låt oss för enkelhets skull kalla dem "Frankrike", om så bara av den enkla anledningen att de ofta är därifrån) har ju inga problem med att använda sig av överstatligheten, utan försöker med mer eller mindre hederliga medel smyga in krav på censur, filtrering och avstängning från internet. Se bara på de tillägg till telekompaketet som föreslagits av Jaques Toubon. Om vi skulle välja bort strid i EU nu, för att vi egentligen är emot överstatlighet på dessa områden, skulle det vara att ge bort en seger och låta dem döda internet för att vi är såna gentlemen.

Hur är det då med de andra frågorna, det som ligger till grund för vår kamp för tillägg 138 och 166 eller den utvidgade Citizen rights amendment?

I förslagen till telekompaketet, både rådets förslag och Catherine Trautmanns och Malcolm Harbours kompromissförslag, finns tyvärr delar som riskerar att göra om internet till en kabel-tv-kanal, eller till ett intranät.

Enkelt uttryckt vill de ("Frankrike" m fl.) göra internetoperatörerna ansvariga för det innehåll som kunderna använder. Detta för att kunna tvinga dem att filtrera bort exempelvis torrentsajter, spelsajter eller sajter med felaktigt politiskt innehåll (jämför exempelvis med antiterrorlagstiftningen).

För att göra detta möjligt vill de ge internetoperatörerna uttryckligen rätt att göra en sådan filtrering (det är inte uttryckligen förbjudet i dag, vilket Henrik Hansson påpekat, men det är heller inte tillåtet, vilket det riskerar att bli). Operatörerna ska själva få välja vilka delar av internet som ingår i just deras erbjudande. Om de exempelvis vill blockera Skype, för att de hellre vill sälja sina egna telefontjänster, eller på vilka andra urvalskriterier som helst blockera vad som helst, ska det vara okej.

Ja, men då kan man ju välja bort den operatören, säger en del och hänvisar till konkurrensregler. Det skulle kunna vara sant om internetoperatörsmarknaden faktiskt var en marknad. Som har blivit plågsamt uppenabrt nu på sistone i förhållande till Ipred, består dock den så kallade marknaden tvärtom av många små minimonopol. I likhet med många andra bor jag exempelvis i ett "comhem-hus". Comhem äger kablarna som går i väggen i mitt hus. Jag kan inte byta operatör till något med ens liknande kvalitet med mindre än att jag flyttar. Det är ingen fungerande marknad! Då kan man inte förlita sig på marknadsmekanismer.

Dessutom kan man fråga sig om internet ens är något som bör vara en vara på en marknad. Är inte möjligheten att använda sig av samtidens mest effektiva, starkaste medborgerliga instrument något som snarare är just en medborgerlig rättighet?

Vanlig postgång har långtifrån samma genomslagskraft eller samma betydelse i människors liv, men det finns ändå lagar som garanterar tillgången till postservice och som tvingar posten att förmedla brev (utan att kontrollera eller ha ansvar för vad de innehåller). Posten skulle inte få säga att vi bara vill dela ut saker som kommer i rosa kuvert, eller saker som är maskinporterat. Den kan heller inte tvingas ansvara för vad människor skriver till varandra.

Ska det verkligen vara annorlunda för internetoperatörerna? Ska vi ge dem makten över internet och hoppas på att vi om det krävs kan flytta till ett hus där operatören delar just vår uppfattning om vad internet ska vara?

Jag tycker inte det. Därför måste vi kämpa för att få igenom, helst hela Citizen Rights Amendment, eller bara 138 och 166. De skulle ge oss, ge internet, det skydd som behövs.

söndag, april 26, 2009

Om att dämpa sin inre Carola (och för all del sin inre IRA-soldat)

Samtidigt som man blir anklagad för bushism när man talar om kärlek verkar de mörka sidorna av internet ha löpt helt amok. Jag blir så ledsen. De älskar internet så mycket att de är beredda att förstöra det. För att förtydliga bortom alla gränser till oförståelse är det inte detta jag menar med revolutionen. Alldeles bortsett från hur löjligt det är som protest. Tror de att Ifpi bryr sig om huruvida deras sajt ligger upp?

Själv tänkte jag annars mest kommentera några kommentarer till förra blogginlägget. Jenny skriver att det är nedlåtande att tala om en kunskapsklyfta i förhållande till internet och om sina försök att överbrygga den. Man kan såklart se folkbildning ur det perspektivet, det ser man om inte annat när den gamla diskussionen om arbetarklassen och klassisk bildning kommer upp. Vissa ser uppenbarligen det som föraktfullt att vilja sprida kunskap och kultur till dem som inte har den med sig från början.

