Om att dämpa sin inre Carola (och för all del sin inre IRA-soldat)

Samtidigt som man blir anklagad för bushism när man talar om kärlek verkar de mörka sidorna av internet ha löpt helt amok. Jag blir så ledsen. De älskar internet så mycket att de är beredda att förstöra det. För att förtydliga bortom alla gränser till oförståelse är det inte detta jag menar med revolutionen. Alldeles bortsett från hur löjligt det är som protest. Tror de att Ifpi bryr sig om huruvida deras sajt ligger upp?

Själv tänkte jag annars mest kommentera några kommentarer till förra blogginlägget. Jenny skriver att det är nedlåtande att tala om en kunskapsklyfta i förhållande till internet och om sina försök att överbrygga den. Man kan såklart se folkbildning ur det perspektivet, det ser man om inte annat när den gamla diskussionen om arbetarklassen och klassisk bildning kommer upp. Vissa ser uppenbarligen det som föraktfullt att vilja sprida kunskap och kultur till dem som inte har den med sig från början.

Sälv ser jag hur många människor faktiskt inte begripit vad internet handlar om. Det kan vara som när nämndemännen (och för all del åklagarsidan) i TPB-målet inte förstod hur bittorrent-tekniken fungerar eller när politikerna tror att man i allmänhet kan skilja mellan uppladdning och nedladdning av filer när det, som alla torrent-fildelare vet, sker samtidigt.

Det kan vara basala ekonomiska förändringar som att nästan alla människor numera äger de nödvändiga produktionsmedlen för att tillverka digitala kopior och att marginalkostnaden för detta därför är nära noll. Vem som helst som läst en smula ekonomi inser att det gör det svårt att bygga en ekonomi på just exemplarförsäljning, om man inte ackompanjerar sin affärsmodell med grava inskränkningar i människors integritet.

På den demokratiska, medborgerliga arenan ser vi hur internet som inget annat tidigare gjort yttrandefrihet till en realitet och inte bara en teori. Alla människor har möjlighet att producera massmedier. Detta förändrar i grunden samhällskontraktets former. På samma sätt har alla människor möjlighet att producera kultur för en massmarknad. Detta ändrar i grunden synen på kulturen.

Vissa har förstått detta, andra har ännu inte gjort det. Det är inget konstigt i sig, det är så vid stora tekniska, ekonomiska och samhälleliga omvälvningar. (Denna rena kunskapsklyfta bör skiljas från hur man anser att förändringen bör påverka samhället. Det är politik, och jag är inte teknikdeterminist som tror att bara en enda specifik politik kan följa av en teknik. Att det möjligas gränser påverkas av tekniken är däremot självklart.)

Vissa, inte minst politiker och tjänstemän på EU-nivå, ser tvärtom internet som ett ställe som primärt ska handla om försäljning av olika företags produkter och tjänster. De vill reglera bort den demokratiska arenan och ser internet enbart som en distributionskanal, uppifrån och ner. Detta är också problemet med vissa analyser av fildelningen, där folk enbart fokuserar på hur nya tjänster ska kunna göra det möjligt att distribuera exempelvis musik- eller filmfiler mot pengar igen. Jag har ingenting emot det, självfallet vore det bättre om underhållningsindustrin satsade på affärsutveckling snarare än krig mot kunderna och lobbying för att slippa behöva förändras, men det skulle bara påverka en rätt liten del av det som händer.

Mina och andras ansträngningar att förklara detta hör samman med de mer rimliga anklagelser om frikyrklighet som också kommer. Jag kan inte annat säga än att jag förstår dem. Jag kämpar verkligen mot min inre Carola här. Det blir lätt så när man försöker folkbilda kring något man själv starkt engageras i. Missionerande kan det kallas. Det finns klara problem där. Jag vill bara säga att jag är medveten om dem och tacksam för konstruktiv kritik i sammanhanget.

Jenny här nere verkar också väldigt arg över mina påståenden att det inte finns några tydligt åtskilda individer. Det är såklart inget nytt med internet, redan David Hume för sådär 400 år sedan vederlade ju individtänkandet, men det är uppenbarligen ändå provocerande. Jag kan också rekommendera lite läsning i modern neurologi, som rimligen för hennes del skulle ge plågsamma insikter i hur lite av det vi tror är vårt eget medvetande som faktiskt stammar från oss själva. Det betyder förstås inte att jaget inte är en funktionell metafor, det känns helt enkelt bättre att låtsas som om vi tänker medvetet själva när det bara är kroppen som reagerar på stimuli utifrån, till den grad att man faktiskt inte kan skilja det som kommer inifrån från det som kommer utifrån, men mycket mer än så är det inte.

Att ur detta härleda att jag skulle kräva att mina ideologiska motståndare inte skulle få finnas på internet är dock så konstigt att jag bara kan förstå det utifrån den där uppenbara ilskan. Det jag har sagt är att jag inte vill att de ska få förstöra internet, med sina repressiva lagar och sin censuriver. Att de ska få uttrycka sig fritt och hävda sina uppfattningar, och att vi förhoppningsvis ska kunna befrukta varandras, är ju självklart. Allt detta Carina, för "den så kallade yttrandefriheten". Den är ju rätt viktig. Den betyder dock inte att alla ska behöva diskutera med just dig när du primärt är ute efter att, som du säger, "attackera" dem.