Sälv ser jag hur många människor faktiskt inte begripit vad internet handlar om. Det kan vara som när nämndemännen (och för all del åklagarsidan) i TPB-målet inte förstod hur bittorrent-tekniken fungerar eller när politikerna tror att man i allmänhet kan skilja mellan uppladdning och nedladdning av filer när det, som alla torrent-fildelare vet, sker samtidigt.

Det kan vara basala ekonomiska förändringar som att nästan alla människor numera äger de nödvändiga produktionsmedlen för att tillverka digitala kopior och att marginalkostnaden för detta därför är nära noll. Vem som helst som läst en smula ekonomi inser att det gör det svårt att bygga en ekonomi på just exemplarförsäljning, om man inte ackompanjerar sin affärsmodell med grava inskränkningar i människors integritet.

På den demokratiska, medborgerliga arenan ser vi hur internet som inget annat tidigare gjort yttrandefrihet till en realitet och inte bara en teori. Alla människor har möjlighet att producera massmedier. Detta förändrar i grunden samhällskontraktets former. På samma sätt har alla människor möjlighet att producera kultur för en massmarknad. Detta ändrar i grunden synen på kulturen.

Vissa har förstått detta, andra har ännu inte gjort det. Det är inget konstigt i sig, det är så vid stora tekniska, ekonomiska och samhälleliga omvälvningar. (Denna rena kunskapsklyfta bör skiljas från hur man anser att förändringen bör påverka samhället. Det är politik, och jag är inte teknikdeterminist som tror att bara en enda specifik politik kan följa av en teknik. Att det möjligas gränser påverkas av tekniken är däremot självklart.)

Vissa, inte minst politiker och tjänstemän på EU-nivå, ser tvärtom internet som ett ställe som primärt ska handla om försäljning av olika företags produkter och tjänster. De vill reglera bort den demokratiska arenan och ser internet enbart som en distributionskanal, uppifrån och ner. Detta är också problemet med vissa analyser av fildelningen, där folk enbart fokuserar på hur nya tjänster ska kunna göra det möjligt att distribuera exempelvis musik- eller filmfiler mot pengar igen. Jag har ingenting emot det, självfallet vore det bättre om underhållningsindustrin satsade på affärsutveckling snarare än krig mot kunderna och lobbying för att slippa behöva förändras, men det skulle bara påverka en rätt liten del av det som händer.

Mina och andras ansträngningar att förklara detta hör samman med de mer rimliga anklagelser om frikyrklighet som också kommer. Jag kan inte annat säga än att jag förstår dem. Jag kämpar verkligen mot min inre Carola här. Det blir lätt så när man försöker folkbilda kring något man själv starkt engageras i. Missionerande kan det kallas. Det finns klara problem där. Jag vill bara säga att jag är medveten om dem och tacksam för konstruktiv kritik i sammanhanget.

Jenny här nere verkar också väldigt arg över mina påståenden att det inte finns några tydligt åtskilda individer. Det är såklart inget nytt med internet, redan David Hume för sådär 400 år sedan vederlade ju individtänkandet, men det är uppenbarligen ändå provocerande. Jag kan också rekommendera lite läsning i modern neurologi, som rimligen för hennes del skulle ge plågsamma insikter i hur lite av det vi tror är vårt eget medvetande som faktiskt stammar från oss själva. Det betyder förstås inte att jaget inte är en funktionell metafor, det känns helt enkelt bättre att låtsas som om vi tänker medvetet själva när det bara är kroppen som reagerar på stimuli utifrån, till den grad att man faktiskt inte kan skilja det som kommer inifrån från det som kommer utifrån, men mycket mer än så är det inte.

Att ur detta härleda att jag skulle kräva att mina ideologiska motståndare inte skulle få finnas på internet är dock så konstigt att jag bara kan förstå det utifrån den där uppenbara ilskan. Det jag har sagt är att jag inte vill att de ska få förstöra internet, med sina repressiva lagar och sin censuriver. Att de ska få uttrycka sig fritt och hävda sina uppfattningar, och att vi förhoppningsvis ska kunna befrukta varandras, är ju självklart. Allt detta Carina, för "den så kallade yttrandefriheten". Den är ju rätt viktig. Den betyder dock inte att alla ska behöva diskutera med just dig när du primärt är ute efter att, som du säger, "attackera" dem.

fredag, april 24, 2009

Fraktalpolitik, slem och sektens själförsvar

Är vi en sekt? Och i såfall, vilka är "vi"? De frågorna har malt i bakhuvudet på mig sedan jag läste Per Wirténs artikel i Expressen häromdagen, där han tyvärr på en och samma gång lyckades vara komplett ointressant och någonting spännande på spåren.

Det ointressanta är såklart de där konstiga slängarna om att den frihet internetionalister talar om bara skulle handla om fri nedladdning eller att det hot vi ser framför oss endast skulle vara "kulturarbetare som vill ha betalt". Tre av fem nämnda personer i texten var jag själv, Rasmus Fleischer och Karl Palmås och vem som helst som läst mer än ett par rader av det vi skrivit vet ju att den förenklingen bara är löjlig. Jag utgår ifrån att Wirtén också vet precis hur fåniga de påståendena är, men att han kände ett behov av att twista till det lite, vara lite provokativ sådär.

Att kampen för ett fritt internet skulle vara blott de priviligierades är ett eko av den regeringstjänsteman som ifrågasatte om telekommunikation skulle vara en mänsklig rättighet med motiveringen: "Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?" Det i sin tur reflekterar ju de antidemokratiska strömningar från både höger och vänster som genom historien försökt avleda krav på yttrandefrihet och annat medborgerligt deltagande på liknande sätt. Jag har otroligt svårt att se att Per Wirtén egentligen skulle hålla med dem.

Det som däremot förtjänar eftertanke är såklart den underliggande anklagelsen om sekterism. Upphovsrättslobbyns agerande mot fildelning, och politikernas följsamhet i allt hårdare och mer integritetskränkande lagar, har uppenbart radikaliserat internets vänner. De försöker faktiskt ha ihjäl det vi älskar! I den meningen finns onekligen ett vi och ett dom, och jag skulle av ett otal olika skäl önska att det var annorlunda, men nu är det ju så verkligheten ser ut. TPB-domen har ytterligare förstärkt detta. Vi såg bara i går hur nyheten om delikatessjäv för domaren i målet spred sig över nätet med hundratals upprörda bloggposter och debattinlägg som följd. Piratpartiet exempelvis fradgar allt mer av nationalism och hat i en kombination som jag personligen känner mig helt främmande inför.

Det piskas upp en ilska som inte yttrar sig så mycket i konstruktivt byggande av alternativ som i personangrepp och undergångsstämningar. Precis som Kalle Palmås skrev är ju det intressanta nu att tweaka/hacka systemet och skapa något nytt.

Intressant nog tycks Wirtén (liksom fine Björn Wiman, som, om jag förstår det rätt, ledsamt nog ser mig, Rasmus och Kalle som de mest fanatiska och irriterande internetförkämparna) främst uppröras över just det. Han irriteras över våra uttryck för kärlek, över våra försök att förklara storheten i kopimismen, i internet. Åtminstone från min sida har det den senaste tiden varit ett medvetet val att fokusera på all den lycka och gemenskap som internet ger. I den lilla mån jag kan vill jag försöka motverka den negativa energi som å ena sidan alla nya repressiva lagar och å andra sidan TPB-domen leder till.

Det är två olika sorters energi, där den första yttrar sig i rädsla, det jag har kallat "polisen i huvudet". Bästa sättet att mota den är att helt enkelt inte bli rädd. Att inte ändra sitt beteende, att öppna sitt nätverk och dela mer i stället för mindre, att visa sina lojaliteter så öppet man önskar, erkänna det som om det vore hemligt kanske skulle kunna användas emot en.

Den andra sorten är en politiskt motiverad vrede som jag medger att jag också känner. Jag förstår ilskan, jag förstår känslan av att vara hotad, jag förstår sorgen, men jag vill inte bygga mitt politiska engagemang primärt på den sortens känslor. Dessutom är det ju just gemenskapen som skänker oss de vapen vi behöver för att försvara oss och bygga vidare.

Det senare exemplifieras fantastiskt i kampen för 138 i telekompaketet, där den kollektiva kreativiteten och medborgarengagemanget fick ett omedelbart, konkret och tillfälligt segrande uttryck. Den som inte var på insidan av detta arbete ser kanske inte det i bokstavlig mening gloriösa i det. Utan formella organisationer, utan pengar, utan hierarkier lyckades på bara några dagar så mycket folkligt engagemang kanaliseras att ett beslut som tycktes oundvikligt faktiskt förändrades. Själv är jag fortfarande alldeles tagen. Den kärlek till internet som jag talat så mycket om visade sig besvarad.

Detta sagt ställer jag mig alltså ändå frågan: blir vi sekteristiska? Alldeles bortsett från att det där "vi"-et är rörligt och odefinierat, vi - slemmet, vi - internet, vi - några vänner. För den som ser våra virus sprida sig över internet, som ser hur mutationer som Christopher Kullenbergs tal om själförsvar leva vidare, ser hur för allmänheten kanske nya begrepp används och refereras kan det kanske verka så. Lite är det ju medvetet också, vi, eller i alla fall jag, leker smittontologi och tardeansk kopiering lika mycket som vi tänker kring det.

För mig är allt det här som en ständigt pågående upplysningsresa. Jag lär mig bokstavligen nya saker varje dag och dessa nya saker, må det vara en djupare förståelse i Spinozas syn på dialektiken mellan lydnad och uppror eller en plötslig insikt i hur schizoanalytisk förståelse av dividen hänger ihop med anonymiteten på nätet, vill jag ju sprida vidare. Och eftersom jag uppriktigt ser kopiering som den finaste sortens kärlek vill jag ju sprida andras mer eller mindre nyförälskade insikter också. Jag inser att det kan verka sekteristiskt, men i såfall är det en vidöppen sekt, ett alltigenom möjligt inkluderande vi. Kopiera oss, snälla, delta i gemenskapen, tänk med oss, bygg med oss, utmana oss att komma vidare.

Jag ser risken att det blir en klyfta i samtalet mellan "vi som förstår" och "dom som inte gör det". Den klyftan finns ju i verkligheten, inte minst går den mellan generationerna, men jag vill inget hellre än att bygga en bro och hjälpa så många som möjligt över. Om det jag skriver generellt blir inåtvänt och obegripligt har jag verkligen misslyckats.

Det finns personer som talar om sekterism på ett annat sätt, om hur spänningen mellan normer och stat ska möjliggöra ett reellt omkullkastande av den senare och sektens försök att förstärka den spänningen tills så sker. Jag ser såklart att den spänningen finns (som exempelvis otroligt intressanta forskningsprojektet Cybernormer beskriver) men har svårt för idéen om konkreta politiska revolutioner. Precis som både Magnus Eriksson och Rasmus skrivit om finns det ett uppenbart samband mellan den tekniska utvecklingen och den politik som är möjlig, och det kan och bör analyseras i marxistiska termer, men mer faktiskt 68 än så blir nog i alla fall inte jag. Jag är ju reformist i hjärtat. Den revolution jag talar om är kulturell mer än politisk. Vi bygger, vi river inte.

PS. En upplysning också, apropå potentiellt exkluderande begrepp. Om ni ser en plötslig utbredning av begrepp som fraktaler och fraktalpolitik kan det komma härifrån. Förvirring är också ett sätt att bygga:

tisdag, april 21, 2009

Det kan vara så att vi vann!

La Quadrature berättar att ITRE nyss röstade för 138 med sifforna 40-4! Vi vågar inte jubla, men jag tror att vi kanske vann!

Läs världens bästa Lisa!

Jag dubbelpostar lite nu, men det här är för jävla underbart för att missa. Lisa förklarar exakt var vi riskerar att hamna. Läs och ring och maila vidare för att försöka stoppa vansinnet.

Ring, ring, bara du slår en signal (ok stäm mig då Ulvéus!)

Om man är orolig för att tala något annat än svenska kan man under alla omständigheter kontakta Reino Paassilinna som sitter i ITRE och enligt uppgift talar svenska.

Hans nummer i Strasbourgh (där ledamöterna är i dag) är +33 3 8817 7734
reino.paasilinna@europarl.europa.eu

Jag älskar er!

Jag blir så ödmjuk och tacksam över att befinna mig mitt i en politisk rörelse där det vi just nu gör tillsammans är möjligt. Vi kämpar för internet och bevisar i själva den kollektiva kreativa kampen exakt hur mycket det finns att kämpa för. Måhända bevisar vi också exakt varför politiker och näringslivsintressen skulle vilja snöpa oss.

På bara ett par dagar har vi skapat ett tryck i en fråga där även de ytterligt engagerade fram till i lördags natt uppgivet trodde att det var kört. Vi har redan övertygat de svenska delegaterna i ITRE-utskottet som röstar i kväll att följa det de själva redan tidigare har sagt att de tyckte, nu fortsätter vi med resten.

Här finns en lista på mailadresser till alla ITRE-ledamöterna. De behöver få reda på vad vi tycker.

adam.gierek@europarl.europa.eu
adinaioana.valean@europarl.europa.eu
alejo.vidal-quadras@europarl.europa.eu
alexander.alvaro@europarl.europa.eu
alyn.smith@europarl.europa.eu
amalia.sartori@europarl.europa.eu
andras.gyurk@europarl.europa.eu
andres.tarand@europarl.europa.eu
anni.podimata@europarl.europa.eu
antonios.trakatellis@europarl.europa.eu
atanas.paparizov@europarl.europa.eu
avril.doyle@europarl.europa.eu
bernhard.rapkay@europarl.europa.eu
claude.turmes@europarl.europa.eu
cristina.gutierrez-cortines@europarl.europa.eu
david.hammersteinmintz@europarl.europa.eu
den.dover@europarl.europa.eu
dirk.sterckx@europarl.europa.eu
dominique.vlasto@europarl.europa.eu
dorette.corbey@europarl.europa.eu
dragosflorin.david@europarl.europa.e
edit.herczog@europarl.europa.eu
eija-riitta.korhola@europarl.europa.eu
eluned.morgan@europarl.europa.eu
erika.mann@europarl.europa.eu
erna.hennicot-schoepges@europarl.europa.eu
esko.seppanen@europarl.europa.eu
etelka.barsi-pataky@europarl.europa.eu
eugenijus.maldeikis-assistant@europarl.europa.eu
eugenijus.maldeikis@europarl.europa.eu
fiona.hall@europarl.europa.eu
florencio.luqueaguilar@europarl.europa.eu
francisca.pleguezuelosaguilar@europarl.europa.eu
francoise.grossetete@europarl.europa.eu
gabriele.albertini@europarl.europa.eu
giles.chichester@europarl.europa.eu
goran.farm@europarl.europa.eu
gunnar.hokmark@europarl.europa.eu
herbert.reul@europarl.europa.eu
ivo.belet@europarl.europa.eu
jacky.henin@europarl.europa.eu
jan.hudacky@europarl.europa.eu
jean-pierre.audy@europarl.europa.eu
jerzy.buzek@europarl.europa.eu
john.attard-montalto@europarl.europa.eu,
john.purvis@europarl.europa.eu
jorgo.chatzimarkakis@europarl.europa.eu
josep.borrellfontelles@europarl.europa.eu
lena.ek@europarl.europa.eu
malcolm.harbour@europarl.europa.eu
manuel.dossantos@europarl.europa.eu
mary.honeyball@europarl.europa.eu
nicole.fontaine@europarl.europa.eu
nikolaos.vakalis@europarl.europa.eu
patrick.louis@europarl.europa.eu
patrizia.toia@europarl.europa.eu
paul.ruebig@europarl.europa.eu
pawelbartlomiej.piskorski@europarl.europa.eu
peter.skinner@europarl.europa.eu
philippe.busquin@europarl.europa.eu
piaelda.locatelli@europarl.europa.eu
pierre.pribetich@europarl.europa.eu
pilar.ayuso@europarl.europa.eu
pilar.delcastillo@europarl.europa.eu
rebecca.harms@europarl.europa.eu
reino.paasilinna@europarl.europa.eu
robert.goebbels@europarl.europa.eu
roberts.zile@europarl.europa.eu
romana.jordancizelj@europarl.europa.eu
sahra.wagenknecht@europarl.europa.eu
sarunas.birutis@europarl.europa.eu
satu.hassi@europarl.europa.eu
silviaadriana.ticau@europarl.europa.eu
teresa.rieramadurell@europarl.europa.eu
thegoodpeople@europarl.europa.eu
thierry.cornillet@europarl.europa.eu
toine.manders@europarl.europa.eu
umberto.guidoni@europarl.europa.eu
vincenzo.lavarra@europarl.europa.eu
vittorio.prodi@europarl.europa.eu
vladimir.urutchev@europarl.europa.eu
vremek@europarl.eu.int
werner.langen@europarl.europa.eu

söndag, april 19, 2009

En piratpartiväljare kommer ut

Peter J Olsson på Kvällsposten publicerade i kväll det här mailet från en nyövertygad piratpartiväljare. Jag återpublicerar här. Jag känner själv vissa tveksamheter inför Piratpartiet, men argumenten är mycket svåra att säga emot:

"Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin
har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.

Orsaken till detta är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.

Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då kunde man ju förstå om situationen vore så fruktansvärt allvarlig att vissa inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga. Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utvecklingen.

En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.

Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte då?

Ett stillsamt avskaffande av den europeiska demokratin

På tisdag kväll hålls en omröstning i Europaparlamentets ITRE-utskott där parlamentarikerna på en och samma gång riskerar att förklara att det är meningslöst att rösta till europaparlamentet och att EU numera slutat bry sig om grundläggande medborgerliga rättigheter.

EU-politiken är snårigare än det mesta och det är svårt att se vad som är viktigt i beslutfloden. Men så dramatisk är faktiskt den omröstning som avgör om det som tidigare kallades tillägg 138, men som nu heter tillägg 46, ska finnas med i det stora telekompaketet. I tillägg 138 slås fast att man inte får stängas av från internet eller på annat sätt kringskäras i sin tillgång till internet utan rättslig prövning:

”tillämpa principen att inga begränsningar i slutanvändarnas grundläggande rättigheter och friheter framför allt enligt artikel11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om yttrandefrihet och informationsfrihet får ske utan föregående beslut från rättsvårdande myndigheters sida utom i de fall den allmänna säkerheten hotas då beslut kan fattas i efterhand.”

Utan tillägg 138 är det öppet för avstängning från internet av fransk modell, efter bara tre misstänkta men inte rättsligt utredda fall av fildelning. Det skulle alltså räcka att din granne använt ditt öppna nätverk vid tre ynka tillfällen för att ladda ner något för att du ska bli avstängd från nätet. Utan att ens ha en chans att försvara dig. Avstängning från nätet är en barock bestraffningsmodell alldeles oavsett, föreställ er tanken att politiker skulle kräva att en person som döms för ett i sammanhanget mycket litet brott inte ska få skriva i tidningar, inte få prata med journalister, inte få använda telefon. Att dessutom kunna göra det helt utan rättslig prövning skakar om demokratins grundvalar.

Detta tillägg har EU-parlamentet redan röstat för med 80-procentig majoritet, men eftersom Frankrike med president Nicolas Sarkozy i spetsen uppenbarligen varken bryr sig om EU-demokratin eller medborgarnas digitala rättigheter är utskottet under hård press att ändå kompromissa bort 138:ans grundstenar. Om ITRE-utskottet går honom till mötes säger de alltså att inte ens en bedövande majoritet i EU:s enda demokratiskt utsedda organ spelar någon roll om ett enskilt land, eller enskilda tjänstemän vill något annat.

Varför någon i all världen i såfall skulle bry sig om att rösta till EU-parlamentet i allmänhet, eller på exempelvis Gunnar Hökmark, Lena Ek och Göran Färm, svenskarna i ITRE, i synnerhet, är en gåta. Det spelar ju då ingen roll att Gunnar Hökmark säger sig kämpa för det i sig självklara att det är rättssystemet och inte privata bolag som ska hantera eventuella olagligheter på nätet liksom i övriga livet. Om han inte står fast vid det när Frankrike morrar är han ju bara en halmdocka. Det är ett mysterium att europaparlamentarikerna verkar vara beredda att visa upp sin pinsamma impotens så tätt före ett EU-val.

Om parlamentarikerna i ITRE däremot står fast vid det de tidigare hävdat kommer tillägg 138 följa med till den stora omröstningen i hela parlamentet den 5 maj. Då finns stora chanser att parlamentet än en gång följer sin faktiska uppfattning och röstar för detta grundläggande medborgerliga skydd. Då visar de också att det finns en poäng med att alls ha ett demokratiskt valt EU-parlament.

Läs mer på telekompaketet.se om vad du själv kan göra. Henrik Alexandersson, Erik Josefsson och underbara Anaïs har också skrivit mer.

DN ska läsas som Darth Nader

Jag tycker att det är fascinerande att det jag ser som kreativ gemenskap, ser DN och Peter Wolodarski som "parasitering". Det säger så mycket om vilka värderingsklyftor det handlar om. (Alldeles bortsett från det genuint bisarra i att hävda att google tjänar pengar på tidningarnas jobb men glömma bort hur mycket en genomsnittlig journalist använder google i sitt arbete.)

Nu ställer sig DN helhjärtat på dåtidens sida mot framtiden, på etablissemangets mot uppstickarna, på Imperiets mot rebellerna. Det förvånar såklart ingen, DN är ju det modernistiskt reaktionäras hemvist, men det förtjänar ändå att uppmärksammas. Bara så att vi vet var skiljelinjerna går.

lördag, april 18, 2009

Älskade internet!

Det är inte jag som satt rubriken alltså, men här är ännu en kärleksförklaring, till er, till oss, till internet.

fredag, april 17, 2009

"De säger: Bli lydiga konsumenter! Vi säger: Fuck you, internet är vårt!"

"Och sött smakar syndig kärlek. Jag tror aldrig att jag har älskat internet så mycket som idag."

Läs bästa Lisa!

Det här är en bra dag!

Jag vaknade i dag alldeles lycklig. Inte bara för att jag väcktes så sent som vid kvart i sju av den allt tjockare guldklimp som krupit upp i vår säng nån gång vid femtiden och nu lyfte sitt sömndruckna lilla huvud och med lika delar kärlek och uppfordran sa: "mamma?" Sen ville han pussas.

Det är visserligen fullt tillräckligt för en bra dag, men den berusning jag känner handlar också om er, om oss, om att befinna sig mitt inne i revolutionen. I dag kommer domen mot The Pirate Bay, och jag förstår såklart om de faktiskt åtalade personerna ser det på ett annat sätt, men för mig är detta, oavsett domslut i dag, bara ännu en dag när vi som är internet gör världen ännu mer sammankopplad, ännu mer mångfacetterad, förvirrad, utmanande, kärleksfull.

Jag ogillar alltför uttalad determinism, historien rider inte åt ett enda håll, men jag kan inte se hur ens de starkaste, mest välfinansierade lobbyintressen ska kunna riva ner och förstöra det som så många miljoner lever i och älskar. De försöker såklart febrilt, och vi gör allt vi kan för att hindra dem, kringgå dem, bråka med dem, försvara oss. Men alla vet att om de vinner blir världen sämre, mörkare, tråkigare, farligare. Om vi vinner, och jag syftar alltså inte specifikt på dagens dom, även i ett snävt juridiskt perspektiv är den ju i realiteten helt meningslös, får vi fortsätta att leka.

Vi älskar fortfarande internet

torsdag, april 16, 2009

Om någon nu inte redan gör det: bojkotta Ystads Allehanda!

en anmärkning kring blogg- och länksökbarhet

Blogg-johan borde bygga om och bygga ihop med twitter/facebook. Det är ju där alla länkar finns numera. Går det att göra?

Accessorize!


Hur har jag levt mitt liv så länge utan detta?

tisdag, april 14, 2009

Jag älskar Lisa och jag älskar Margret

Lisa säger det enda som måste sägas om den störtlöjliga diskussionen om Margret Atladottirs sursnappiga bloggkommentarer. Om jag hade fått en tiondel av den skit Margret får skulle jag dessutom överväga att skicka brandbomber till mina läsare.

Några snabba bara

Cybernormer är måsteläsning varje dag numera.

Finaste Fredrik Westerlund har börjat blogga igen, hos Liberati. Här skriver han lite om den genuint bisarra historien om hur Amazon valde att hugga sig själv i ryggen med en köttyxa.

Chris K ger ett bidrag till världens virusspridning.



Jag älskar solglasögonen. Jag älskar minisynthen. Jag älskar internet.

Natalia har en fantastisk text om vår tids alternativa pelargon-tanter, gräsodlare. Särskilt förtjust är jag i kommentaren från en företrädare för den fundamentalistiska organisationen RNS om varför cannabis är farligt: "Man skulle helt enkelt inte klara av att följa med i den snabba utvecklingen med datorer, twittring och nanobloggar."

Som någon sade i går: "Nej, för att palla nanobloggande krävs nog minst meth."

söndag, april 12, 2009

Varför kan det inte vara som på den goda tiden när män hade affärer med sina sekreterare och kvinnor inte träffade några jävla grekiska kypare

Jag vill tacka hemliga morsan som uppmärksammade mig på den här Daily Mail-artikeln om en bedragen och hämndlysten äkta man som talar ut (illustrerat bl a av bikinibilder på exfrun).

Vi får exempelvis lära oss att: "is not always men who stray in a marriage - and that when a wife is unfaithful it can be equally as devastating, if not more so." (obs, det står verkligen equally AS devastating, att kunna skriva är uppenbarligen inget prerekvisit för att få göra det där heller.)

För att inte tala om att: "how common it is becoming for men to be the victims of adultery in a world where careers have given women financial freedom and time away from home - independence their mothers and grandmothers never enjoyed."

Ja, det var väl det.

torsdag, april 09, 2009

Johanna Nylander är också lysande i Kvällsposten!

Det finns ju en hel kakburk!

I den fortsatta diskussionen mellan Elin, Lisa och alla andra hittade jag ett gammalt inlägg från Tanja Suhinina som gjorde min eftermiddag mycket gladare!

Nu blev jag alldeles vansinnigt mallig!

"De bästa skribenterna Sverige har i dag är kvinnor, slog det mig. Karolina Ramqvist, Isobel Hadley Kamptz, Åsa Linderborg och kanske framförallt: Nina Björk. Nämn en enda manlig journalist som kommer upp i samma nivå i dag vad gäller stilistisk säkerhet? De lyckas ofta dessutom vara provocerande, nyanserade och intellektuella - samtidigt."

Jag håller inte med Nina Björk eller Åsa Linderborg om nästan någonting (Karolina och jag tycker ju däremot lika i rätt många frågor) men att bli placerad i det här sällskapet är så smickrande att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Så jag säger ett stillsamt tack och hoppas innerligt att jag kan leva upp till orden.

Detta är ett meddelande till eventuella folkpartister, kristdemokrater och andra

"Maria Larsson kanske läser din blogg", sa S. "Å, hjälp", tänkte jag. "Hon kanske får idéer av de senaste inläggen", sa han. "Hjälphjälphjälp!"

Som ett tillägg vill jag alltså säga till den svenska politiker som överväger förbud mot mappieporr, införande av kommunala Smink och Frisyrnämnder och politisk inblandning i medborgarnas könshår: Please don't! Ok?

onsdag, april 08, 2009

No more gilf-action

Man kan tycka vad man vill om de spekulationer om Amelia Adamo och hennes eventuella partners som fick kommerspressdrottningen själv att tala ut på Newsmill. Men att Amelia och hennes generationssystrar har sex är det väl få som betvivlar. Jag vet inte hur långt upp i åldrarna tendensen att filmatisera sina eskapader har nått, men en sak är säker, lagstiftarna i Massachussets är nu beredda att sätta stopp.

Om man är över 60 år ska man nämligen inte få förekomma på sexuellt implicita bilder eller filmer där. Åldringar, vilket man räknas som efter 60, ska tillsammans med handikappade inkluderas i barnporrlagstiftningen och all sådan porr, inklusive sådan som avbildar äldre som har sex med varandra ska vara lika förbjuden och ha likadana straffskalor. En 61-åring anses alltså lika lite tillräknelig i sexuella sammanhang som en 7-åring. Säg det till John McCain.

Avslöjade lögner är så pinsamma

Några riksdagsledamöter som sitter i näringsutskottet hävdade i går på Newsmill att Acta-förhandlingarna absolut inte tog upp förslag på att tullen ska få söka igenom datorer och mp3-spelare efter illegalt nedladdat material. De förnekade också att förhandlingarna inkluderade något om internet.

Enligt DN, och enligt den kanadensiska Acta-förhandlingsdelegationen är detta dock exakt vad förhandlingarna handlar om. Dessa förhandlingar som de svenska riksdagsledamöterna vill hålla så hemliga som möjligt, alltså.

Som Henrik Alexandersson också säger:

Antingen försöker riksdagsledamöterna lura oss väljare eller också är de själva lurade. Jag vet inte riktigt vilket som är minst smickrande.

Dodged the bullet

Jag hade helt missat att New Jersey nästan införde förbud mot brasiliansk vaxning.

"The ban was being considered by the state's Board of Cosmetology and Hairstyling because two women had been hospitalized in the last year for infections following a bare-it-all Brazilian-style treatment.

But in a letter to the board on Friday, New Jersey Consumer Affairs Director David Szuchman wrote: "I cannot agree to the complete prohibition ... banning removal of hair in the genital area."


NJ har alltså en state Board of Cosmetology and Hairstyling. Jag kan inte låta bli att tänka på hur de skulle göra för att fastslå gränserna för hur mycket könshår som egentligen får tas bort.

Den naturliga kvinnan all over again.

Jag kan inte fatta varför jag inte gjort det tidigare men nu lägger jag till Grovt Initiativ! Gustav är så otroligt bra.

Läs också alla delarna i diskussionen mellan Lisa Magnusson, Elin, Eric och Lisa igen. Det här är ju tre av de bloggare jag gillar allra mest. Det är roligt. Jag är mest på Erics linje. Alldeles särskilt irriterad blev jag av Novotny-intervjun utifrån perspektivet att det skulle vara mer moraliskt att ha "lagom naturligt smink" och jeans och t-shirt. Den "naturliga" kvinnligheten. Tvål-och-vatten-kvinnorna. Den fräscha tjejen. Ni vet att jag hatar.

Lisa säger också något mycket bra i sista texten:
"Själv älskar jag att vara ett sexobjekt, jag får en kick av att betraktas som vacker och upphetsande. Bara i feministisk teori utesluter det att jag samtidigt är ett subjekt som själv styr över min sexualitet."

Jag vill dock påpeka att det bara gäller viss feministisk teori. Inte all. Inte alls.

söndag, april 05, 2009

Henrik och Erik superstars

Jag för för trött för att skriva något längre och mer begåvat om det här just nu just nu, men EU-politiken bevisar verkligen det där många av oss säger om bloggar och medborgarjournalistik. Jag har lärt mig mer om hur EU faktiskt fungerar på att följa Henrik Alexanderssons och Erik Josefssons bloggar än på ett helt liv av gammelmediekonsumtion. Och ja, jag vet att de är partiska, precis som sura kommentarer alltid säger för att nedvärdera politiska bloggar, men givet deras hyfsat åtskilda positioner på åsiktsspektrat känns det som ett mindre problem.

Varför lägger inte vanliga redaktioner, som har tid och pengar i större utsträckning än två enskilda personer, ner tid på att faktiskt gräva bakom hur EU-besluten egentligen fattas? På att faktiskt förklara EU-kommissionens mandat bortom flosklerna, på att undersöka vilka kopplingar som finns mellan tjänstemän och lobbyister, på att kolla vad de svenska europaparlamentarikerna egentligen håller på med. På att ge oss läsare, väljare, ett rimligt underlag till att säga något som helst om det där jävla paketet än tack, men nej tack?

Okej, det har blivit bättre, det har det. Sannolikt för att ett antal journalister faktiskt läser bloggar som ovanstående och insett att det finns mer väsentliga saker att fråga om än om en svensk parlamentsledamotkandidat är för eller emot integration, men fortfarande leder bloggarna överlägset. Det är så konstigt alltsammans.

fredag, april 03, 2009

onsdag, april 01, 2009